Dead Internet Theory, krönika om en vräkning
Lås upp, öppna det sociala nätverket, aviseringar, meddelanden, rulla... En video visas: den medföljande texten har ingenting att göra med det.
Känslan av tomhet. Existentiell sorg. Varför detta meningslösa budskap?
Vem skrev det och i vilket syfte? Är det SEO, GEO (Generative Engine Optimization)? Har en människa ens komponerat det?
Säkerheten är förödande: det finns en algoritmisk hand bakom dessa osammanhängande informativa stycken. Det är samma sak med många av följande inlägg: AI-slopinnehåll som rekommenderas av en artificiell intelligens i en avhumaniserad miljö. Samma process har upprepats mer frekvent varje dag under några år, samma frånkoppling med vad applikationen var.
Vad är ditt mål? Det vill säga den riktiga. Är det fortfarande vår uppmärksamhet, eller något mer raffinerat, något som varken fåren eller gårdens ägare förstår, en idé som ärvts från herdarna?
Det vi kallar internet är inte vad det brukade vara. Naturligtvis är det inte utrymmet för modemets frihet och mekaniska klickningar på telefonen, den tiden för kataloger och chattar, av frihet, fruktansvärda virus, trojaner och experiment.
Den gamla goda tiden. Det är inte heller den centrala tiden för Messenger, inte heller scenen för naiva sociala nätverk: festfotoalbum, vänförfrågningar utan någon annan strategi än att inte ha någon strategi. Som om det inte vore nog, levde vi inte heller genom de hårda åren av absolut kontroll över sociala nätverk som var perfekt beräknade, designade och smorda för att extrahera våra data baserat på doktrinen om målet rättfärdigar medlen (digitala, omoraliska).
Ankomsten av AI-teknik och dessförinnan automatisering genom bots förvandlar det som var den nya virtuella frigörelsens värld till en ödemark invaderad av en metastas som så småningom upptar alla utrymmen vi brukade bebo och vräker oss tillbaka till materialiteten men med känslan av att ha förlorat något mycket värdefullt, en horisont som vi lyckas skymta. Förklaringen till detta fenomen har ett namn och det är Dead Internet Theory. The Dead Internet Theory säger att en betydande del av det som cirkulerar på internet idag inte längre har genererats av människor, utan kommer från bots, har bestämts av algoritmer eller är innehåll producerat med artificiell intelligens.
Det vill säga, under sken av samtal, gemenskap eller digital kultur, är det som verkligen fungerar ett automatiserat nätverk som producerar, replikerar och distribuerar innehåll utan behov av direkt mänsklig inblandning. Idén knyter an till en alltmer igenkännbar upplevelse: texter som inte avslutar något, videor vars innehåll inte är relaterat till vad de lovar, utbytbara kommentarer, publikationer som verkar utformade mer för att ta upp plats än för att kommunicera något. Det är inte så mycket en frånvaro av innehåll som en uppblåsning av tomt innehåll, genererat för att mata rekommendationer, positionering och modellera utbildningssystem.
I detta sammanhang kommer metoder som SEO och dess utveckling mot GEO in i bilden, där målet inte längre bara är att positionera i sökmotorer utan även i generativa system. Innehåll riktar sig inte längre enbart till människor och börjar designas för maskiner som indexerar, omtolkar och återskapar det.
Han är inte död. Men något har blivit korrumperat. Ytan är fortfarande full av tecken, röster, ständig aktivitet, och ändå är det allt svårare att hitta avsikt, ursprung, närvaro.
Som om språket fortsatte att cirkulera, men förorenat. Som om internet inte hade försvunnit, utan långsamt förgiftats tills det blev något annat. Maskiner som producerar innehåll så att andra maskiner anser det lämpligt utifrån maskinkriterier, för att främja information om allt mer automatiserade, mindre mänskliga företag som konkurrerar i ett algoritmiskt sammanhang.
Det är svårt att hitta en passform för oss som andas in ett sådant här panorama, men självklart kommer någon att behöva konsumera, köpa, få hjulet att snurra. Säker? Internet är den kontinent som vi anlände till och som vi har utvecklats till att helt vanställa den med avseende på dess ursprungliga form – för att vara exakt, med avseende på dess ursprungliga civila form, eftersom dess födelse var ett militärt system för att överföra information.
Internet hoppade från datorer till mobiltelefoner, som senare blev smartphones, till konsoler och därifrån till alla typer av bärbara enheter för arbete, fritid eller vardag. Nyckeln är kanske att funktionalitet och syfte dödar internet. Allt är för mycket vettigt, för mycket tydlighet, för många investeringar för att tillfredsställa.
De som var skaparna av dess mest lovande möjligheter, en speciell sorts meddrömmare, har antingen fallit förbi, eller har tappat sin hud och har förvandlats, genom en process av störande teknometamorfos, till icaros ivriga efter artificiella och exklusiva paradis endast för ett fåtal, väldigt få, eller till och med – bara för dem som deltar i deras visioner, projekt eller projekt. i upplösningen av de vingar som de själva lyckats utveckla. Kommer Internet att dö, eller kommer det bara att lämna oss utanför de gränser som vi en gång ansåg vara Edeniska?
