USA byggde den mäktigaste armén i världen. Nu finns det de som påpekar dess akilleshäl: cyberkrig
Få länder har en militär mix som är jämförbar med den i USA: mark-, marin-, luft- och rymdstyrkor, industriell kapacitet och medel för att operera långt från sina gränser. Men den senaste tidens konflikter har gjort det klart att överlägsenhet inte längre enbart beror på flygplan, fartyg eller tankar. I Ukraina har drönare fått en framträdande plats som tvingar oss att se över taktik och försvar.
Samtidigt har cyberattacker etablerat sig som ytterligare ett verktyg för konfrontation. Och det är där vissa experter tror att den amerikanska strukturen börjar visa problem. En kommission sammansatt av Center for Strategic and International Studies, i samarbete med Cyberspace Solarium Commission 2.0s-projektet, har försökt svara på denna fråga och diagnosen är inte särskilt betryggande.
I en nyligen publicerad rapport hävdar dess författare att den nuvarande utformningen av amerikanska cyberstyrkor är otillräcklig för att avskräcka, konkurrera och bekämpa på detta område. De hävdar inte att Pentagon saknar specialister, enheter eller operativ kapacitet. Problemet, enligt studien, är djupare: ingen organisation koncentrerar ansvaret för att konsekvent rekrytera, utbilda och utrusta den personal som behövs av United States Cyber Command.
Det är ingen hemlighet att mätning av militär makt kräver mer än att räkna soldater, fartyg eller flygplan. De mest synliga uppgifterna kommer från SIPRI: 2025 fortsatte USA att vara den överlägset största militärutgiften i världen, med 954 miljarder dollar och 33 % av den globala summan, jämfört med de 336 miljarder som uppskattas för Kina. Denna data mäter inte militär makt på egen hand, men den passar med andra analyser, såsom de från GAO och Brookings, som fortsätter att beskriva USA som en dominerande kraft på grund av dess kombination av kapacitet, utplacering, logistik och allianser.
Domänen för vilken ingen gren av USA:s väpnade styrkor designades. Där visas den anomali som fokuserar rapporten. USA har skapat militärtjänster med centrala ansvarsområden kopplade till de stora traditionella stridsdomänerna, inklusive rymdgrenen sedan 2019.
Cyberrymden står däremot kvar utan en egen gren. Kommissionen hävdar att det av denna anledning inte heller finns någon enskild myndighet som är ansvarig för att skapa de styrkor som krävs för att verka i området. Ansvaret är fördelat på olika tjänster, alla involverade i uppdraget, men ingen är skyldig att sätta den före sina traditionella uppgifter.
Denna spridning översätts, enligt rapporten, till olika tillvägagångssätt bland avdelningens fem militärtjänster för att rekrytera, utbilda och utveckla de som utgör cyberstyrkorna. Var och en tillämpar sina egna tillträdeskriterier, karriärplaner, utbildningssystem och kompensationsmodeller, vilket enligt kommissionen ger ojämlika och ineffektiva resultat. Katherine Sutton, Pentagons civila cyberpolicyansvarige och senior cyberrådgivare, erkände inför senatens väpnade tjänsteutskott den 28 april 2026, de "betydande svårigheterna" med att rekrytera profiler med rätt kompetens, behålla de mest erfarna operatörerna inför bättre betalda operatörer, med tillräckliga möjligheter i den privata sektorn, med specialutbildning och tillräckliga möjligheter.
Nu har Pentagon inte stått stilla. Rapporten bekräftar att den har försökt åtgärda en del av problemet med CYBERCOM 2.0, ett initiativ som tillkännagavs 2025 för att stärka Cyber Commands roll i talang, utbildning och kapacitetsutveckling. Men kommissionen anser att den här typen av reformer inte löser den underliggande frågan: frånvaron av en militär gren som är dedikerad till att generera styrkor för cyberrymden.
Det handlar med andra ord inte bara om vem som leder verksamheten, utan vem som stabilt bygger upp den personal, förberedelser och verktyg som dessa verksamheter behöver. United States Cyber Command, känd som USCYBERCOM, har det officiella uppdraget att styra, synkronisera och samordna operationer i cyberrymden för att försvara och främja nationella intressen, enligt sin egen institutionella beskrivning. Enligt utredningen är problemet att den i praktiken också hamnar i en del av de "service-typ"-funktioner som ska förse den med personal, utbildning och förmågor.
