Det märkligaste museet på internet har en samling pluggar från hela världen som speglar elektriskt kaos
Mellan 1880 och 1930 tog olika länder runt om i världen ett viktigt elektriskt beslut: att välja en typ av kontakt. Mer eller mindre gjorde alla det på egen hand. När de ville inse den sammanblandning av pinnar som de hade skapat var det för sent: de var instängda i den infrastruktur de hade installerat.
Överbrygga klyftan, som hände med Madrids tunnelbana, som svänger vänster. Som en konsekvens måste du mer än ett sekel senare lägga en adapter i resväskan när du ska ut på resa. När du reser runt i världen kan du upptäcka dem alla, eller snabbare och mer pedagogiskt: du kan också besöka Museum of Plugs and Sockets, en holländsk webbplats (en av de gamla skolans, att döma av dess design) som har katalogiserat, fotograferat och noggrant förklarat alla inhemska uttag som det finns och har funnits på planeten efter tekniska referenser från International Electrotechn till den internationella kommissionen (chaetical Commission) för att få den här ordningen.
De 15 pluggarna i världen. IEC använder bokstäverna A till N (märkligt nog kom Thailands O senare) för att klassificera typerna av hushållskontakter i världen och du kan konsultera den fullständiga listan här. Museet länkar varje bokstav med dess motsvarande standard: NEMA för Nordamerika (bokstäverna A och B), CEE för kontinentala Europa (bokstaven C), men var försiktig eftersom Schweiz har standarden SN 441011 och J-kontakten, BS 1363 för Storbritannien (bokstaven G), AS 3112 för Australien (bokstav I)... var och en med sina säkerhetsstandarder, mått och spänningar.
Av min egen erfarenhet glömde jag att köpa specifika adaptrar för länge sedan och valde en universell adapter för att leva lugnt i hodgepodgen. För varför inte säga det: ur praktisk synvinkel är denna hord av pinnar ett uppenbart misslyckande i teknisk koordinering som saknar motstycke i någon annan industrisektor. Typer av pluggar i världen SomnusDe via Wikipedia Det misslyckade försöket till en universell standard.
På 1930-talet satte IEC sig ett omöjligt uppdrag (av resultaten att döma): att uppnå internationell standardisering av inhemska stickproppar och uttag. 1986 publicerade den IEC 60906-standarden med den ambitionen. Du behöver inte säga att det gick fel. Endast Brasilien 2002 och Sydafrika 2013 antog IEC 60906-1-standarden och även då tillåter båda länderna flera standarder.
EU sa "nej, tack" och kom ihåg Rocío Jurado och hennes "det är för sent nu, fru." Helt ärligt insåg Europeiska kommissionen 2017 att harmonisering av kontinentens kontakter skulle kräva övergångsperioder på mer än 75 år, en investering som uppskattas till 100 000 miljoner euro och skulle generera cirka 700 000 ton elavfall. Det konstiga som heter Schweiz. Det där konstiga fallet som heter Schweiz.
Det är ingen överraskning att de schweiziska medborgarna gillar att göra det ensamma: det är där, mellan Italien, Frankrike och Tyskland, men det tillhör inte EU och inte heller använder det euron. Så, som vi redan nämnt ovan, har den sin egen kontakt definierad av SN 441011-standarden (fram till 2019 var den SEV 1011) och J-kontakten, som bara används där och i Furstendömet Liechtenstein. Förutom att vara en "exklusiv" plugg på grund av hur lite den används jämfört med andra, har den också en speciell geometri i form av en sexkant.
Paradoxalt nog, när IEC designade det som skulle bli universalkontakten 1986, baserade den sin form på den schweiziska T12-kontakten, dock med skillnader i stiftens diameter och jordstiftets förskjutning. Världen försökte kopiera Schweiz för att skapa en global standard, men Schweiz fortsatte på sin väg.
Pluggarna som sa adjö. Museet har en hel avdelning tillägnad pluggar som utvecklats som alternativ till nuvarande standarder och har varit ur produktion i flera år och några nästan utdöda.
