Tjurfäktning, vetenskap om livet
Fernando Villalón frammanar i 'Taurophilia racial' figuren av den iberiska 'taurarius', skicklig i att bekämpa vilda tjurar i den romerska cirkusen. Beväpnade med ett kort svärd och chuzo, och med en bit lila som ett bedrägeri, var dessa turdetaner tjurfäktningens pionjärer. Villalón listar också de uråldriga "landsmännen i 'Guerrita' och Belmonte" som Rom hedrade: kejsare, konsuler, filosofer, poeter...
Det verkar som om han när han namngav modiga tjurfäktare och framstående män tänkte på den andra "andalusier så klar, så rik på äventyr", som García Larlant sjöng i sitt 'äventyr'. Ignacio Sánchez Mejías var en agonist i otaliga strider. Han förde innebörden av tjurfäktning till livets alla områden och...
Se mer
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
30 june 2026, 21:05
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
El toreo, ciencia de la vida
Beskrivning
Evoca Fernando Villalón en 'Taurofilia racial' la figura del 'taurarius' ibero, diestro en la lucha con toros salvajes en el circo romano. Armados con espada corta y chuzo, y empuñando un trozo de púrpura como engaño, estos turdetanos fueron los pioneros de la tauromaquia. Enumera asimismo Villalón a aquellos antiguos «paisanos de 'Guerrita' y de Belmonte» a los que Roma honró: emperadores, cónsules, filósofos, poetas… Se diría que al nombrar juntos a taurarios aguerridos y hombres insignes estuviera pensando en ese otro «andaluz tan claro, tan rico de aventura», a quien García Lorca cantó en su 'Llanto'. Ignacio Sánchez Mejías fue agonista en lides sin número. Llevó el sentido de la tauromaquia a todos los ámbitos de la vida y... Ver Más
