Zendayas odyssé
Jag skulle kunna börja den här artikeln med att prata om värmen på sommaren, om bio som en tillflyktsort, om nöjet det ger att njuta av en tre timmar lång film på en teater, skyddad från värmen. Att gräva fram tröjan när man till och med har för mycket t-shirt på gatan. Att koppla bort mobilen, om inte av respekt, i alla fall av skam.
Och sånt. (Vi) förtjänar att gå på bio av många anledningar, även om vi inte alltid behöver leta efter dem. Vad som borde vara tröst är bokstavligen en tom tomt, tom, öde, karg. Förutom två filmer som har orsakat den stora skräcken på sommarens skyltar, som oftast är för 'storfilmerna', när de vågar stå upp.
Ingen har vågat sig med Nolans 'The Odyssey', en atombomb för tävlingen, den bästa debuten i en film av filmskaparen och ett spännande epos om samma historia som lagt grunden till resten av berättelserna, en film om hjältens resa och de trauman den innebär, med lika många läsningar som det finns klipp i klippningen. Odysséen i 'The Odyssey', helt och hållet filmad i 70 mm, drabbades framför allt av de som ansvarade för att vakta de otaliga burkarna och skådespelarna, med tar så kort att de först trodde att regissören inte gillade hans jobb. Perfekt att se i IMAX, även om det i Spanien bara finns sex biografer som kan visa den i det format som den skapades i.
Sybaritisk bio, spektakelbio, bio som inte är till för att hänga i huset, som Nolan gillar att skryta med, som lämnade Warner efter att de meddelat att hans filmer skulle släppas på bio och HBO Max samtidigt. 'The Odyssey' fördubblar satsningen på 'Oppenheimer' och är framför allt resultatet av dess regissörs ansträngningar, som skulle regissera 'Troy' för tjugotvå år sedan men döden av 'Batman vs. Superman' som utvecklats av Wolfgang Petersen var mer svart boll än 'Jot Down' och hade en carom-effekt: Nollan var tvungen att återuppfinna sin superman med Christian och Peters Bathero. skjuta en pil mot Brad Pitt under den mytomspunna belägringen som varade i ett decennium. Det är därför en övermänsklig ansträngning, ett syfte, en övertygelse som drog Nolan lika mycket som återkomsten av Ulysses till Penelope.
Nolans "The Odyssey" var oundviklig. Det bekräftar också något väldigt Hollywood, att spela det säkert, återanvända idéer, kända IP:er, till och med castingen, som om det inte fanns någon person som var ansvarig för att upptäcka nya talanger, som om allt i filmens mecka, och detta är inte ett klagomål, var tvungen att spela Zendaya. Skådespelerskan, som kort spelar Athena i filmen, sa att hennes man, Tom Holland, en dag återvände hem efter att ha säkrat rollen som Telemachus och berättade för henne att regissören ville prata med henne.
Kanske skrev han på henne för att spara en taxi till fotograferingen, eftersom naturlig kemi säljer mer än den falska, eftersom marknadsföringen görs av sig själv om det är en två för en, för för att det ska bli förlikning måste du börja förlika. Kanske, eftersom Marvel återvänder som varje sommar, är allt en fråga om multiversum, som kan teleportera detta par unga skådespelare över hela världens mattor samtidigt. Hur som helst, allt stannar hemma hos paret, även huvudpersonen i den mystiska 'Spider-Man: Brand New Day', den enda premiären som redan kan ses vid horisonten, på höjden av Ithaca kanske, i slutet av juli, en hyllning till kostymkonst, med Zendaya och Holland hängande från skyskrapor, i en annan resa som är mer bokstavlig än ursprunglig, till en annan resa, till en annan tights. av dem som tvingas glömma att undvika lidande.
Det måste finnas Amnesia i Hollywood, eller fynda priser. Det finns ingen Barbenheimer-effekt, och de släpps inte heller samtidigt, men de delar en del av sin rollbesättning. Spindelhavet?
