Vicente Echerri, porträtt av Kuba i exil
"Identitet är inget annat än minne. Vi är summan av våra minnen , som definierar och definierar vår karaktär. Dessa minnen består av det scenario där vårt liv har ägt rum och de aktörer som har ingripit", säger Vicente Echerri (Trinidad, Kuba, 1948) i förordet till sitt senaste publicerade verk "Sällsynta vittnen".
Just i den utför den kubanske författaren, som nu är baserad i Logroño, en mästerlig minnesövning och minnet blir centrum. Med resonanser av Rubén Darío, från "Los raros", där den nicaraguanske poeten samlade likheter med förbannade, marginaliserade författare, avslöjade Vicente Echerri agavilla sju porträtt av landsmän, förenade av exilen - där de dog Echerri som bländade honom "med växlingarna i hans nyfikna biografier, vars bekännelser och berättelser berikade mig utan att de ens märkte det". De är inte glittrande figurer eller lysande vinnare, men deras bana präglades på ett eller annat sätt av heterodoxi, en viss extravagans och till och med misslyckande om man tittar på dem på ett konventionellt sätt.
Något som Echerri inte gör, som lyckas väcka vårt intresse för var och en av de utvalda: Alberto Guigou, Germán Puig, Heberto Padilla , Jorge Oliva, Juan Guerra, Manuel Rodríguez de Bustamante och Adrián Montoro. Vi upptäcker Echerris medkänsla med alla, till exempel kärleken till Jorge Luis Borges , som delades av honom och av Heberto Padilla, tvingad av Fidel Castros diktatur, efter en smärtsam fångenskap full av tortyr, till en förödmjukande offentlig självkritik, i ett rungande fall som innebar den definitiva brytningen av förstklassiga intellektuella, såsom Mario Vargas Llosa, med Castroism. Med en exakt och elegant stil, med sin punkt av ironi och humor, Echerri, också en författare, bland andra titlar, poesiböckerna "Ljus i stenen" och "Stanna i sinnena", essäerna "Tidens tecken" och "Landet och Ordet", sagoböckerna "Berättelser om den andra revolutionen" och "Paradisets minne" och romanen "The Ebony Horse", ger oss en bok med sin bitterhet - nästan oundviklig i exil - men som inte avstår från en klar vitalism.
Och alltid, med Kuba i hjärtat.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
16 september 2026, 12:52
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Vicente Echerri, retratos de la Cuba del exilio
Beskrivning
«La identidad no es más que memoria. Somos la suma de nuestros recuerdos , los cuales van definiéndose y concretándonos el carácter. Esos recuerdos se componen del escenario en que ha tenido lugar nuestra vida y de los actores que han intervenido», señala Vicente Echerri (Trinidad, Cuba, 1948) en el prefacio a su última obra publicada ‘Raros testigos’. Precisamente en ella, el escritor cubano ahora afincado en Logroño, realiza un magistral ejercicio de memoria y el recuerdo se convierte en el centro. Con resonancias del Rubén Darío, de ‘Los raros”, donde el poeta nicaragüense reunía semblanzas de autores malditos, marginados, Vicente Echerri agavilla siete retratos de compatriotas, unidos por el exilio —en el que murieron—, revelándonos Echerri que le deslumbraron «con las peripecias de sus curiosas biografías, cuyas confesiones y relatos me enriquecieron sin que ellos llegaran a advertirlo». No son figuras de relumbrón ni brillantes ganadores, sino que su trayectoria estuvo más bien marcada de una u otra forma por la heterodoxia, una cierta extravagancia e incluso el fracaso si se les mira de manera convencional. Algo que no hace Echerri, quien consigue despertar nuestro interés hacia cada uno de los elegidos: Alberto Guigou, Germán Puig, Heberto Padilla , Jorge Oliva, Juan Guerra, Manuel Rodríguez de Bustamante y Adrián Montoro. Descubrimos las complicidades de Echerri con todos, por ejemplo el amor por Jorge Luis Borges , compartido por él y por Heberto Padilla, obligado por la dictadura de Fidel Castro, tras un doloroso cautiverio lleno de torturas, a una humillante autocritica pública, en un sonado caso que supuso la ruptura definitiva de intelectuales de primera, como Mario Vargas Llosa, con el castrismo. Con un estilo preciso y elegante, con su puntito de ironía y humor, Echerri, autor también, entre otros títulos, de los poemarios 'Luz en la piedra', y 'Estancia en los sentidos', los ensayos 'La señal de los tiempos', y 'La tierra y la palabra', los libros de cuentos 'Historias de la otra revolución', y 'Memoria del paraíso', y la novela 'El caballo de ébano', nos regala un libro con su poso de amargura —casi inevitable en el exilio—, pero que no renuncia a un lúcido vitalismo. Y siempre, con Cuba en el corazón.