Teknik • 21 aug 2026

Marocko har glidit in i Spanien genom ett oväntat hål: en "invasion" på 10 000 ton där det gör mest ont

Spanien har suttit på världstronen för olivolja i decennier: det producerar mer än något annat land och kan i en bra kampanj stå för omkring 40 % av all olja på planeten. Det är därför det är särskilt slående att Marocko har hittat just där ett sätt att vinna mark på den spanska marknaden. Ett faktum: mellan januari och april 2026 köpte Spanien 10 384,7 ton marockansk olja, jämfört med bara 103 ton ett år tidigare.

Det är inte trivialt, vi pratar om ett hopp på nästan 10 000%.

Där det gör mest ont. Spanien importerar olja varje år trots att det är världens största producent, men Marockos förändring har gått utomordentligt snabbt. Under de fyra första månaderna 2025 kom bara 103 ton från grannlandet, ett år senare var det 10 384,7, praktiskt taget hundra gånger fler, medan värdet på dessa inköp hoppade från 340 000 till 32,76 miljoner euro.

På bara ett år flyttade Marocko också från tionde till fjärde plats bland Spaniens oljeleverantörer, bara efter Tunisien, Portugal och Italien under de första månaderna 2026. Produkten som Spanien dominerar världsmarknaden med har därmed blivit en av de nya inkörsportarna för marockanskt jordbruk. I Xataka Vi visste att olivträd var väldigt gamla träd, vad vi inte föreställde oss var att de nådde 4 000 år gamla.

Den verkliga förändringen sker i marockanska olivlundar. För hoppet dyker inte upp från ingenstans. Efter flera år som drabbats av torka har Marocko gått in i en exceptionell kampanj och har moderniserat olivlundar och oljekvarnar under en tid, utökat skördar och förbättrat anläggningar som traditionellt sett var långt ifrån den spanska industrins effektivitet.

För 2025/2026 beräknades produktionen vara nära 200 000 ton, jämfört med cirka 90 000 föregående år, medan europeiska data pekade på en tillväxt på nära 78 % från år till år. Landet har redan cirka 1,2 miljoner hektar tillägnat olivlundar och dess sektor talar öppet om att konsolidera olja som en viktig del av sin jordbrukslivsmedelsexport. Och Spanien går igenom precis det motsatta ögonblicket.

Sammanträffandet kunde knappast vara bättre för Marocko. Medan skörden skjutit i höjden var Spanien omkring 1,3 miljoner ton 2025/2026, cirka 9 % mindre än den tidigare kampanjen, och marknaden vände sig mer utomlands. Spansk import ökade med 11 % hittills denna kampanj fram till slutet av maj och under de första fyra månaderna 2026 nådde den 89 723 ton.

Marocko hittade alltså ett exceptionellt fönster: mycket mer av sin egen produktion just när den globala jätten hade en något kortare kampanj och köpte mer utomlands. Balansen mellan de båda länderna har vänt. Det finns ytterligare data som visar förändringen bättre än de spektakulära 9,979 %.

Mellan januari och april 2025 sålde Spanien 2 721 ton olja till Marocko och köpte bara 103. Ett år senare hade den spanska exporten till Marocko rasat till 673,7 ton medan importen därifrån översteg 10 384. I pengar föll den spanska försäljningen från 11,11 till 2,44 miljoner euro, medan inköpen av marockanska produkter hoppade från 340 000 euro till 32,76 miljoner.

Med andra ord, inom tolv månader var den dominerande riktningen för det lilla kommersiella flödet helt omvänd.

Marocko förstör inte spansk olja. Det är värt att förtydliga detta för även om andelen som vi har sett under dessa veckor, nära 10 000 %, är verklig, har den också ett statistiskt knep: den börjar från obetydliga 103 ton. De 10 384 ton som importerades från Marocko mellan januari och april motsvarar ungefär 0,8 % av de nästan 1,3 miljoner ton som Spanien producerade under kampanjen, och gör inte ens det nordafrikanska landet till vår huvudleverantör.

Under dessa fyra månader kom 38 550 ton från Tunisien och 25 265 från Portugal, jämfört med 10 384 från Marocko. Att tala om utbyte av spansk olja eller en marknad som översvämmats av Marocko går därför mycket längre än vad uppgifterna tillåter. Fenomenet slutar inte heller i Spanien.

Eftersom rörelsen är en del av en mycket större förändring i Medelhavets oljekarta. Marocko ökade sin försäljning till EU med 712,6 % mellan oktober 2025 och mars 2026, till att överstiga 10 000 ton, medan Tunisien producerade cirka 450 000 ton och Marocko cirka 160 000 enligt data från EU-kommissionen. Tillsammans bidrog de med cirka 44 % av all olja som producerades utanför EU, upp från mindre än 30 % ett år tidigare.

Türkiye och Syrien drabbades under tiden av kraftiga produktionsnedgångar, vilket lämnade ännu mer utrymme för de två nordafrikanska producenterna.

