Raquel González, chef för Airbus Space i Spanien, om utmaningen med Spanien som rymdmakt: "Vi saknar människor"
Det är inte vanligt att gå över dörrarna till Airbus Space i Getafe och besöka en anläggning där rymdindustrin slutar vara en följd av egennamn och blir något fysiskt. Under besöket som anordnades för de 60 åren av Airbus Espacio i Spanien avslöjade turnén produktionsområden, rena områden, delar kopplade till bärraketer och teknologier och komponenter till satelliter som kommer att fungera utanför jorden. Det första intrycket var inte av en företagsfest, utan av en industrikedja som var mycket bredare än dess separata program antyder.
Raquel González, chef för Airbus Space i Spanien, sammanfattade det med en mycket direkt fras under presentationen: "Spanien är en rymdmakt." Han presenterade det inte som en väntande strävan, utan som en verklighet som, enligt hans åsikt, förklaras av ackumuleringen av kapacitet som utvecklats i landet. Satelliter som PAZ, PAZ-2, Ingenio, CHEOPS eller LSTM, säkra kommunikationsprogram som Spainsat NG, deltagande i europeiska bärraketer som Ariane 6 och till och med antenner tillverkade i Spanien för att kommunicera med rovrarna Curiosity och Perseverance på Mars dök upp på bordet. Uttalandet hade tyngd eftersom det inte vilade på ett enda projekt, utan på en varaktig närvaro i olika lager av rymdsektorn.
Den spanska rymdmuskeln och dess utmaningar Med det uttalandet på bordet var nästa fråga nästan obligatorisk: om Spanien har nått den positionen, hur klarar det sig i en industri som är så konkurrenskraftig som rymdindustrin. Trycket kommer inte bara från tillgången till rymden, även om uppskjutning oftare och till en lägre kostnad har blivit en av de stora striderna i sektorn. Viktigt är också förmågan att designa, tillverka och förbereda allt mer komplexa system, att svara på strategiska behov och att göra det på en bräda där tempot har ökat.
SpaceX är den mest synliga symbolen för denna förändring, men inte den enda: USA upprätthåller ett mycket aktivt kommersiellt ekosystem, Kina accelererar sina kommersiella och statliga möjligheter, Indien öppnar mer utrymme för privat deltagande och Europa försöker stärka sin autonomi. Strukturtillverkningsområde för Ariane 6 på Airbus Espacio España, inom Getafe-anläggningarna. Det var frågan jag ställde till González: vilka utmaningar nu verkar finnas kvar i den positionen och vad nästa steg bör vara.
Direktören för Airbus Space i Spanien öppnade fokus för hela den europeiska rymdindustrin, men responsen landade omedelbart på den terräng hon känner från första hand. "Det finns en talangutmaning nu. Budgetarna ökar, program fortsätter att dyka upp. Det finns mycket ambitioner." "Nu finns det en talangutmaning.
Budgetarna ökar, program fortsätter att dyka upp. Det finns mycket ambitioner." Tanken blev ännu tydligare när han sammanfattade den till två ord: "det saknas människor." González gjorde sedan diagnosen till ett samtal till dem som fortfarande bestämmer sig för sin utbildningsväg. Hans budskap riktade sig till universitetsstudenter, men också till yngre studenter som börjar välja var de ska rikta sina studier: rymden behöver naturvetenskapliga, tekniska och tekniska profiler, men inte bara det.
Professionella utbildningsvägar och profiler kopplade till produktion behövs också, eftersom en industri som denna inte upprätthålls enbart genom design på papper. Mellan ett godkänt uppdrag och en teknik redo att lämna jorden finns år av specialiserat arbete, och det stenbrottet dyker inte upp över en natt. Raquel González, chef för Airbus Space i Spanien, under mötet med pressen på Getafe-anläggningarna.
