Viviane Sassen eller fotot som ett utsökt lik
En extraordinär konstnär och en utmärkt utställning på Villa Cultural Center. Du kan säga det högre, men inte tydligare. Viviane Sassen (Amsterdam, 1972) är en holländsk fotograf med ett imponerande CV, vars arbete dock ännu inte hade presenterats i Spanien.
Initierad i modevärlden som konstnär och modell ville hon snabbt ifrågasätta den där karakteristiska manliga blicken på kvinnokroppen och stod på andra sidan kameran. Som modell och som fotograf experimenterade hon till en början med kroppens självrepresentation och sökte inte så mycket uttrycket för sin sexualitet, utan snarare utforskandet av en viss erotik. Det här spelet har fortsatt under åren, med en modell och vän, som heter Roxanne, till vilken hon redan har dedikerat två serier och två fotografiska böcker, där skaparen närmar sig den kvinnliga naken, och försöker undvika den manliga blicken eller snarare den pornografiska blicken.
Däremot Viviane Sassen åstadkommer ett helt originellt fotografi är när hon fokuserar sin lins på det svarta Afrika, och tar helt avstånd från det vanliga etnografiska fotografiet, fotoreportaget och fotojournalistiken, kännetecknande för den europeiska synen på kontinenten. Dotter till en internationell hjälparbetare som arbetade på ett sjukhus i Kenya, konstnären tillbringade sin tidiga barndom i det landet och sedan dess har hon präglats av ljus, färg och kontakt med människor. Först senare, när han redan var 29 år gammal, återbesökte han den afrikanska kontinenten och tillämpade sina erfarenheter av mode på fotografi och bröt därmed med etniska stereotyper.
Hans afrikanska serier 'Flamboya' (2004-2008) och 'Parasomnia' (2007-2011) leker med modeller och letar efter poser och attityder närmare dans än catwalken. Kropparna interagerar med speglar, med växter, med lakan eller med andra kroppar, vilket förvränger bildens betydelse. Det är så konstnären experimenterar mer och mer med samtidskonstens språk och avantgardets tradition.
Detta kan ses i den bländande serien 'Umbra' (2014), där det kraftfulla solljuset i den namibiska öknen, precis som det torkar och svärtar träden, också genererar kraftfulla skuggor. Där, lekande med ett redan experimentellt fotografi, introducerar han speglar och mellanliggande färgplan. Så, mer och mer, öppnar konstnären upp för formella experiment, där Photoshop, målning eller videoskapande börjar hitta sin möjlighet.
Och detta är utan tvekan det bästa med utställningen och den här suveräna kreatörens arbete. Den förför genom kontrasten och mångfalden av dess format och dess olika stöd, och genom det mycket originella sättet att arrangera bilderna på väggarna, men den imponerar genom användningen av dess bilder i gigantiska videoprojektioner, som vanligtvis åtföljs av filosofiska eller poetiska reflektioner. Utan tvekan har sättet och friheten som konstnären åtnjuter manipulation och sammanställning av bilder att göra med leken och det formella experimenterandet som surrealisterna kallade "utsökt lik" och som Viviane Sassen också uttryckligen hyllar i denna magnifika utställning.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
25 june 2026, 16:43
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Viviane Sassen o la foto como cadáver exquisito
Beskrivning
Una artista extraordinaria y una exposición excelente en el Centro Cultural de la Villa. Se puede decir más alto, pero no más claro. Viviane Sassen (Ámsterdam, 1972) es una fotógrafa holandesa con un currículum impresionante a sus espaldas, cuyo trabajo, sin embargo, no había sido presentado todavía en España. Iniciada en el mundo de la moda como artista y como modelo, rápidamente quiso cuestionar esa característica mirada masculina sobre el cuerpo femenino y se puso al otro lado de la cámara. Como modelo y como fotógrafa, experimentó al principio con la autorrepresentación del cuerpo, buscando no tanto la expresión de su sexualidad, sino más bien la exploración de un cierto erotismo. Este juego se ha continuado a lo largo de los años, con una modelo y amiga, llamada Roxanne, a la que ha dedicado ya dos series y dos libros fotográficos, en los que la creadora se aproxima al desnudo femenino, tratando de eludir la mirada masculina o, mejor dicho, la mirada pornográfica. Sin embargo, donde Viviane Sassen alcanza una fotografía absolutamente original es cuando enfoca su objetivo sobre el África negra, alejándose por completo de la foto etnográfica al uso, del fotorreportaje y del fotoperiodismo, característicos de la mirada europea sobre el continente. Hija de un cooperante internacional que trabajaba en un hospital de Kenia, la artista pasó su primera infancia en dicho país y, desde entonces, quedó marcada por la luz, el color y el contacto con las personas. Solo más tarde, cuando ya tenía 29 años, volvió a visitar el continente africano y aplicó a la fotografía sus experiencias con la moda, rompiendo así con los tópicos étnicos. Sus series africanas 'Flamboya' (2004-2008) y 'Parasomnia' (2007-2011) juegan con los modelos, buscando poses y actitudes más cercanas a la danza que a la pasarela. Los cuerpos interactúan con espejos, con plantas, con sábanas o con otros cuerpos, distorsionando el sentido de la imagen. Es así como la artista va experimentando cada vez más con el lenguaje del arte contemporáneo y con la tradición de la vanguardia. Ello se advierte en la deslumbrante serie 'Umbra' (2014), en la que la poderosa luz solar del desierto de Namibia, lo mismo que seca y ennegrece los árboles, genera también poderosas sombras. Allí, jugando con una fotografía ya experimental, introduce espejos y planos de color interpuestos. De modo que, cada vez más, la artista se va abriendo a una experimentación formal, en la que el Photoshop, la pintura o la vídeo-creación empiezan a encontrar su oportunidad. Y esto es sin duda lo mejor de la exposición y del trabajo de esta soberbia creadora. Seduce por el contraste y la variedad de sus formatos y de sus diversos soportes, y por el modo tan original de disponer las imágenes sobre las paredes, pero impresiona por la utilización de sus imágenes en gigantescas vídeo-proyecciones, que suelen ir acompañadas de reflexiones filosóficas o poéticas. Sin duda, el modo y la libertad con que la artista disfruta de la manipulación y de la yuxtaposición de las imágenes tienen que ver con el juego y la experimentación formal que los surrealistas denominaron 'cadáver exquisito' y al que Viviane Sassen rinde explícito homenaje también en esta magnífica exposición.
