Teknik • 28 maj 2026

En socialförsäkringstjänsteman varnar: "Den som bidrar högst i 40 år når inte 50% av vad de bidragit med"

Det spanska pensionssystemet fungerar, i teorin, enligt en enkel princip: ju mer du bidrar med under ditt yrkesverksamma liv, desto större pension har du när du når avgiften. Det är teorin som fungerar i de flesta fall. Alfonso Muñoz Cuenca, tjänsteman specialiserad på pensioner, har dock publicerat en video där en paradox avslöjas inom ett system som prioriterar solidaritetsprincipen, jämfört med bidragsprincipen, som ska belöna de som betalar mest med högre pensioner.

Gränserna som förändrar allt Order PJC/297/2026, som trädde i kraft i mars 2026, har satt den maximala avgiftsbasen till den allmänna regimen i sin artikel 2 till 5 101,20 euro per månad för 2026. I Xataka Den värsta mardrömmen för regeringar är att ha fler pensionärer än arbetare: i Galicien händer det redan. Parallellt är den maximala pensionen som en pensionär kan ta ut samma år 3 359,60 euro.

Det vill säga, mellan vad en arbetare kan bidra med i sina månatliga avgifter och vad de kan få när de går i pension, skiljer det nästan 1 742 euro per månad. Muñoz förklarar att den bidragande principen som tillämpas av socialförsäkringen etablerar ett proportionalitetsförhållande mellan vad en person bidrar till systemet och vad de får som förmån. Den som betalar mer, vad gäller belopp och varaktighet, tenderar i praktiken att få en högre pension.

Den lagliga gränsen villkorar dock hela beräkningen, och denna gräns leder till att vissa bidragsgivare i den högsta percentilen undrar om de verkligen är intresserade av att bidra till maxbasen. Som tjänstemannen själv påpekar är svaret på den frågan "mycket komplext och har många nyanser." Allt förstås bättre med exempelFör att förklara att att bidra till den maximala basen inte alltid är att "ge bort pengar", förklarar Muñoz tre antaganden med olika förutsättningar som kan förekomma under ett arbetsliv. Experten påpekar att denna karriär kan vara mycket stabil och under många år i det högsta intervallet av bidrag, men livet är obönhörligt och det kan förekomma perioder med lägre löner, intermittent arbetslöshet, etc.

Det första av fallen som Muñoz avslöjar är det med en arbetare som går i pension vid 65 års ålder med 40 års avgifter, praktiskt taget alla som bidrar med maximalt bidrag. Enligt lag skulle den arbetstagaren ha rätt till 100 % av det lagstadgade underlaget, vilket motsvarar en teoretisk pension på cirka 5 100 euro per månad. Problemet är att, genom att tillämpa gränsen som den senaste lagreformen, kommer arbetaren "att kunna samla in den maximala pensionen, som är 3 359,60 euro", säger Muñoz.

Det vill säga att i det här fallet observeras en obalans på nästan 2 000 euro mellan det underlag som han har bidragit till under en stor del av sitt yrkesverksamma liv och den pension han får vid pensionering. Det andra antagandet använder samma arbetstagare med 40 års avgifter, men i det här fallet har han haft perioder med lägre löner, deltidsarbete, avgiftsgap eller år som fått arbetslöshetsersättning, bidragit till den maximala basen samtidigt som han har kunnat fylla funktionen som buffert för dessa upp- och nedgångar. Det vill säga att det bidrar till att höja regelunderlaget som pensionen beräknas på eftersom perioderna med "överskjutande" avgifter kompenserar de med "underskott".

I Xataka Microretirement: Generation Z:s recept mot utbrändhet består i att inte vänta tills 65 års ålder för att gå i pension När det inte lönar sig att bidra med mer: förtidspension För det tredje antagandet som experten avslöjade, vilket är det som mest framhäver den anomali som mest kan avskräcka dem som bidrar mest, simulerar Muñoz-arbetare med olika arbetslivsbidrag för två filer. I simuleringen av den första arbetaren visas en anställd som har samlat på sig 40 års avgifter med den maximala avgiftsbasen, och som planerar att gå i förtidspension vid 63 års ålder. För att gå i pension två år i förtid tillämpar socialförsäkringen reducerande koefficienter (såvida du inte tillhör något av de undantagna fackföreningarna).