Dimensionen av problemet förstås bättre när man tittar på siffrorna som Airbus lagt på bordet. Enligt företaget avslutade Airbus Espacio i Spanien 2025 med 295 miljoner euro i omsättning och 530 direktanställda, men dess påverkan slutar inte med den egna personalstyrkan. Cirka 30 % av denna omsättning går till underleverantörer, ett faktum som hjälper till att mäta i vilken utsträckning rymdaktiviteten är fördelad över ett bredare ekosystem.
Det är därför som bristen på talang inte bara påverkar ett specifikt företag: när programmen växer ökar också trycket på leverantörer, specialiserade tekniker och team som kan stödja arbete med högt mervärde.
Den aktiviteten förstås bättre när du sänker siffran till den typ av arbete som ligger bakom. Airbus hävdar att dess rymddivision i Spanien är det enda företaget i landet som kan designa, bygga, integrera och leverera komplexa satelliter i omloppsbana, ett uttalande som lägger fokus på industriellt ansvar på hög nivå. González tog det till området för ackumulerad kapacitet under presentationen: "Allt som är satellitkonstruktion, det är där vi är som ledare i Espacio España." PAZ framstår som ett av exemplen som redan är i bruk inom den banan, medan PAZ-2 och LSTM visar vart den förmågan nu rör sig.
En annan del av resan ledde till ett mindre synligt, men lika viktigt lager: tekniken som gör att ett uppdrag kan observera, mäta eller överföra användbar information från rymden. Airbus talade om radar, mikrovågsradiometrar och aktiva antenner som områden där dess spanska division har samlat på sig kunskap. De är inte element utformade för att väcka uppmärksamhet utanför sektorn, men de kan göra skillnaden mellan en rymdplattform och ett uppdrag med verklig servicekapacitet.
Airbus Espacio Españas personal arbetar i Getafes renrum, där företaget monterar mycket komplexa rymdsystem. Kartan kompletterades med en annan känslig del för Europa: tillgång till rymden. Airbus påminde under presentationen att dess verksamhet i Spanien har varit kopplad i decennier till Ariane-familjen och Vega, med strukturer och delsystem som ingår i de europeiska bärraketerna.
När det gäller Ariane 6, noterade företaget vidare att det ökar produktionen för att leverera 27 kompletta set, så kallade shipset, inklusive stora lätta kolfiberstrukturer för Ariane 6 under de kommande åren. Det är inte nödvändigt att gå in på detaljerna för varje komponent för att förstå relevansen av denna arbetslinje: utan pålitliga bärraketer och med tillräcklig kadens är en stor del av den europeiska rymdambitionen betingad. Strukturtillverkningsområde för Ariane 6 på Airbus Espacio España, inom Getafe-anläggningen.
Rundturen av bärraketer tjänade till att landa en bredare idé: den europeiska rymdindustrin behöver mer skala. González försvarade att Europa har tagit viktiga steg med program som Galileo och Copernicus, men också att det aktuella ögonblicket kräver att man går längre. "Nu är det dags att trampa på gaspedalen och gå vidare till nästa steg," sa han. Frasen talade inte bara om ett specifikt program, utan om behovet av att bättre samordna industriell kapacitet som fortsätter att vara fördelad på flera länder och företag.
Allt detta kräver mer än kontrakt och samlad kunskap. Airbus lokaliserar denna verksamhet i två huvudkontor i regionen Madrid, Getafe och Tres Cantos, och beskriver sina anläggningar som en del av den kapacitet som gör det möjligt att arbeta med mycket komplexa rymdsystem. I Getafe samexisterar enligt företaget produktion kopplad till bärraketer och områden förberedda för montering av satelliter, en infrastruktur som inte fungerar som ett skyltfönster, utan som en materiell förutsättning för att upprätthålla årslånga program.
Talangen som González talade om behöver just den miljön: långa projekt, stabila team och processer som kan upprätthålla tillförlitlighet under hela arbetscykeln. Airbus Espacio España lanseringsområde i Getafe, där företaget arbetar med strukturer för Ariane 6. Bristen på människor löses inte bara genom att öppna urvalsprocesser.
