Det visar sig att det i Frankrike finns en väg som Atlanten översvämmar två gånger om dagen. Genom att korsa den riskerar du en lösensumma
På den kantabriska kusten på sommaren är det relativt vanligt att en turists fordon slutar med att ta ett dopp när de parkerar där de inte borde, men i Passage du Gois i Frankrike finns det ingen överraskningsfaktor: vägen sjunker när tidvattnet stiger, något som händer två gånger om dagen. Med tanke på risken kan man tänka sig att stänga den vägen och använda den alternativa bron Noirmoutier, men det är många människor här som har kommit för att spela: 2021 passerade exakt 387 823 fordon, enligt uppgifter från Noirmoutier turistbyrå. Om du är en av dem som vågar dig ut är landskapet redan ikoniskt: Tour de France har startat där vid flera tillfällen.
Nu finns det en väg, nu finns det inte. Passage du Gois är 4 125 kilometer lång och går genom Bourgneuf-bukten, bokstavligen mitt i Atlanten. På ena sidan ligger ön Noirmoutier och förbindelsen med resten av kontinenten sker i Beauvoir-sur-Mer, nära Nantes.
Denna infrastruktur tillhör D948-nätverket i departementet Vendée. Passagen eller inte bestäms av tidvattnet: beroende på tidvattenkoefficienten den dagen täcks vägen av mellan 1,30 och 4 meter vatten vid varje högvatten. Passage du Gois på Google Maps Att passera eller inte passera, det är frågan.
Korsningsrekommendationerna från den lokala turistbyrån räcker för att du ska tänka två gånger innan du korsar: om tidvattenskoefficienten är hög har du 90 minuter på dig före och efter lågvatten. När koefficienten är låg reduceras marginalen så mycket att det rekommenderas att korsa endast vid det exakta ögonblicket för lågvatten. Om du mäter fel riskerar du det: fyra kilometer kan vara ödesdigert.
Den goda nyheten är att det sedan 1800-talet har funnits nio säkerhetsfyrar där man kan lämna sin bil och vänta på att tidvattnet ska slockna eller att räddningstjänsten ska anlända. Spoiler: varje år finns det bilar som slutar illa. Allt är skyltat, men myndigheterna har stött på en annan oväntad fiende: GPS:en som inte indikerar lågvatten eller väderförhållanden.
Var mycket försiktig om du är en av dem som följer vad Google Maps säger till punkt och pricka. Tidvattnets rörelser i Passage du Gois. Service Hydrographique et Oceanographique de la Marine Varför bygga en väg dit.
Kort svar: för att naturen satte det där. Inte så kort svar: ursprunget till Passage du Gois är geologiskt: det bildades av konvergensen av två motsatta strömmar, en från nordväst påverkad av Loiremynningen och en annan från söder påverkad av Atlanten. Båda finns på ön och saktar ner där, vilket ger ett fenomen som kallas wantij, det vill säga avsättningen av partiklar vid den punkten där strömmarna kolliderar, vilket får havsbotten att stiga tills den bildar den naturliga baksidan som vägen planterades på.
Att bygga det var inte lätt eller snabbt. Ställningen av vägen varade i fem år, från 1935 till 1939, vilket låter verkligen upprörande även om den är nästan ett sekel gammal. Anledningen är att arbetet måste utföras under lågvatten, vilket kraftigt begränsade den dagliga arbetstiden till två dygnsperioder under en period av cirka två timmar.
Sedan dess var vägen framkomlig för fordon på sina redan karakteristiska cementplattor. Sedan dess har flera sektioner varit föremål för olika beläggningstester som aldrig blivit verklighet. En framtid som ser väldigt blåsvart ut.
Den översvämningsbara vägen Passage du Gois är varken den första eller längsta, men den är en av de första kandidaterna som försvinner inom den närmaste framtiden. Med tanke på prognoserna för havsnivåhöjningar från IPCC från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar, kommer den att vara mellan 0,38 och 0,77 meter år 2100, med olika utsläppsscenarier som börjar 2050. Detta innebär att vägar som denna kommer att se sitt säkra driftsfönster gradvis minskas, vilket gör det allt mer olämpligt och farligt.