Medverkar i wall-crawler-filmen är Tom Holland, Zendaya och den allestädes närvarande Jon Bernthal, som i år har varit med i några av årets serier (thrillern 'Him and Her', den döde brodern i 'The Bear', straffaren i 'Punisher: One Last Kill' och 'Daredevil: Born again') och i två högbudgetfilmer. Antingen är Hollywood på rea för att spara på provspelningar eller så har Zendaya, som kom lika oväntat som Nolan till 'The Odyssey', blivit talisman för alla, den med hooking-effekten. Skådespelerskan, som vände på Disneys flickförbannelse och har blivit den mest eftertraktade i sin generation, tog i år farväl av karaktären i serien "Euphoria", en av hennes mest riskabla och minnesvärda roller, där hon kämpade dialektiskt och förlorade mot den "spanska choni" av Rosalía; han rörde upp filmreklam med "The Drama", där det finns romantik, ett bröllop och en twist i manuset med Robert Pattinson; Han är personifieringen av visdom, eterisk som på röda mattor, i "Odysséen", och han krossar hjärtan i Spider-Man-filmen, bepansrad mot "spoilers", dess premiss lika svår att tyda som Nazitysklands kryptografiska anordning.
I 'Enigma' dök förresten Bennedict Cumberbatch upp, som fortfarande är Doctor Strange i Marvel och kommer att synas i 'Spider-Man: Brand New Day'. Det är så långt i år och sommar, för i slutet av 2026 har han även premiären av den tredje delen av 'Dune' på gång, i december, där han för tredje gången på ett år upprepar Robert Pattinson, som i sin tur är Antinous i Christopher Nolans film. De pekar alla på en blockbuster.
Utöver referensen till Chávarris film har jag aldrig förstått varför cyklar är för sommaren. Om vi knappt kan röra oss till fots kan vi trampa uppför backar. Sommaren är, tror jag, för biograferna.
Att tillbringa tre timmar i skuggan av luftkonditioneringen, även om det blir allt svårare för oss att gå till rummen. Och den här sommaren blir Zendayas eller så blir den inte det.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
22 july 2026, 16:50
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
La odisea de Zendaya
Beskrivning
Podría empezar este artículo hablando del calor que hace en verano, del cine como refugio, del gusto que da disfrutar de una película de tres horas en una sala, a salvo del bochorno. De desenterrar la sudadera cuando en la calle te sobra hasta la camiseta. De desconectar del móvil, si no es por respeto al menos que sea por vergüenza. Y esas cosas. (Nos) Merecemos ir al cine por muchos motivos, aunque no siempre hace falta buscarlos. Lo que debería ser solaz es, literalmente, un solar, vacío, desierto, yermo. Salvo por dos películas que han provocado la gran espantada en la cartelera estival, que suele ser para los 'blockbusters', cuando se atreven a plantar cara. Nadie se ha atrevido con 'La Odisea' de Nolan, bomba atómica para la competencia, el mejor debut de un filme del cineasta y una emocionante epopeya sobre la historia misma que sentó las bases del resto de relatos, una película sobre el viaje del héroe y los traumas que arrastra, con tantas lecturas como cortes en el montaje. La odisea de 'La Odisea', filmada íntegramente en 70 mm, la sufrieron sobre todo los encargados de custodiar la infinidad de latas y los actores, con tomas tan breves que, al principio, pensaban que al director no les gustaba su trabajo. Ideal para ver en IMAX, aunque en España solo haya seis cines que pueden proyectarla en el formato en el que fue concebida. Cine sibarita, cine espectáculo, cine que no es de andar por casa, como le gusta presumir a Nolan, que abandonó Warner después de que anunciaran que sus películas se estrenarían en cines y HBO Max simultáneamente. 