I en aktivitet som denna innebär utbildning av någon år av lärande, exponering för verkliga projekt och förtrogenhet med procedurer där tillförlitlighet är lika viktigt som innovation. González pekade på just den dimensionen när han talade om att förstärka träningen och utveckla förmågor som kräver tid. Sedan lade han till ett andra element: fokus.
Hans synsätt var att sektorn har ambitioner och möjligheter, men den måste bestämma var man ska koncentrera insatserna så att den energin inte skingras. Detta fokus förekommer också i den europeiska debatten. Airbus, Leonardo och Thales har undertecknat ett memorandum för att främja skapandet av en större rymdaktör, en rörelse som Airbus utformar som ett svar på fragmenteringen av sektorn i Europa och behovet av att vinna skala för att kunna konkurrera på en mer krävande marknad.
Det är inte en liten detalj i det här samtalet: om rymdprogram är dyra, långa och tekniskt komplicerade, spelar skalan lika stor roll som specialisering. För Airbus är europeisk autonomi inte bara beroende av att ha bra nationella projekt, utan på samordningsförmåga för att konkurrera, precis, i en så dynamisk och snabb sektor. I Xataka är Getafe på gränsen till att belysa något viktigt: den första flygningen av den mest ambitiösa drönaren i Europa.
Besöket i Getafe lämnade alltså en mindre uppenbar läsning än den för satelliterna, bärraketerna eller anläggningarna. Airbus kan försvara att Spanien är en rymdmakt baserat på dess program, teknik och bana. Men nästa steg beror inte bara på att bevara det som redan har byggts eller lägga till nya uppdrag till listan.
Om sektorn vill växa i en allt snabbare och mer krävande miljö, kommer den att behöva något som förmodligen är mycket svårare: att hitta en tillräcklig pool av människor som kan hålla allt detta i arbete. Bilder | Xataka I Xataka | Isar är det europeiska flygföretaget som har pengarna, partnerna och till och med raketerna. Det enda du behöver är att starta dem
Originalkälla
Publicerad av Xataka
19 june 2026, 16:30
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Raquel González, directora de Airbus Space en España, sobre el desafío de España como potencia espacial: “Nos faltan personas”
Beskrivning
No es habitual cruzar las puertas de Airbus Space en Getafe y recorrer unas instalaciones donde la industria espacial deja de ser una sucesión de nombres propios para convertirse en algo físico. Durante la visita organizada por los 60 años de Airbus Espacio en España, el recorrido iba dejando ver zonas de producción, áreas limpias, piezas vinculadas a lanzadores y tecnologías y componentes de satélites que acabarán operando fuera de la Tierra. La primera impresión no era la de una celebración corporativa, sino la de una cadena industrial mucho más amplia de lo que sugieren sus programas por separado. Raquel González, directora de Airbus Space en España, lo resumió con una frase muy directa durante la presentación: “España es una potencia espacial”. No lo planteó como una aspiración pendiente, sino como una realidad que, a su juicio, se explica por la acumulación de capacidades desarrolladas en el país. Sobre la mesa aparecían satélites como PAZ, PAZ-2, Ingenio, CHEOPS o LSTM, programas de comunicaciones seguras como Spainsat NG, participación en lanzadores europeos como Ariane 6 y hasta antenas fabricadas en España para comunicarse con los rovers Curiosity y Perseverance en Marte. La afirmación tenía peso porque no descansaba en un solo proyecto, sino en una presencia sostenida en varias capas del sector espacial. El músculo espacial español y sus desafíos Con esa afirmación sobre la mesa, la siguiente pregunta era casi obligada: si España ha alcanzado esa posición, cómo se mantiene en una industria tan competitiva como la espacial. La presión no llega solo por el acceso al espacio, aunque lanzar con más frecuencia y a menor coste se haya convertido en una de las grandes batallas del sector. También pesa la capacidad de diseñar, fabricar y preparar sistemas cada vez más complejos, de responder a necesidades estratégicas y de hacerlo en un tablero donde los ritmos se han acelerado. SpaceX es el símbolo más visible de ese cambio, pero no el único: EEUU mantiene un ecosistema comercial muy activo, China acelera sus capacidades