Graham Swift, var var du den dagen?
De stora världskrigen och de oändligt kedjade europeiska krigen, liksom de långa och aldrig helt inställda efterkrigstiden, lämnar ett spår av sprickor, små intima revolutioner och förändringar i sättet att vara i många människors värld utan särskilt vältaliga biografier. Detta är vad som händer med den där brittiska familjefaren som i den magnifika berättelsen 'Hinges' från boken 'Twelve Post-War Tales' av en av våra dagars bästa författare, Graham Swift (London, 1949), dör i en tid av fred, utan större eller traumatiska händelser av betydelse ("och inte som i kriget, där värre saker hände, mycket värre"). Hans familj kan inte förklara mycket om honom för prästen som kommer att förrätta vid hans begravning. "Materialet i fråga", det vill säga det biografiska materialet, som ett av hans barn kommer att säga om denna ödmjuka pensionär som har åkt för att bo i södra England i skyddat boende, "är ganska knapphändig." Hur kan vi kondensera till några snabba, och till synes banala, ögonblicksbilder av dessa långa och mycket heterogena efterkrigsperioder, de där segrare och tidigare besegrade plötsligt smälter samman på ett ögonblick?
Till exempel 1949 Tyskland ("som inte är '46"), med nya uniformer, från berättelsen "The Second Best Option". Efterkrigstiden, "med atmosfären laddad" eller lättare och gladare, allt från paniken från den kubanska missilkrisen till Kennedys död, gruvarbetarnas strejker under Thatcher-eran eller pandemin och flygplanen kraschade in i tvillingtornen. Obegravda spöken från det förflutna dyker upp vid oväntade tider; pittoreska anekdoter som får dig att skratta efter åren; Spridda och mycket enkla fakta som ibland sammanfattar ett helt liv, eller slumpmässiga möten, förbjudna av vad som kommer att sägas om dessa dagar, genom vilka tiden aldrig kommer att passera, förblir frusen för evigheten av en vardaglig framtid utan några överraskningar, som händer i berättelsen 'Negro'. «Det finns vissa saker – det sägs i berättelsen 'Zoo' – som händer i världen, vissa viktiga händelser som får oss alla att fråga oss själva senare: Var var du när...?
Vad gjorde du när...? Vad gjorde du när Kennedy dödades? Var var du när japanerna attackerade Pearl Habor?
Kortfattad och subtil stylist av det flyktiga och obemärkta, mästare på att slå samman, och till och med undvika, storslagna ögonblick av historien, som delas av alla, som får råda istället för förgängligheten av små oviktiga handlingar och onaturliga reflektioner som binder individer med någon löjlig och sentimental affinitet, i Swifts berättelser, mer än formellt strömmar det efter minnena som det formellt flödar efter. förloppet av en vår outsläckbar Den mystiska våren, full av hemligheter och scener ibland återhämtade sig från barndomen som plötsligt återvänder, vilket är var och ens sinne. I dessa noveller, som i hans underbara roman 'Mors dag', finns det många föräldralösa barn utan berättelse eller med diffusa och obekräftade berättelser skrivna bara på en tom sida som ingen har ägnat sig åt att fylla i. Ibland hänvisar de till drömscener som minns från två års ålder, som händer med den gamla kvinnan, dotter till en engelsman och en spansk kvinna känd under inbördeskriget, från en annan av de bästa berättelserna, "Passport".
Många av dessa karaktärer blir barn igen och ser sin mammas ansikte lutande över sin säng eller sin pappas kall auktoritetsgest. De frammanar återigen barnkalas i harmoniska och välskötta trädgårdar, med "hjälpsamma och ceremoniella barn och mammor", medan föräldrarna är på kontoren och de är glada över att ha "allt de hade önskat och drömt om här i livet".
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
16 june 2026, 14:39
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Graham Swift, ¿dónde estabas aquel día?