Spanska problemet är också hemma. Allt detta sker medan den spanska sektorn utkämpar en annan kamp: priset. Extra virgin som nådde cirka 10 euro per liter i stormarknader under 2023 var cirka sex tre år senare, medan jordbruksorganisationer fördömde att många producenter sålde under lönsamhetströskeln för den traditionella olivlunden.

COAG uppskattade att mer än 1 000 miljoner euro inte hade mottagits sedan oktober och anklagade packare och distribution för att underblåsa förväntningarna på en stor nästa skörd för att pressa priserna, något som de avvisade genom att vädja till utbud och efterfrågan. Utländsk olja har därmed blivit ytterligare ett inslag i en mycket bredare diskussion om priser, import, spårbarhet och överlevnad för den traditionella olivlunden. I Xataka Den nya spanska bonden bor inte längre i staden: han heter John, han studerade vid Wharton och sköter olivträd från New York.

Spanien är jätten, men Marocko har redan hittat dörren. Det råder ingen tvekan, siffrorna beskriver ännu inte en vändning på världsmarknaden: jämfört med cirka 200 000 ton av en stor marockansk kampanj fortsätter Spanien att röra sig runt 1,3 miljoner. Det intressanta är hastigheten med vilken ett avstånd som hittills verkat irrelevant för den spanska marknaden har minskat.

Marocko hade redan vunnit mark med tomater, paprika, avokado och röda frukter och moderniserar nu just en gröda som Spanien ansåg vara praktiskt taget ointaglig. Tio tusen ton är litet jämfört med havet av olja som Spanien producerar, men att gå från 103 till mer än 10 000 på bara ett år förvandlar det där lilla hålet till ett som är värt att hålla ett öga på. Bild | PXHere, Pixnio, Wikicomman, iStock I Xataka | Spanien har alltid skröt om att vara olivoljans kraftpaket: verkligheten är att 75 % av olivlunden redan producerar med förlust I Xataka | Det största problemet för spanska olivträd är varken kostnader eller klimatförändringar: det är 'spökolja' Nyheten Marocko har glidit in i Spanien genom ett oväntat hål: en "invasion" på 10 000 ton där det gör mest ont publicerades ursprungligen i Jorgetaka.

Marocko har glidit in i Spanien genom ett oväntat hål: en "invasion" på 10 000 ton där det gör mest ont

Originalkälla

Publicerad av Xataka

21 august 2026, 13:01

Läs original

Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.

Visa originaltext (spanska)

Rubrik

Marruecos se ha colado en España por un agujero inesperado: una "invasión" de 10.000 toneladas donde más duele

