Ukraina vill inte längre skicka soldater till fronten. Hans svar är en "opublicerad Frankenstein": robottankar med maskingevär
Den brittiske uppfinnaren Ernest Swinton föreslog först att använda "landfartyg" för att korsa skyttegravar och undvika att skicka infanteri direkt i eld. Den idén gav upphov till den första moderna tanken ett år senare. Nu, mer än ett sekel senare, är logiken densamma igen: hitta en maskin som kan gå dit en soldat inte längre kan.
En front som är för dödlig. Kriget i Ukraina har nått en punkt där den enkla handlingen att skicka män till kontaktlinjen börjar bli en för dyr lyx. Mättnaden av drönare har förvandlat breda sträckor av fronten till veritabla dödszoner där alla rörelser upptäcks och bestraffas nästan omedelbart.
Detta har förändrat stridens logik eftersom det inte längre bara handlar om vem som har mer rustning eller mer artilleri, utan om vem som kan fortsätta slå utan att blotta kroppar. Och där börjar Ukraina anamma en radikal idé: om fronten slukar soldater kanske det är dags att sluta skicka soldater. Födelsen av en ny "Frankenstein".
Det ukrainska svaret är lika pragmatiskt som det är störande: ta vapensystem designade för fasta positioner och montera dem på markrobotar. Faktum är att företag som Frontline Robotics har förvandlat sitt autonoma Buria-torn (en typ av metallarm som kan avfyra maskingevär eller granatkastare) till något nytt: små beväpnade obemannade fordon som fungerar som mikrotankar. De är inte stridsvagnar i klassisk mening, men de fyller en del av sin funktion.
De rör sig, skjuter, söker skydd och attackerar utan en människa inuti. Det är en sorts improviserad hybrid, en varelse sammansatt med olika delar för att överleva ett slagfält som inte längre är förlåtande.
Kriget mot ryska infiltrationer. Det omedelbara målet för dessa robotar är inte stora offensiver, utan något mycket mer specifikt: att jaga små ryska infiltrationsgrupper. Moskva har utnyttjat en enkel men effektiv taktik i månader: att skicka små infanterilag som glider mellan linjer, skogar och skyttegravar för att undvika flygövervakning och penetrera ukrainskt försvar.
Det är små rörelser, svåra att upptäcka och billiga att utföra. Ukraina har förstått att det att svara genom att skicka mer infanteri bara matar den krossen. Så nu skickar han beväpnade robotar, kontrollerade från dussintals kilometers avstånd, för att fånga upp dem innan de går djupare in i linjen.
Den klassiska tanken börjar bli gammal. Det finns en övertygande anledning till att den här idén vinner genomslag: traditionella stridsvagnar lider enormt. Både Ukraina och Ryssland har upptäckt att ett pansarfordon på flera miljoner euro kan förstöras av en billig drönare på några minuter.
Den ekonomiska ekvationen har brutits. I det sammanhanget är en beväpnad markbaserad robot en brutalt logisk lösning: den kostar mindre, den tillverkas snabbare och om den förstörs kommer ingen att dö. Det är en mutation av pansarkonceptet.
Mindre rustningar, mindre kraft, mindre glamour... men mer förbrukningsbart. Och i ett industrikrig är det förbrukade ofta mer värdefullt än det perfekta.
Evolution i krigets hastighet. Det mest slående är den hastighet med vilken allt detta utvecklas. Frontline Robotics säger sig införa små förändringar upp till tjugo gånger i månaden och stora uppdateringar var sjätte månad.
Slagfältet fungerar som ett laboratorium i realtid. Soldater skickar ständig feedback och företag anpassar sina maskiner nästan i farten. Det är en brutal fördel jämfört med den byråkratiska långsamheten i många västerländska industrier.
Det som idag är en robot med maskingevär kan om några månader vara ett mycket mer sofistikerat system. Med andra ord lär sig Ukraina snabbare eftersom det inte har något val.
Försvara utan människor. Den bakomliggande idén är mer än en enkel taktisk innovation.
