PP försökte muta offren för Valencias tunnelbana för att tysta dem så att de inte skulle rapportera: "Cotino erbjöd min son ett jobb"
Den tidigare jordbruksministern under Francisco Camps och generaldirektören för polisen under Aznar, den nu avlidne Juan Cotino, erbjöd tjänster inom administrationen till den avlidnes släktingar i utbyte mot att de inte medverkade i fallet. Den kommande fredagen den 3 juli 2026 är det tjugoårsdagen av tunnelbaneolyckan i Valencia, där 43 människor dog. Tragedin var, och fortsätter att vara, den största som inträffat i Europa på ett tunnelbanetåg.
Men till dramat lades en strategi för att tysta offrens släktingar av regeringen i Francisco Camps, som just den veckan fick besök av påven Benedikt XVI. Åtgärderna för att tysta kritiska röster och förfrågningar om rättvisa gick så långt att PP:s valencianska regering försökte muta de avlidnes familjer med jobb inom administrationen i utbyte mot deras tystnad och att de inte rapporterade händelserna, som publicerades vid den tidpunkten av flera medier och hämtade webbdokumentären 0 Responsables, från produktionsbolaget Barret Films. Rättsfallet, som ursprungligen arkiverades, återupptogs flera år senare och ledde till fällande domar för de ansvariga för den regionala förvaltningen.
Men i åratal fick offren inte bara möta konsekvenserna av tragedin, utan också en politisk och institutionell strategi som syftade till att minimera kritiken och förhindra att hanteringen av olyckan ifrågasattes. Med anledning av tjugoårsjubileet kommer elDiario.es den här veckan att publicera en serie information och intervjuer om några av de åtgärder som främjas av Valencias regering i PP för att tysta de släktingar som krävde sanning, rättvisa och ansvar. Bland dem finns mutförsöken som tillskrivs den dåvarande jordbruksministern och tidigare generaldirektören för polisen under José María Aznars regering, den nu avlidne Juan Cotino.
Enligt Paco Manzanero, som förlorade sin fru, Rosa Medina, i tågolyckan, dök Cotino upp i hans hus för att försöka övertyga honom om att inte inställa sig i rättsförfarandet i utbyte mot att han erbjöd sin son ett jobb inom administrationen. "Juan Cotino kom hem till mig med en PP-rådman från Torrent. Det var ett möte där man, när de gick, insåg varför de hade kommit. Å ena sidan erbjöd de ett jobb till min son.
De kände oss, de visste mycket väl vilka vi var, de visste att min son hade en examen i företagsekonomi.
De visste allt. Och, naturligtvis, de erbjuder dig ett jobb, och, i andra hand, kommer de att dyka upp i andra handen. Jag vet inte hur man klassificerar det sättet att göra saker på, förklarar Manzanero i dokumentären 0 Responsables.
Offrets släkting tillägger: "Då ringde han mig, fyra, fem eller sex dagar efter det första mötet, för att se om jag hade omprövat samtalet vi hade haft. Jag sa åt honom att inte ringa mig igen för att prata om det ämnet." Ett annat av vittnesmålen som samlades in i dokumentären, som släpptes 2013 och som kan ses igen på webben, stödde detta klagomål. I det här fallet erbjöd släktingen till ett av offren sitt vittnesmål anonymt av rädsla för eventuella repressalier från Cotino. "Han gick till Torrent och gick igenom begravningsbyrån, genom rummet där vi var.
Han sa till min son: 'För vad du än behöver, ring mig'. Och senare, när han kom hit, upprepade han det för oss. Det var två eller tre rum upptagna och han gick igenom alla tre.
Jag vet inte vad han sa till de andra, men han sa till mig att: att för vad det än var, om det var något vi skulle ha behövt, när som helst, skulle vi ha ringt honom när som helst. Juan Cotinos personliga nummer”, förklarade han då. Cotinos strategi fungerade inte med majoriteten av offrens anhöriga, även om de i vissa fall accepterade den hjälp som den dåvarande PP-ledaren erbjöd.
Dessa påstådda mutförsök var dock inte den enda manövern som användes för att innehålla kritik och tysta de som tog på sig ansvaret. Till detta kom det institutionella avslaget från Association of Victims of the 3 de Julio Metro, censuren på Valencias offentliga television och manipulationen av utredningskommissionen som hölls i Les Corts Valencianes. Återupptagandet av rättsfallet och bytet av parlamentarisk majoritet efter valet 2015 möjliggjorde bildandet av en ny utredningskommission i Les Corts, som avslutades med ett allvarligt politiskt fördömande av ledningen utförd av Francisco Camps regering.
