Spielberg låst in i de liminala utrymmena i "Backrooms": vad är nytt, man?
Zendaya och Tom Holland har varit på sightseeing i byn Las Rozas. De skulle se ett inlägg på Instagram, antar jag. Saker om de nya och "dödliga" Hollywoodstjärnorna.
Som jämförelse: vid deras besök i Spanien 2017 öppnade Harrison Ford och Ryan Gosling Reina Sofía för att se "Guernica" privat innan de gick och åt lite Huevos de Lucio på Landó. Papirmachéen av 'utloppet' kontra dukens tradition. Millennialsstjärnor kan lämna USA men USA lämnar dem inte.
Om skådespelarna och deras smak förändras verkar de gamla namnen alltid finnas där: Spielberg, till exempel, som förra helgen släppte sin 35:e film sedan han debuterade 1971 med 'The Devil on Wheels' och fortfarande är besatt av utomjordingar som besöker tonåringar i deras hem. Det märkliga är att Spielberg, med den karriären och på väg att fylla 80, fortfarande är exalterad över att göra originella berättelser medan framgången i den nuvarande Hollywood-modellen smyger sig in i en bra franchise och spelar samma karaktär i några decennier för att tjäna pengar non-stop. Huvudpersonerna i 'Spiderman' behöver inte gå till ett outlet för att köpa en ny plånbok.
Kanske en större. Även om allt går så snabbt i den här modegrejen att Zendaya och Tom Holland, som fyller 30 år 2026, måste verka gamla för Kane Parsons, som vid 20-årsåldern har blivit världens mirakelbarn tack vare hans film 'Backrooms'. En skräckfilm av en regissör som säger sig vara nostalgisk för 90-talet.
Oti Marchante och Boyero sa det redan i denna bilaga för ett par år sedan: för nya filmskapare är Tarantinos första film redan förhistorisk och titlar som "The Machinist of the General" måste ha gjorts av dinosaurier. Samtidigt har Parsons lyckats fylla rummen med barn tack vare en idé som blev populär på YouTube och som växte och växte tills A24, det moderna produktionsbolaget i Hollywood, såg affärer (de är gafapasta men framför allt gillar de pengar) och de gav honom några miljoner (cirka tio, som i en storfilm inte ens betalar för catering) för att filma "Backroom". Sedan hällde de in ytterligare en miljon (många fler) i kampanjen och vi har nu den första miljonären Generation Z-regissören.
Parsons triumf hänger på något sätt ihop med den första Spielberg förutom att han, som tiderna dikterar, har gjort det ensam tack vare en gemenskap av anonyma människor på internet medan Spielberg och de skäggiga männen i New Hollywood kom samman i något liknande en rörelse som, efter vågen av "Nouvelle Vague", ville bryta saker. Men alla, förr och nu, visste hur de skulle få kontakt med sin generation, med sin publik. Endast sju procent av Z-barnen går på bio, enligt Comscore-data.
Det verkar lite men det är mycket, med tanke på att de är 11% av befolkningen och att de har betydligt färre resurser än sina tusenåriga bröder. Producenter som Enrique Lavigne varnade redan för flera år sedan att vad de nya generationerna behövde var att upptäcka på bio en film som "Easy Rider" var för dem från 1969 (och att resa på en motorcykel som hemlösa människor utan att kunna lägga en "berättelse" eller en video på TikTok måste vara alla barns mardröm, men det är ett annat ämne). Vad Lavigne sa i alla fall är att barn måste upptäcka att det finns filmskapare som talar till dem med samma kulturella referenser och inte med dem som ärvts från deras föräldrar och farföräldrar.
Vilket kan verka upprörande för oss nu, men Spielberg och hans kollegor på 70-talet kallades för "filmens brats". De fortsatte att göra sitt, förmodligen skrattade åt sina äldre eftersom de, brats, var barn till "babyboomen" och världen tillhörde dem (och tillhör dem) och de fyllde biograferna med sina jämlikar. De förändrade modellen för branschen och vad vi har konsumerat i sextio år.
För, som alltid händer i detta system som vi har gett oss själva, det motkulturella blev kultur och senare kulturklassiker och alla så glada. Vad vi måste göra nu är att se vad som händer med framtiden för dessa nya talanger, om de uppnår något eller om de brinner ut som en match. Ingen kommer att göra Spielbergs karriär för det finns bara en som han; någon som efter att ha fyllt 70 har regisserat 'The Pentagon Files', 'Ready Player One', 'West Side Story', 'The Fabelmans' och 'The Day of Revelation', som varit den mest sedda på bio världen över den här helgen.
