"Den brända trädgården": minne som en paradox
"The Burnt Garden" skrevs 1997, men släpptes 2022, och är en av Juan Mayorgas stora skapelser. Spänningen i hans poesi, det otvivelaktiga djupet i hans tanke, blicken på historien, minnet och skulden samlas här för att erbjuda oss en thriller full av kanter, själarnas "tour de force", deras utspel och deras egna etiska motsägelser. Monteringen som vi nu kan se i La Abadía är en fröjd från början till slut.
Med en iscensättning där vi gissar Beckettian ekon och minnet av Eliots 'The Waste Land' skapas en atmosfär av tvetydighet, en kamp av berättelser, perspektiv, sanningar och tystnader för att förklara traumat från det förflutna eller det förflutna som trauma. Inbördeskriget, efterkrigstiden och övergången är här paradoxens, chiaroscuro, obekväma frågor och sårade varelsers territorier. Det är därför inte konstigt att Juan Mayorga har utarbetat ett argument som har karaktären av kvicksand: varje steg som den unge Dr.
Benet tar mot en förmodad objektiv sanning, varje undersökning för att döma eller göra rättvisa slutar med att sjunka in i verklighetens komplexitet, i de överlevnadsstrategier som antagits både av Garay, som chef för San Miguel Sanatorium, och av den skändliga sanatoriet, och av de sönderfallande i quixo. personligheter fungerar som ett motgift. ideologisk. Mayorga skapar en moralisk liknelse, han gör att öns och sanatoriets utrymme, kanske på grund av ett överskott av minne, nu förblir utanför historisk tid för kanske bara på den icke-platsen, i den tyngdlösheten, kan de besegrade, de sårade av det förflutna överleva. Här flyger naturligtvis det benjaminska begreppet "historiens ängel" över, och samtidigt förs en reflektion över teatern som tvivels territorium, över ordet som handling och som delirium inför en entydig minnesdimension.
I tolkningsfältet finner vi en rollbesättning som lyser på hög nivå. Alla av dem levererar en verkligt enastående prestanda. 'The Burnt Garden' återkommer med all sin styrka och relevans. Kom tillbaka på ett stort sätt.
Mayorga hävdar sig i det som den stora författare han är.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
4 june 2026, 19:13
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
'El jardín quemado': la memoria como paradoja
Beskrivning
Escrita en 1997, pero estrenada en 2022, ' El jardín quemado ' es una de las grandes creaciones de Juan Mayorga . La tensión de su poesía, la indudable profundidad de su pensamiento, la mirada sobre la historia, la memoria y la culpa se alían aquí para ofrecernos un thriller lleno de aristas, el 'tour de force' de unas almas, sus desdoblamientos y sus propias contradicciones éticas. El montaje que ahora podemos ver en La Abadía es una delicia de principio a fin. Con una puesta en escena donde adivinamos ecos beckettianos y el recuerdo de ' La tierra baldía ' de Eliot, se crea una atmósfera de ambigüedad, un combate de relatos, de perspectivas, de verdades y de silencios para explicar el trauma del pasado o el pasado como trauma. La guerra civil, la postguerra y la transición son aquí los territorios de la paradoja, de los claroscuros, de las preguntas incómodas y de los seres heridos. No es extraño, por eso, que Juan Mayorga haya ideado un argumento que tiene la naturaleza de las arenas movedizas: cada paso que da la joven doctora Benet hacia una pretendida verdad objetiva, cada indagación para juzgar o hacer justicia acaba hundiéndose en las complejidades de la realidad, en las estrategias de supervivencia adoptadas tanto por Garay, como directora del Sanatorio de San Miguel, como por los internos, cuyos delirios casi quijotescos y sus personalidades ficticias funcionan como un antídoto ideológico. Mayorga crea una parábola moral, hace que el espacio de la isla y el sanatorio, quizá por un exceso de memoria, se mantengan ahora fuera del tiempo histórico porque tal vez solo en ese no-lugar, en esa ingravidez, los derrotados, los heridos por el pasado pueden sobrevivir . Por aquí, naturalmente, sobrevuela aquel concepto benjaminiano del «ángel de la historia», y a la vez se lleva a cabo una reflexión sobre el teatro como el territorio de la duda, sobre la palabra como acción y como delirio frente a una dimensión unívoca de la memoria. En el terreno interpretativo nos encontramos con un elenco que brilla a gran altura. Todos ellos firman una actuación verdaderamente sobresaliente. 'El jardín quemado' vuelve con toda su fuerza y actualidad. Vuelve a lo grande. Mayorga se reivindica en ella como el gran autor que es.