Hildebrando de Castros fönster
Sedan Alberti i sin 'Treatise on Painting' (1436) karakteriserade måleriet som en 'finestra aperta', har många målare använt fönstret som ett representationsobjekt. Landskapet introducerades alltså, genom dem, som ett slags målning inom målningen. Klee och Matisse upprepade proceduren framgångsrikt, och Dalí återfann den igen i porträttet av sin syster Ana María.
Brasilianaren Hildebrando de Castro (1957) har dock förvandlat själva fönstret till föremål för sin bildliga uppmärksamhet. Fascinerad av arkitekturen i Brasilia och Niemeyers byggnader började han med att representera fasadernas retikulära struktur på sina dukar, och slutligen fokuserade han på dess fönster. Traditionen med Op Art-målning och dess bildillusionism tjänar till att komponera förföriska geometriska målningar där hyperrealism förväxlas med abstraktion.
En hyllning, nu i Fernando Pradilla-galleriet, till arkitekturen, där Le Corbusiers parasoller eller Madrid-byggnaderna Herzog och De Meuron också återskapas.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
16 april 2026, 12:05
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Las ventanas de Hildebrando de Castro
Beskrivning
Desde que, en su 'Tratado de la pintura' (1436), Alberti caracterizara la pintura como una 'finestra aperta', muchos han sido los pintores que se han servido de la ventana como objeto de representación. El paisaje se introducía así, a través de ellas, como una especie de cuadro dentro del cuadro . Klee y Matisse repitieron el procedimiento con éxito, y Dalí lo volvió a recuperar en el retrato de su hermana Ana María. El brasileño Hildebrando de Castro (1957) ha convertido sin embargo la ventana misma en el objeto de su atención pictórica. Fascinado por la arquitectura de Brasilia y los edificios de Niemeyer, comenzó por representar en sus lienzos la estructura reticular de las fachadas, para centrarse finalmente en sus ventanas. La tradición de la pintura Op Art y su ilusionismo pictórico le sirven para componer seductoras pinturas geométricas en las que el hiperrealismo se confunde con la abstracción. Un homenaje, ahora en la galería Fernando Pradilla, a la arquitectura, en la que también se recrean los parasoles de Le Corbusier o los edificios madrileños de Herzog y De Meuron.