Beskrivning

España lleva décadas sentada en el trono mundial del aceite de oliva: produce más que ningún otro país y en una buena campaña puede aportar alrededor del 40% de todo el aceite del planeta. Por eso resulta especialmente llamativo que Marruecos haya encontrado precisamente ahí una vía para ganar terreno en el mercado español. Un dato: entre enero y abril de 2026, España compró 10.384,7 toneladas de aceite marroquí, frente a apenas 103 toneladas un año antes.  No es baladí, hablamos de un salto de casi el 10.000%. Donde más duele. España importa aceite todos los años pese a ser el mayor productor mundial, pero el cambio de Marruecos ha sido extraordinariamente rápido. En los cuatro primeros meses de 2025 apenas llegaron 103 toneladas desde el país vecino, un año después fueron 10.384,7, prácticamente cien veces más, mientras el valor de esas compras saltaba de 340.000 a 32,76 millones de euros.  En apenas un año, Marruecos pasó además del décimo al cuarto puesto entre los proveedores de aceite de España, solo por detrás de Túnez, Portugal e Italia en los primeros meses de 2026. El producto con el que España domina el mercado mundial se ha convertido así en una de las nuevas puertas de entrada de la agricultura marroquí. En Xataka Sabíamos que los olivos eran árboles muy viejos, lo que no imaginábamos es que llegaran a los 4.000 años de edad El verdadero cambio está ocurriendo en los olivares marroquíes. Porque el salto no aparece de la nada. Tras varios años afectados por la sequía, Marruecos ha entrado en una campaña excepcional y lleva tiempo modernizando olivares y almazaras, ampliando cultivos y mejorando unas instalaciones que tradicionalmente estaban lejos de la eficiencia de la industria española.  Para 2025/2026, las estimaciones situaban su producción cerca de las 200.000 toneladas, frente a unas 90.000 el año anterior, mientras los datos europeos apuntaban a un crecimiento interanual cercano al 78%. El país dispone ya de alrededor de 1,2 millones de hectáreas dedicadas al olivar y su sector habla abiertamente de consolidar el aceite como una pieza importante de sus exportaciones agroalimentarias. Y España está atravesando justo el momento contrario. La coincidencia difícilmente podría ser mejor para Marruecos. Mientras su cosecha se disparaba, España rondaba los 1,3 millones de toneladas en 2025/2026, aproximadamente un 9% menos que la campaña anterior, y el mercado recurría más al exterior. Las importaciones españolas crecieron un 11% en lo que iba de campaña hasta finales de mayo y, en los cuatro primeros meses de 2026, alcanzaron 89.723 toneladas.  Marruecos encontró así una ventana excepcional: mucha más producción propia justo cuando el gigante mundial tenía una campaña algo más corta y estaba comprando más fuera. La balanza entre ambos países se ha dado la vuelta. Hay otro dato que muestra mejor el cambio que ese espectacular 9.979%. Entre enero y abril de 2025, España vendió a Marruecos 2.721 toneladas de aceite y apenas le compró 103. Un año después, las exportaciones españolas hacia Marruecos se habían desplomado hasta 673,7 toneladas mientras las importaciones desde allí superaban las 10.384.  En dinero, las ventas españolas bajaron de 11,11 a 2,44 millones de euros, mientras las compras de producto marroquí saltaron de 340.000 euros a 32,76 millones. Dicho de otra forma, en doce meses, la dirección dominante de ese pequeño flujo comercial se invirtió por completo. Marruecos no está arrasando el aceite español. Conviene aclararlo porque aunque el porcentaje que hemos visto estas semanas cercano al 10.000% es real, también tiene truco estadístico: parte de unas insignificantes 103 toneladas. Las 10.384 toneladas importadas de Marruecos entre enero y abril equivalen aproximadamente al 0,8% de los cerca de 1,3 millones de toneladas producidos por España durante la campaña, y ni siquiera convierten al país norteafricano en nuestro principal proveedor.  En esos cuatro meses llegaron 38.550 toneladas desde Túnez y 25.265 desde Portugal, frente a las 10.384 marroquíes. Hablar de sustitución del aceite español o de un mercado inundado por Marruecos, por tanto, va mucho más lejos de lo que permiten los datos. El fenómeno tampoco termina en España. Porque el movimiento forma parte de un cambio bastante mayor en el mapa mediterráneo del aceite. Marruecos elevó un 712,6% sus ventas a la Unión Europea entre octubre de 2025 y marzo de 2026, hasta superar las 10.000 toneladas, mientras Túnez produjo unas 450.000 toneladas y Marruecos alrededor de 160.000 según los datos de la Comisión Europea.  Juntos aportaron aproximadamente el 44% de todo el aceite producido fuera de la UE, frente a menos del 30% un año antes. Turquía y Siria, mientras tanto, sufrieron fuertes descensos productivos, dejando todavía más espacio a los dos productores norteafricanos. El problema español está también dentro de casa. Todo esto ocurre mientras el sector español libra otra batalla: el precio. El virgen extra que llegó a rondar los 10 euros por litro en los supermercados durante 2023 se encontraba tres años después alrededor de los seis, mientras organizaciones agrarias denunciaban que numerosos productores estaban vendiendo por debajo del umbral de rentabilidad del olivar tradicional.  COAG calculaba más de 1.000 millones de euros dejados de ingresar desde octubre y acusaba a envasadores y distribución de alimentar expectativas de una gran próxima cosecha para presionar los precios, algo que estos rechazaban apelando a la oferta y la demanda. El aceite extranjero se ha convertido así en otro elemento de una discusión mucho más amplia sobre precios, importaciones, trazabilidad y supervivencia del olivar tradicional. En Xataka El nuevo agricultor español ya no vive en el pueblo: se llama John, estudió en Wharton y gestiona olivos desde Nueva York España es el gigante, pero Marruecos ya ha encontrado la puerta. Qué duda cabe, las cifras no describen todavía un vuelco del mercado mundial: frente a las alrededor de 200.000 toneladas de una gran campaña marroquí, España sigue moviéndose en el entorno de 1,3 millones. Lo interesante está en la velocidad con la que se ha reducido una distancia que hasta ahora parecía irrelevante para el mercado español.  Marruecos ya había ganado terreno con tomates, pimientos, aguacates o frutos rojos, y ahora está modernizando precisamente un cultivo que España consideraba prácticamente inexpugnable. Diez mil toneladas son diminutas frente al océano de aceite que produce España, pero pasar de 103 a más de 10.000 en solo un año convierte ese pequeño agujero en uno que merece la pena vigilar. Imagen | PXHere, Pixnio, Wikicomman, iStock En Xataka | España siempre ha presumido de ser la potencia del aceite de oliva: la realidad es que el 75% del olivar ya produce a pérdidas En Xataka | El mayor problema de los olivos españoles no es ni los costes, ni el cambio climático: es el 'aceite fantasma' (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.instagram) { var instagramScript = document.createElement('script'); instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true; instagramScript.defer = true; headElement.appendChild(instagramScript); } })(); - La noticia Marruecos se ha colado en España por un agujero inesperado: una "invasión" de 10.000 toneladas donde más duele fue publicada originalmente en Xataka por Miguel Jorge .

59 visningar
Dela:

Svep för att byta artikel

Tryck Enter för att söka ESC

Vi använder cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på vår webbplats. Genom att klicka "Acceptera alla" samtycker du till användningen av alla cookies. Läs mer i vår cookiepolicy och integritetspolicy.