Kultur • 17 apr 2026

Böcker för bokens dag: en lycklig övertalighet

El año editorial es una carrera con la primera parada en Sant Jordi, que nos sirve de excusa para echar la vista atrás y ver qué han dado de sí estos meses, más allá del premio Aena y de las polémicas por cuántos son Españenday naque: en no. I spansk litteratur har de vanliga återvänt, lite som alltid: Luis Landero med 'Winter Colloquium' (Tusquets), där han utökar med den där prosa som tycks viskas till honom av hans förfäder; Manuel Longares med 'Cortesanos' (Galaxia Gutenberg), en flodroman, men från Manzanares; Fernando Aramburu med 'Maite' (Tusquets), där han i bakgrunden berättar om kidnappningen och mordet på Miguel Ángel Blanco; Eduardo Mendoza med "The Intrigue of the Inconvenient Funeral" (Seix Barral), en annan avledning från den namnlösa detektiven; Bernardo Atxaga med "Golondrinas" (Alfaguara), en roman som tar oss till en kyrkogård...

Och så vidare. Marta Jiménez Serranos flytt till Alfaguara, med 'Oxígeno', har varit en succé. Karina Sainz Borgo, som i 'Nazarena' berättar om åtta venezuelanska systrar som inte har ärvt mycket mer än galenskaper, har också haft premiär i Alfaguara.

Det nya verket av Jaime Bayly, 'The Coupists' (Galaxia Gutenberg) ligger på samma breddgrader, men för att berätta om en misslyckad kupp mot Hugo Chávez. Manuel Vilas har meddelat sin skilsmässa i "Islandia" (Destino), och Juan Gómez Bárcena har berättat en annan i "Abril eller aldrig" (Seix Barral). David Uclés, mycket läglig, har tillägnat sitt Nadal-pris till Barcelona med "The City of Dead Lights", och Esther García Llovet har tagit oss till Alicante med "The Bosses" (Anagrama).

Bland nykomlingarna har Desirée de Fez stuckit ut med 'Don't leave her alone' (Blackie Books) och Kirstin Valdez Quade med 'The five wounds' (Nordic). Marian Peyró har kommit in på scenen med 'The Fires' (Alianza), och två andra namn: 'Volverán como fuego', av Ayesha L. Rubio (Random House) och 'La noche liquid', av Miguel Garrido de Vega (Páginas de Espuma).

Marina Sanmartíns nya grej heter "Abril del Pinos dubbla försvinnande" (Salamandra), där hon lägger ett brott i en läsklubb. I 'Den smartaste tjejen jag känner' (Lumen) pratar Sara Barquinero inte med oss ​​om brott, men hon pratar om Complutense-filosofiska fakulteten och dess professorer. Jesús García Calero och María José Solano publicerar "Geografía del Desire" (Reino de Cordelia), en bok med erotiska berättelser skrivna under fångenskap.

Och berättelseboken som alla pratar om är Samantha Sweblins, 'El Buen Mal' (Seix Barral), som nu kan hittas i vilken bokhandel som helst i det kända spansktalande universum.

Lite historia. Lorenzo Silva ser till det förflutna i 'With Nobody' (Destino), där han porträtterar Miguel Campins, en soldat som gick igenom de marockanska krigen, Primo de Riveras diktatur och republikens turbulenta år utan att avsäga sig sin integritet. Sergio del Molino fördjupar sig också i det förflutna i 'Dottern' (Alfaguara), där han gör sin egen berättelse om Rosario Weiss, underbarn som levde med Francisco de Goya och som var en lärjunge, förtrogen och något som liknade en dotter, vare sig det var biologiskt eller inte.

Och Andrés Barba tillägnar sin sista miniatyr till Edward H. Gibson, det första registrerade och pålitliga fallet av medfödd total analgesi: den har titeln "Jag kunde äta stenar" (Anagrama). Nyare är den valencianska korruptionen som Julián Quirós minns i 'The Last Toast' (HarperCollins).

Inte heller den som porträtteras av Javier Chicote i 'Demonios under the bed' (HarperCollins) är långt ifrån oss. Lite facklitteratur: Isabel Allende recenserar sitt arbete i "Det magiska ordet", och den nya versionen av den definitiva biografin (detta är en genre) om Jaime Gil de Biedma når bokhandeln. Den är signerad av Miguel Dalmau och utgiven av Tusquets.

Det har också varit nyfiket att hoppa till boken för podcasten 'Las hijas de Felipe': 'Instruction of novices' (Blackie Books). Och så är berättelserna om kvinnorna som kämpade mot det tredje riket som Mercedes Monmany har räddat i "Något kommer att bli kvar av mig" (Galaxia Gutenberg). De har varit några månader av stora namn.

