Vi har ägnat år åt att reda ut en signal från rymden som inte borde existera. Och slutligen har vi en "Rosetta-sten" för att tyda den
Det var 2018 när ett team av australiensiska forskare upptäckte en konstig radiosignal i Vintergatans plan. Radiopulsen var för långsam för något känt astronomiskt objekt. Det verkade mer som någon form av anomali eller fel i teleskopen än en ny upptäckt.
Men 2025 hittades en annan liknande signal. Och så en till och en till. För närvarande finns det minst 12 av dessa signaler inspelade, som har benämnts långtidsradiotransienter (LPT).
Var och en av dem innehåller en ny funktion som gör det omöjligt att hitta en röd tråd. Eller åtminstone hade det varit så fram till nu, eftersom en ny grupp australiensiska forskare har hittat en signal som samlar flera av pusselbitarna. Den har varit så användbar att den i vardagsspråk har kallats en rymdrosettasten.
Alla bitar tillsammans. Signalen från 2018 (även om den publicerades 2022) inträffade var 18.18:e minut. Med denna periodicitet ökade en stjärna i Vintergatan sin ljusstyrka i 30-60 sekunder och minskade den sedan igen.
Senare lokaliserades ett liknande fenomen, där man kunde se vidare. Ett binärt system bestående av en vit dvärg och en röd dvärg identifierades. Interaktionen mellan de två gav utsläpp av radiovågor.
Men när en annan LPT upptäcktes var utsläppen inte radiovågor, utan röntgenstrålar. Hur skulle ett enskilt fenomen definieras om vart och ett skilde sig från det föregående? Nyckeln, slutligen, har varit en annan LPT, ursprungligen lokaliserad av ASKAP-teleskopet, från Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation (CSIRO).
Med den, och i samarbete med andra teleskop, har ett binärt system som består av en vit dvärg och en röd dvärg identifierats, vars interaktion ger upphov till en periodisk förändring av ljusstyrkan, åtföljd av emission av radiovågor och röntgenstrålar.
Allt i ett. Med alla bitar har det nu varit möjligt att rekonstruera händelsen. I Xataka En jordbävning i Los Angeles 1994 hade en oväntad effekt: avslöjade att tusentals människor aldrig hade sett Vintergatans fyra-teleskop för att rekonstruera historien.
Den nya LPT har fått namnet ASKAP J1745-5051. Det är inte möjligt att veta exakt hur långt bort det är, även om uppskattningar placerar det mellan 1 300 och 30 000 ljusår bort. Observationer gjorda med radioteleskopet ASKAP gjorde det möjligt att lokalisera en periodisk emission av radiovågor var 81:e minut, vilket motsvarade en möjlig LPT.
För att kontrollera om resten av de villkor som observerats individuellt uppfylldes observerades den med tre andra teleskop. Å ena sidan rymdteleskopen Swift och Einstein Probe, med vilka röntgenstrålning upptäcktes. Å andra sidan med Southern Astrophysical Research Telescope (SOAR).
Med detta identifierades ett binärt system bestående av en vit dvärg och en röd dvärg som kretsar runt varandra under en period av 81 minuter.
Allt passar. Hela historien. Slutsatsen när man sätter ihop alla delar är följande.
På varje omloppsbana drar den vita dvärgen, som har en stor massa koncentrerad till väldigt lite utrymme, gravitationsmässigt till sig den röda dvärgen och utvinner material från den. Detta kanaliseras av magnetfältet från den vita dvärgen själv tills den når dess yta, där den kolliderar, vilket ger en temperaturökning på miljontals grader Celsius. Dessutom orsakar denna mycket våldsamma interaktion frigöring av energi i form av röntgenstrålar.
Å andra sidan är gasen som accelereras av de kolliderande magnetfälten från båda stjärnorna vad som verkar producera radiosignalerna.
En Rosetta-sten. Huvudutredaren för denna nya studie heter Kovi Rose. Vi kan tro att detta har att göra med att upptäckten kallas en rymdrosettasten.
Och kanske har det haft lite inflytande, men verkligheten är att det finns fler anledningar. Den ursprungliga Rosetta-stenen var ett fragment av egyptisk sten där det fanns text skriven på tre olika språk: antik grekiska, hieroglyfer och demotisk skrift. Eftersom dåtidens arkeologer visste hur man pratade grekiska kunde de använda det som grund för att förstå hieroglyfer.
Ett språk tillät dem att rekonstruera ett annat. I det här fallet är den nya upptäckten också på tre språk: radiovågor, detekterade av ASKAP, röntgenstrålar, som Swift och Einstein Probe arbetar med, och synligt ljus från SOAR. Tre språk, tre stycken som, när de läses tillsammans, kan hjälpa till att förstå helheten mycket bättre.