Ukraina har redan använt markrobotar för att evakuera sårade, bära förnödenheter, lägga minor och röja vägar. I år har de genomfört mer än 50 000 uppdrag, ett gigantiskt språng jämfört med bara 2 000 föregående termin. Men vad som verkligen är nytt är det offensiva språnget: ryska positioner fångas endast med flygdrönare och markrobotar, utan att ett enda infanteri kommer in först.
Det har till och med skett överlämnande till maskiner. Detta målar upp en oroväckande framtid: hela sektorer som försvaras och attackeras av obemannade system, där människor befinner sig allt längre bort från nedslagspunkten. Vid Xataka kände vi att Rysslands "flygande Tjernobyl" var en farlig kärnvapenmissil.
MIT har precis bekräftat att det är mycket värre.
Markkriget muterar. Vad Ukraina gör med dessa robottankar kan verka improviserat, till och med nästan hantverksmässigt, men det innebär en mycket större omvandling. I århundraden innebar att erövra land att skicka män i eld.
Nu börjar det betyda frakt av maskiner. Inte för att de är bättre på allt, utan för att de är uppoffrande. Och på en front där varje meter kostar blod är prioritet inte längre att ta sig fram modigt, utan snarare att bevara liv.
Av denna anledning bygger Ukraina inte bara nya robotar: det testar ett nytt sätt att föra markkrigföring där soldaten inte längre är den första biten att flytta. Bild | Frontline Robotics, Oleksandr Klymenko/Ukrinform En Xataka | Satellitbilder avslöjade att Ryssland täckte en byggnad med en anti-drönarbur. Ukraina gjorde det till en actionfilm som utspelar sig i Xataka | Drönarkriget i Ukraina löste precis en gammal militär besatthet: hur man spränger en bro utan tonvis av bomber
Originalkälla
Publicerad av Xataka
22 june 2026, 17:31
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Ucrania ya no quiere mandar soldados al frente. Su respuesta es un “Frankenstein inédito”: robot-tanques con ametralladoras
Beskrivning
El inventor británico Ernest Swinton propuso por primera vez usar “barcos terrestres” para cruzar trincheras y evitar enviar infantería directa al fuego. Aquella idea dio origen al primer tanque moderno un año más tarde. Ahora, más de un siglo después, la lógica vuelve a ser la misma: encontrar una máquina que llegue donde un soldado ya no puede. Un frente demasiado mortal. La guerra en Ucrania ha entrado en un punto donde el simple acto de mandar hombres hacia la línea de contacto empieza a ser un lujo demasiado caro. La saturación de drones ha convertido amplias franjas del frente en auténticas zonas de muerte donde cualquier movimiento es detectado y castigado casi al instante. Eso ha cambiado la lógica de la batalla porque ya no se trata solo de quién tiene más blindados o más artillería, sino de quién puede seguir golpeando sin exponer cuerpos. Y ahí Ucrania está empezando a abrazar una idea radical: si el frente devora soldados, quizá ha llegado el momento de dejar de mandar soldados. El nacimiento de un nuevo “Frankenstein”. La respuesta ucraniana es tan pragmática como inquietante: tomar sistemas de armas pensados para posiciones fijas y montarlos sobre robots terrestres. De hecho, empresas como Frontline Robotics han convertido su torreta autónoma Buria (una especie de brazo metálico capaz de disparar ametralladoras o lanzagranadas) en algo nuevo: pequeños vehículos no tripulados armados que actúan como microtanques. No son tanques en el sentido clásico, pero cumplen parte de su función. Se mueven, disparan, buscan cobertura y atacan sin un ser humano dentro. Es una especie de híbrido improvisado, una criatura montada con piezas distintas para sobrevivir a un campo de batalla que ya no perdona. La guerra contra las infiltraciones rusas. El objetivo inmediato de estos robots no son grandes ofensivas, sino algo mucho más concreto: cazar a los pequeños grupos de infiltración rusos. Moscú lleva meses explotando una táctica sencilla pero efectiva: enviar pequeños equipos de infantería que se deslizan entre líneas, bosques y trincheras para evitar la vigilancia aérea y penetrar en las defensas ucranianas. Son movimientos pequeños, difíciles de detectar y baratos de ejecutar. Ucrania