1971 tog ett akvarium i USA in en föräldralös säl. Fem år senare började han göra något: prata engelska
När du går till ett akvarium förväntar du dig att hitta dammar fulla av pittoreska fiskar, sjöhästar, maneter, delfiner, hajar... Kanske, med tur och beroende på var inhägnaden är och hur stor den är, den udda pingvinen. De som gick till New England Aquarium i Boston, i USA, på 1980-talet letade efter något annat: en engelsktalande säl.
Och inte. Det finns inga citat eller kursiv stil här. Hoover (det var namnet på den pinniped) talade med all lag och på ett sätt så tydligt att det fortfarande fascinerar experter idag.
Naturligtvis var hans röst inte den mest harmoniska i världen. En talande säl? Exakt.
Seal och chatterbox är inte två ord som brukar höra ihop. Men det var just därför Hoover väckte så stort intresse under sin tid. Och det är därför han även idag, 41 år efter sin död, fortsätter att spela i reportage.
Innan du går in på ämnet är det värt att presentera huvudpersonen. Hoover var en knubbsälhane (Phoca vitulina) som räddades av en fiskare som valp i vattnet i Cumberland County, Maine, och tillbringade större delen av sitt liv på New England Aquarium. Hans historia skulle inte vara av stort intresse om det inte vore för att djuret runt 1976, när han var runt fem år gammal, började göra något ovanligt: prata bruten engelska.
Hur är det möjligt? För att förstå detta måste du ta ytterligare ett steg tillbaka i tiden och gå tillbaka till maj 1971, när George Swallow, en fiskare i Maine, gjorde något okonventionellt: han tog med sig en sälunge hem. I teorin var det inte ett infall eller ett excentrisk raving.
Det stackars djuret hade förlorat sin mamma, så Swallow bestämde sig för att ta in henne: han handmatade henne, lekte med henne och (kort sagt) tog hand om henne som om hon vore en hund. Han gav honom till och med ett namn: Hoover. Problemet är att när sälen växte behövde den mer och mer fisk, vilket gjorde det omöjligt för den att fortsätta med familjen svalor.
Hans destination var New England Aquarium, dit han kom när han var tre månader gammal. Vad sa den sigillen? Hoovers liv var relativt normalt fram till mitten av 1970-talet.
När han var runt fem år gammal insåg akvarievårdarna något: sälen gjorde ljud som liknade mänskligt tal. "Vokaliseringar var vanliga, särskilt under parningssäsongen och verkade ofta avsedda för honor, vilket tyder på att de kunde ha fungerat som "parningssånger", liknande de som produceras av knubbsälhanar," påminde en grupp psykolingvister och beteendebiologiska experter 2023 i en artikel publicerad i Current Biology.
Den observationen är intressant. Akvariepersonalen lärde inte Hoover att tala. De tränade henne inte heller att imitera ljud.
Det antas att det djuret lärde sig om mänsklig vokalisering assimilerades när det var ett barn och levde med svalorna. Vissa versioner hävdar att när familjen gav henne till akvariet hade de redan hört henne "prata", men experter brukar säga hennes första "ord" vid fem års ålder, när hon nådde sexuell mognad. Och exakt vad stod det?
Det är det mest överraskande. Som ni minns från själva akvariet kunde Hoover uttala ord som "hej", "låt oss gå" eller "hej", allt på engelska. Guenther Speech Neuroscience Lab noterar till och med att han yttrade hela fraser som han förmodligen hörde hemma hos svalorna, som "Hoover kom hit!
Kom igen, kom igen." Som om det inte vore förvånande finns det ytterligare ett faktum: de säger att han talade med Maine-accent. Det bästa är att du inte behöver föreställa dig det. Även om de inte är särskilt tydliga har vi några inspelningar av Hoovers prat.
Pratade han verkligen? Ofta är det bästa sättet att höra något att (helt enkelt) vilja höra det. Detta har lett oss till att till exempel identifiera ord som "mamma" i hundmorr eller kattjamar.
När det gäller Hoover tror Diandra Duengen och resten av forskarna som skrivit under Current Biology-artikeln att vi har att göra med något annat. Det är inte så att sälen gjorde ett förvirrande ljud som påminde om uttryck som "Hej där", "bråttom", "hej, hej" eller "kom hit".
Nej. Allt tyder på att det är en medveten imitation. "Människans uppfattning är så finjusterad för att hitta talmönster att vissa djur kan lura våra hjärnor att få oss att höra talljud där ingen sådan likhet existerar", förklarar de. "I Hoover-fallet finns det starka bevis på talimitation. Spektrogram av hans ljud visar att hans vokaliseringar i själva verket var väldigt "mänskliga", som innehöll de typiska formantmodulationerna vi använder för att producera vokaler och konsonanter." Uttryckte han sig då?