I det här fallet tillämpas en minskning med 19 %, vilket skulle ge dig en teoretisk pension på 4 132 euro. Men när den högsta tillåtna pensionen överskrids, tillämpas dessa koefficienter inte på den teoretiska pensionen, utan tillämpas direkt på den fastställda gränsen (3 359,60 euro), så den slutliga pensionen skulle bli cirka 2 721 euro. Genom att tillämpa den inkomstskatt på 20,42 % som motsvarar inkomsten blir pensionen 2 165,59 euro.

Det vill säga en skillnad på 2 935,61 euro i förhållande till det avgiftsunderlag som du har betalat under ditt yrkesverksamma liv.

Arbetare två i denna simulering har å andra sidan bidragit med det under en bas av en 5-del år. 1 100 euro per månad. Han går dock i pension vid 65 års ålder och har en försörjande make. För dina år av bidrag har du rätt till 50 % av regleringsunderlaget, det vill säga 550 euro.

Genom att inte uppnå minimipensionen erkänner socialförsäkringen motsvarande tillägg för att få en pension under minimibeloppet. Därför är din resulterande pension 1 127 euro per månad och är inte föremål för personlig inkomstskatt. Expertens slutsatser är förödande: "Den första arbetaren har bidragit till systemet i 40 år med mycket höga bidragsunderlag och får inte ens 50% av det han bidrar med." Å andra sidan får den andra, efter att ha bidragit i bara 15 år och för ett mycket mindre belopp, mer än 100 % av vad han har bidragit med.

I Xataka | Vad är regleringsbasen: hur den beräknas 2026 med exempel Bild | Unsplash (Matt Bennett, Jordy Muñoz), Social Security

En socialförsäkringstjänsteman varnar: "Den som bidrar högst i 40 år når inte 50% av vad de bidragit med"

Originalkälla

Publicerad av Xataka

28 maj 2026, 19:15

Läs original

Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.

Visa originaltext (spanska)

Rubrik

Un funcionario de la Seguridad Social advierte: "Quien cotiza 40 años al máximo no llega al 50% de lo aportado"

