Sista morgonen på trampolinlägret: "Jag vet inte vad som kommer att hända, men allt annat än att återvända till Marocko"

Keriz, Hassan eller Hamza är några av de tusentals migranter som i osäkerhet har övergett det improviserade lägret som byggts upp på stranden för att flyttas till utrymmen som inrättats av myndigheterna. PP och Vox fördubblar sin offensiv mot regeringen över Ceuta-krisen samtidigt som de förnekar dess hjälp att lösa den. Det går några minuter efter sju på morgonen när en utvandring av tusentals människor börjar.

Omkring 4 000 migranter, inklusive de av Maghreb-ursprung och från länder söder om Sahara, beordras av agenter från civilgardet och den nationella polisen att lämna Playa del Trampolín. På den lilla biten av kustlinjen nära CETI-anläggningarna byggdes ett improviserat läger hittills, där de har bott sedan de kom in i Spanien mellan 30 och 31 juli. Rädsla och osäkerhet blir uppenbara när de överger det. "Vi vet inte vad som kommer att hända med oss ​​eller vart de tar oss", ropar nervös Ahmed, en av de sista som lämnade strax före tio.

Vissa överger till och med sina flip flops på trottoaren framför sandlådan. Det finns konstruktionerna av käpp, trä och plast som de sätter upp för att ha tak och skydda sig mot de höga temperaturerna. Det finns också en stol där.

Det är samma där fram till idag Keriz, en 24-årig pojke från Fez som arbetade som frisör i Tetouan, bara femton minuter från Ceuta, erbjöd hårklippning. Som så många åkte han till Castilllejos för att ta sig in i Spanien genom Tarajal den 30 juli. "Jag har bott här i mer än 20 dagar", säger han till elDiario.es och pekar på stranden. Han säger att han åt "en gång om dagen", på natten, även om han inte heller klagar.

Ja, ovissheten stör honom, han fruktar att det slutar med att de återför honom till Marocko. "Jag vet inte vad som kommer att hända, men allt annat än att gå tillbaka dit," tillägger han nästan som en vädjan. En av hans vänner från det improviserade lägret, Hassan, går förbi och ropar: "Inte till Marocko, aldrig till Marocko", samtidigt som han gör en gest som korsar armarna. Hassan korsar armarna som ett tecken på avslag när han återvände till Marocko.

Agenterna tog först folket från söder om Sahara. De gjorde det när solen precis gick upp. Snart bildade de en mycket lång rad som ledde till kvarteret Benítez.

Enligt källor från migrationsministeriet är tanken att överföra dem till lägren som upprättats i Loma Margarita och i Loma Colmenar-fickan, ett utrymme som vanligtvis används för att dela ut biljetter till dem som vill ta sig över gränsen till Marocko med bil. Migranterna sa dock att de inte visste, vilket skapade nervositet. När de såg de dussintals polisbilarna närma sig sprang några iväg, medan civilgardet visade dem vägen till den gigantiska mänskliga linjen som paraderade bort från studsmattan.

Många lämnade med sina tillhörigheter. Med väskor med kläder och annat material. Andra hade ingenting, och det fanns till och med de som framgångsrikt gömde sig bland buskar på stranden.

När huvuddelen av den första gruppen lämnade, började arbetare från det kommunala städföretaget anlända för att försöka återställa normaliteten på stranden. Vid elvatiden fanns bara två kolumner med migranter som väntade på att bli överförda. Den ena vid vattnet, den andra på motsatta sidan av vägen.

I den första var Vincent, den föräldralösa minderåriga som tidigare dagar hade uppmuntrat andra ungdomar genom att agera med ansiktet målat som Charles Chaplin framför det nationella polishögkvarteret, vilket gjorde hans väntan på sin anslutning roligare. Än idag, med samma smink, behöll han ett gott humör under förflyttningen och bar på väskor med de dräkter han använt tidigare dagar. Bild på stranden El Trampolín efter överföringen av migranterna.

Hamza, 32, var en av de sista som lämnade. "Jag hoppas att vart de än tar oss kan vi bli bättre," kommenterade han när han en gång informerade om att hans destination var ett organiserat läger. Men som Keriz och Hassan vägrade han att återvända till Marocko: "Jag måste jobba och äta." Trampolinstrandlägret är kvar. En uppgörelse som bildades efter att säkerhetsstyrkorna vallade och spärrade av migranter den 31 juli.

Sedan dess har folket som bosatt sig där byggt stugor och till och med startat ekonomisk verksamhet, såsom den ovan nämnda frisersalongen eller en marknad som säljer kläder, tobak, mat och olika förnödenheter. På eftermiddagen återvände hundratals människor till stranden. Vissa för att hämta sina saker och andra med avsikt att stanna.

Polisen försäkrar dock detta medium att de kommer att överföras till de auktoriserade centralerna. Humanitära föreningar som Elín hade fördömt det dåliga tillståndet för de människor som fördrivits där. De pratade om timmars väntan på lite ost, två bakverk, en frukt och en juice.

Mat som, som Keriz bekräftade i torsdags, borde hålla dem "hela dagen". Vi vet inte vad som kommer att hända med oss ​​eller vart de tar oss. Ahmed Bristen på hygien orsakade också oro för de icke-statliga organisationerna.

Regeringskällor, däribland hälsoministern Mónica García, har de senaste dagarna påpekat vikten av att överföra migranter till korrekt utrustade läger så att de kan tas om hand av hälsopersonal. Nästa steg av Executive är att öppna det tillfälliga vårdcentret för emigranter (CATE) i ett lager i Tarajal. Tanken är att den ska fungera i slutet av månaden och fungera som ett utrymme för att registrera alla migranter, behandla deras filer för utvisning från landet eller asyl, om de begär det.

Den lokala regeringen, i samarbete med staten, hoppas också kunna inrätta flera anläggningar i samma polygon för att ta emot ensamkommande minderåriga, med tanke på att de utrymmen som hittills öppnats redan är kompletta med mer än 1 300 ungdomar installerade.