Författarna ser där ett designproblem som påminner om modellen som korrigerades av Goldwater-Nichols lag från 1986, som omorganiserade Pentagon och bättre definierade skillnaden mellan att bygga styrkan och att använda den i operationer. I Engadget drömde Sydkorea om att tillverka sitt eget jaktplan: KF-21 är inte längre ett projekt och är ett steg bort från operativ tjänst. Och vad föreslår du?
Jo, studien bygger på hypotesen om att skapa en militär gren dedikerad till cyberrymden och utvecklar hur den borde organiseras om Washington skulle fatta det beslutet. Denna Cyber Force skulle ha ett definierat uppdrag: organisera, träna och utrusta personalen som ansvarar för offensiva och defensiva operationer, medan USCYBERCOM skulle behålla ansvaret för att anställa dem. Förslaget syftar inte till att absorbera all Pentagons teknologi eller ta ansvar för vart och ett av dess datornätverk.
De andra grenarna skulle fortsätta att hantera systemen kopplade till sina egna uppdrag, men de skulle sluta separat generera en förmåga som kräver gemensamma kriterier, karriärer och prioriteringar.
Paradoxen är svår att ignorera. USA behåller den militära styrkan med störst global räckvidd, men rapporten varnar för att man ännu inte har utvecklat en struktur speciellt utformad för att generera dess kapacitet i cyberrymden. Erica Lonergan, huvudförfattare till studien och professor vid Columbia University, och Mark Montgomery, kommissionär för rapporten, pensionerad konteramiral och chef för FDD:s cyber- och teknikområde, förmedlade senare den slutsatsen till ett forum i Defense News: om den digitala miljön redan har blivit en krigsdomän borde den ha en gren som är beredd att slåss i den.
Bilder | US Army Cyber Command | Wyoming National Guard i Xataka | I åratal vände Ryssland sina medborgare vid ett avlägset krig. Tusentals bensinstationer har precis brutit den illusionen Nyheten USA byggde den mäktigaste armén i världen.
Originalkälla
Publicerad av Xataka
27 july 2026, 22:18
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
EEUU construyó el ejército más poderoso del mundo. Ahora hay quienes señalan su talón de Aquiles: la ciberguerra
Beskrivning
Pocos países reúnen una combinación militar comparable a la de Estados Unidos: fuerzas terrestres, navales, aéreas y espaciales, capacidad industrial y medios para operar lejos de sus fronteras. Sin embargo, los conflictos recientes han dejado claro que la superioridad ya no depende únicamente de aviones, buques o carros de combate. En Ucrania, los drones han adquirido un protagonismo que obliga a revisar tácticas y defensas. Mientras tanto, los ciberataques se han consolidado como otra herramienta de confrontación. Y es ahí donde algunos expertos creen que la estructura estadounidense empieza a mostrar problemas. Una comisión reunida por el Center for Strategic and International Studies, en colaboración con el proyecto Cyberspace Solarium Commission 2.0s, ha tratado de responder a esa cuestión y su diagnóstico es poco tranquilizador. En un informe publicado recientemente, sus autores sostienen que el diseño actual de las fuerzas cibernéticas estadounidenses resulta insuficiente para disuadir, competir y combatir en este dominio. No afirman que el Pentágono carezca de especialistas, unidades o capacidad operativa. El problema, según el estudio, es más profundo: ninguna organización concentra la responsabilidad de reclutar, formar y equipar de manera coherente al personal que necesita el Mando Cibernético de Estados Unidos. No es ningún secreto que medir el poder militar exige algo más que contar soldados, barcos o aviones. El dato más visible procede de SIPRI: en 2025, Estados Unidos siguió siendo de lejos el mayor gastador militar del mundo, con 954.000 millones de dólares y el 33% del total global, frente a los 336.000 millones estimados para China. Ese dato no mide por sí solo el poder militar, pero encaja con otros análisis, como los de GAO y Brookings, que siguen describiendo a EEUU como una fuerza dominante por su combinación de capacidades, despliegue, logística y alianzas. El dominio para el que ninguna rama de las Fuerzas Armadas de Estados Unidos fue diseñada Ahí aparece la anomalía que centra el informe. Estados Unidos ha creado servicios militares con responsabilidades centrales asociadas a los grandes dominios tradicionales de combate, incluida la rama espacial desde 2019. El ciberespacio, en cambio, sigue sin una rama propia. La comisión sostiene que, por ese motivo, tampoco existe una