Beskrivning

El sistema de pensiones español funciona, en teoría, bajo un principio sencillo: cuanto más cotizas durante tu vida laboral, mayor pensión te queda cuando llegas a la cotización. Esa es la teoría que funciona en la mayoría de los casos. Sin embargo, Alfonso Muñoz Cuenca, funcionario especializado en pensiones, ha publicado un vídeo en el que se revela una paradoja dentro de un sistema que prioriza el principio de solidaridad, frente al de contributividad que debería premiar con mayores pensiones a quienes más aportan. Los límites que los cambian todo La Orden PJC/297/2026 que entró en vigor en marzo de 2026 ha fijado la base máxima de cotización al Régimen General fija en su artículo 2 en 5.101,20 euros mensuales para 2026. En Xataka La peor pesadilla para los Gobiernos es tener más pensionistas que trabajadores: en Galicia ya está pasando En paralelo, la pensión máxima que puede cobrar un jubilado ese mismo año es de 3.359,60 euros. Es decir, que entre lo que un trabajador puede llegar a aportar en sus cotizaciones mensuales y lo que puede llegar a recibir cuando se jubile existe una diferencia de casi 1.742 euros al mes. Muñoz explica que el principio de contributividad que aplica la Seguridad Social establece una relación de proporcionalidad entre lo que una persona aporta al sistema y lo que recibe como prestación. Quien más cotiza, en términos de cantidad y duración, efectivamente tiende a recibir una pensión más alta. Sin embargo, el límite legal condiciona todo el cálculo, y ese límite lleva a algunos cotizantes del percentil más alto a preguntarse si realmente les interesa cotizar por la base máxima. Como señala el propio funcionario, responder a esa pregunta "es muy compleja y tiene muchos matices". Todo se entiende mejor con ejemplosPara explicar que cotizar por la base máxima no siempre es "regalar el dinero", Muñoz explica tres supuestos con diferentes condicionantes que pueden darse a lo largo de una vida laboral. El experto señala que esta carrera puede ser muy estable y durante muchos años en el rango más alto de la cotización, pero la vida es inexorable y pueden darse periodos con salarios más bajos, paros intermitentes, etc. El primero de los casos que expone Muñoz es el de un trabajador que se jubila a los 65 años con 40 años cotizados, prácticamente todos cotizando al máximo de la base de cotización. A ese trabajador le correspondería por ley el 100% de la base reguladora, lo que equivale a una pensión teórica de unos 5.100 euros mensuales. El problema es que, al aplicar el tope que la última reforma legal, el trabajador "como máximo podrá cobrar la pensión máxima, que son 3.359,60 euros", señala Muñoz. Es decir, en este caso, caso se observa un desequilibrio de casi 2.000 euros entre la base por la que se ha cotizado buena parte de su vida laboral y la pensión que recibe al jubilarse. El segundo supuesto utiliza a ese mismo trabajador con 40 años cotizados, pero en este caso, ha tenido periodos con salarios más bajos, jornadas a tiempo parcial, lagunas de cotización o años cobrando un subsidio de desempleo, cotizar por la base máxima mientras ha podido cumple la función de amortiguador para esos altibajos. Es decir, contribuye a subir la base reguladora sobre la que se calcula la pensión porque los periodos con "exceso" de cotización compensa a aquellos con "déficit". En Xataka Microjubilación: la receta de la generación Z contra el agotamiento consiste en no esperar a los 65 años para jubilarse Cuando cotizar más no compensa: la jubilación anticipadaPara el tercer supuesto que exponía el experto, que es el que más destaca la anomalía que más puede desincentivar a quienes más cotizan, Muñoz simula la vida laboral de dos trabajadores con expedientes de cotización diferentes. En la simulación del primer trabajador, se muestra a un empleado que acumula 40 años cotizados con la máxima base de cotización, y plantea una jubilación anticipada a los 63 años. Por jubilarse dos años antes, la Seguridad Social aplica coeficientes reductores (salvo si perteneces a uno de los gremios exentos). En este caso, se aplica una reducción del 19%, lo que le dejaría una pensión teórica de 4.132 euros. Sin embargo, al superar la pensión máxima permitida, esos coeficientes no se aplican sobre la pensión teórica, sino que lo hacen directamente sobre el tope establecido (3.359,60 euros), por lo que la pensión final quedaría por unos 2.721 euros. Al aplicarle la retención del IRPF del 20,42% que le corresponde por los ingresos la pensión resultante es de 2.165,59 euros. Es decir, una diferencia de 2.935,61 euros con respecto a la base de cotización que ha venido pagando durante su vida laboral. {"videoId":"x919se0","autoplay":false,"title":"La IA y el FUTURO de nuestros trabajos Silvia Rivela | 100 años, 100 visiones EP.3", "tag":"", "duration":"2630"} El trabajador dos de esta simulación, en cambio, solo ha cotizado 15 años a tiempo parcial y lo hace por una base de 1.100 euros mensuales. Sin embargo, él se jubila a los 65 años y tiene un cónyuge a cargo. Por sus años cotizados le corresponde el 50% de la base reguladora, es decir, 550 euros. Al no alcanzar la pensión mínima, la Seguridad Social le reconoce los complementos correspondientes por recibir una jubilación por debajo de la cuantía mínima. Por lo que su pensión resultante es de 1.127 euros mensuales, y no está sujeta a retención de IRPF. Las conclusiones del experto son demoledoras: "El primer trabajador ha aportado al sistema 40 años con bases de cotización muy altas y no recibe ni el 50% de lo que cotiza". En cambio, el segundo, habiendo cotizado solo 15 años y por una cuantía mucho menor, recibe más del 100% de lo que ha aportado. En Xataka | Qué es la base reguladora: cómo se calcula en 2026 con ejemplos Imagen | Unsplash (Matt Bennett, Jordy Muñoz), Seguridad Social (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.instagram) { var instagramScript = document.createElement('script'); instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true; instagramScript.defer = true; headElement.appendChild(instagramScript); } })(); - La noticia Un funcionario de la Seguridad Social advierte: "Quien cotiza 40 años al máximo no llega al 50% de lo aportado" fue publicada originalmente en Xataka por Rubén Andrés .

66 visningar
Dela:

Svep för att byta artikel

Vi använder cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på vår webbplats. Genom att klicka "Acceptera alla" samtycker du till användningen av alla cookies. Läs mer i vår cookiepolicy och integritetspolicy.