Beskrivning
Las grandes guerras mundiales y las guerras europeas sin cesar encadenadas, así como las largas y nunca totalmente canceladas posguerras dejan un rastro de fracturas, pequeñas revoluciones íntimas y cambios en la forma de estar en el mundo de mucha gente sin biografías especialmente elocuentes. Así sucede con ese padre de familia británico que, en el magnífico relato 'Bisagras' del libro 'Doce cuentos de posguerra' de uno de los mejores escritores de nuestros días, Graham Swift (Londres, 1949), muere en una época de paz, sin grandes ni traumáticos hechos reseñables («y no como en la guerra, en la que pasaban cosas peores, mucho peores»). Su familia no puede explicarle gran cosa sobre él al sacerdote que va a oficiar su funeral . «El material en cuestión», es decir, el biográfico, como dirá uno de sus hijos sobre ese humilde jubilado que se ha ido a vivir al sur de Inglaterra a una vivienda tutelada, «es más bien escaso». ¿Cómo condensar en unas cuantas instantáneas veloces, y aparentemente banales, esas prolongadas y muy heterogéneas posguerras, esas en las que vencedores y antaño vencidos se funden de repente en un instante? Por ejemplo, en la Alemania de 1949 («que no es la del 46»), con nuevos uniformes, del relato 'La segunda mejor opción'. Posguerras, «con el ambiente cargado» o más ligeras y felices, que van desde el pánico de la crisis de los misiles en Cuba a la muerte de Kennedy, las huelgas de mineros de la época de Thatcher o la pandemia y los aviones estrellados contra las Torres Gemelas. Espectros no enterrados del pasado que surgen en momentos inesperados; anécdotas pintorescas que hacen reír pasados los años; hechos dispersos y muy simples que resumen en ocasiones toda una vida, o bien encuentros azarosos, prohibidos por el qué dirán de esos días, por los que nunca pasará el tiempo, quedando congelados para la eternidad de un futuro cotidiano y ya sin sobresaltos, como sucede en el cuento 'Negro'. «Hay ciertas cosas –se dice en el relato 'Zoo'– que ocurren en el mundo, ciertos acontecimientos importantes que hacen que todos nos preguntemos después: ¿Dónde estabas cuando…? ¿Qué estabas haciendo cuando…? ¿ Qué estabas haciendo cuando mataron a Kennedy? ¿Dónde estabas cuando los japoneses atacaron Pearl Habor?». Estilista conciso y sutil de lo fugaz e inadvertido, maestro a la hora de fundir, e incluso evitar, momentos grandilocuentes de la Historia, compartidos por todos, haciendo prevalecer en cambio la fugacidad de pequeños actos sin importancia y de reflexiones anodinas que atan a los individuos con cualquier ridícula y sentimental afinidad, en los relatos de Swift, más que «pensamientos» formalmente elaborados, son los recuerdos los que fluyen desordenados siguiendo el curso de un manantial inextinguible. El manantial misterioso, lleno de secretos y escenas recuperadas a veces de la infancia que vuelven de repente, que es la mente de cada uno. En estas narraciones breves, como en su maravillosa novela 'El día de las madres' abundan los huérfanos sin historia o de historias difusas e incomprobables escritas apenas en una hoja en blanco que nadie se ha dedicado a rellenar. A veces remiten a escenas de ensueño rememoradas desde los dos años de edad, como sucede con la anciana, hija de un inglés y una española conocida en la Guerra Civil , de otro de los mejores relatos, 'Pasaporte'. Muchos de esos personajes vuelven a ser niños y a ver de nuevo la cara inclinada sobre su cama de su madre o el gesto de fría autoridad de su padre. Vuelven a evocar fiestas infantiles en jardines armoniosos y perfectamente cuidados, con «niños y madres serviciales y ceremoniosas», mientras los padres están en las oficinas y ellas son felices por tener «todo lo que habían deseado y soñado en esta vida».