comerciales y estatales, India abre más espacio a la participación privaday Europa intenta reforzar su autonomía. Área de fabricación de estructuras para Ariane 6 en Airbus Espacio España, dentro de las instalaciones de Getafe Esa fue la pregunta que le trasladé a González: qué desafíos aparecen ahora para mantenerse en esa posición y cuál debería ser el siguiente paso. La directora de Airbus Space en España abrió el foco hacia toda la industria espacial europea, pero enseguida aterrizó la respuesta en el terreno que conoce de primera mano. “Ahora hay un desafío de talento. Los presupuestos están aumentando, los programas siguen surgiendo. Hay mucha ambición”. “Ahora hay un desafío de talento. Los presupuestos están aumentando, los programas siguen surgiendo. Hay mucha ambición” La idea quedó todavía más clara cuando lo condensó en dos palabras: “faltan personas”. González convirtió entonces el diagnóstico en una llamada a quienes están todavía decidiendo su camino formativo. Su mensaje iba dirigido a universitarios, pero también a estudiantes más jóvenes que empiezan a elegir hacia dónde orientar sus estudios: el espacio necesita perfiles científicos, tecnológicos y de ingeniería, pero no solo eso. También hacen falta trayectorias de formación profesional y perfiles vinculados a la producción, porque una industria así no se sostiene únicamente con diseño sobre el papel. Entre una misión aprobada y una tecnología lista para salir de la Tierra hay años de trabajo especializado, y esa cantera no aparece de un día para otro. Raquel González, directora de Airbus Space en España, durante el encuentro con la prensa en las instalaciones de Getafe La dimensión del problema se entiende mejor al mirar las cifras que Airbus puso sobre la mesa. Según la compañía, Airbus Espacio en España cerró 2025 con 295 millones de euros de facturación y 530 empleados directos, pero su impacto no termina en su propia plantilla. Alrededor del 30% de esa facturación revierte en subcontratistas, un dato que ayuda a medir hasta qué punto la actividad espacial se reparte por un ecosistema más amplio. Por eso la falta de talento no afecta solo a una empresa concreta: cuando crecen los programas, también aumenta la presión sobre proveedores, técnicos especializados y equipos capaces de sostener trabajos de alto valor añadido. {"videoId":"xagxbcy","autoplay":false,"title":"Airbus Space Systems", "tag":"espacio", "duration":"92"} Esa actividad se entiende mejor cuando se baja de la cifra al tipo de trabajo que hay detrás. Airbus sostiene que su división espacial en España es la única empresa del país capaz de diseñar, construir, integrar y entregar satélites complejos en órbita, una afirmación que sitúa el foco en responsabilidades industriales de alto nivel. González lo llevó al terreno de la capacidad acumulada durante la presentación: “Todo lo que son construcciones de satélites, ahí es donde estamos como líder en Espacio España”. PAZ aparece como uno de los ejemplos ya en servicio dentro de esa trayectoria, mientras que PAZ-2 y LSTM muestran hacia dónde se está moviendo ahora esa capacidad. Otra parte del recorrido llevaba a una capa menos visible, pero igual de importante: la tecnología que permite que una misión observe, mida o transmita información útil desde el espacio. Airbus habló de radares, radiómetros de microondas y antenas activas como áreas en las que su división española ha ido acumulando conocimiento. No son elementos pensados para llamar la atención fuera del sector, pero pueden marcar la diferencia entre una plataforma espacial y una misión con capacidad real de prestar servicio. Personal de Airbus Espacio España trabaja en la sala limpia de Getafe, donde la compañía ensambla sistemas espaciales de alta complejidad El mapa se completaba con otra pieza sensible para Europa: el acceso al espacio. Airbus recordó durante la presentación que su actividad en España está vinculada desde hace décadas a la familia Ariane y a Vega, con estructuras y subsistemas que forman parte de los lanzadores europeos. En el caso de Ariane 6, la compañía señaló además que está aumentando la producción para suministrar 27 conjuntos completos, conocidos como shipsets, que incluyen grandes estructuras ligeras de fibra de carbono para Ariane 6 en los