'La Odisea' dobla la apuesta de 'Oppenheimer' y es, por encima de todo, fruto del empeño de su director, que iba a dirigir 'Troya' hace veintidós años pero la muerte del proyecto de 'Batman vs. Superman' que desarrollaba Wolfgang Petersen fue más bola negra que 'Jot Down' y tuvo un efecto carambola: a Nolan le tocó reinventar el cine de superhéroes con el hombre murciélago de Christian Bale y Petersen se atrevió a clavarle una flecha a Brad Pitt durante el mítico asedio que duró una década. Es, por tanto, un esfuerzo sobrehumano, un propósito, una convicción que tiraba tanto de Nolan como la vuelta de Ulises junto a Penélope. 'La Odisea' de Nolan era algo inevitable. Reafirma, además, algo muy de Hollywood, ir sobre seguro, reciclar ideas, IPs conocidas, hasta el casting, como si no hubiera una persona encargada de descubrir nuevos talentos, como si en la meca del cine todo, y no es queja, lo tuviera que protagonizar Zendaya . Contaba la actriz, que en la película interpreta brevemente a Atenea, que un día su marido, Tom Holland, volvió a casa después de asegurarse el papel de Telémaco y le dijo que el director quería hablar con ella. Quizás la fichó para ahorrarse un taxi al rodaje, porque la química natural vende más que la impostada, porque la promoción se hace sola si es un dos por uno, porque para que haya conciliación hay que empezar conciliando. Quizás, ya que Marvel vuelve como cada verano, sea todo cosa de los multiversos, capaces de teletransportar a este matrimonio de jóvenes actores por las alfombras del mundo de forma simultánea. Como sea, todo se queda en casa de la pareja, protagonista también de la misteriosa 'Spider-Man: Brand New Day', el único estreno que se otea ya en el horizonte, a la altura de Ítaca quizás, a finales de julio, un homenaje al figurinismo, con Zendaya y Holland colgando de rascacielos, en mallas, en otro viaje que es más metafórico que literal, al origen, a la memoria de quien obliga a olvidar para evitar el sufrimiento. Amnesia debe haber en Hollywood, o precios de saldo. No hay efecto Barbenheimer, ni se estrenan de forma simultánea, pero comparten a parte de su elenco. ¿Spider-sea? Aparecen en la cinta del trepamuros Tom Holland, Zendaya y el omnipresente Jon Bernthal, que este año ha estado tanto en algunas de las series del año (el thriller 'Él y ella', el hermano muerto en 'The Bear', el castigador en 'Punisher: One Last Kill' y 'Daredevil: Born again') como en dos películas de potente presupuesto. O Hollywood está de rebajas para ahorrar en audiciones o igual es que Zendaya , que llegó tan de rebote como Nolan a 'La Odisea', se ha convertido en el talismán para todos, la del efecto enganche. La actriz, que revirtió la maldición de chica Disney y se ha convertido en la más cotizada de su generación, se despidió este año del personaje de la serie 'Euphoria', uno de sus papeles más arriesgados y memorables, donde peleó dialécticamente y perdió contra la «choni españolita» de Rosalía; agitó la promoción cinéfila con 'El drama', donde hay romance, boda y giro de guion con Robert Pattinson; es la personificación de la sabiduría, etérea como en las alfombras rojas, en 'La Odisea', y rompe corazones en la película del hombre araña, blindada contra los 'spoilers', tan difícil de descifrar su premisa como el dispositivo criptográfico de la Alemania nazi. En 'Enigma', por cierto, salía Bennedict Cumberbatch, que sigue siendo en Marvel el Doctor Strange y saldrá en 'Spider-Man: Brand New Day'. Eso en lo que va de año y verano, porque para terminar 2026 tiene pendiente también el estreno de la tercera parte de 'Dune', en diciembre, en la que repite por tercera vez en un año con Robert Pattinson, que a su vez es Antínoo en la película de Christopher Nolan. Todas apuntan a taquillazo. Más allá de la referencia a la película de Chávarri, nunca he entendido por qué aquello de las bicicletas son para el verano. Si apenas nos podemos mover a pie, como para subir cuestas a pedaladas. El verano es, creo, de los cines. De pasar tres horas a la sombra del aire acondicionado, aunque cada vez nos pongan más difícil acudir a las salas. Y este verano será de Zendaya o no será.
