Vi vet redan var många av de mikroplaster som kommer in i vår kropp hamnar. Vi har dåliga nyheter
Att mikroplaster hade lyckats komma in i vår kropp är något som vi redan visste i detalj, särskilt med tanke på att vi har hittat dem i lungorna, i moderkakan och till och med i testiklarna. Det fanns dock frågor om var de ansamlas i större mängder i vår kropp och vilka konsekvenser det får. Något som vetenskapen redan har löst.
Vad de har sett. Det har varit tack vare en nyligen publicerad studie som publicerats i tidskriften Environmental Science and Ecotechnology som det äntligen har avslöjats att inte bara kan kolesterolkristaller hittas i gallan som i slutändan genererar stenar, utan det finns även mikroplaster. Och det värsta av allt är att de har en direkt inverkan på det förtida åldrandet av cellerna som utgör vår gallblåsa.
I Xataka har någon förklarat krig mot mikroplast: deras plan är att "tvätta" sperman och föryngra testiklarna. Hur vet du det? För att nå denna slutsats analyserade forskarna 14 prover av mänsklig galla: fem från friska patienter utan gallsten och nio från patienter med gallsten.
Resultaten var övertygande, eftersom de hittade mikroplaster i proverna, vilket främst lyfter fram två av de vanligaste polymererna i vårt dagliga liv: polyeten (PE) och polyetentereftalat (PET). Här kunde man se att partiklarna hade en storlek som varierade mellan 20 och 50 mikrometer. Ett mycket relevant faktum, eftersom från dessa storlekar är när de kan passera de biologiska barriärerna, korsa tarm-lever-axeln och hamna i gallblåsan i vår lever.
Det finns mer. Förutom förekomsten av plast i gallan kunde man se att patienter som hade gallsten visade en högre belastning av mikroplast. Något fundamentalt, eftersom det är ett faktum som stämmer överens med nyare forskning som tyder på att dessa partiklar kan fungera som "frön" runt vilka kolesterolgrupper bildar de fruktade stenarna i gallblåsan.
Vad de gör.
Detta är huvudpoängen i dessa studier, eftersom vi fortfarande inte har så mycket uppfattning om vilken skada mikroplast kan göra på vår kropp. Här påpekas att galla orsakar mitokondriell dysfunktion och främjar åldrandet av kolangiocyter, som är de celler som kantar gallgångarna. I tidigare experiment har man kunnat se att i levern hos laboratoriemöss som exponerats för miljökoncentrationer av mikroplast förekom förändringar i metabolismen av gallsyror och leverskador.
När det gäller människor, vilket ökar oxidativ stress. Men det viktiga är att gallgångscellen i båda fallen förlorar sin förmåga att fungera korrekt och åldras i förtid, vilket på sikt kan vara relaterat till lever- och gallgångssjukdomar. Kan det mildras?
Bland de dåliga nyheterna tyder vetenskaplig litteratur på att det finns sätt att undvika det. En av de stora beskyddarna som finns är melatonin, vilket tyder på att det kan bekämpa oxidativ stress och mitokondriell dysfunktion som genereras av dessa syntetiska inkräktare. Parallellt har andra nya experiment med mänskliga leverorganoider visat att skadorna som orsakas av mikroplaster förbättras när ursodeoxicholsyra administreras, vilket är det läkemedel som ges för att "lösa upp" gallstenar.
Det "magiska" med denna förening är att det ökar gallflödet, vilket tyder på att främjande av en slags naturlig "tvättning" av gallgången kan bidra till att minska toxiciteten. I Xataka En ung kvinna från Kenya har utvecklat tegel 2.0: huvudingrediensen är plasten i schampoflaskan.
Ett problem. Bekräftelsen av gallan som en "dold reservoar" av mikroplaster lyfter fram en obestridlig verklighet: plastföroreningar är inte längre bara ett miljöproblem i våra hav, utan ett systemiskt folkhälsoproblem som vi vet mer och mer data om. De långsiktiga konsekvenserna, som till exempel sambandet med gallblåscancer, återstår att se.
