Historien om våra passioner
Att undersöka vårt känsloliv är lika intressant som det är svårt. Ett av de allvarliga problem som historiker står inför är att titta på det förflutna som vi är nu.
Krass fel. Allt har förändrats: tid, civilisatoriskt och kulturellt avstånd, seder och till och med människans egen fysik. Därför är känslighetshistorien tillägnad studiet av lokala, sociala och historiska variationer av sensoriska uppfattningar.
Idag råder det inte längre några tvivel: våra sentimentala universum varierar beroende på tider, platser och utrymmen. Hervé Mazurel (1977) ger en mycket vältalig och omfattande introduktion till de känsligas kulturhistoria från dess avlägsna ursprung. Den fokuserar på den teoretiska utvecklingen och de främsta forskarna som har genomfört den.
Redan Nietzsche i "La gaya science" utmanade sina samtida genom att fråga dem var en berättelse om kärlek, girighet, avund, moraliskt samvete, fromhet eller grymhet skulle hittas. Mazurel utvidgar kvalificeringen av föregångare till denna framtida humanistiska vetenskap, förutom den tyska filosofen själv, till Marx (en annan tysk) och Freud (en österrikare). "Det var de som gav den känsliga kroppen filosofisk värdighet och sedan lärde oss att leta efter vad som låg bakom det rationella, det tidlösa eller det universella", säger professorn vid universitetet i Bourgogne och författare till essäer som "Vertiges de la guerre", "Kaspar l´obscur ou l´enfant de la nuit" eller "L´ inconscient ou l´ oubli de l´histoire". Detta stora forskningssteg gav en ofrånkomlig historisk roll till önskningar, driv och aptit; liksom den sociala rollen av känslor, intressen och olika andra passioner.
Mazurel belyser i denna inledande studie den grundläggande rollen för Alain Corbin (1936), professor emeritus i Sorbonne. Det var författaren till "Kroppens historia", "Tystnadens historia" eller "Okunnighetens historia" som organiserade och gav mening åt alla tidigare studier och fastställde riktlinjerna för fortsättningen. Dessutom lockades den till forskning om känslighet för andra discipliner som antropologi och psykologi.
Och han avslöjade det historiska i system av uppfattningar, känslor och åsikter. Corbin förklarade för oss motiven för det önskade och det avvisade ; för det attraktiva och det motbjudande; för det trevliga och det obehagliga; för det uthärdliga och det outhärdliga. I denna kollektiva volym, där läsaren inte hittar någon text av mästaren Corbin, finns en intervju med honom av Mazurel.
Egentligen, även om det inte sägs och jag tycker att det borde ha sagts, är det en akademisk hyllning (i detta fall på ett bra sätt) till den gamle professorn. Efter Mazurels magnifika introduktion ingår andra mycket intressanta texter. Den av professorn i Roms historia vid universitetet i Valenciennes, Sarah Rey, tillägnad "Tårarnas makt" och "Gråt i den romerska antiken" .
För mig det bästa av volymen. Sedan finns det verk av Damien Boquet om känslor under medeltiden; de av Anouchka Vasak, om känslor i romantik och illustration som är grundläggande för att förstå ursprunget och utvecklingen av autofiction, till exempel dagböcker, och de av Vidal-Naquel om äktenskapliga korrespondenser under första världskriget , mycket nyfikna. De är också alla franska universitetsprofessorer.
Den sista texten skriven av Mazurel, Dodman och Deluermoz tar upp den mest samtida frågan som boken ger upphov till: de olika och många kontroverserna om studiet av känslor ur neurovetenskapens och robotmedicinens synvinkel. Dodman och Deluermoz är också universitetsprofessorer. I inledningen belyser Mazurel arbetet av specialister från andra discipliner som Huizinga; Norbert Elias; Lucien Febvre; Foucault; Simmel; Benjamin; Starobinski, fokuserad på melankoli, eller Barbara Rosenwein, skapare av begreppet "känslomässiga samhällen", bland många andra författare.
De fann alla en läsning av västerländsk historia i termer av långsam rationalisering av beteenden och ökande behärskning av spontana känslor: lust, ambition, ilska eller kärlek. Carlos Losilla, en filmspecialist, är översättaren. Kanske borde han själv fördjupa sig i känslor genom den sjunde konsten, en genre som redan var ouppnåelig för Corbin på grund av hans ålder. "Glädjens historia" (2024) är en annan av Corbins sista stora böcker.
Denna resa in i hjärtat av vår intimitet har också översatts av Miguel Morey, en av våra stora filosofer. Det är en essä, en reflektion, en krönika, en floddikt, som hänför oss omedelbart. Full av citat och referenser, dess författare går oss från ursprunget till denna känsla till idag.
Och han har minnesvärda stopp i de kapitel som ägnas åt kristendomen (varav han också skrev en historia) och till satanisk glädje; liksom till glädje i Spinoza , i Goethe, Zola eller Bernanos. För ett sekel sedan klagade Lucien Fevre över att det inte fanns någon glädjehistoria. Här har hon den i händerna på sin bästa elev.