Till exempel: Salman Rushdie, som i sin nya bok med berättelser, 'Den näst sista timmen' (Random House), har flyttat från kniven som nästan kostade honom livet för att närma sig ålderdom. Hans generationskamrat, Julian Barnes, har sagt adjö till litteraturen och sina läsare i "Farväl" (Anagrama), hans pensioneringsroman. Snarare motsatsen till John Banville, som återvänder med 'Nocturne in Venice' (Alfaguara).

Emmanuel Carrère har stormat bokhandeln med 'Koljós' (Anagram), där han dissekerar figuren av sin mor, den kontroversiella och sena Hélène Carrère d'Encausse. Jaime G. Mora frågade honom på ABC: Strävar Carrère efter Nobelpriset? "Varför inte?

Men det är inte upp till mig. Nu vet jag inte om en vit man i slutet av 70-årsåldern är en bra kandidat. "Jag vet inte om det är idealiskt att vinna den." Vi har haft mer fransk litteratur de här månaderna, förstås: 'Psicopompo' (Anagrama), vår årliga dejt med Amélie Nothomb, och 'Great Lereman har stängt', och 'S Pierreman löften'. härliga år', hans historiska fris från 1900-talet Vi har också haft en ny Hervé Le Tellier, 'Namnet på muren' (Seix Barral), och den här andra för Annie Ernaux-kompetisterna: 'The Black Workshop' (Cabaret Voltaire), det vill säga hennes arbetsböcker som kanske har handlat om den franska berättelsen i detta år. (Lumen), där Gisèle Pelicot berättar om sitt fall, mycket värre än någon fiktion. Och i 'Real Cases' (Alfaguara), har dramatikern Yasmina Reza berättat vad som är teatraliskt med rättegångar: mycket nyckfulla krönikor, mycket hennes egen. mot den andra stora myten från sin tid, Joan Didion, i 'Didion och Babitz' Och utan att lämna landet eller genren: 'People for dinner' (Books of the Asteroid), en ny samling artiklar av Norah Ephron, opublicerad på spanska, där allt är ett skratt, eller låtsas vara det, 'In Albanian Ledigna har den nya boken' undersökte det kommunistiska Albaniens arkiv för att upptäcka vem hennes mormor, anklagad för spionage, var en annan dramatisk undersökning som Han Kang föreslog i 'Ink and Blood' (Random House): här bestämmer sig en kvinna för att utreda en viktig väns död, som bedömdes vara självmord.

Originalkälla

Publicerad av ABC Cultura

17 april 2026, 12:48

Läs original

Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.

Visa originaltext (spanska)