Nej.
Och ja. Duengen och hans kollegor minns att det finns en analys som tyder på att Hoover producerade ljud som liknar engelska vokaler, vilket gör det till ett fascinerande tal av mänskliga vokaler. ett däggdjur." De tror också att sälen kunde använda den förmågan som "parningssånger", något som resten av sälarna gör. Vad vi inte kan säga är att Hoover "förstod" vad han sa, något som i alla fall inte är nödvändigt för att imitera talet "The understanding or intention of meaning is not relevant for the learning of vocal production.
Varken Hoover eller de flesta andra djur som uppvisar denna inlärning verkar "förstå" talat språk eller betydelsen av ord. Men vokalimitation är imponerande i sig och representerar en grundläggande komponent i talet", påpekar experterna. Det faktum att Hoover inte började producera ljud förrän sin sexuella mognad, även när det gäller ord som han lärde sig i teorin när han var barn, är inte heller exceptionellt.
Något liknande händer med vissa fåglar med samma kapacitet. Är det bara en nyfikenhet på hans morgondag? America' och samlade rapporter i Reader's Digest eller The New Yorker, bland många andra medier Beyond Eftersom hans fall var så pittoresk, är forskare intresserade av dess potential att bättre förstå talinlärning "Hoover främjade en liten vetenskaplig revolution i den jämförande studien av vokalinlärning," säger de i Current Biology, som har en inspiratör av sin inspiratör. det 21:a århundradet |.
Steve Adams (Unsplash), Wikipedia och Yuriy Rzhemovskiy (Unsplash) I Xataka har mänskligheten börjat 2026 och undrar huruvida nihilistiska pingviner finns eller inte
Originalkälla
Publicerad av Xataka
12 july 2026, 13:01
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
En 1971 un acuario de EEUU acogió una foca huérfana. Cinco años después empezó a hacer algo: hablar en inglés
Beskrivning
Cuando uno acude a un acuario espera encontrarse con estanques llenos de peces pintorescos, caballitos de mar, medusas, delfines, tiburones… Quizás, con suerte y en función de dónde esté el recinto y lo grande que sea, algún que otro pingüino. Quienes acudían en los años 80 al New England Aquarium de Boston, en Estados Unidos, buscaban algo distinto: una foca angloparlante. Y no. Aquí no hay comillas ni cursivas. Hoover (que así se llamaba el pinnípedo) hablaba con todas las de la ley y de una forma tan clara que aún hoy fascina a los expertos. Eso sí, su voz no era la más harmónica del mundo. ¿Una foca parlanchina? Exacto. Foca y parlanchina no son dos vocablos que suelan ir juntos. Pero precisamente por eso Hoover despertó tantísimo interés en su día. Y por eso aún hoy, 41 años después de su muerte, sigue protagonizando reportajes. Antes de entrar en materia, conviene presentar al protagonista. Hoover era una foca común macho (Phoca vitulina) que un pescador rescató cuando aún era una cría en las aguas del condado de Cumberland, en Maine, y pasó la mayor parte de su vida en el Acuario de Nueva Inglaterra. Su historia no tendría mayor interés si no fuera porque hacia 1976, cuando rondaba los cinco años, el animal empezó a hacer algo poco habitual: chapurrear inglés. ¿Cómo es eso posible? Para entenderlo hay que dar otro salto atrás en el tiempo y remontarse a mayo de 1971, cuando George Swallow, un pescador de Maine, hizo algo poco convencional: se llevó a casa una cría de foca. En teoría no fue un capricho o un desvarío excéntrico. El pobre animal había perdido a su madre, así que Swallow decidió acogerla: la alimentó a mano, jugó con ella y (en definitiva) la cuidó como si de un perro se tratara. Incluso le puso nombre: Hoover. El problema es que a medida que la foca crecía necesitaba más y más pescado, lo que hizo inviable que siguiera con la familia Swallow. Su destino fue el Acuario de Nueva Inglaterra, a donde llegó con tres meses. ¿Qué ha dicho esa foca? La vida de Hoover fue relativamente normal hasta mediados de los 70. Cuando rondaba los cinco años los cuidadores del acuario se dieron cuenta de algo: la foca emitía sonidos similares a los del habla humana. "Las vocalizaciones eran comunes sobre todo en la época de apareamiento y a menudo parecían destinadas a las hembras, lo que sugiere que podrían haber actuado como 'cantos de apareamiento', similares a los que producen los machos de foca común", recordaban en 2023 un grupo de psicolingüistas y expertos en biología del comportamiento en un paper publicado en Current Biology. Esa observación es interesante. El personal del acuario no enseñó a hablar a Hoover. Tampoco la entrenaron para que imitase sonidos. Se