ha entendido que responder enviando más infantería solo alimenta esa trituradora. Así que ahora manda robots armados, controlados a decenas de kilómetros de distancia, para interceptarlos antes de que profundicen en la línea. El tanque clásico se queda viejo. Hay una razón de peso por la que esta idea gana fuerza: los tanques tradicionales están sufriendo enormemente. Tanto Ucrania como Rusia han descubierto que un blindado de millones de euros puede ser destruido por un dron barato en cuestión de minutos. La ecuación económica se ha roto. En ese contexto, un robot terrestre armado es una solución brutalmente lógica: cuesta menos, se fabrica más rápido y si lo destruyen no muere nadie. Es una mutación del concepto de blindado. Menos blindaje, menos potencia, menos glamour… pero más prescindible. Y en una guerra industrial, lo prescindible suele ser más valioso que lo perfecto. La evolución a velocidad de guerra. Lo más llamativo es la velocidad con la que evoluciona todo esto. Frontline Robotics asegura que introduce pequeños cambios hasta veinte veces al mes y grandes actualizaciones cada seis meses. El campo de batalla funciona como laboratorio en tiempo real. Los soldados envían comentarios constantes, y las empresas adaptan sus máquinas casi sobre la marcha. Es una ventaja brutal frente a la lentitud burocrática de muchas industrias occidentales. Lo que hoy es un robot con ametralladora, dentro de unos meses puede ser un sistema mucho más sofisticado. Dicho de otra forma, Ucrania está aprendiendo más rápido porque no tiene elección. {"videoId":"x8j6422","autoplay":false,"title":"Vídeo desclasificado del encontronazo entre cazas rusos y el dron estadounidense", "tag":"estados unidos", "duration":"42"} Defender sin humanos. La idea de fondo es más que una simple innovación táctica. Ucrania ya ha usado robots terrestres para evacuar heridos, llevar suministros, colocar minas y despejar rutas. Este año han realizado más de 50.000 misiones, un salto gigantesco frente a las apenas 2.000 del semestre anterior. Pero lo verdaderamente nuevo es el salto ofensivo: posiciones rusas capturadas solo con drones aéreos y robots terrestres, sin un solo infante entrando primero. Incluso ha habido rendiciones ante máquinas. Eso dibuja un futuro inquietante: sectores enteros defendidos y atacados por sistemas no tripulados, donde los humanos quedan cada vez más lejos del punto de impacto. En Xataka Intuíamos que el “Chernóbil volador” de Rusia era un misil nuclear peligroso. El MIT acaba de confirmar que es mucho peor La guerra terrestre está mutando. Lo que Ucrania está haciendo con estos robot-tanques puede parecer improvisado, incluso casi artesanal, pero encierra una transformación mucho más gorda. Durante siglos, conquistar terreno significó enviar hombres hacia el fuego. Ahora empieza a significar enviar máquinas. No porque sean mejores en todo, sino porque son sacrificables. Y en un frente donde cada metro cuesta sangre, la prioridad ya no es avanzar con valentía, sino más bien conservar vidas. Por eso, Ucrania no está construyendo simplemente nuevos robots: está ensayando una nueva forma de hacer la guerra terrestre donde el soldado ya no es la primera pieza en moverse. Imagen | Frontline Robotics, Oleksandr Klymenko/Ukrinform En Xataka | Imágenes satelitales revelaron que Rusia cubrió un edificio con una jaula antidrón. Ucrania la convirtió en decorado de cine de acción En Xataka | La guerra de drones en Ucrania acaba de resolver una vieja obsesión militar: cómo reventar un puente sin toneladas de bombas (function() { window._JS_MODULES = window._JS_MODULES || {}; var headElement = document.getElementsByTagName('head')[0]; if (_JS_MODULES.instagram) { var instagramScript = document.createElement('script'); instagramScript.src = 'https://platform.instagram.com/en_US/embeds.js'; instagramScript.async = true; instagramScript.defer = true; headElement.appendChild(instagramScript); } })(); - La noticia Ucrania ya no quiere mandar soldados al frente. Su respuesta es un “Frankenstein inédito”: robot-tanques con ametralladoras fue publicada originalmente en Xataka por Miguel Jorge .