Detsamma händer inte med hans samtida Francis Ford Coppola, som kraschade med 'Megalopolis' för att han ville filma så gärna att han förstörde sig själv på vägen; eller Ridley Scott, som med 'Napoleon' och 'Gladiator II' fick en del hård kritik, även om han även släppte den underbara 'The Last Duel' i pensionsåldern. Och det finns fortfarande Martin Scorsese, en annan legend om Vietnam, som inte tröttnar på sina berättelser om maffiafarföräldrar och en värld som de födda på 2000-talet ser svart på vitt. Det otroliga är att dessa veteraner inte har slutat gå av stapeln och leta efter sina ursprungliga berättelser, alltid leta på nya platser, byta genrer, register, fetischskådespelare...
Vi får se vad som händer med Parsons och "the YouTube brats", men åtminstone i deras debut har de brutit sönder få saker. 'Backrooms' är en magnifik film som bara har fått ett par dåliga recensioner runt om i världen, men naturligtvis är den inte 'Raging Bull' och inte heller bryter den med något som har funnits i flera år. Eftersom "Backrooms" är en del av den senaste trenden av vuxenskräck, eller förhöjd skräck. Det finns dussintals exempel som släppts under det senaste decenniet (från 'Midsommar' till 'A Ghost Story' eller 'It Follows', 'Let Me Out'...) och som har nått 'mainstream' och till och med Oscarsgalan.
Hur kommer det sig att de ens har bråkat med genren i 'Scary Movie'. "Den där höga skräckfilmen som ingen förstår men som hjälper vita människor att tro att de är mer intelligenta", säger huvudpersonen i den sjätte delen av "slasher"-parodin. Vi måste fira att "Backrooms" har segrat och att nya namn kommer på skylten och att nya barn kommer i stolarna. Och det är bra eftersom 'Backrooms', precis som allt generationsbaserat, uppfinner det som upplevdes för år sedan. "Nyheten" i denna "nya" värld matad på YouTube och 4Chan av Parsons är i ett argument som Oti, som vet mer om detta från åren än från djävulen, redan förklarat i sin kritik: det här med väggar som öppnar sig mot hela universum inträffade redan för en kille för 150 år sedan som heter Lewis Carroll.
Men det har fyllt teatrarna med unga barn och det är det som gäller. Som Spielberg och hans kollegor redan gjorde.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
18 june 2026, 18:54
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Spielberg encerrado en los espacios liminales de 'Backrooms': ¿qué hay de nuevo, viejo?
Beskrivning
Zendaya y Tom Holland se han ido a hacer turismo a Las Rozas Village. Verían un post en Instagram, supongo. Cosas de las nuevas y «mortales» estrellas de Hollywood. Por comparar: en su visita a España de 2017 a Harrison Ford y Ryan Gosling les abrieron el Reina Sofía para ver en privado el 'Guernica' antes de ir a comer unos Huevos de Lucio al Landó. El cartón piedra del 'outlet' frente a la tradición del lienzo. Las estrellas milenials podrán salir de Estados Unidos pero Estados Unidos no sale de ellos. Si los actores y sus gustos cambian, los viejos nombres parecen estar siempre ahí: Spielberg, por ejemplo, que el pasado fin de semana estrenó su película número 35 desde que debutara en 1971 con 'El diablo sobre ruedas' y aún sigue obsesionado con extraterrestres visitando a adolescentes en sus casas . Lo curioso es que Spielberg, con esa carrera y a punto de cumplir 80, le ilusiona todavía hacer historias originales mientras que en el modelo del Hollywood actual el éxito es colarse en una buena franquicia y estar haciendo el mismo personaje unas cuantas décadas para facturar sin parar. No tienen necesidad los protagonistas de 'Spiderman' de ir a un 'outlet' a comprar una cartera nueva. Quizá sí una más grande. Aunque todo va tan rápido en esto de las modas que Zendaya y Tom Holland, que cumplen 30 años este 2026, deben parecerle unos viejos a Kane Parsons , que con 20 años se ha convertido en el niño milagro de la taquilla mundial gracias a su película ' Backrooms '. Una cinta de terror de un director que afirma sentir nostalgia de la década de los 90. Ya lo dijeron Oti Marchante y Boyero en este suplemento hace un par de cursos: para los nuevos cineastas la primera película de Tarantino ya es prehistoria y títulos como 'El maquinista de la general' los debieron hacer los dinosaurios. Entre tanto, Parsons ha conseguido llenar las salas de chavales gracias a una idea que se hizo popular en Youtube y que fue creciendo y creciendo hasta que A24, la productora de lo moderno en Hollywood, vio negocio (son gafapasta pero, sobre todo, les gusta el dinero) y le dieron unos pocos millones (unos diez, que con eso