Några av de mest slående fallen är de brittiska Wylex och Dorman & Smith, den opraktiska krokformade Hakenstecker eller den grekiska Tripoliki med tre stift arrangerade i en triangel. Säkerligen samexisterar de nu alla i fysiska museer och i detta digitala museum som utgör det bästa arkivet över misslyckandet med global elektrisk standardisering. I Xataka | Vilken kontakt behöver jag beroende på vilket land jag ska resa till och vilka är de bästa universaladaptrarna Hem | Digital Museum of Plugs and Sockets
Originalkälla
Publicerad av Xataka
24 maj 2026, 17:31
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
El museo más raro de internet tiene una colección de enchufes del mundo entero que reflejan el caos eléctrico
Beskrivning
Entre 1880 y 1930 los diferentes países del mundo tomaron una importante decisión eléctrica: elegir un tipo de enchufe. Más o menos, cada uno lo hizo por su cuenta. Cuando quisieron darse cuenta de la amalgama de clavijas que habían montado, ya era demasiado tarde: estaban atrapados en la infraestructura que habían instalado. Salvando las distancias, como le pasó al metro de Madrid, que gira a la izquierda. Como consecuencia, más de un siglo después tú tienes que echar un adaptador en tu maleta cuando te vas de viaje. Conforme recorres mundo puedes ir descubriéndolos todos, o más rápido y didáctico: también puedes visitar el Museum of Plugs and Sockets, una web holandesa (de las de la vieja escuela, a juzgar por su diseño) que ha catalogado, fotografiado y explicado con rigor todos los enchufes domésticos que hay y ha habido en el planeta siguiendo las referencias técnicas de la International Electrotechnical Commision (IEC), el organismo internacional que tiene que poner orden en este caos. Los 15 enchufes del mundo. La IEC emplea las letras de la A a la N (curiosamente, la O de Tailandia llegó después) para clasificar los tipos de enchufes domésticos existentes en el mundo y aquí puedes consultar la lista completa. El museo enlaza cada letra con su estándar correspondiente: el NEMA para Norteamérica (letras A y B), el CEE para Europa continental (letra C), pero ojo porque Suiza tiene el estándar SN 441011 y el enchufe J, BS 1363 para el Reino Unido (letra G), AS 3112 para Australia (letra I)... cada uno con sus dimensiones, voltajes, patillas y normas de seguridad. Por experiencia propia, hace tiempo que me olvidé de comprar adaptadores concretos y opté por un adaptador universal para vivir tranquila en el batiburrillo. Porque por qué no decirlo: desde el punto de vista de la practicidad, esta horda de clavijas es un clamoroso fallo de coordinación técnica sin igual en ningún otro sector industrial. Tipos de enchufes en el mundo SomnusDe via Wikipedia El intento fallido del estándar universal. En los años 30 la IEC se propuso una misión imposible (a juzgar por los resultados): lograr la la estandarización internacional de enchufes y tomas domésticas. En 1986 publicó la norma IEC 60906 con esa ambición. No hace falta que diga que salió mal. Solo Brasil en 2002 y Sudáfrica en 2013 adoptaron el estándar IEC 60906-1 y aún así, ambos países permiten múltiples estándares. La UE dijo "no, gracias" acordándose de Rocío Jurado y su "ahora es tarde, señora". Con una honestidad total, la Comisión Europea reconocía en 2017 que armonizar los enchufes del continente requeriría periodos de transición superiores a 75 años, una inversión estimada en 100.000 millones de euros y generaría unas 700.000 toneladas de residuos eléctricos. Esa rareza llamada Suiza. Ese caso tan raro llamado Suiza. No es ninguna sorpresa que a la ciudadanía suiza le gusta ir por libre: está ahí, entre Italia, Francia y Alemania, pero no pertenece a la UE ni usa el euro. Así que como ya adelantábamos más arriba, tiene su propio enchufe definido por la norma SN 441011 (hasta 2019 era el SEV 1011) y la clavija J, que solo se usa allí y en el Principado de Liechtenstein. Además de ser un enchufe "exclusivo" por lo poco que se usa en comparación con otros también tiene una geometría particular en forma de hexágono. Paradójicamente, cuando la IEC diseñó en 1986 el que iba a ser el enchufe universal, basó su forma en el enchufe suizo T12, aunque con diferencias en el diámetro de las patillas y el desplazamiento del pin de tierra. El mundo intentó copiar a Suiza para crear un estándar global, pero Suiza siguió a su rollo. {"videoId":"x8dmqaj","autoplay":true,"title":"Un USB-C PARA DOMINARLOS A TODOS- la Unión Europea aprueba que haya un cargador único en móviles", "tag":"webedia-prod", "duration":"54"} Los enchufes que dijeron adiós. El museo tiene una sección completa dedicada a los enchufes que fueron desarrollados como alternativas a los estándares vigentes y llevan años fuera de producción y algunos casi extinguidos. Algunos de los casos más llamativos son los británicos Wylex y Dorman & Smith el poco práctico Hakenstecker en forma de gancho o el griego Tripoliki con tres patillas dispuestas en triángulo. Seguro que todos ellos conviven ahora en museos físicos y en este museo digital que constituye el mejor archivo del fracaso de la estandarización eléctrica global. En Xataka | Qué enchufe necesito según el país al que voy a viajar y cuáles son los mejores adaptadores universales Portada | Digital Museum of Plugs and Sockets (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.instagram) { var instagramScript = document.createElement('script'); instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true; instagramScript.defer = true; headElement.appendChild(instagramScript); } })(); - La noticia El museo más raro de internet tiene una colección de enchufes del mundo entero que reflejan el caos eléctrico fue publicada originalmente en Xataka por Eva R. de Luis .