I Xataka | "Vi har sex kilometer som har smält på grund av värmen": inför extrema temperaturer måste Frankrike spanska sina vägar En Xataka | Om vi redan var rädda för tillståndet på våra vägar, har vi ytterligare en anledning att vara orolig: priset på asfalt skjuter i höjden. Cover | Pinpin och Florian Pépellin
Originalkälla
Publicerad av Xataka
5 july 2026, 20:01
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Resulta que en Francia hay una carretera que el Atlántico inunda dos veces al día. Al cruzarla, te juegas un rescate
Beskrivning
En la cornisa cantábrica en el periodo estival es relativamente común que el vehículo de algún turista acabe dándose algún chapuzón cuando aparcan donde no deben, pero en el Passage du Gois en Francia no existe el factor sorpresa: la carretera se hunde cuando sube la marea, algo que pasa dos veces al día. Habida cuenta del riesgo, cabría pensar en cerrar esa vía y usar el alternativo puente de Noirmoutier, pero aquí hay mucha gente que ha venido a jugar: en 2021 pasaron exactamente 387.823 vehículos, según datos de la Oficina de Turismo de Noirmoutier. Si eres una de esas personas que se aventura, el paisaje es ya icónico: el Tour de Francia ha empezado allí en varias ocasiones. Ahora hay carretera, ahora no. El Passage du Gois tiene 4,125 kilómetros de longitud y transcurre por la bahía de Bourgneuf, literalmente en pleno océano Atlántico. A un lado está la isla de Noirmoutier y la conexión con el resto del continente tiene lugar en Beauvoir-sur-Mer, cerca de Nantes. Esta infraestructura pertenece a la red D948 del departamento de Vendée. El paso o no lo determinan las mareas: según el coeficiente de la marea de ese día, la calzada queda cubierta por entre 1,30 y 4 metros de agua en cada pleamar. El Passage du Gois en Google Maps Pasar o no pasar, he ahí la cuestión. Las recomendaciones de paso de la oficina de turismo local son como para pensárselo dos veces antes de cruzar: si el coeficiente de la marea es alto, tienes 90 minutos antes y después de la bajamar. Cuando el coeficiente es bajo, el margen se reduce tanto que se recomienda cruzar solo en el momento exacto de la bajamar. Si mides mal, te la juegas: cuatro kilómetros pueden ser fatales. La buena noticia es que desde el siglo XIX hay nueve balizas de seguridad donde puedes dejar el coche y esperar a que baje la marea o lleguen los servicios de emergencia. Spoiler: todos los años hay coches que acaban mal. Todo está señalizado, pero las autoridades se han encontrado con otro enemigo inesperado: el GPS, que no indica las mareas bajas ni las condiciones meteorológicas. Mucho cuidado si eres de esas personas que sigue lo que dice el Google Maps de turno a rajatabla. Los movimientos de las mareas en el Passage du Gois. Service Hydrographique et Océanographique de la Marine Por qué hacer una carretera ahí. Respuesta corta: porque la puso la naturaleza. Respuesta no tan corto: el origen del Passage du Gois es geológico: se formó por la convergencia de dos corrientes opuestas, una del noroeste influenciada por el estuario del Loira y otra del sur influenciada por el Atlántico. Ambas se encuentran en la isla y allí se realentizan, produciendo un fenómeno conocido como wantij, es decir, la deposición de partículas en ese punto de colisión de las corrientes, lo que provoca que el lecho marino se eleve hasta formar ese dorso natural sobre el que se plantó la calzada. Construirla no fue fácil ni rápido. La pavimentación de la calzada duró cinco años, de 1935 a 1939, lo que suena a auténtica barbaridad pese a que tiene casi un siglo. La razón está en que las obras debían llevarse a cabo durante la bajamar, lo que limitó enormemente el tiempo de trabajo diario a dos franjas diarias en un periodo de unas dos horas. A partir de entonces, la vía ya era transitable para los vehículos sobre sus ya características losas de cemento. Desde entonces, varias secciones han sido objeto de diferentes pruebas de pavimentación que nunca han llegado a buen puerto. Un futuro que pinta muy azul negro. La carretera inundable del Passage du Gois no es ni la primera ni la más larga, pero sí es una de las primeras candidatas a desaparecer en un futuro inmediato. Considerando las proyecciones de subidas del nivel del mar previstas por el IPCC del Grupo Intergubernamental de expertos sobre el cambio climático, será de entre 0,38 y 0,77 metros para 2100, con diferentes escenarios de emisiones a partir de 2050. Esto implica que calzadas como esta verán reducida su ventana operativa segura de forma progresiva, haciéndola cada vez más inviable y peligrosa. En Xataka | "Tenemos seis kilómetros que se han derretido por el calor": ante temperaturas extremas, Francia necesita españolizar sus carreteras En Xataka | Si ya temíamos por el estado de nuestras carreteras, tenemos un motivo más para preocuparnos: el precio del asfalto está disparado Portada | Pinpin y Florian Pépellin (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.instagram) { var instagramScript = document.createElement('script'); instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true; instagramScript.defer = true; headElement.appendChild(instagramScript); } })(); - La noticia Resulta que en Francia hay una carretera que el Atlántico inunda dos veces al día. Al cruzarla, te juegas un rescate fue publicada originalmente en Xataka por Eva R. de Luis .