Rubrik

Libros para el Día del Libro: una feliz redundancia

Beskrivning

El año editorial es una carrera con la primera parada en Sant Jordi, que nos sirve de excusa para echar la vista atrás y ver qué han dado de sí estos meses, más allá del premio Aena y de las polémicas por cuántos son los libros que no venden nada en España: ay. En la literatura en español han vuelto los de siempre, un poco como siempre: Luis Landero con 'Coloquio de invierno' (Tusquets), donde se explaya con esa prosa que parece que le susurran sus ancestros; Manuel Longares con 'Cortesanos' (Galaxia Gutenberg), una novela-río, pero del Manzanares; Fernando Aramburu con 'Maite' (Tusquets), donde narra, de fondo, el secuestro y asesinato de Miguel Ángel Blanco; Eduardo Mendoza con 'La intriga del funeral inconveniente' (Seix Barral), otro divertimento del detective sin nombre; Bernardo Atxaga con 'Golondrinas' (Alfaguara), una novela que nos lleva a un cementerio… Y así. El salto de Marta Jiménez Serrano a Alfaguara, con 'Oxígeno', ha sido un éxito. También se ha estrenado en Alfaguara Karina Sainz Borgo , que en 'Nazarena' cuenta la historia de ocho hermanas venezolanas que no han heredado mucho más que la locura. Lo nuevo de Jaime Bayly , 'Los golpistas' (Galaxia Gutenberg) se sitúa en las mismas latitudes, pero para narrar un golpe de estado fallido contra Hugo Chávez. Manuel Vilas ha anunciado su divorcio en 'Islandia' (Destino), y Juan Gómez Bárcena nos ha contado otro en 'Abril o nunca' (Seix Barral). David Uclés, muy oportuno, le ha dedicado su premio Nadal a Barcelona con 'La ciudad de las luces muertas', y Esther García Llovet nos ha llevado a Alicante con 'Las jefas' (Anagrama). Entre los debutantes han destacado Desirée de Fez con 'No la dejes sola' (Blackie Books) y Kirstin Valdez Quade con 'Las cinco heridas' (Nórdica). Marian Peyró ha entrado en el mundillo con 'Los incendios' (Alianza), y otros dos nombres: 'Volverán como fuego', de Ayesha L. Rubio (Random House) y 'La noche líquida', de Miguel Garrido de Vega (Páginas de Espuma). Lo nuevo de Marina Sanmartín se llama 'La doble desaparición de Abril del Pino' (Salamandra), donde mete un crimen en un club de lectura. En 'La chica más lista que conozco' (Lumen), Sara Barquinero no nos habla de crímenes, pero sí de la facultad de Filosofía de la Complutense, y de sus profesores. Jesús García Calero y María José Solano publican 'Geografía del deseo' (Reino de Cordelia), un libro de relatos eróticos escritos durante el confinamiento. Y el libro de relatos del que todo el mundo habla es el de Samantha Sweblin, 'El buen mal' (Seix Barral), que ahora se podrá encontrar en cualquier librería del universo hispanohablante conocido. Un poco de historia. Lorenzo Silva mira al pasado en 'Con nadie' (Destino), donde retrata a Miguel Campins, un militar que atravesó las guerras de Marruecos, la dictadura de Primo de Rivera y los años convulsos de la República sin renunciar a su integridad. Sergio del Molino también bucea en el pasado en 'La hija' (Alfaguara), donde hace suya la historia de Rosario Weiss, la niña prodigio que vivió junto a Francisco de Goya y que fue discípula, confidente y algo muy parecido a una hija, fuera o no biológica. Y Andrés Barba le dedica su última miniatura a Edward H. Gibson, el primer caso registrado y fiable de analgesia total congénita: se titula 'Podría comer piedras' (Anagrama). Más reciente es la corrupción valenciana que recuerda Julián Quirós en 'El último brindis' (HarperCollins). Tampoco nos es lejana la que retrata Javier Chicote en 'Demonios bajo la cama' (HarperCollins), Un poco de no ficción: Isabel Allende revisa su obra en 'La palabra mágica', y llega a librerías la nueva versión de la biografía definitiva (esto es un género) de Jaime Gil de Biedma. La firma Miguel Dalmau y la edita Tusquets. Ha sido curioso, también, el salto al libro del pódcast 'Las hijas de Felipe': 'Instrucción de novicias' (Blackie Books). Y lo son también las historias de las mujeres que lucharon contra el Tercer Reich que ha rescatado Mercedes Monmany en 'Algo quedará de mí' (Galaxia Gutenberg). Han sido unos meses de grandes nombres. Por ejemplo: Salman Rushdie, que en su nuevo libro de relatos, 'La penúltima hora' (Random House), se ha alejado del cuchillo que casi le cuesta la vida para acercarse a la vejez. Su compañero de generación, Julian Barnes, se ha despedido de la literatura y sus lectores en 'Despedidas' (Anagrama), su novela de jubilación. Todo lo contrario que John Banville, que regresa con 'Nocturno en Venecia' (Alfaguara). Emmanuel Carrère ha asaltado las librerías con 'Koljós' (Anagrama), donde disecciona la figura de su madre, la polémica y difunta Hélène Carrère d'Encausse. Jaime G. Mora le preguntó en ABC: ¿Aspira Carrère al Nobel? «¿Por qué no? Pero no depende de mí. Ahora bien, no sé si un hombre blanco de casi 70 años es una buena candidatura. No sé si es lo ideal para ganarlo». Hemos tenido más literatura francesa estos meses, claro: 'Psicopompo' (Anagrama), nuestra cita anual con Amélie Nothomb, y 'Grandes promesas' (Salamandra), con la que Pierre Lemaitre ha cerrado 'Los años gloriosos', su friso histórico del siglo XX. También hemos tenido un nuevo Hervé Le Tellier, 'El nombre en el muro' (Seix Barral), y esto otro para los completistas de Annie Ernaux: 'El taller negro' (Cabaret Voltaire), o sea, sus cuadernos de trabajo. Aunque quizás el libro francés del que más se ha hablado este año haya sido 'Un himno a la vida. Mi historia' (Lumen), donde Gisèle Pelicot cuenta su caso, mucho peor que cualquier ficción. Y en 'Casos reales' (Alfaguara), la dramaturga Yasmina Reza ha contado lo que tienen de teatral los juicios: crónicas muy caprichosas, muy suyas. Más no ficción: Eve Babitz. Random House ha recuperado sus mejores artículos en 'Yo era un encanto', y Lili Anolik la ha enfrentado al otro gran mito de su tiempo, Joan Didion, en 'Didion y Babitz'. Y sin salir del país ni del género: 'Gente a cenar' (Libros del Asteroide), una nueva recopilación de artículos de Norah Ephron, inéditos en castellano, donde todo es una risa, o pretende serlo. Más serio es el nuevo libro de la albanesa Lea Ypi, 'Indignidad' (Anagrama), que ha indagado en los archivos de la Albania comunista para descubrir quién era su abuela, acusada de espionaje. Otra pesquisa dramática es la que propone Han Kang en 'Tinta y sangre' (Random House): aquí una mujer decide investigar la muerte de una importante amiga, que se zanjó como un suicidio.

38 visningar
Dela:

Svep för att byta artikel

Vi använder cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på vår webbplats. Genom att klicka "Acceptera alla" samtycker du till användningen av alla cookies. Läs mer i vår cookiepolicy och integritetspolicy.