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
13 april 2026, 14:04
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Dead Internet Theory, crónica de un desalojo
Beskrivning
Desbloquear, abrir la red social, notificaciones, mensajes, scroll... Aparece un vídeo: el texto que la acompaña no tiene nada que ver. Sensación de vacío. Pesadumbre existencial. ¿Por qué ese mensaje sin sentido? ¿Quién lo ha escrito y con qué fin? ¿Es SEO, GEO (Generative Engine Optimization) ? ¿Lo ha compuesto siquiera un ser humano? La certeza es desoladora: hay una mano algorítmica tras esos párrafos informativos incoherentes. Con muchos de los siguientes posts es igual: contenido AI slop recomendado por una inteligencia artificial en un entorno deshumanizado. El mismo proceso se repite con mayor frecuencia cada día desde hace unos años, la misma desconexión con lo que era la aplicación. ¿Cuál es su objetivo? Es decir, el verdadero. ¿Sigue siendo nuestra atención, o algo más refinado, algo que no estamos comprendiendo ni las ovejas ni los propietarios de la finca, una idea patrimonio de los pastores? Eso a lo que llamamos internet ya no es lo que solía ser. Por supuesto no es el espacio de libertad de la era módem y chasquidos maquinales en el teléfono, aquel tiempo de directorios y chats, de libertad, terribles virus, troyanos y experimentación. Los buenos viejos tiempos. Tampoco es el tiempo bisagra de Messenger, ni la etapa de las redes sociales ingenuas: los álbumes de fotos de fiesta, las solicitudes de amistad sin más estrategia que el no tener estrategia. Por si fuera poco, tampoco vivimos los años duros del control absoluto de unas redes sociales perfectamente calculadas, diseñadas y engrasadas para la extracción de nuestros datos en base a la doctrina del fin justifica los medios (digitales, inmorales). La llegada de la tecnología IA y antes la automatización por medio de bots está convirtiendo lo que fue el nuevo mundo virtual de la emancipación en un páramo invadido por una metástasis que poco a poco ocupa todos los espacios que acostumbrábamos a habitar y nos desaloja de vuelta a la materialidad pero con la sensación de haber perdido algo muy valioso, un horizonte que sí llegamos a vislumbrar. La explicación a este fenómeno tiene un nombre y es Dead Internet Theory. La Dead Internet Theory (teoría del internet muerto) plantea que una parte importante de lo que hoy circula por internet ya no ha sido generado por personas, sino que procede de bots, ha sido decidido por algoritmos o bien es contenido producido con inteligencia artificial. Es decir, que bajo la apariencia de conversación, comunidad o cultura digital, lo que realmente opera es una red automatizada que produce, replica y distribuye contenido sin necesidad de intervención humana directa. La idea conecta con una experiencia cada vez más reconocible: textos que no terminan de decir nada, vídeos cuyo contenido no guarda relación con lo que prometen, comentarios intercambiables, publicaciones que parecen diseñadas más para ocupar espacio que para comunicar algo. No es tanto una ausencia de contenido como una inflación de contenido vacío, generado para alimentar sistemas de recomendación, posicionamiento y entrenamiento de modelos. En este contexto entran en juego prácticas como el SEO y su evolución hacia el GEO, donde el objetivo ya no es solo posicionar en buscadores, sino también en sistemas generativos. El contenido deja de dirigirse exclusivamente a humanos y empieza a pensarse para máquinas que lo indexan, lo reinterpretan y lo vuelven a producir. No está muerto. Pero algo se ha corrompido. La superficie sigue llena de signos, de voces, de actividad constante, y sin embargo cada vez cuesta más encontrar intención, origen, presencia. Como si el lenguaje siguiera circulando, pero contaminado. Como si internet no hubiera desaparecido, sino que se hubiera ido envenenando lentamente hasta convertirse en otra cosa. Máquinas que producen contenido para que otras máquinas lo consideren adecuado en base a unos criterios maquinales, para promover información sobre empresas cada vez más automatizadas, menos humanas, que compiten en un contexto algorítmico. Cuesta encontrar el encaje para quienes respiramos en un panorama como este, pero claro, alguien tendrá que consumir, comprar, hacer girar la rueda. ¿Seguro? Internet es ese continente al que arribamos y que hemos ido evolucionando hasta desfigurarlo por completo respecto a su forma original –siendo precisos, respecto a su forma civil original, pues su nacimiento fue un sistema militar de transmisión de información–. Internet saltó de los ordenadores a los móviles que luego fueron smartphones, a las consolas, y de ahí a todo tipo de dispositivos portátiles para el trabajo, el ocio o el día a día. Quizás la clave es que la funcionalidad y el propósito están matando a internet. Todo tiene demasiado sentido, demasiada claridad, demasiadas inversiones que satisfacer. Quienes fueron artífices de sus más prometedoras posibilidades, un género especial de congéneres soñadores, o bien se han quedado por el camino, o bien han mudado la piel y se han transformado, mediante un proceso de inquietante tecnometamorfosis, en ícaros ávidos de paraísos artificiales y exclusivos solo para unos pocos, poquísimos, o incluso –seguro que en sus visiones– solo para ellos, proyectos de dioses que sabiéndolo o no, participan de la disolución de las alas que ellos mismos han logrado desarrollar. ¿Morirá internet, o solo nos dejará fuera de aquellas fronteras que tiempo atrás llegamos a considerar edénicas?