Händernas form är ett av människans sista evolutionära mysterier. Och vi är ett steg närmare att lösa det
Våra händer är utan tvekan ett av den biologiska ingenjörskonstens underverk, eftersom den dominerande evolutionära berättelsen under lång tid har fokuserat på hur vår anatomi förändrades för att tillåta precisionsgrepp och tillverkning av komplexa verktyg. Men om vi tittar bortom fingrarna och fokuserar på handleden, berättar benen en mycket äldre och mer överraskande historia.
Nya tester. En uttömmande studie publicerad i tidskriften Proceedings of the Royal Society B har lagt på bordet ganska viktiga bevis om hur våra förfäder rörde sig. Och slutsatsen är att morfologin i vår handled behåller ett obestridligt eko av en gemensam förfader anpassad till att gå stödd på knogarna.
I Xataka De delar av människokroppen som inte har någon praktisk betydelse: den fascinerande världen av resterna av evolutionen Hur de har gjort det. För att nå denna slutsats har forskarna inte förlitat sig på isolerade gissningar, utan på en storskalig anatomisk analys. Teamet analyserade mer än 2 037 karpalben, som bildar handleden, som tillhör olika arter av primater, och korsade dessa data med den anatomiska analysen av 55 fossiler av utdöda homininer.
Vad de upptäckte genom att kartlägga all denna morfologi är att mänskliga handledsben inte ser ut som de hos de flesta primater, utan i stället delar djupa strukturella likheter specifikt med afrikanska människoapor.
Det är ingen slump, eftersom det reagerar på de biomekaniska anpassningarna som är nödvändiga för att bära upp händernas vikt. Det vill säga, även om vi idag använder våra handleder för komplexa uppgifter som att skriva, måla eller till och med utföra operationer, var deras arkitektur designad för att gå på knogarna.
Försiktigt. Betyder detta att vår förfader gick på sina knogar med absolut säkerhet? Inom vetenskapen är slutna uttalanden farliga, och författarna till studien själva är försiktiga, eftersom de inte presenterar denna gamla praxis som en obestridlig dogm, utan som den mest konsekventa och rimliga tolkningen enligt de anatomiska bevisen på bordet.
I Xataka En blandning av 4 000 kilometer: vi har den första detaljerade kartan över samexistensen mellan neandertalare och sapiens.
Deras utveckling. Vår kropp utvecklades inte plötsligt till sin nuvarande form, utan gick igenom olika faser i olika takt. Här visar studien detta fenomen i våra händer, eftersom, medan handledens allmänna struktur har bevarat de primitiva evolutionära signalerna som delas med afrikanska apor, andra delar av handen förändrades senare.
Specifikt dök anpassningar förknippade med fin precisionsmanipulation upp mycket senare i vår evolutionära härstamning. I Xataka | Vi hade alltid trott att evolutionen hade stoppats i tusentals år. De rödhåriga sa åt oss annat
Originalkälla
Publicerad av Xataka
26 maj 2026, 20:31
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
La forma de las manos es uno de los últimos misterios evolutivos del ser humano. Y estamos un paso más cerca de resolverlo
Beskrivning
Nuestras manos son, sin lugar a dudas, una de las maravillas de la ingeniería biológica, puesto que durante mucho tiempo, la narrativa evolutiva dominante ha puesto el foco en cómo nuestra anatomía se transformó para permitir el agarre de precisión y la fabricación de herramientas complejas. Sin embargo, si miramos más allá de los dedos y nos centramos en la muñeca, los huesos cuentan una historia mucho más antigua y sorprendente. Nuevas pruebas. Un exhaustivo estudio publicado en la revista Proceedings of the Royal Society B ha puesto sobre la mesa una prueba bastante importante sobre cómo se movían nuestros antepasados. Y la conclusión es que la morfología de nuestra muñeca conserva un eco innegable de un ancestro común adaptado a caminar apoyado sobre los nudillos. En Xataka Las partes del cuerpo humano que no tienen sentido práctico: el fascinante mundo de los vestigios de la evolución Cómo lo han hecho. Para llegar a esta conclusión, los investigadores no se han basado en conjeturas aisladas, sino en un análisis anatómico a gran escala. El equipo analizó más de 2.037 huesos del carpo, que son los que forman la muñeca, pertenecientes a diferentes especies de primates, cruzando estos datos con el análisis anatómico de 55 fósiles de homininos extintos. Lo que descubrieron al mapear toda esta morfología es que los huesos de la muñeca humana no se parecen a los de la mayoría de los primates, sino que comparten unas profundas similitudes estructurales específicamente con los grandes simios africanos. {"videoId":"x7zhits","autoplay":true,"title":"DAWN OF MAN y la PREHISTORIA, ¿es el juego FIEL a la REALIDAD?", "tag":"prehistoria", "duration":"631"} No es casualidad, puesto que responde a las adaptaciones biomecánicas necesarias para soportar el peso del cuerpo sobre las manos cuando están cerradas. Es decir, aunque hoy utilicemos nuestras muñecas para tareas complejas como teclear, pintar o incluso realizar una cirugía, su arquitectura estaba diseñada para caminar sobre los nudillos. Con cautela. ¿Significa esto que nuestro ancestro caminaba sobre los nudillos con absoluta certeza? En ciencia, las afirmaciones cerradas son peligrosas, y los propios autores del estudio son cautos, ya que no presentan esta práctica ancestral como un dogma irrefutable, sino como la interpretación más consistente y plausible según las pruebas anatómicas que hay encima de la mesa. En Xataka Un mestizaje de 4.000 kilómetros: tenemos el primer mapa detallado de la convivencia entre neandertales y sapiens Su evolución. Nuestro cuerpo no fue evolucionando de golpe hasta su forma actual, sino que pasó por diferentes fases a ritmos distintos. Aquí el estudio muestra este fenómeno en nuestras manos, ya que, mientras que la estructura general de la muñeca ha conservado esas señales evolutivas primigenias compartidas con los simios africanos, otras partes de la mano cambiaron más tarde. En concreto, las adaptaciones asociadas a la manipulación fina y de precisión aparecieron mucho después en nuestro linaje evolutivo. En Xataka | Siempre habíamos creído que la evolución llevaba miles de años detenida. Los pelirrojos nos estaban diciendo lo contrario (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.instagram) { var instagramScript = document.createElement('script'); instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true; instagramScript.defer = true; headElement.appendChild(instagramScript); } })(); - La noticia La forma de las manos es uno de los últimos misterios evolutivos del ser humano. Y estamos un paso más cerca de resolverlo fue publicada originalmente en Xataka por José A. Lizana .
