Dekonstruktionen av Boa Mistura-taggen
Det är möjligen det bästa verk som vi har kunnat se i Ponce+Robles-galleriet för denna grupp. Boa Mistura (grundad i Madrid 2001) kommer från graffiti och är i alla fall tillägnad gatukonst - jag föredrar "street art" - som alltid måste vara relaterad till den sunda flykten från konstens tempel (även om det är symboliskt, eftersom varje verk slutar ödesdigert i ett, eller inte är sådant) och framför allt med den malcitära museets övertygelse - borde vara inbillad konst - livets landskap (och inte vara inlåst i hans tempel). Titeln på detta senaste verk – ganska kolossala – "egots kartografi" hänvisar till det ofta uncivila behovet av självbekräftelse och beständighet hos "taggaren", som tvångsmässigt strävar efter maximal synlighet av sin signatur (kom ihåg att allt detta uppstod i New York på sextiotalet och en del av den "svarta makten").
Det har bestått av skapandet av en vägg/väggmålning med 500 stora tegelstenar emaljerade med ljusa färger och ordet 'EGO', som sedan har omfördelats av olika övergivna byggnader i utkanten av huvudstaden, vilket stängt slingan för upplösningen av taggen/egot. En del av väggmålningen är med i utställningen och åtföljs av dokumentärt material.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
18 june 2026, 10:58
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
La deconstrucción del tag de Boa Mistura
Beskrivning
Es, posiblemente el mejor trabajo que hemos podido ver en la galería Ponce+Robles de este colectivo. Boa Mistura (fundado en Madrid en 2001) proviene del grafiti y, en cualquier caso, se dedica al arte callejero –prefiero 'street art'–, lo cual siempre ha de relacionarse con la saludable huida de los templos del arte (aunque sea simbólica, ya que toda obra acaba fatalmente en uno, o no es tal) y, sobre todo, con la convicción –se cita el 'museo imaginario' de Malraux– de que el arte debe ser el paisaje de la vida (y no estar encerrado en su templo). El título de este último trabajo –bastante colosal–, 'cartografía del ego' se refiere a la a menudo incívica necesidad de autoafirmación y permanencia del 'tagger', quien persigue obsesivamente la máxima visibilidad de su firma (recordemos que todo esto surge en Nueva York en los sesenta y parte del 'black power'). Ha consistido en la elaboración de un muro/mural con 500 grandes ladrillos esmaltados con colores vivos y la palabra 'EGO', que luego se han redistribuido por diversas construcciones abandonadas en los aledaños de la capital, cerrándose el bucle de la disolución del tag/ego. Una parte del mural protagoniza la exposición y se acompaña de material documental.
