Getty förvärvar det opublicerade porträttet av greve-Duke målat av Velázquez
Getty Museum i Los Angeles har förvärvat en nyligen återupptäckt målning av Diego Velázquez , det första verket av den spanska mästaren att komma in i sin samling och det första av konstnären som finns på USA: s västkust. Det är ett porträtt av greve-hertigen av Olivares . Detta förvärv (för närvarande har det inte överskridit priset) är en del av det amerikanska museets strategi att utöka sin spanska samling. "Velázquez var en av de största målarna i det tidiga moderna Europa och en av de främsta företrädarna för den långa och mångfacetterade traditionen av statlig porträtt," sa Timothy Potts, chef för Getty Museum, i ett uttalande. "Detta arbete är ett viktigt tillskott till Gettys samling, och dess värde förstärks av målningens historia, eftersom den inte var fullt känd förrän nyligen." Verket kommer att ställas ut i höst i museets östra paviljong, innan det flyttas till Detroit, där det kommer att vara stjärnan i utställningen "Velázquez and Olivares: Early Years at Court" , som kommer att äga rum från 24 januari till 25 juli 2027 vid Detroit Institute of Arts. "Detta imponerande och nästan skrämmande porträtt är ett värdefullt visuellt vittnesbörd från en av de mest inflytelserika spanska statsmännen från 1600-talet, som exemplifierar målarens innovation inom hövisk porträttkonst och hans magnifika förmåga att fånga personens personlighet direkt från livet", tillägger Davide Gasparrotto, chefsintendent för målning på Getty Museum. "Det är ett viktigt tillskott till Gettys samling av europeisk målning från 1600-talet och ett värdefullt exempel för vår växande samling av spansk målning." Den 2 juli upprepade ABC upptäckten av denna målning, nyheter som den specialiserade tidningen "Ars Magazine" förväntade sig i sitt nummer 71.
Detta porträtt av kung Filip IV motsvarar "det viktigaste bidraget till Velázquez katalog under de senaste åren och den första dokumenterade bilden av greve-Duke i rustning". Salvador Salort-Pons, chef för Detroit Institute of Arts och specialist på den sevillianska mästarens arbete, som undertecknade artikeln om målningen i den publikationen, sa det via telefon med ABC från London. På frågan om det var från en spansk samling sa han: ” Det är från en privat samling.
Jag får inte prata om det." Han förklarade att han såg arbetet i slutet av förra året i en restaureringsstudio i Madrid. "Ägarna, sade Salort-Pons, bjöd in honom att träffa henne: "De kontaktade mig eftersom jag är en Velázquez-specialist. Studien gjordes efter att jag sett den och återställdes senare. Jag hade redan publicerat om den här målningen för 20 år sedan, när jag hittade information i Vatikanens hemliga arkiv om dess existens.
Jag insåg att den dokumentation jag hade hittat 2004 hänvisade till eller var relaterad till denna målning. "När det gäller dess tillstånd av bevarande sa han att det är "mycket bra, tillståndet är otroligt".
Och sedan kom miljonfrågan. Kan du bekräfta om den är till salu på marknaden? "Jag vet inte. Vad jag kan berätta är att jag verkligen gillade målningen och vi kommer att inkludera den i en utställning i Detroit i januari, som kommer att fokusera på att studera de första porträtten Velázquez gjorde av greve-Duke när han kom till Madrid. "Det stod klart att den fanns på marknaden.
Han märkte inte något tvivel i tillskrivningen: " Visst är det Velázquez verk och jag tror att det säkert är målningen som inventerats i Barberinisamlingen. Men målningen är av Velázquez. ” Är det en opublicerad Velázquez? ”Ja, absolut opublicerat , det hade inte publicerats tidigare, inte heller är det känt för kritikerna. Det är ett nytt tillskott till Velázquez katalog raisonné och enligt min mening en av de viktigaste upptäckterna de senaste åren.” Salort-Pons förklarar att 1626 reste kardinal Barberinis legation till Madrid .
För att fira det besöket fick grevehertigen idén att beställa två porträtt, ett av honom och ett av kardinalen, som skulle bytas ut. Och han beställer dessa porträtt från Velázquez, som bara har varit i domstol i tre år. Varken han eller Cassiano del Pozzo, hans sekreterare, store samlare och beskyddare, gillade Velázquez porträtt av Barberini.
Och sedan beställer de ytterligare ett porträtt av kardinalen från Juan van der Hamen. Var någon av dem befinner sig är okänt. "Dessa porträtt är som den nuvarande marknadsföringen; det sätt på vilket greve-Duke skulle presentera sig för det påvliga arvet", varnar Salort-Pons. Flera porträtt av greve-Duken i full längd, målade av Velázquez, är kända.
En, från 1624, finns i Museum of Art of Sao Paulo. Från omkring 1625 finns det två versioner: en i Hispanic Society of America i New York och en annan i Várez Fisa-samlingen. Den som nu ser ljuset är en byst av det giltiga.