autoridad única que responda por la creación de las fuerzas necesarias para operar en ese ámbito. Las responsabilidades están repartidas entre distintos servicios, todos implicados en la misión, pero ninguno obligado a colocarla por delante de sus cometidos tradicionales. Esa dispersión se traduce, según el informe, en enfoques distintos entre los cinco servicios militares del Departamento para reclutar, formar y desarrollar a quienes integran las fuerzas cibernéticas. Cada uno aplica sus propios criterios de acceso, planes de carrera, sistemas educativos y modelos de compensación, lo que, según la comisión, produce resultados desiguales e ineficientes. Katherine Sutton, responsable civil de política cibernética y asesora principal en ciber del Pentágono, reconoció ante el Comité de Servicios Armados del Senado el 28 de abril de 2026 las "importantes dificultades" para captar perfiles con las aptitudes adecuadas, retener a los operadores más experimentados frente a las oportunidades mejor remuneradas del sector privado y ofrecer una formación especializada con suficiente agilidad. Ahora bien, el Pentágono no se ha quedado quieto. El informe reconoce que ha intentado corregir parte del problema con CYBERCOM 2.0, una iniciativa anunciada en 2025 para reforzar el papel del Mando Cibernético en talento, formación y desarrollo de capacidades. Pero la comisión considera que ese tipo de reforma no resuelve la cuestión de fondo: la ausencia de una rama militar dedicada a generar fuerzas para el ciberespacio. En otras palabras, no discute solo quién manda las operaciones, sino quién construye de forma estable el personal, la preparación y las herramientas que esas operaciones necesitan. El Mando Cibernético de Estados Unidos, conocido como USCYBERCOM, tiene la misión oficial de dirigir, sincronizar y coordinar operaciones en el ciberespacio para defender y promover los intereses nacionales, según su propia descripción institucional. Según la comisión, el problema es que en la práctica también acaba cargando con parte de las funciones "tipo servicio" que deberían proporcionarle personal, preparación y capacidades. Los autores ven ahí un problema de diseño que recuerda al modelo corregido por la ley Goldwater-Nichols de 1986, que reorganizó el Pentágono y delimitó mejor la diferencia entre construir la fuerza y emplearla en operaciones. En Xataka Corea del Sur soñaba con fabricar su propio caza: el KF-21 ha dejado de ser un proyecto y está a un paso del servicio operativo ¿Y qué sugieren? Pues bien, el estudio trabaja sobre la hipótesis de crear una rama militar dedicada al ciberespacio y desarrolla cómo debería organizarse si Washington tomara esa decisión. Esta Fuerza Cibernética tendría una misión delimitada: organizar, formar y equipar al personal encargado de las operaciones ofensivas y defensivas, mientras USCYBERCOM conservaría la responsabilidad de emplearlo. La propuesta no busca absorber toda la tecnología del Pentágono ni hacerse cargo de cada una de sus redes informáticas. Las demás ramas seguirían gestionando los sistemas vinculados a sus propias misiones, pero dejarían de generar por separado una capacidad que exige criterios, carreras y prioridades comunes. La paradoja es difícil de ignorar. Estados Unidos conserva la fuerza militar de mayor alcance global, pero el informe advierte de que todavía no ha desarrollado una estructura concebida específicamente para generar sus capacidades en el ciberespacio. Erica Lonergan, afdeutora principal del estudio y profesora en la Universidad de Columbia, y Mark Montgomery, comisionado del informe, contraalmirante retirado y responsable del área de ciber y tecnología de la FDD, trasladaron después esa conclusión a una tribuna en Defense News: si el entorno digital ya se ha convertido en un dominio de guerra, debería contar con una rama preparada para combatir en él. Imágenes | U.S. Army Cyber Command | Wyoming National Guard En Xataka | Durante años Rusia acostumbró a sus ciudadanos a una guerra lejana. Miles de gasolineras acaban de romper esa ilusión (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.instagram) { var instagramScript = document.createElement('script'); instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true; instagramScript.defer = true; headElement.appendChild(instagramScript); } })(); - La noticia EEUU construyó el ejército más poderoso del mundo. Ahora hay quienes señalan su talón de Aquiles: la ciberguerra fue publicada originalmente en Xataka por Javier Marquez .