Bilder | FREEPIK I Xataka | En 18-årig flicka har skapat det ultimata vapnet mot mikroplaster: ett filter som eliminerar 96 % av dem från vatten (instagramScript);
Originalkälla
Publicerad av Xataka
12 april 2026, 20:30
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Ya sabemos a dónde van a parar muchos de los microplásticos que entran en nuestro organismo. Tenemos malas noticias
Beskrivning
Que los microplásticos habían conseguido entrar en nuestro organismo es algo que ya conocíamos con detalle, sobre todo teniendo en cuenta que los hemos encontrado en los pulmones, en la placenta e incluso en los testículos. Sin embargo, había preguntas acerca de dónde se acumulaban en una mayor cantidad en nuestro organismo y qué consecuencias tiene. Algo que la ciencia ha resuelto ya. Lo que han visto. Ha sido gracias a un reciente estudio publicado en la revista Environmental Science and Ecotechnology que se ha desvelado finalmente que en la bilis no solo se pueden encontrar cristales de colesterol que acaban generando piedras, sino que también hay microplásticos. Y lo peor de todo es que tienen un impacto directo en el envejecimiento prematuro de las células que forman nuestra vesícula biliar. En Xataka Alguien ha declarado la guerra a los microplásticos: su plan es “lavar” el semen y rejuvenecer desde los testículos Cómo se sabe. Para llegar a esta conclusión, los investigadores analizaron 14 muestras de bilis humana: cinco procedentes de pacientes sanos sin cálculos biliares y nueve de pacientes con piedras en la vesícula. Los resultados fueron contundentes, ya que encontraron microplásticos en las muestras, destacando principalmente dos de los polímeros más comunes en nuestra vida diaria: el polietileno (PE) y el tereftalato de polietileno (PET). Aquí se pudo ver que las partículas contaban con un tamaño que oscilaba entre los 20 y los 50 micrómetros. Un dato muy relevante, puesto que a partir de estos tamaños es cuando pueden atravesar las barreras biológicas, atravesar el eje intestino-hígado y acabar en la vesícula biliar de nuestro hígado. Hay más. Además de la presencia de plástico en la bilis, se pudo ver que los pacientes que presentaban cálculos biliares mostraron una mayor carga de microplásticos. Algo fundamental, puesto que es un dato que encaja con investigaciones recientes que sugieren que estas partículas podrían actuar como 'semillas' alrededor de los cuales se agrupa el colesterol para formar las temidas piedras en la vesícula. {"videoId":"x82472e","autoplay":false,"title":"A donde van nuestros gadgets al morir", "tag":"gadgets", "duration":"207"} Qué hacen. Este es el punto clave de estos estudios, puesto que todavía no tenemos mucha idea del daño que pueden hacer los microplásticos en nuestro organismo. Aquí apunta a que en la bilis se causa una disfunción mitocondrial y promueve el envejecimiento de los colangiocitos, que son las células que recubren los conductos biliares. En experimentos previos, se pudo ver que en el hígado de los ratones de laboratorio expuestos a concentraciones ambientales de microplásticos había alteración en el metabolismo de los ácidos biliares y daño hepático. En el caso de los humanos, lo que aumenta el estrés oxidativo. Pero lo importante es que en ambos casos la célula de los conductos biliares pierde su capacidad para funcionar correctamente y envejece antes de tiempo, lo que a largo plazo podría estar relacionado con enfermedades hepáticas y de las vías biliares. ¿Se puede mitigar? Dentro de las malas noticias, la literatura científica apunta a que hay formas de evitarlo. Uno de los grandes protectores que existen está en la melatonina, apuntando a que puede combatir el estrés oxidativo y la disfunción mitocondrial que generan estos intrusos sintéticos. En paralelo, otros experimentos recientes con organoides hepáticos humanos han demostrado que el daño causado por microplásticos mejora al administrar ácido ursodesoxicólico, que es el fármaco que se administra para 'disolver' las litiasis biliares. La 'magia' de este compuesto radica en que aumenta el flujo biliar, lo que sugiere que promover una especie de "lavado" natural de la vía biliar podría ayudar a reducir la toxicidad. En Xataka Una joven de Kenia ha desarrollado el ladrillo 2.0: el ingrediente principal es el plástico del bote de champú Un problema. La confirmación de la bilis como un "reservorio oculto" de microplásticos subraya una realidad innegable: la contaminación por plásticos ya no es solo un problema ambiental de nuestros océanos, sino un problema de salud pública sistémico del que cada vez conocemos más datos. Todavía queda por ver las consecuencias a más largo plazo, como, por ejemplo, la relación con el cáncer de vesícula. Imágenes | FREEPIK En Xataka | Una joven de 18 años ha creado el arma definitiva contra los microplásticos: un filtro que los elimina del agua al 96% (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.instagram) { var instagramScript = document.createElement('script'); instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true; instagramScript.defer = true; headElement.appendChild(instagramScript); } })(); - La noticia Ya sabemos a dónde van a parar muchos de los microplásticos que entran en nuestro organismo. Tenemos malas noticias fue publicada originalmente en Xataka por José A. Lizana .