próximos años. No hace falta entrar en el detalle de cada componente para entender la relevancia de esa línea de trabajo: sin lanzadores fiables y con cadencia suficiente, buena parte de la ambición espacial europea queda condicionada. Área de fabricación de estructuras para Ariane 6 en Airbus Espacio España, dentro de las instalaciones de Getafe El recorrido por lanzadores servía para aterrizar una idea más amplia: la industria espacial europea necesita más escala. González defendió que Europa ha dado pasos importantes con programas como Galileo y Copernicus, pero también que el momento actual exige ir más allá. “Ahora llega el momento de pisar el acelerador y pasar al siguiente paso”, señaló. La frase no hablaba solo de un programa concreto, sino de la necesidad de coordinar mejor capacidades industriales que siguen repartidas entre varios países y compañías. Todo eso necesita algo más que contratos y conocimiento acumulado. Airbus sitúa esa actividad en dos sedes de la Comunidad de Madrid, Getafe y Tres Cantos, y describe sus instalaciones como parte de la capacidad que le permite trabajar en sistemas espaciales de alta complejidad. En Getafe, según la compañía, conviven la producción vinculada a lanzadores y áreas preparadas para el ensamblaje de satélites, una infraestructura que no funciona como escaparate, sino como condición material para sostener programas de años. El talento del que hablaba González necesita precisamente ese entorno: proyectos largos, equipos estables y procesos capaces de mantener la fiabilidad a lo largo de todo el ciclo de trabajo. Área de lanzadores de Airbus Espacio España en Getafe, donde la compañía trabaja en estructuras para Ariane 6 La falta de personas no se resuelve únicamente abriendo procesos de selección. En una actividad como esta, formar a alguien implica años de aprendizaje, exposición a proyectos reales y familiaridad con procedimientos donde la fiabilidad pesa tanto como la innovación. González apuntó precisamente a esa dimensión cuando habló de reforzar la formación y de desarrollar capacidades que requieren tiempo. Después añadió un segundo elemento: foco. Su planteamiento era que el sector tiene ambición y oportunidades, pero necesita decidir dónde concentrar esfuerzos para que esa energía no se disperse. Ese foco también aparece en el debate europeo. Airbus, Leonardo y Thales han firmado un memorando para impulsar la creación de un actor espacial de mayor escala, un movimiento que Airbus enmarca como respuesta a la fragmentación del sector en Europa y a la necesidad de ganar escala para competir en un mercado más exigente. No es un detalle menor dentro de esta conversación: si los programas espaciales son caros, largos y tecnológicamente complejos, la escala importa tanto como la especialización. Para Airbus, la autonomía europea no depende solo de tener buenos proyectos nacionales, sino de coordinar capacidades para competir, precisamente, en un sector tan dinámico y veloz. En Xataka Getafe está a las puertas de alumbrar algo importante: el primer vuelo del dron más ambicioso de Europa La visita a Getafe dejaba así una lectura menos evidente que la de los satélites, los lanzadores o las instalaciones. Airbus puede defender que España es una potencia espacial apoyándose en sus programas, tecnología y trayectoria. Sin embargo, el siguiente paso no depende solo de conservar lo ya construido ni de sumar nuevas misiones a la lista. Si el sector quiere crecer en un entorno cada vez más rápido y exigente, necesitará algo presumiblemente mucho más difícil: conseguir una cantera suficiente de personas capaces de hacer que todo eso siga funcionando. Imágenes | Xataka En Xataka | Isar es la empresa aeroespacial europea que tiene el dinero, los socios y hasta los cohetes. Lo único que le falta es lanzarlos (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.instagram) { var instagramScript = document.createElement('script'); instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true; instagramScript.defer = true; headElement.appendChild(instagramScript); } })(); - La noticia Raquel González, directora de Airbus Space en España, sobre el desafío de España como potencia espacial: “Nos faltan personas” fue publicada originalmente en Xataka por Javier Marquez .
