Tjäna livets (och dödens) pengar på en dag: den trendiga verksamheten i musikbranschen
År 2021, i fotspåren av Bob Dylan, Bruce Springsteen, Sting, Justin Bieber och andra musikstjärnor, sålde Red Hot Chili Peppers publiceringsrättigheterna till sina låtar till Hipgnosis Songs-fonden för 140 miljoner dollar, i syfte att dra nytta av deras hits omedelbart istället för att vänta med att få in motsvarande royalties år för år. Under dessa fem år har det funnits en mängd liknande verksamheter med många andra pop- och rocklegender, och just denna vecka har det kaliforniska bandet fullbordat sin plan genom att sälja alla sina inspelningar (det vill säga mästarna på sina album) till Warner Music Group i ett avtal som värderas till mer än 300 miljoner dollar. "Det verkar som att det börjar bli rörelse igen med den här frågan", svarade experten Manuel López (från advokatbyrån Sympathy for the Lawyer) till denna tidning som svar på nyheten. Och han hade rätt, eftersom ett miljardförvärv bara 48 timmar senare tillkännagavs: Sony Music Publishing har förvärvat portföljen med musikrättigheter från Recognition Music Group (ägd av Blackstone-fonden), som inkluderar mer än 45 000 låtar av artister som Rihanna, Bon Jovi, Leonard Cohen, Beyoncé, Shakira, Gagah Carey för cirka 4 miljarder dollar och Lady Carey motsvarande 4 miljarder dollar. euro.
På så sätt kommer Sony att samla in sina die (eller tills de säljer vidare) alla pengar som genererats av låtar med enorm global framgång och mer än bevisad lönsamhet som 'All I Want For Christmas Is You', 'Umbrella', 'Hallelujah', 'Bad Romance', 'Livin' On A Prayer' eller 'Single Ladies'. "Vi är mycket stolta och glada över att representera denna otroliga katalog med många av de största låtarna i pophistorien genom detta betydelsefulla förvärv", säger Sony Music Groups ordförande Rob Stringer och tillägger att "den här transaktionen ger ett mycket positivt resultat för Blackstone och våra investerare, och representerar ytterligare ett tecken på förtroende för musikrättigheter som en institutionellt konsoliderad tillgångsklass." "Det är en ganska attraktiv investering och i Spanien börjar det finnas intresse, vi har redan gjort några saker på det området", förklarar Manuel López, som ändå påpekar att vårt land "fortfarande är jungfruligt territorium med den här frågan." Den mest uppenbara anledningen är att de saftigaste repertoarerna är de av världskända sångare och grupper, "särskilt de klassiska", säger López. «De senaste katalogerna är antingen inte så intressanta för investeraren, eller så anser artisten själv att han har tillräckligt med andra inkomstkällor, såsom turnéer, förhandsvisningar och andra koncept, och de ser det som mer optimalt att behålla sina rättigheter eftersom de har stora årsinkomster. Veteranartister ser pensioneringen nära och med dessa operationer får de mer pengar än de kommer att kunna få år efter år för resten av livet. Dessutom föredrar många att lämna sina arv lösta, eftersom det alltid är lättare att fördela pengar mellan sina arvingar än att lämna dem förvaltningen av rättigheter, vilket kan vara krångligt och problematiskt.
Med en enda signatur tjänar artister alltså inte bara, de kan en dag tjäna pengar för livet, utan också för en hel död, eftersom de stratosfäriska beloppen som hanteras svarar mot den mer än troliga och varaktiga lönsamheten hos materialet efter dess författares död. I den meningen har Pete Townshend, som precis fyllt 81 år den 19 maj, sålt rättigheterna till sitt namn, sin image och sin musik till företaget Primary Wave för ett ej offentliggjort pris men som enligt företaget har uppgått till en niosiffrig summa. I Spanien har vi artister som kan betraktas som klassiker som har lockats att sälja sina kompositioner och inspelningar, men som ansett att erbjudandet inte gjorde dem rättvisa.
För några år sedan berättade Kiko Veneno för denna tidning att de erbjöd honom hundra tusen euro för hans, ett belopp som han ansåg vara "löjligt" med alla höger i världen. När han berättade för Enrique Bunbury för några dagar sedan, svarade han: "Det de erbjöd Kiko Veneno är direkt en förolämpning." "Jag fick också ett erbjudande och det var mycket mer, men jag övervägde det inte ens." Manuel López förklarar att "spanska regleringar" är en del av anledningen till att denna modell hittills inte har implementerats, "eftersom de etablerar en rad begränsningar som inte finns i andra länder", som tvingar försäljningen att delas upp i olika koncept och innebär mer komplexa förhandlingar eller till och med omöjliggör dem. Men den nationella marknadens egenart påverkar också, "som inte har så många klassiska konstnärer tillgängliga för att utföra operationer av denna typ, eftersom de på författarnivån, det vill säga kompositionsdelen, överförde den till förlag på den tiden och nu har de ingen kontroll över dessa rättigheter; och på mästarnivå, väl detsamma: under de år då de började, var det bara hans mästare som var varför det fanns så få som ägare till. att förhandla om minoritetsdelen av royalties som de redan får för upphovsrätt och att köpa det är en mycket mindre attraktiv operation än att köpa hela paketet, med katalogen av mästare och/eller publiceringsrättigheterna, som ger dig all kontroll. finansiella tillgångar med ett värde som knappast kommer att falla (snarare tvärtom), och dessutom, tack vare streaming, kan deras prestanda övervakas i realtid En perfekt balans mellan säkerhet och kapitalvinster som utan tvekan kommer att locka fler och fler investerare och, vi kommer att se om det kommer att förändra musikbranschen på gott och ont.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
24 maj 2026, 20:44
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Ganar en un día el dinero de toda una vida (y muerte): el negocio de moda en la industria musical
Beskrivning