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
28 june 2026, 22:09
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
El PP intentó sobornar a las víctimas del metro de València para silenciarlas y que no denunciaran: "Cotino ofreció trabajo a mi hijo"
Beskrivning
El que fuera conseller de Agricultura de Francisco Camps y director general de la policía con Aznar, el ya fallecido Juan Cotino, ofreció puestos en la administación a familiares de los fallecidos a cambio de que no se personaran en la causa Este próximo viernes, 3 de julio de 2026, se cumple el vigésimo aniversario del accidente del metro de València, en el que fallecieron 43 personas. La tragedia fue, y continúa siendo, la mayor ocurrida en Europa en un tren subterráneo. Pero al drama se sumó una estrategia de silenciamiento de los familiares de las víctimas por parte del Gobierno de Francisco Camps, que precisamente esa semana recibía la visita del papa Benedicto XVI. Las actuaciones para acallar las voces críticas y las peticiones de justicia llegaron tan lejos que el Gobierno valenciano del PP intentó sobornar a las familias de los fallecidos con puestos de trabajo en la administración a cambio de su silencio y de que no denunciaran los hechos, tal y como publicaron en su día varios medios de comunicación y recuperó el webdocumental 0 Responsables, de la productora Barret Films. La causa judicial, archivada inicialmente, fue reabierta años después y acabó derivando en condenas a responsables de la administración autonómica. Sin embargo, durante años las víctimas tuvieron que enfrentarse no solo a las consecuencias de la tragedia, sino también a una estrategia política e institucional destinada a minimizar las críticas y evitar que se cuestionara la gestión del accidente. Con motivo del vigésimo aniversario, elDiario.es publicará esta semana una serie de informaciones y entrevistas sobre algunas de las actuaciones impulsadas por el Gobierno valenciano del PP para silenciar a los familiares que reclamaban verdad, justicia y responsabilidades. Entre ellas figuran los intentos de soborno atribuidos al entonces conseller de Agricultura y exdirector general de la Policía durante el Gobierno de José María Aznar, el ya fallecido Juan Cotino. Según relató en su día Paco Manzanero, que perdió a su mujer, Rosa Medina, en el accidente ferroviario, Cotino se presentó en su casa para intentar convencerle de que no se personara en el procedimiento judicial a cambio de ofrecer un puesto de trabajo a su hijo en la administración. “Vino Juan Cotino a mi casa con un concejal del PP de Torrent. Fue una reunión en la que, cuando se fueron, te dabas cuenta de a qué habían venido. Por una parte, estaban ofreciendo un puesto de trabajo a mi hijo. Ellos nos conocían, sabían perfectamente quiénes éramos, sabían que mi hijo tenía la carrera de ADE. Lo sabían todo. Y, claro, te ofrecen un puesto de trabajo y, por otra parte, te preguntan si te vas a personar en el procedimiento judicial. Entonces no sé cómo catalogar esa manera de apoyar a la gente”, explica Manzanero en el documental 0 Responsables. El familiar de la víctima añade: “Después me llamó, cuatro, cinco o seis días después de la primera reunión, para ver si había recapacitado respecto a la conversación que habíamos tenido. Le dije que no me volviera a llamar para hablar de ese tema”. Otro de los testimonios recogidos en el documental, estrenado en 2013 y que puede verse de nuevo en la web, apuntaló esa denuncia. En este caso, el familiar de una de las víctimas ofreció su testimonio de forma anónima por el temor que entonces le inspiraban posibles represalias de Cotino. “Fue a Torrent y pasó por el tanatorio, por la sala donde estábamos nosotros. A mi hijo le dijo: 'Para lo que necesites, llámame'. Y después, cuando vino aquí, nos lo volvió a repetir. Había dos o tres salas ocupadas y pasó por las tres. Lo que les dijo a los demás no lo sé, pero a mí me dijo eso: que para lo que fuera, a la hora que fuera y como fuera. Que si necesitábamos algo le llamáramos. De hecho, yo tengo el número personal de Juan Cotino”, explicó en su día. La estrategia de Cotino no funcionó con la mayoría de los familiares de las víctimas, aunque en algunos casos sí aceptaron la ayuda que les ofreció el entonces dirigente del PP. Sin embargo, estos presuntos intentos de soborno no fueron la única maniobra utilizada para contener las críticas y silenciar a quienes reclamaban responsabilidades. A ello se sumaron el rechazo institucional a la Asociación de Víctimas del Metro 3 de Julio, la censura en la televisión pública valenciana y la manipulación de la comisión de investigación celebrada en Les Corts Valencianes. La reapertura de la causa judicial y el cambio de mayorías parlamentarias tras las elecciones de 2015 permitieron la constitución de una nueva comisión de investigación en Les Corts, que concluyó con una severa condena política a la gestión realizada por el Gobierno de Francisco Camps.
