'Reimagine', trots verklighetens tyngd
Samtida fotografi har länge varit fast besluten att sluta vara bara fotografi. Omvandlat till en objekt-skulptur, arkiv eller installation har den gått utöver de kategorier som definierade den i decennier. 'Re-imagine', en utställning från Círculo de Bellas Artes integrerad i PhotoEspaña 2026, samlar tretton spanska och holländska konstnärer med avsikten att utforska det kreativa och materiella experimenterandet av det fotografiska mediet. Men när vi rör oss genom rummen inser vi att inte alla verk delar denna huvudlänk.
Det som dominerar är andra frågor: kontrollanordningar, sätt att konstruera identitet och tillhörighet, berättelser om territorium och kapitalism, exploatering av naturresurser eller bilder som minnesgeneratorer. Vissa frågor pekas ut av den kuratoriska diskursen själv och avslöjas som den sanna tråden på resan. Bland förslagen som för dialog med mediumets expansion sticker Juan Couder, Rafael Trapiello och Ira Lombardia ut.
I den första omvandlar cyanotyper och fotogram tid till synlig materia; Trapiello använder fotografiska överföringar på marmor för att utforska spåren av Medelhavets historia; medan Lombardias visuella konstellationer utmanar linjära berättelser och bygger en arkeologi av bilder som korsas av feministiska frågor eller miljöfrågor. Kombinationen av historiskt arkiv och samarbete med Amazonas samhällen är nyckeln i det suggestiva förslaget från Arguiñe Escandón och Yann Gross. Hans forskning om medicinalväxter och deras ljuskänsliga egenskaper översätts till bilder av mörka toner och nästan spöklika närvaror, där växtligheten får en täthet som frammanar projektets osynliga ritualer och berättelser.
På liknande sätt återbesöker Aleix Plademunt Amazonas extraktiva historia genom en omfattande fotografisk mosaik som konfronterar bildens skenbara neutralitet med mekanismerna för territoriellt herravälde. Jon Gorospes installation är en av turnéns starka sidor. Foto, videokartläggning och ljud artikulerar en reflektion över övervakning och stadsförflyttningar, och placerar betraktaren i den obekväma positionen att observera utan att bli sedd.
Andra närvarande författare – Javier Arboledas, Txema Salvans, Eduardo Nave, Rob Hornstra eller Anoek Steketee (storslaget verk om nöjesparker) – finner sin främsta styrka i sociala, territoriella och politiska frågor med en tydlig dokumentär grund. Deras kvalitet är obestridlig, men jag skulle inte placera dem inom ramen för fotografiska experiment. Mellan båda territorierna presenterar Lurdes Basolí ett tydligt förslag där hon, baserat på ett gammalt fotojournalistiskt arbete utfört i Caracas, isolerar obemärkta blickar i sina egna bilder, vilket helt förändrar läsningen av arkivet.
Monteringen, sober och effektiv, varvar traditionella format med vinylmålningar som utökar verkens fysiska närvaro. Obalansen mellan könen är mer diskutabel: fyra kvinnor bland tretton deltagare trots att de lever en bördig stund för kreatörer som hybridiserar mediet. I övrigt samlar 'Reimagine' verk av anmärkningsvärt intresse och ett urval av konstnärer vars soliditet överskrider den konceptuella ram som för dem samman.
Det är värt besöket.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
25 june 2026, 16:56
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
'Volver a imaginar', pese al peso de lo real
Beskrivning
La foto contemporánea lleva tiempo empeñada en dejar de ser solo fotografía. Convertida en objeto-escultura, archivo o instalación, ha desbordado las categorías que durante décadas la definieron. 'Volver a imaginar', exposición del Círculo de Bellas Artes integrada en PHotoEspaña 2026 , reúne a trece artistas españoles y neerlandeses con la intención de explorar la experimentación creativa y material del medio fotográfico. Sin embargo, a medida que avanzamos por las salas percibimos que no todos los trabajos comparten este nexo principal. Lo que predomina son otras preocupaciones: los dispositivos de control, las formas de construir identidad y pertenencia, las narrativas del territorio y el capitalismo, la explotación de los recursos naturales o las imágenes como generadores de memoria. Algunas cuestiones son señaladas por el propio discurso curatorial y se revelan como el verdadero hilo del recorrido. Entre las propuestas que sí dialogan con la expansión del medio destacan Juan Couder, Rafael Trapiello e Ira Lombardia. En el primero, cianotipos y fotogramas convierten el tiempo en materia visible; Trapiello utiliza transferencias fotográficas sobre mármol para explorar las huellas de la historia del Mediterráneo; mientras que las constelaciones visuales de Lombardia desafían los relatos lineales y construyen una arqueología de las imágenes atravesadas por cuestiones feministas o ecologistas. La combinación de archivo histórico y colaboración con comunidades amazónicas es clave en la sugerente propuesta de Arguiñe Escandón y Yann Gross. Su investigación sobre plantas medicinales y sus propiedades fotosensibles se traduce en imágenes de tonalidades oscuras y presencias casi fantasmales, donde la vegetación adquiere una densidad que evoca los rituales e historias invisibles del proyecto. En una línea próxima, Aleix Plademunt revisita la historia extractiva de la Amazonía a través de un extenso mosaico fotográfico que confronta la aparente neutralidad de la imagen con los mecanismos de dominación territorial. La instalación de Jon Gorospe figura entre los puntos fuertes del recorrido. Foto, vídeo-mapping y sonido articulan una reflexión sobre la vigilancia y los desplazamientos urbanos, situando al espectador en la incómoda posición de observar sin ser visto. Otros autores presentes –Javier Arboledas, Txema Salvans, Eduardo Nave, Rob Hornstra o Anoek Steketee (magnífico trabajo en parques de atracciones)– encuentran su principal fortaleza en temas sociales, territoriales y políticos con clara base documental. Su calidad es indiscutible, pero no los situaría en el marco de la experimentación fotográfica. Entre ambos territorios, Lurdes Basolí presenta una lúcida propuesta en la que, a partir de un antiguo trabajo fotoperiodístico realizado en Caracas, aísla las miradas inadvertidas dentro de sus propias imágenes, transformando por completo la lectura del archivo. El conjunto del montaje, sobrio y eficaz, alterna formatos tradicionales con vinilos murales que amplían la presencia física de las obras. Más discutible resulta el desequilibrio de género: cuatro mujeres entre trece participantes a pesar de vivir un momento fértil para las creadoras que hibridan el medio. Por lo demás, 'Volver a imaginar' reúne trabajos de notable interés y una selección de artistas cuya solidez trasciende el marco conceptual que los reúne. Merece la pena la visita.