Glädje går alltid hand i hand med livet. Idag är den laddad med fler fiender än någonsin, men vi matar den fortfarande. Pessimistisk, deprimerad, besviken och så vidare, läs boken.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
31 march 2026, 11:24
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
La historia de nuestras pasiones
Beskrivning
Investigar sobre nuestra vida afectiva es un asunto tan interesante como dificultoso. Uno de los graves problemas a los que se enfrentan los historiadores es mirar al pasado tal como somos ahora. Craso error. Todo ha cambiado: el tiempo, la distancia civilizatoria y cultural, las costumbres y hasta el físico del propio ser humano. Por eso, la historia de las sensibilidades se dedica al estudio de las variaciones locales, sociales e históricas de las percepciones sensoriales. Hoy en día no hay ya ninguna duda: nuestros universos sentimentales varían según las épocas, los lugares y los espacios. Hervé Mazurel (1977) hace una muy elocuente y extensa introducción sobre la historia cultural de lo sensible desde sus remotos orígenes. Se detiene en el desarrollo teórico y en los principales investigadores que lo han llevado a cabo. Ya Nietzsche en 'La gaya ciencia' interpeló a sus contemporáneos preguntándoles dónde se encontraría una historia del amor, de la avaricia, de la envidia, de la conciencia moral, de la piedad o de la crueldad. Mazurel extiende la calificación de precursores de esta futura ciencia humanística, además de al propio filósofo alemán, a Marx (otro alemán) y Freud (un austríaco). «Fueron ellos quienes otorgaron dignidad filosófica al cuerpo sensible y luego nos enseñaron a buscar qué había detrás de lo racional, lo intemporal o lo universal», señala el profesor de la universidad de Borgoña y autor de ensayos como los titulados 'Vertiges de la guerre', 'Kaspar l´obscur ou l´enfant de la nuit' o 'L´inconscient ou l´oubli de l´histoire'. Este gran paso investigador otorgó un papel histórico ineludible a los deseos, las pulsiones y los apetitos; así como el rol social de las emociones, los intereses y otras varias pasiones. Mazurel, en este estudio introductorio, destaca el papel fundamental de Alain Corbin (1936), catedrático emérito de la Sorbona. Fue el autor de 'Historia del cuerpo', 'Historia del silencio' o 'Historia de la ignorancia' quien organizó y dio sentido a todos los estudios anteriores y marcó las directrices para la continuación. Además, atrajo para la investigación sobre las sensibilidades a otras disciplinas tales como la antropología y la psicología. Y desentrañó la historicidad de los sistemas de percepciones, emociones y opiniones. Corbin nos explicó los motivos de lo deseado y lo rechazado ; de lo atractivo y lo repulsivo; de lo agradable y desagradable; de lo tolerable y lo intolerable. En este volumen colectivo, donde el lector no encontrará ningún texto del maestro Corbin, sí hay una entrevista con él realizada por Mazurel. En realidad, aunque no se dice y creo que debería haberse dicho, es un homenaje académico (en este caso en el buen sentido) al viejo profesor. Tras la magnífica introducción de Mazurel, se incluyen otros textos muy interesantes. El de la profesora de Historia de Roma en la Universidad de Valenciennes, Sarah Rey, dedicado al 'Poder de las lágrimas' y al 'Llanto en la antigüedad romana' . Para mí lo mejor del volumen. Luego están los trabajos de Damien Boquet sobre los sentimientos en la Edad Media; los de Anouchka Vasak, sobre los sentimientos en el romanticismo y la ilustración fundamentales para entender los orígenes y el desarrollo de la autoficción, por ejemplo los diarios, y los de Vidal-Naquel sobre las correspondencias conyugales durante la Primera Guerra Mundial , muy curioso. También todos ellos profesores universitarios franceses. El último texto escrito por Mazurel, Dodman y Deluermoz afronta la cuestión más contemporánea que aporta el libro: las diversas y numerosas controversias sobre el estudio de las emociones desde el punto de vista de la neurociencia y la medicina robotizada. Dodman y Deluermoz también son profesores universitarios. En la introducción, Mazurel destaca la labor de especialistas provenientes de otras disciplinas como Huizinga; Norbert Elias; Lucien Febvre; Foucault; Simmel; Benjamin; Starobinski, centrado en la melancolía, o Bárbara Rosenwein , creadora del concepto de «comunidades emocionales», entre otros muchos autores. Todos ellos encontraron una lectura de la historia de Occidente en términos de lenta racionalización de los comportamientos y creciente dominio de las emociones espontáneas: el deseo, la ambición, la cólera o el amor. Carlos Losilla, especialista en cine, es el traductor. Quizás él mismo debería adentrarnos en las sensibilidades a través del séptimo arte, género que le fue ya inalcanzable a Corbin por edad. 'Historia de la alegría' (2024) es otro de los últimos grandes libros de Corbin. Este viaje al corazón de nuestra intimidad, además ha sido traducido por Miguel Morey uno de nuestros grandes filósofos. Es un ensayo, una reflexión, una crónica, un poema río, que nos embelesa inmediatamente. Lleno de citas y referencias, su autor nos pasea desde los orígenes de este sentimiento hasta nuestros días. Y tiene paradas memorables en los capítulos dedicados al cristianismo (del que también escribió una historia) y a la alegría satánica; así como a la alegría en Spinoza , en Goethe, Zola o Bernanos. Hace un siglo Lucien Fevre se quejó de la inexistencia de una historia de la alegría. Aquí la tiene de manos de su mejor alumno. La alegría siempre va unida al vivir. Hoy está cargada de más enemigos que nunca, pero ahí seguimos todos alimentándola. Pesimistas, depresivos, decepcionados y demás lean el libro.