supone que lo que el animal aprendió sobre vocalización humana lo asimiló cuando era una cría y convivía con los Swallow. Algunas versiones aseguran que cuando la familia la entregó al acuario ya la había escuchado 'hablar', pero los expertos suelen situar sus primeras 'palabras' a los cinco años, al llegar a la madurez sexual. ¿Y qué decía exactamente? Eso es lo más sorprendente. Como recuerdan desde el propio acuario, Hoover era capaz de pronunciar palabras como "hola", "vamos" u "oye", todo en inglés. El Guenther Speech Neuroscience Lab incluso señala que pronunciaba frases enteras que probablemente escuchó en casa de los Swallow, como "Hoover get over here! Come on, come on". Por si eso no fuera sorprendente, hay otro dato más: dicen que hablaba con acento de Maine. Lo mejor es que no hace falta imaginárselo. Aunque no son especialmente nítidas, conservamos algunas grabaciones con el parloteo de Hoover. ¿Hablaba realmente? A menudo la mejor manera de escuchar algo es (sencillamente) querer escucharlo. Eso nos ha llevado por ejemplo a identificar palabras como "mamá" en gruñidos de perros o maullidos de gatos. En el caso de Hoover, Diandra Duengen y el resto de investigadores que firman el artículo de Current Biology creen que estamos ante algo distinto. No es que la foca emitiese un sonido confuso que recuerda a expresiones como "Hello there", "hurry", "hey, hey" o "come over here". No. Todo indica que es una imitación deliberada. "La percepción humana está tan afinada para encontrar patrones del habla que algunos animales pueden engañar a nuestro cerebro haciéndonos oír sonidos del habla donde no existe tal similitud", explican. "En el caso de Hoover hay pruebas sólidas de imitación del habla. Los espectogramas de sus sonidos muestran que sus vocalizaciones eran, de hecho, muy 'humanas', conteniendo las modulaciones de formantes típicas que usamos para producir vocales y consonantes". ¿Se expresaba entonces? No. Y sí. Duengen y sus compañeros recuerdan que hay análisis que sugieren que Hoover producía sonidos similares a las vocales del inglés, lo que lo convierte en un caso fascinante de "aprendizaje de la producción vocal del habla humana en un mamífero". También creen que la foca pudo usar esa habilidad a modo de "cantos de apareamiento", algo que hacen el resto de focas macho. Lo que no podemos decir es que Hoover 'entendiese' lo que decía, algo que en cualquier caso no es necesario para la imitación del habla. "La comprensión o intención de significado no resultan relevantes para el aprendizaje de la producción vocal. Ni Hoover ni la mayoría del resto de animales que exhiben este aprendizaje parecen 'entender' la lengua hablada o el significado de las palabras. No obstante, la imitación vocal es impresionante en sí misma y representa un componente fundamental del habla", señalan los expertos. Que Hoover no empezase a producir sonidos hasta su madurez sexual, aun tratándose de palabras que aprendió en teoría cuando era una cría, tampoco es excepcional. Algo similar ocurre con algunas aves con la misma capacidad. ¿Es solo una curiosidad? No. En su día Hoover apareció en 'Good Morning America' y acaparó reportajes en Reader`s Digest o The New Yorker, entre otros muchos medios. Más allá de lo pintoresco que resultaba su caso, a los científicos les interesa por su potencial para comprender mejor el aprendizaje del habla. El aprendizaje de la producción vocal es poco común entre otros mamíferos y requiere de una serie de habilidades que solo se han visto en algunas aves y un puñado de mamíferos. En ese selecto club, en el que no parecen entrar los simios, sí están las focas. "Hoover impulsó una pequeña revolución científica en el estudio comparativo del aprendizaje vocal", deslizan en Current Biology. Así se entiende que, a pesar de que la foca con acento de Maine falleció en 1985, su caso haya seguido inspirando a científicos ya bien entrado el siglo XXI. Imágenes | Steve Adams (Unsplash), Wikipedia y Yuriy Rzhemovskiy (Unsplash) En Xataka | La humanidad ha arrancado 2026 preguntándose si existen o no los pingüinos nihilistas. Y tiene todo el sentido (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.instagram) { var instagramScript = document.createElement('script'); instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true; instagramScript.defer = true; headElement.appendChild(instagramScript); } })(); - La noticia En 1971 un acuario de EEUU acogió una foca huérfana. Cinco años después empezó a hacer algo: hablar en inglés fue publicada originalmente en Xataka por Carlos Prego .