en una superproducción no pagan ni el catering) para rodar 'Backrooms'. Luego, le metieron otros millones (muchos más) a la promoción y ya tenemos al primer director Generación Z millonario. El triunfo de Parsons conecta de alguna manera con el primer Spielberg solo que, como mandan los tiempos, él lo ha hecho en solitario gracias a una comunidad de anónimos en internet mientras que Spielberg y los barbudos del Nuevo Hollywood se juntaron en algo parecido a un movimiento que, siguiendo la ola de la 'Nouvelle Vague', querían romper cosas. Pero todos, antes y ahora, supieron conectar con su generación, con su público. Solo el siete por ciento de los chavales Z va al cine, según datos de Comscore. Parece poco pero es mucho, teniendo en cuenta que son un 11% de la población y que tienen bastante menos recursos que sus hermanos milenials. Productores como Enrique Lavigne ya advirtieron hace años que lo que le hacía falta a las nuevas generaciones era descubrir en cines una película como fue 'Easy Rider ' para los de 1969 (y eso que viajar en moto como vagabundos sin poder poner una 'story' o un vídeo en TikTok debe ser la pesadilla de cualquier chaval, pero eso es otro tema). En cualquier caso, lo que venía a decir Lavigne es que los chavales tienen que descubrir que hay cineastas que les hablan a ellos con su mismas referencias culturales y no con las heredadas de los padres y abuelos. Que ahora nos puede parecer una barbaridad, pero a Spielberg y sus colegas en los años 70 los llamaron «los mocosos del cine» . Siguieron a lo suyo, seguramente riéndose de sus mayores porque ellos, mocosos, eran los hijos del 'baby-boom' y el mundo les pertenecía (y les pertenece) y llenaron los cines con sus iguales. Cambiaron el modelo de la industria y de lo que hemos estado consumiendo sesenta años. Porque, como siempre pasa en este sistema que nos hemos dado, lo contracultural pasó a ser cultura y, después, clásicos de la cultura y todos tan felices. Lo que toca ahora es ver qué pasa con el futuro de estos nuevos talentos, si llegan a algo o se consumen como fósforo de cerilla. Ninguno va a hacer la carrera de Spielberg porque como él solo hay uno; alguien que después de cumplir 70 años ha dirigido 'Los archivos del Pentágono', 'Ready Player One', 'West Side Story', 'Los Fabelman' y 'El día de la revelación', que ha sido lo más visto en el cine en todo el mundo este fin de semana. No le pasa lo mismo a su coetáneo Francis Ford Coppola , que se estrelló con 'Megalópolis' porque tenía tantas ganas de rodar que se arruinó por el camino; o a Ridley Scott , que con 'Napoleón' y 'Gladiator II' se ganó alguna crítica dura, aunque también ya con edad de estar jubilado estrenó la maravillosa 'El último duelo'. Y por ahí sigue Martin Scorsese , otra leyenda del Vietnam, que no se aburre de sus historias de abuelos mafiosos y de un mundo que los nacidos en los 2000 ven en blanco y negro. Lo increíble es que estos veteranos no han dejado de salirse del carril y buscar sus historias originales, mirando siempre en nuevos lugares, cambiando de género, de registro, de actores fetiche... Habrá que ver qué pasa con Parsons y «los mocosos de Youtube» , pero al menos en su debut han roto pocas cosas. 'Backrooms' es una magnífica película que apenas ha cosechado un par de críticas malas en todo el planeta, pero claro, no es 'Toro Salvaje' ni rompe con nada que lleve haciéndose años. Porque 'Backrooms' se enmarca en esta última moda del terror adulto, o del terror elevado. Hay docenas de ejemplos estrenados en la última década (de 'Midsommar' a 'A Ghost Story' o 'It Follows', 'Déjame salir'...) y que han llegado al 'mainstream' e incluso a los Oscar. Cómo será la cosa que hasta se han metido con el género en 'Scary Movie'. «Esa película de terror elevado que nadie entiende pero le sirve a los blancos para creerse más inteligentes», dice la prota de la sexta entrega de la parodia 'slasher'. Hay que celebrar que 'Backrooms' haya triunfado y que lleguen nombres nuevos a la cartelera y chavales nuevos a las butacas. Y eso está bien porque 'Backrooms', como todo lo generacional, está inventando lo ya vivido años atrás. La «novedad» de este mundo «novedoso» alimentado en Youtube y 4Chan por Parsons está en un argumento que Oti, que sabe más de esto por los años que por la diablura, ya explicó en su crítica: esto de las paredes que dan a universos enteros ya se le ocurrió a un tipo de hace 150 años llamado Lewis Carroll. Pero ha llenado los cines de chicos jóvenes y eso es lo que importa. Como ya lo hicieron Spielberg y sus colegas.
