Juan Gómez Bárcena är bäst

Varje generation av författare består av ett fåtal individer som ängsligt frågar sig: Är jag den bästa av oss alla? Viljan att vara en leder en del att skriva stora verk, andra att sluta skriva, och de flesta till litterära kretsars hyckleri och grymma skvaller. Många kan få ett visst erkännande, några försörjer sig på att skriva och hålla skrivarkurser och får stipendier, och resten har trösten att ge ut på ett litet avtryck bortom tredje boken och med all rättvisa betrakta sig som det orättvist bortglömda geniet som kommer att återupptäckas i framtiden. På frågan om 'vem är min generations bästa författare' brukar jag svara naturligt att det är Juan Gómez Bárcena, även om en del bländning då och då får mig att tvivla. Jag blev vän med honom för att jag beundrade honom. Ingen i mitt område är kapabel att skapa romaner som hans. Till att börja med är Juan Gómez Bárcena en forskare i historia och litteratur. Detta är en ovanlig grund att bygga en talang på. Han har läst mer än andra, han har lyckats lära sig mer utantill och han läser också alla sina samtida med aldrig tidigare skådad generositet. Hans romanprojekt, hans idéer, uppstår alltid ur kunskap, som han jäser med sin fantasi. När han berättar vad han ska skriva om låter det omöjligt, tills du läser resultatet två år senare. Nuförtiden, när jag hör en idé till en roman som är för komplex, med hopp i tid, förflyttningar och berättararkitektur i stil med en Tarantino-film, säger jag: det här skulle bara fungera bra för Bárcena. Den överflödande ambitionen i idén slutar med att många romaner övergavs i mitten av skrivandet och författaren besegrades. Det händer inte honom. För det andra har han en enorm talang för prosa, struktur och, särskilt i de senare böckerna, för karaktärernas psykologi och naturlig dialog. Han har polerat teknik, förträngt manér och uppnått en direkt och känslig stil. De första romanerna överraskade och underhöll. De senaste, och i synnerhet "April eller Aldrig", flyttar. Från ett mer cerebralt skrivande har det lett till ett mer känslosamt skrivande. Men han har inte övergett den ambitiösa arkitekturen. Han fortsätter att göra katedraler, men det ger intrycket att de är mer levande nu. Juan Gómez Bárcena har alltid velat bli bäst. Jag säger att det är det. Och att du skulle göra bra läsning av hans böcker.