Han har den egenheten att han bär rustning och det röda bandet av arméns allmänna kapital. "Anledningen till att han porträtteras i rustning, enligt min mening, är att Olivares utför vapenföreningen. Han försökte skapa en armé för att etablera den spanska arméns hegemoni i hela Europa och Amerika. Det är därför han presenterar sig med militär rustning, som om han var arméns ledare.
Det var en idé att återuppliva den spanska monarkin, men det var ett totalt misslyckande. "Röntgen avslöjar många förändringar i sammansättningen . Salort-Pons förklarar att "målningen ursprungligen inte visade Olivares med rustning, utan med en svart kostym och förmodligen fodrad med läder. Sedan byter han den och tar på sig rustningen och militärbandet och byter nacke.
Gör halsen bredare och slätare. Även huvudets position förändras, liksom örats position. Det sänker till och med axlarna.
Jag menar, det är ett arbete som Velázquez har jobbat mycket med. ”Han talade i sin artikel om en gravyr av Paulus Pontius," Allegoriskt porträtt av greve-Duke ", som konstnären gjorde 1626 i samarbete med Rubens och Velázquez. "Det är den europeiska lanseringen av greve-Dukes bild, hur han ville att den skulle se ut i Europa. Och det var sättet att marknadsföra hans image strategiskt. Vi vet inte hur Pontius kunde se porträttet av Olivares i rustning, men det är det han använder. ”Men det är en mycket intressant skillnad mellan gravyren och målningen: ”I armaturen, på Olivares vänstra axel, finns tre nitar, tre spikar, i gravyren.
Men inte i målningen. Velázquez lämnar hålet i en nit.
Rustningen är som ofullkomlig. Det är väldigt nyfiket. Jag tror att han gör det för att få uppmärksamheten hos den person som tittar på målningen och därmed understryka sin tekniska virtuositet.
Han gör en trompe l 'oeil, som hans lärare Francisco Pacheco var så intresserad av. "Det har till och med identifierats att rustningen är från Bryssel-tillverkningen och att den gjordes av befälhavaren MP. Porträttet fanns i familjen Barberinis samling fram till slutet av 1600-talet. Denna olja på duk, 60 x 48 centimeter , beskärs något i botten.
Salort-Pons har jämfört denna målning med porträttet av Filip IV i Prado rustning: ”De är mycket lika i storlek. Materialen med vilka de två målningarna är målade är desamma. Och väften av tyget i båda har samma antal trådar per kvadratcentimeter.
Det vill säga, Velázquez använde förmodligen samma tygrulle för de två målningarna.”
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
24 september 2026, 13:02
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
El Getty adquiere el retrato inédito del conde-duque pintado por Velázquez
Beskrivning
El Museo Getty de Los Ángeles ha adquirido una pintura recientemente redescubierta de Diego Velázquez , la primera obra del maestro español que ingresa en su colección y la primera del artista que se halla en la costa oeste de Estados Unidos. Se trata de un retrato del conde-duque de Olivares . Esta adquisición (de momento, no ha trascendido el precio) forma parte de la estrategia del museo norteamericano para ampliar su colección española. «Velázquez fue uno de los más grandes pintores de la Europa de principios de la Edad Moderna y uno de los exponentes más destacados de la larga y multifacética tradición del retrato de Estado», declaró Timothy Potts, director del Museo Getty , en un comunicado. «Esta obra es una incorporación fundamental a la colección del Getty, y su valor se ve reforzado por la historia del cuadro, ya que no se conoció en su totalidad hasta hace poco». La obra se exhibirá este otoño en el pabellón este del museo, antes de trasladarse a Detroit, donde será la estrella de la exposición 'Velázquez y Olivares: primeros años en la corte' , que tendrá lugar del 24 de enero al 25 de julio de 2027 en el Detroit Institute of Arts. «Este imponente y casi intimidante retrato constituye un valioso testimonio visual de uno de los estadistas españoles más influyentes del siglo XVII, que ejemplifica la innovación del pintor en el retrato cortesano y su magnífica capacidad para captar la personalidad del retratado directamente de la vida», añade Davide Gasparrotto, conservador jefe de pintura del Museo Getty. «Es una importante incorporación a la colección de pintura europea del siglo XVII del Getty y un valioso ejemplo para nuestra creciente colección de pintura española». El pasado 2 de julio, ABC se hacía eco del descubrimiento de este cuadro, noticia que adelantaba la revista especializada 'Ars Magazine' en su número 71. Ese retrato del valido del Rey Felipe IV corresponde a «la aportación más significativa al catálogo de Velázquez en los últimos años y la primera imagen documentada del conde-duque con armadura». Así lo decía, vía telefónica con ABC desde Londres, Salvador Salort-Pons , director de Detroit Institute of Arts y especialista en la obra del maestro sevillano, quien firmaba el artículo sobre el cuadro en dicha publicación. Preguntado sobre si era de una colección española, decía entonces: « Es de una colección particular . No estoy