"Juliet och Romeo": en annan Shakespeare, om du vill
Den svenske koreografen Mats Ek (Malmö, 1945) är en av vår tids stora koreografer; I spetsen för Cullbergbaletten, som han förvandlade till en referensensemble inom europeisk samtida dans, och vid sidan av aragoniskan Ana Laguna (hans fru och musa), grundade han sin prestige främst på sina speciella versioner av klassiker som 'Giselle' (1982), 'Svansjön' (1987) eller 'The Sleeping Beauty' (19). I dessa koreografier visade han sitt eget mer jordiska, trasiga språk, ibland 'fult' och med en vanemässig användning av 'flex' (fotens läge där den bildar en 90 graders vinkel, med hälen framskjuten och tårna bakåt) jämfört med den 'klassiska' foten. Men det skilde sig inte bara i estetik, utan i uppdateringen av berättelserna och i det psykologiska och dramatiska djup som det gav dem.
För ett decennium sedan återvände Mats Ek till klassikerna med 'Juliet och Romeo', skapad för Kungliga Baletten, ett kompani som i dagarna uppträder på Teatro Real med denna koreografi, premiär 2013 och som direktören för det svenska kompaniet, Anders Hellström – han har haft befattningen i ett år – har återvänt till repertoarens framkant. Mats Ek bestämde sig först för att ändra ordningen på namnen i titeln och kallade sin balett 'Juliet och Romeo Det är inte en önskan att särskilja sig eller att ge den unga Capulet större framträdande plats, utan snarare att fokusera tragedins ursprung på det äktenskap som hennes föräldrar vill tvinga henne in i. Och Mats Ek berättar Shakespeares historia med små modifikationer – Juliet tar inte drycken som får henne att verka död och utlöser missförståndet – men kraften i den Shakespeareska historien förblir intakt.
På 1930-talet komponerade Sergei Prokofiev ett partitur till baletten "Romeo och Julia" av hisnande skönhet. Mats Ek ville dock inte använda den - han dansade den i sin ungdom och hade den förknippad med andra koreografier - och använde istället flera kompositioner av Tjajkovskij, var och en vackrare. Trots att man kommer från samma hand saknas det dock enighet i musiken, ett intelligent och nästan alltid väl valt ljud-'collage'.
Baletten, som lider av försening i sin början, och inte slutar flyga förrän festplatsen i Capulets palats, har Mats Eks sigill i sina rörelser, i sitt intensiva drama, i sin grovhet Tybalt kissar på Mercutios lik efter att ha dödat honom -, i dess sinne för humor, i dess atmosfär, i dess fula skönhet och även i dess fula skönhet. 'Juliet and Romeo' är en kraftfull, vibrerande, söt och bitter balett stundtals, med fängslande vackra ögonblick, som huvudpersonparets död, i vad som skulle ha varit ett vackert slut även om Mats Ek föredrog ett annat, och motiverade så här: «Någon gång måste man bli av med lögnen... men man kan inte undvika att ersätta den med en konventionell. En bild måste hittas som visar att döden är slutgiltig, utan något element som förskönar den, men ändå måste formen framkalla minnet av livet som försvunnit. Det finns en skönhet som inte är vacker..." Med det magnifika ljudstödet från Kungliga Teaterorkestern och den fantastiska stafettpinnen från italienaren Nir Kabaretti visar Kungliga Baletten sin soliditet och flexibilitet.
Japanska Kaho Yanagisawa och holländaren Julien Keulen förkroppsligar Julia och Romeo med friskhet, ungdom och passion. huvudpersoner, utan att ta hänsyn till hierarkin, visar Mats Ek sin personlighet.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
8 maj 2026, 17:04
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
'Julieta y Romeo': otro Shakespeare, si gustáis
Beskrivning
El coreógrafo sueco Mats Ek (Malmö, 1945) es uno de los grandes coreógrafos de nuestro tiempo; al frente del Cullberg Ballet , al que convirtió en un conjunto de referencia en la danza contemporánea europea, y al lado de la aragonesa Ana Laguna (su mujer y su musa), cimentó su prestigio fundamentalmente en sus particulares versiones de clásicos como ' Giselle ' (1982), 'El lago de los cisnes' (1987) o 'La bella durmiente' (1996). En estas coreografías mostraba un lenguaje propio más terrenal , quebrado, en ocasiones 'feísta' y con un uso habitual del 'flex' (posición del pie en el que éste forma un ángulo de 90 grados, con el talón empujado hacia delante y los dedos hacia atrás) frente al pie 'clásico'. Pero no solo se diferenciaba en la estética, sino en la actualización de las historias y en la profundidad psicológica y dramática que les otorgaba. Hace una década, Mats Ek volvió a los clásicos con 'Julieta y Romeo' , creado para el Real Ballet de Suecia, compañía que se presenta estos días en el Teatro Real con esta coreografía, estrenada en 2013 y que el director de la compañía sueca, Anders Hellström -ocupa el cargo desde hace un año-, ha devuelto al primer plano del repertorio. Mats Ek decidió en primer lugar cambiar el orden de los nombres del título y llamó a su ballet 'Julieta y Romeo'; no son ganas de diferenciarse ni tampoco de otorgar a la joven Capuleto mayor protagonismo, sino de enfocar el origen de la tragedia en el matrimonio al que sus padres quieren forzarla. Y es que Mats Ek narra la historia de Shakespeare con pequeñas modificaciones -Julieta no toma la poción que le hace parecer muerta y desencadena el equívoco-, pero la fuerza del relato shakespeariano permanece intacta. Sergei Prokofiev compuso en los años treinta del siglo pasado una partitura para el ballet 'Romeo y Julieta' de una belleza arrebatadora. Sin embargo, Mats Ek no quiso emplearla -la bailó en su juventud y la tenía asociada a otras coreografías- y en su lugar utilizó varias composiciones de Chaikovski , a cual más bella. A pesar de proceder de la misma mano, sin embargo, se nota una falta de unidad en las músicas, un inteligente y casi siempre bien elegido 'collage' sonoro. El ballet, que peca de morosidad en su inicio, y no termina de alzar el vuelo hasta la escena de la fiesta en el palacio de los Capuleto, posee el sello de Mats Ek en sus movimientos, en su intenso dramatismo, en su crudeza -Teobaldo orina sobre el cadáver de Mercucio después de haberlo matado-, en su sentido del humor, en su atmósfera, en su belleza y también en su fealdad. 'Julieta y Romeo' es un ballet poderoso, vibrante, dulce y acerbo por momentos, con momentos arrebatadoramente hermosos, como la muerte de la pareja protagonista, en lo que hubiera sido un precioso final aunque Mats Ek prefirió otro, y justificó así: «En algún momento hay que deshacerse de la mentira… pero no se puede evitar sustituirla por una fealdad convencional. Hay que encontrar una imagen que muestre que la muerte es definitiva, sin ningún elemento que la embellezca, pero aun así la forma debe evocar el recuerdo de la vida que ha desaparecido. Existe una belleza que no es bonita…» Con el magnífico sustento sonoro de la Orquesta Titular del Teatro Real y la espléndida batuta del italiano Nir Kabaretti , el Real Ballet de Suecia muestra su solidez y su flexibilidad. La japonesa Kaho Yanagisawa y el holandés Julien Keulen encarnan con frescura, juventud y pasión a Julieta y Romeo. Los dos bailarines son solista y cuerpo de baile respectivamente; hasta en la elección de los protagonistas, sin tener en cuenta la jerarquía, demuestra Mats Ek su personalidad.
