Samtida tegelstenar för att bygga ett företag
Muriel Romero, chef för National Dance Company, sa så fort hon landade i sin position att "kampen mellan klassisk balett och samtida dans redan är något av det förgångna", och att det hon ville bidra med till ensemblen var mångfalden av stilar, "av sätt att se kroppen och dans, konst och rörelse från olika vinklar." Och efter flera program med klassisk repertoar och repertoar från 1900-talet har han presenterat på Centro Danza Matadero, alltmer etablerat som dansens hem i Madrid, det första programmet för samtida skapande av spanska kreatörer (vi måste tänka på Mattia Ruso och Antonio De Rosa, som har bott i vårt land i många år). Utöver de två italienarna, som möts under namnet Kor'sia, fanns i programmet Luz Arcas från Malaga, en kreatör som i spetsen för sitt företag, La Pharmaco, har lämnat goda exempel på sitt speciella och fascinerande sätt att förstå rörelse. Ett av Muriel Romeros kännetecken på CND är att ge mening åt programmen.
Detta har fått titeln "Struere", ett ord som på latin betyder "att bygga, ordna, beställa." Och de två koreografierna, mycket olika i form och språk, deltar på något sätt i denna idé; Båda, särskilt den första, undersöker människokroppen, dess möjligheter, dess förvandling när den slutar vara en individuell kropp och blir en del av ett kollektiv. 'Masa', stycket av Luz Arcas, är ett verk som förvandlar dansarna till ett magnetiskt tidvatten. Koreografens kalligrafi är lika intrikat som utsökt, ibland hypnotisk och ibland obegriplig. Men alltid med en förförisk plastisk skönhet; Det är också ett oerhört krävande stycke för dansarna, som utsätter sina kroppar för ett mycket annorlunda arbete än vad de är vana vid.
De vilar inte en sekund under de fyrtio minuter som koreografin varar, och det kräver extraordinär fysisk och mental koncentration. 'Tablero' är ett verk av överväldigande skönhet, som 'Masa'. Landet, rötterna, ursprunget, inspirerar till utvecklingen av en koreografi som navigerar genom olika rörelsestilar, med en mer "konventionell" dans, så att säga, än Arcas verk, mer fäst vid kompaniets språk - dess skapare var en del av CND i flera år -, med grundläggande stöd i den bländande ljussättningen av Amber Vandenhoeck - och med en absolut seductive - och med seductive. I musten, vissa svårigheter att förstå närvaron av karaktärer som den enögda menina eller svärdsmännen.
Dansarna – och det här är fantastiska nyheter – visar i den här föreställningen sin kategori, sitt engagemang och sin flexibilitet för att ge varje stycke den exakta accenten och uppnå en prestation som är lika övertygande som den är tight (i 'Tablero' finns det en viss brist på precision i vissa ögonblick, men det uppnås med föreställningarna).
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
27 maj 2026, 16:51
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Ladrillos contemporáneos para la construcción de una compañía
Beskrivning
Muriel Romero, directora de la Compañía Nacional de Danza, dijo nada más aterrizar en su puesto que « la pugna entre ballet clásico y danza contemporánea ya es algo pasado », y que lo que quería aportar al conjunto era la diversidad de estilos, «de formas de ver el cuerpo y la danza, el arte y el movimiento desde diferentes ángulos». Y tras varios programas de repertorio clásico y del siglo XX, ha presentado en el Centro Danza Matadero, cada vez más consolidado como la casa de la danza en Madrid, el primer programa de creación contemporánea de creadores españoles (hay que considerar así a Mattia Ruso y Antonio De Rosa , afincados desde hace muchos años en nuestro país). Además de los dos italianos, que se reúnen con el nombre de Kor'sia, el programa incluía a la malagueña Luz Arcas , una creadora que al frente de su compañía, La Pharmaco, ha dejado buenas muestras de su especial y fascinante manera de entender el movimiento. Uno de los sellos de Muriel Romero en la CND es dotar de significado a los programas. Éste se ha titulado ' Struere ' una palabra que en latín significa «construir, disponer, ordenar». Y las dos coreografías, muy diferentes en su forma y su lenguaje, participan de alguna manera de esta idea; ambas, especialmente la primera, investigan sobre el cuerpo humano, sobre sus posibilidades, sobre su transformación cuando deja de ser un cuerpo individual para convertirse en parte de un colectivo. 'Masa', la pieza de Luz Arcas, es una obra que convierte a los bailarines en una magnética marea. La caligrafía de la coreógrafa es tan intrincada como exquisita, por momentos hipnótica y a ratos incomprensible. Pero siempre de una belleza plástica seductora; es también una pieza tremendamente exigente para los bailarines, que someten a su cuerpo a un trabajo muy diferente del que están acostumbrando. No descansan ni un segundo durante los cuarenta minutos que dura la coreografía , y ésta demanda una extraordinaria concentración física y mental. 'Tablero' es una obra de una belleza aplastante, como 'Masa'. La tierra, la raíz, los orígenes, inspiran el desarrollo de una coreografía que navega por distintos estilos de movimiento, con un baile más 'convencional', por llamarlo de alguna manera, que el trabajo de Arcas, más plegado al lenguaje de la compañía -sus creadores formaron parte de la CND durante varios años-, con un apoyo fundamental e n la deslumbrante iluminación de Amber Vandenhoeck , y con algunos momentos -la aparición de 'Lady Godiva'- absolutamente seductores. En el debe, cierta dificultad para entender la presencia de personajes como la menina tuerta o los espadachines. Los bailarines -y esto es una gran noticia- muestran en este espectáculo su categoría, su compromiso y su flexibilidad para darle a cada pieza el acento preciso y lograr una interpretación tan convincente como ajustada (en 'Tablero' falta algo de precisión en algunos momentos, pero eso se logra con las representaciones).