Med denna Rosetta-sten hoppas författarna till studien kunna reda ut många av dessa mystiska signaler från universum. Bild | Hans Hillewaert (Wikimedia Commons)/Magnific En Xataka | Vi trodde att pyramiderna i Giza inte gömde några fler hemligheter. Vi trodde fel
Originalkälla
Publicerad av Xataka
2 june 2026, 20:31
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Hemos pasado años desentrañando una señal del espacio que no debería existir. Y al fin tenemos una "piedra Rosetta" para descifrarla
Beskrivning
Corría el año 2018 cuando un equipo de científicos australianos detectó una extraña señal de radio en el plano de la Vía Láctea. El pulso de radio era demasiado lento para cualquier objeto astronómico conocido. Parecía más bien algún tipo de anomalía o error de los telescopios que un nuevo descubrimiento. Sin embargo, en 2025 se localizó otra señal similar. Y luego otra y otra más. Actualmente, hay registradas al menos 12 de estas señales, que han sido bautizadas como transitorios de radio de largo periodo (LPTs). Cada una de ellas incluye una nueva característica que hace imposible encontrar un hilo conductor. O al menos había sido así hasta ahora, pues un nuevo grupo de investigadores australianos ha localizado una señal que reúne varias de las piezas del rompecabezas. Ha sido tan útil que coloquialmente la han bautizado como una piedra Rosetta del espacio. Todas las piezas juntas. La señal localizada en 2018 (aunque se publicó en 2022) ocurría cada 18,18 minutos. Con esa periodicidad, una estrella de la Vía Láctea aumentaba su brillo durante 30-60 segundos, para luego reducirlo de nuevo. Más tarde se localizó un fenómeno similar, en el que se pudo ver más allá. Se identificó un sistema binario formado por una enana blanca y una enana roja. La interacción entre ambas producía la emisión de ondas de radio. Sin embargo, cuando se detectó otro LPT, las emisiones no eran de ondas de radio, sino de rayos X. ¿Cómo se iba a definir un solo fenómeno si cada cual era distinto al anterior? La clave, finalmente, ha sido otro LPT, localizado inicialmente por el telescopio ASKAP, de la Organización de Investigación Científica e Industrial de la Commonwealth (CSIRO). Con él, y con la colaboración de otros telescopios, se ha identificado un sistema binario compuesto por una enana blanca y una enana roja, cuya interacción da lugar a un cambio de brillo periódico, acompañado de la emisión de ondas de radio y rayos X. Todo en uno. Con todas las piezas, ya sí se ha podido reconstruir el evento. En Xataka Un terremoto en Los Ángeles en 1994 tuvo un efecto inesperado: revelar que miles de personas nunca habían visto la Vía Láctea Cuatro telescopios para reconstruir la historia. El nuevo LPT ha sido bautizado como ASKAP J1745-5051. No se puede saber exactamente a qué distancia está, aunque las estimaciones lo sitúan entre una distancia de 1.300 a 30.000 años luz. Las observaciones realizadas con el radiotelescopio ASKAP permitieron localizar una emisión periódica de ondas de radio cada 81 minutos, que se correspondía con un posible LPT. Con el fin de comprobar si se daban el resto de condiciones que se habían observado individualmente, se observó con otros tres telescopios. Por un lado, los telescopios espaciales Swift y Einstein Probe, con los que se detectaron emisiones de rayos X. Por otro lado, con el Telescopio de Investigación Astrofísica del Sur (SOAR). Con este se identificó un sistema binario compuesto por una enana blanca y una enana roja que orbitan entre sí con un periodo de 81 minutos. Todo cuadra. La historia completa. La conclusión al unir todas las piezas es la siguiente. En cada órbita, la enana blanca, que tiene una gran masa concentrada en muy poco espacio, atrae gravitatoriamente a la enana roja y le extrae material. Este es canalizado por el campo magnético de la propia enana blanca hasta llegar a su superficie, donde choca, produciéndose un aumento de temperatura de millones de grados centígrados. Además, esta interacción tan violenta provoca la liberación de energía en forma de rayos X. Por otro lado, el gas acelerado por los campos magnéticos en choque de ambas estrellas es el que parece producir las señales de radio. {"videoId":"x8o8x5a","autoplay":false,"title":"¿QUÉ ESTÁ DEFORMANDO LA VÍA LÁCTEA?", "tag":"webedia-prod", "duration":"236"} Una piedra Rosetta. El investigador principal de este nuevo estudio se llama Kovi Rose. Podríamos pensar que esto ha tenido que ver en el hecho de que se hable del hallazgo como una piedra Rosetta espacial. Y quizás haya influido un poco, pero la realidad es que hay más motivos. La piedra Rosetta original fue un fragmento de roca egipcia en el que había un texto escrito en tres idiomas distintos: griego antiguo, jeroglíficos y escritura demótica. Gracias a que los arqueólogos de la época sabían hablar griego, pudieron usarlo como base para entender los jeroglíficos. Un idioma les permitió reconstruir otro. En este caso, el nuevo hallazgo también está en tres idiomas: las ondas de radio, detectadas por ASKAP, los rayos X, con los que trabajan Swift y Einstein Probe, y la luz visible de SOAR. Tres idiomas, tres piezas que al leerse juntas pueden ayudar a entender mucho mejor el conjunto. Con esta piedra Rosetta, los autores del estudio esperan poder desentrañar muchas de esas señales misteriosas del Universo. Imagen | Hans Hillewaert (Wikimedia Commons)/Magnific En Xataka | Creíamos que las pirámides de Guiza no escondían más secretos. Creíamos mal (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.instagram) { var instagramScript = document.createElement('script'); instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true; instagramScript.defer = true; headElement.appendChild(instagramScript); } })(); - La noticia Hemos pasado años desentrañando una señal del espacio que no debería existir. Y al fin tenemos una "piedra Rosetta" para descifrarla fue publicada originalmente en Xataka por Azucena Martín .