En 2021, siguiendo los pasos de Bob Dylan, Bruce Springsteen, Sting, Justin Bieber y otras estrellas de la música, los Red Hot Chili Peppers vendieron los derechos de publicación de sus canciones al fondo Hipgnosis Songs por 140 millones de dólares, con el objetivo de capitalizar sus hits de forma inmediata en lugar de esperar a cobrar los correspondientes royalties año por año. En estos cinco años se han producido multitud de operaciones similares con muchas otras leyendas del pop y el rock, y esta misma semana, la banda californiana ha completado su plan vendiendo todas sus grabaciones (es decir, los másters de sus discos) a Warner Music Group en un acuerdo valorado en más de 300 millones de dólares . «Parece que empieza a volver a haber movimiento con este tema», respondía a este diario el experto Manuel López (del bufete legal Sympathy for the Lawyer) al hilo de la noticia. Y tenía razón, ya que apenas 48 horas después se ha anunciado una adquisición milmillonaria: Sony Music Publishing se ha hecho con la cartera de derechos musicales de Recognition Music Group (propiedad del fondo Blackstone), que incluye más de 45.000 canciones de artistas como Rihanna, Bon Jovi, Leonard Cohen, Beyoncé, Shakira, Mariah Carey o Lady Gaga por 4.000 millones de dólares , el equivalente a unos 3.400 millones de euros. De esta manera, Sony cobrará sine die (o hasta que revenda) todo el dinero que generen canciones de enorme éxito global y rentabilidad más que contrastada como 'All I Want For Christmas Is You', 'Umbrella', 'Hallelujah', 'Bad Romance', 'Livin' On A Prayer' o 'Single Ladies'. «Estamos muy orgullosos y entusiasmados de representar este increíble catálogo de muchas de las mejores canciones de la historia del pop a través de esta trascendental adquisición», ha declarado el presidente de Sony Music Group, Rob Stringer, añadiendo que «esta transacción ofrece un resultado muy positivo para Blackstone y nuestros inversores, y representa una nueva muestra de confianza en los derechos musicales como una clase de activo consolidada institucionalmente». «Está siendo una inversión bastante atractiva y en España está empezando a haber interés, nosotros ya hemos hecho algunas cosas en ese ámbito», explica Manuel López, que no obstante señala que nuestro país «aún es territorio virgen con este tema». La razón más evidente es que los repertorios más jugosos son los de cantantes y grupos mundialmente conocidos, «especialmente los clásicos», apunta López. «Los catálogos más recientes, o no son tan interesantes para el inversor, o el propio artista considera que tiene suficiente con otras vías de ingresos, como las giras, adelantos y otros conceptos, y ven más óptimo conservar sus derechos porque van teniendo ingresos anuales grandes. Los artistas veteranos ven cerca la jubilación y con estas operaciones reciben más dinero de lo que podrán recibir año a año en lo que les queda de vida. Además muchos prefieren dejar sus herencias resueltas, porque siempre es más fácil repartir dinero entre tus herederos que dejarles la gestión de unos derechos que puede ser farragosa y problemática». Así, con una sola firma los artistas no solo ganan pueden ganar un día el dinero de toda una vida, sino también de toda una muerte, ya que lo estratosférico de las cantidades que se manejan responde a la más que probable y duradera rentabilidad del material tras el deceso de su autor. En ese sentido, Pete Townshend , que acaba de cumplir 81 años este 19 de mayo, ha vendido los derechos de su nombre, su imagen y su música a la compañía Primary Wave por un precio no revelado pero que, según la compañía, ha ascendido a una suma de nueve cifras. En España tenemos artistas que pueden considerarse clásicos que han sido tentados para vender sus composiciones y grabaciones, pero que consideraron que la oferta no les hacía justicia. Hace unos años, Kiko Veneno contó a este diario que le ofrecieron cien mil euros por las suyas, una cantidad que consideró «ridícula» con toda la razón del mundo. Al comentárselo a Enrique Bunbury hace unos pocos días, contestó: «Lo que le ofrecieron a Kiko Veneno es directamente un insulto . A mí también me ha llegado alguna oferta y era bastante más, pero ni siquiera llegué a considerarla». Manuel López explica que «las normativas españolas» son parte de la razón por la que este modelo no se ha implantado hasta el momento, «porque establecen una serie de limitaciones que no hay en otros países», que obligan a trocear la venta en diferentes conceptos e implican negociaciones más complejas o incluso las hacen imposibles. Pero también influye la propia idiosincrasia del mercado nacional , «que no tiene tantos artistas clásicos disponibles para hacer operaciones de este tipo, debido a que a nivel autoral, es decir, la parte compositiva, la cedieron en su momento a editoriales y ahora no tienen control sobre esos derechos; y a nivel de másters, pues lo mismo: en los años en los que empezaron, había muy pocos casos en los que el artista fuese dueño de sus masters. Por eso solo tienen para negociar la parte minoritaria de royalties que ya están percibiendo por derechos de autor. Y comprar eso es una operación mucho menos atractivo que comprar el paquete completo, con el catálogo de másters y/o los derechos editoriales, que te dan todo el control». En cualquier caso estamos ante un mercado boyante y con futuro por que además de ser un negocio rentable, es fiable a largo plazo: las canciones que se están comprando son himnos atemporales, activos financieros con un valor que difícilmente caerá (más bien al contrario), y además, gracias al streaming se puede monitorizar su rendimiento en tiempo real. Un equilibrio perfecto entre seguridad y plusvalía que sin duda atraerá a cada vez más inversores y, ya veremos si para bien o para mal, cambiará la industria musical.