autorizado para hablar de eso». Explicaba que vio la obra a finales del año pasado en un estudio de restauración en Madrid». Los dueños, decía Salort-Pons, le invitaron a verla: «Se pusieron en contacto conmigo porque soy especialista en Velázquez. El estudio se hizo después de que yo la viera y más tarde se restauró. Yo ya había publicado sobre este cuadro hace 20 años, cuando encontré una información en los archivos secretos vaticanos sobre su existencia. Me di cuenta de que la documentación que había encontrado en 2004 se refería o estaba relacionada con este cuadro». En cuanto a su estado de conservación, decía que es »muy bueno, el estado es increíble». Y llegó la pregunta del millón. ¿Me puede confirmar si está a la venta en el mercado? «No lo sé . Lo que sí puedo decirle es que me gustó mucho el cuadro y lo vamos a incluir en una exposición en Detroit en enero, que estará enfocada a estudiar los primeros retratos que hizo Velázquez del conde-duque cuando llegó a Madrid». Estaba claro que sí estaba en el mercado. No advertía ninguna duda en la atribución: « Seguro que es obra de Velázquez y creo que seguramente es el cuadro inventariado en la colección Barberini. Pero el cuadro es de Velázquez». ¿Es un Velázquez inédito? «Sí, absolutamente inédito , no se había publicado antes, ni es conocido por la crítica. Es una nueva aportación al catálogo razonado de Velázquez y, en mi opinión, creo que es uno de los descubrimientos más importantes de los últimos años». Explica Salort-Pons que en 1626 viajó la legación del cardenal Barberini a Madrid . Para conmemorar esa visita, el conde-duque tuvo la idea de encargar dos retratos, uno de él y otro del cardenal, para que los intercambiasen. Y le encarga esos retratos a Velázquez, que solo lleva tres años en la Corte. El retrato que Velázquez hace de Barberini no le gustó ni a él ni a Cassiano del Pozzo, su secretario, gran coleccionista y mecenas. Y entonces encargan otro retrato del cardenal a Juan van der Hamen. No se conoce el paradero de ninguno de ellos. «Estos retratos son como el actual marketing; la forma en la que el conde-duque se iba a presentar ante el legado papal», advierte Salort-Pons. Son conocidos varios retratos del conde-duque de cuerpo entero , pintados por Velázquez. Uno, de 1624, se halla en el Museo de Arte de Sao Paulo. De hacia 1625 hay dos versiones: una en la Hispanic Society of America de Nueva York y otra en la colección Várez Fisa. El que ahora ve la luz es un busto del valido. Tiene la peculiaridad de que lleva armadura y la banda roja de capital general del ejército. «La razón por la que está retratado con armadura, en mi opinión, es porque Olivares está llevando a cabo la Unión de Armas. Estaba intentando crear un ejército para asentar la hegemonía del ejército español en toda Europa y en América. Por eso se presenta con armadura militar, como si fuera el líder del ejército. Fue una idea para relanzar la monarquía española, pero fue un fracaso total». Las radiografías desvelan muchísimos cambios en la composición . Explica Salort-Pons que «en el cuadro originalmente no aparecía Olivares con armadura, sino con un traje negro y probablemente forrado con piel. Luego lo cambia y le pone la armadura y la banda de militar y le cambia el cuello. Hace más ancha y más lisa la golilla. Incluso la posición de la cabeza también cambia, al igual que la posición de la oreja. Incluso rebaja los hombros. O sea, es una obra en la que Velázquez ha trabajado muchísimo». Hablaba en su artículo de un grabado de Paulus Pontius, 'Retrato alegórico del conde-duque', que el artista realizó en 1626 en colaboración con Rubens y con Velázquez. «Es el lanzamiento europeo de la imagen del conde-duque, cómo quería que se viera en Europa. Y era la manera de promocionar su imagen estratégicamente. No sabemos cómo Poncio pudo ver el retrato de Olivares con armadura, pero es el que utiliza». Pero hay una diferencia muy interesante entre el grabado y el cuadro: «En la armadura, en el hombro izquierdo de Olivares, hay tres remaches, tres clavos, en el grabado. Pero en el cuadro no. Velázquez deja el agujero de un remache. La armadura está como imperfecta. Es muy curioso. Creo que lo hace para llamar la atención de la persona que está viendo el cuadro y así subrayar su virtuosismo técnico. Está haciendo un trampantojo, que tanto le interesaba a su maestro Francisco Pacheco». Incluso se ha identificado que la armadura es de la manufactura de Bruselas y que fue elaborada por el maestro MP. El retrato estuvo en la colección de la familia Barberini hasta finales del siglo XVII. Este óleo sobre lienzo, de 60 por 48 centímetros , fue ligeramente recortado en la parte inferior. Salort-Pons ha comparado este cuadro con el retrato de Felipe IV con armadura del Prado: «Son muy parecidos de tamaño. Los materiales con los que están pintados los dos cuadros son los mismos. Y la trama de la tela de ambos tiene el mismo número de hilos por centímetro cuadrado. Es decir, que Velázquez, probablemente, utilizó el mismo rollo de tela para los dos cuadros».
