Gente de Zona: "Varför vill du ha gratis sjukvård, om det inte finns någon sjukvård på Kuba"

Alexander Delgado och Randy Malcom, eller med andra ord Gente de Zona, är bland de mest framstående artisterna under den revolution som latinmusiken har fört till branschen under detta århundrade. Från deras ursprung på Kuba till deras internationella explosion med globala fenomen som 'Bailando' med Enrique Iglesias och 'La Gozadera' med Marc Anthony, duon har bevisat i nästan tre decennier att de vet vad det här handlar om. Och ändå hade de aldrig turnerat i Spanien. — Nästan trettio år av karriär inte mindre. Hur skulle du beskriva denna resa i några få meningar? —(Alexander Delgado) Offer. —(Randy Malcom) Konstans och glädje. Vägen till att nå framgång är aldrig lätt. Det har varit tjugofem år av många upplevda saker, byten av plats, lämna ett land för att bo i ett annat, inte veta något om branschen och lära sig från en dag till en annan hur den fungerar... Men allt har tröstats väl med musik. —Hur kommer det sig att de inte har gjort en spansk turné tidigare? —(A.D.) De gånger vi har varit i alla dessa år har vi kommit till Europa i allmänhet. I år är skillnaden att vi fokuserar på Spanien. Vi ska besöka många platser där vi aldrig har varit. —De har varit år av mycket kraftfulla framgångar, men vad har varit det svåraste ögonblicket i din karriär? —(A.D.) Det har varit flera. Till exempel när vi var framgångsrika men vi inte hade immigrationsstatus för att kunna signera med ett skivbolag. Vi hade inget sätt att samla in royalties, och vi gjorde saker från hjärtat. Ett annat jobbigt ögonblick är när vi var tvungna att lämna vårt land av politiska skäl, saker som alla vet händer, inte nu utan i många år. De frågorna har naturligtvis varit svåra för oss. —För att den spanska allmänheten skulle lära känna dig var samarbetet med Enrique Iglesias nyckeln. Hur var den första kontakten? —(R.M) För mig var det något omöjligt, två kubaner som kom från ingenstans, såg den där omöjliga drömmen, som jag hoppas att den en dag skulle göra verklighet, och när jag såg den för första gången, att hitta den här killen så naturlig, med så otrolig respekt för oss, var det ganska chockerande. Idag är han bland våra bästa vänner, vi har mycket kommunikation, vi pratar alltid. Låten var det som gjorde allt möjligt. — Imperiet av latinsk urban sound visar fortfarande inga tecken på utmattning, när ingen gav ett dugg för det i början för mer än två decennier sedan... —(A.D.) Musik har gjort många förändringar, och den här genren har medfört mycket variation. Vad ingen tänkte på var till exempel reggaeton, att de gav det fem eller sex år, och i slutändan, fram till idag. Därifrån har många fusioner uppstått med artister av alla typer av genrer. Det har blivit det mest kraftfulla branschen har, på grund av alla kopplingar och alla förändringar som har skett inom musiken. – Hur gammal var du när du lämnade Kuba? —(R.M) Jag var trettio år gammal. —(A.D.) Jag är trettiotre. – Hur var första veckan? —(R.M) Vi gjorde många turnéer och reste runt i världen i många år. Det som var mest chockerande var att inte kunna åka till Kuba när vi ville åka. Det var väldigt obehagligt, men Miami är den största staden i den kubanska exilen, och vi är nittio mil bort. Du känner atmosfären, du känner värmen, Miami är en stad praktiskt taget skapad av kubaner 1959, så den latinska världen fick oss att inte känna oss hemma. — Sedan Fidels död har det funnits tre eller fyra ögonblick då förändringen verkade vara nära förestående. Hur ser du på situationen nu? —(A.D.) Samma. Jag tror att man inte längre kan bli upphetsad, för det har hänt så mycket saker. Vi är särskilt för förändring, men med noll entusiasm. Vi tar hänsyn till att USA:s nya administration har aviserat en förändring, men vi fortsätter att vänta på att Kuba ska bli fritt. Någon gång kommer det att bli det. —(R.M) Jag tror att vi får vänta. —Tror du att om den här förändringen kommer från Trump kommer den att hanteras väl? —(R.M) Titta, jag kan inte prata med dig om politiska saker som jag inte vet om. Jag känner till verkligheten i mitt land, jag känner till behoven hos de fjorton miljoner kubanerna där, och det är där du kan tala. Jag vet att något måste hända. Något som inte påverkar stan, mer än vad det redan är. Om de måste tas bort på något sätt, låt dem göra det. För mig är det perfekt. Samtidigt ser folket ett ljus av välstånd, av att kunna ha ett demokratiskt land, ett land fritt från tankar, ett land där människor kan uppfylla sina drömmar utan att behöva emigrera, utan att behöva gå igenom så svåra tider, offra familjer. Så länge de tar bort regeringen bryr jag mig inte på något sätt. —Jag inbillar mig att du pratar med familj och vänner som följer Kuba, vad säger de om den nuvarande situationen, med energibristen? —(R. M) Det viktigaste är hälsan, och varför vill jag ha den gratis, om den inte finns. Det viktigaste är att på vilket sätt det än kommer så tar de bort regeringen och det blir en förändring. —Och angående situationen för latinska migranter i USA, vad tror du? —(A.D.) Vad som händer är att när demokraterna var där var det mycket tillträde för okontrollerade människor, och vad den här administrationen har gjort är att städa upp lite, och människor som inte har något med brotten att göra har tagit sig in. Det är många människor som inte har begått något brott. —(R. M) Rättfärdig för syndare. Det är inte så att det görs, utan sättet på vilket det görs. I den senaste administrationen kom för många människor in utan att passera något filter. LOKALA – FÖRSTA BEKRÄFTADE DATUM SPANIEN TUR 2026 25 juni | Madrid | Movistar Arena 3 juli | Murcia | Tjurfäktningsarenan 4 juli | Granada | Tjurfäktningsarenan juli | Ubeda | FestMuve (Fair Grounds) juli | Sanxenxo | Baltar Julio Stadium | Teneriffa juli | Pedralbes (Barcelona) juli | Valencia juli | Algeciras | Cabaret Festival 1 augusti | Conil de la Frontera | La Mina Conil Music Fest 5 augusti | Marbella | Starlite West