Allt som har misslyckats i Europa under denna värmebölja: kontinenten har precis insett att dess infrastruktur lever i en värld som inte längre existerar

En bogserbåt närmar sig en holländsk vindbro och vattnar den med sina slangar; Stoppade spårvagnar i Leipzig, brittiska stormarknader utan kylprodukter, smälta vägar... De verkar som ett gäng nyfikna anekdoter om hur européer överlever en av sina första riktiga "värmeböljor".

Men det är de inte. Var och en av dessa misslyckanden är symptom på ett problem som vi, trots bombastiska tal och sjukt detaljerade planer, har envisats med att glömma: att klimatförändringarna är allvarliga.

Och här är vi. Ett Europa som inte finns. Av praktiska skäl är evenemanget i dag den andra värmeböljan som kontinenten har mött hittills i år.

Vi har sett otroliga saker: 37,3 i Storbritannien, 37 i Danmark, 41,7 i Tyskland, 39,5 i Slovakien, 39,4 i Nederländerna... det är inte bara så att junimaximum har fallit i nästan alla länder i Väst- och Centraleuropa, det är att absoluta rekord (det vill säga även för juli och augusti i fyra länder) har slagits. Enligt World Weather Attribution är det den allvarligaste episod som någonsin uppmätts i den studerade regionen: 1976 skulle sådan värme ha varit "nästan omöjlig" i juni. Och det är kanske den viktigaste lärdomen av dessa dagar: att Europa 1976 inte längre existerar.

I Xataka Medan värmen "spanjorar" Europa i full fart, börjar Spanien ställa sig själv en nyckelfråga: om det kommer att behöva "saharisera" sig självt. Och vi har börjat märka det på värsta tänkbara sätt. Även om vi kan göra skillnader mellan vad som har hänt nuförtiden (I Leipzig är problemet att tätningsmassan mellan körfältet och vägytan mjuknat till farliga nivåer; medan broarna i Holland började fräschas upp med protokoll utan att några problem upptäcks), är sanningen att allt detta är tecken på att den europeiska infrastrukturen är föråldrad.

Många av Europas vägar, broar och motorvägar designades för maxgränser mellan 32-35. Tidigare var det anekdotiskt att överskrida den gränsen (under de 119 åren mellan 1881 och 2000 var det bara en dag i Tyskland som mätte 40° eller mer), idag är det "det nya normala" (förra veckan var det 4 dagar som det). Det är viktigt att notera att jag hittills inte har sagt något om dödlighet.

Det kommer att ta lite mer tid att ha fullständiga uppgifter, men det räcker med att säga att Frankrike redan har registrerat omkring 1 000 dödsfall hänförliga till värmeböljan. Den uppenbara frågan är... vad har vi gjort hela tiden? Medan allt detta händer kan ingen göra anspråk på okunskap eller överraskning: i mars 2024 erkände Europeiska unionen själv i sin första europeiska klimatriskbedömning att "Europa inte var förberett" på vad som skulle komma, att politiken "inte höll jämna steg med ökningen av risker" och att stegvis anpassning "inte skulle räcka".

Jag vill inte säga att inget har gjorts. Det finns analyser som säger att utan detta århundrades anpassning (saker som värmeplaner, övervakning eller larmsystemet) hade dödligheten varit 80 % högre. Däremot finns uppgifterna där: oavsett hur mycket vi har gjort, växer underskottet för varje dag som går.

Och det betyder att vi inte gör tillräckligt.

Vad kan vi förvänta oss? Det verkar som lite eller ingenting. Under de senaste åren verkar det offentliga stödet för klimatpolitiken ha dämpats.

Och det finns mycket att göra: vi får inte glömma att uppskattningar säger oss att Europas luftkonditioneringsflotta kommer att gå från mindre än sju miljoner enheter 1990 till mer än hundra miljoner år 2030. Det kräver radikala förändringar: en enorm omställning som vi, med tanke på vad vi har sett, inte vet om vi kommer att vilja genomföra. Europa vet vad som kommer och vet vad det måste göra.

Du har den planerad, undertecknad och godkänd. Frågan är om han kommer att göra det innan detta slutar vara en anekdot och börjar bli en ohanterlig kris. Bild | Bill Iliot i Xataka | ÖNH-läkare är överens: "Att sova med luftkonditionering tvingar näsan att arbeta överdrivet"