Sublimera det osynliga som Glenda León
Azkuna Zentroa ger en utställning av Glenda León (Havana, 1976), en multidisciplinär skapare baserad i Madrid, med en intressant karriär och internationell projektion, som utvecklar en praktik där installationer dominerar. Sanningen är att León uppfyller de högsta förväntningarna på något av de språk han använder, fotografi, bild eller videoskapande. Uppförandet av utställningen i Bilbao är i sig en avsiktsförklaring.
Mångfalden av bitar och koncept kan tyckas något eklektisk till en början, men när man går igenom det börjar man förstå dimensionen och globaliteten i förslaget som helhet och förstår varje liten detalj, knappt märkbar av en blick som bara uppmärksammar det estetiska nöjet som också är integrerat i hela utställningen. Laddad med metaforer, poesi och ett subtilt sätt att föreslå reflektioner över det mest vardagliga, uppmuntrar León oss att se internt på våra förnimmelser (och känslor) genom falska symmetrier, noggranna profiler, omöjliga metaforer mellan det verkliga och det föreställda, med stor plasticitet i hennes verk. Konstnärens inbjudan att bli medveten om allt som omger oss, hur det påverkar vår uppfattning och hur vi påverkar den, hur vi närmar oss någon fråga eller vilket perspektiv vi utövar på den, är en skönhets- och poesiakt i sig.
En tyst, intim utställning, men med en gemensam och bullrig dimension, som ett rop som kräver kollektiv medvetenhet och fokuserar på det tillfälliga. Den reflektion som ligger bakom titeln, 'Om ett träd faller i skogen och ingen kan höra det', ställer till ett filosofiskt dilemma om förhållandet mellan verklighet och perception som fördjupar oss i den sinnesupplevelse som ska gå igenom hela citatet. Leóns förslag är ett projekt som i slutändan blir ett åtagande att ta itu med och ta hand om vårt lyssnande från en annan plats, ett som öppnar vår blick och hjälper oss dimensionera det som omger oss.
Den kubanska kvinnan ger oss inga svar eller slutna reflektioner: det hon föreslår för oss är just att öppna oss för det okända, för det dubbla, för det som integrerar oss i en helhet och som samtidigt isolerar oss i oss själva. Hur låter gudarnas namn? Hur kan vi känna det osynliga?
Hur förstår vi vår plats i ett kosmos som vi inte är kapabla att förstå i omfattning? Allt avslutas i ett performativt stycke, 'Conversio', som sammanfattar många av de teman som behandlas genom utställningen, och som ger en mer sluten reflektion över olika kulturer och föreställningar, avslöjar individen och den frihet som kommer av att bli av med begränsande ideologier och dogmer. Med humor, ironi, metaforer och en stor förmåga att lösa varje bit plastiskt med solvens och elegans, erbjuder Glenda Leóns förslag en resa som rör sig mellan meditation, intimitet, mystik, glädje och framför allt reflektion över de olikheter som förenar och skiljer oss lika som individer och som kollektiv. 'Ett träd faller i skogen' är Glenda Leóns första individuella utställning i Bilbao; Ett träd faller i skogen och ingen hör det, men det har effekt, på samma sätt som den spansktalande-kubanska utställningen har sin effekt på var och en av åskådarna som besöker den.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
24 june 2026, 14:14
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Sublimar lo invisible como Glenda León
Beskrivning
El Azkuna Zentroa trae una muestra de Glenda León (La Habana, 1976), creadora multidisciplinar afincada en Madrid, con una interesante trayectoria y proyección internacional, que desarrolla una práctica en la que predominan las instalaciones. Lo cierto es que León cumple las más altas expectativas en cualquiera de los lenguajes que maneja, el fotográfico, el pictórico o la videocreación. La puesta en escena de la exposición en Bilbao es ya, de por sí, una declaración de intenciones. La diversidad de piezas y conceptos puede parecer algo ecléctica de entrada, pero, a medida que uno avanza por la misma, va comprendiendo la dimensión y globalidad de la propuesta en conjunto y comprende cada pequeño detalle, apenas perceptible por una mirada que sólo atienda al placer estético que, también, está integrado en el recorrido de toda la exposición. Cargada de metáforas, de poesía y de una forma sutil de proponer reflexiones sobre lo más cotidiano, León incita a mirar de manera interna nuestras sensaciones (y emociones) mediante falsas simetrías, cuidados perfiles, metáforas imposibles entre lo real y lo imaginado, con una gran plasticidad en sus trabajos. La invitación de la artista a tomar conciencia de todo lo que nos rodea, cómo afecta eso a nuestra percepción y cómo lo afectamos nosotros, a cómo abordamos cualquier cuestión o qué mirada ejercemos sobre ello, es un acto de belleza y poesía en sí. Una exposición silenciosa, íntima, pero de dimensión comunitaria y ruidosa, como un grito que reclama conciencia colectiva y pone el foco en lo casual. La reflexión que subyace del título, 'Si un árbol cae en el bosque y no hay nadie para oírlo', plantea un dilema filosófico sobre la relación entre realidad y percepción que sumerge en la experiencia sensorial que es recorrer íntegramente la cita. La propuesta de León es un proyecto que se convierte finalmente en una apuesta por abordar y atender nuestra escucha desde otro lugar, uno que nos abra la mirada y nos ayude a dimensionar lo que nos rodea. La cubana no nos da respuestas o reflexiones cerradas: lo que nos sugiere es precisamente abrirnos a la incógnita, a lo dual, a lo que nos integra en un todo y a la vez nos aísla en nosotros mismos. ¿Cómo suenan los nombres de los dioses? ¿Cómo podemos sentir lo invisible? ¿Cómo entendemos nuestro lugar en un cosmos que no somos capaces de entender en magnitud? Todo acaba en una pieza performativa, 'Conversio', que resume muchos de los temas abordados a lo largo de la exposición, y que aporta una reflexión más cerrada sobre las diferentes culturas y creencias, dejando en evidencia al individuo y la libertad que aporta despojarse de ideologías limitantes y dogmas. Con humor, ironía, metáforas y una grandísima capacidad de resolver plásticamente con solvencia y elegancia cada pieza, la propuesta de Glenda León ofrece un recorrido que transita entre el recogimiento, lo íntimo, el misterio, la alegría y, sobre todo, la reflexión sobre las diferencias que nos unen y nos separan a partes iguales como individuos y colectivo. 'Un árbol cae en el bosque' es la primera exposición individual de Glenda León en Bilbao; un árbol cae en el bosque y nadie lo oye, pero eso tiene un efecto, del mismo modo que, la exposición de la hispano-cubana tiene el suyo en cada uno de los espectadores que la visitan.
