Så här är en audition på Jonde, det viktigaste provet för en ung musiker

Riksauditoriets dörrar går upp varje dag i lugn och harmoni, men under några veckor kommer en trafik av violafall in och går därifrån. Det är inte ofta man ser så många komma och gå genom korridorerna på den platsen. De rider på axlarna av unga musiker som går in på antagningsprov som kan förändra deras liv.

De är kandidaterna att gå med i National Youth Orchestra of Spain (Jonde), institutionen som har utbildat stora musiker som idag är med i de bästa orkestrarna i världen, från Royal Concertgebouw Orchestra till Berlin Philharmonic. Att komma in där är drömmen för alla unga studenter som vill ägna sig åt klassisk musik professionellt. Som Marcos Langreo, som, när han dyker upp i Auditoriet, eskorteras till båsen där han kommer att kunna värma upp tills det är hans tur. «I dessa ögonblick blir jag supernervös, det är ungefär som en existentiell kris att tänka: «Jag får ingenting, herregud.

Du får panik", förklarar han samtidigt som han tar fram sin altfiol. Minuter senare kliver han in i en hiss för att gå till kammarrummet och spela framför en bana. Längs vägen korsar han vägar med en gammal vän, som han omfamnar upphetsat, och återgår till sitt koncentrationstillstånd på millisekunder.

Allt spelas på 20 minuter. I 144-världen har ungdomar från hela 144 specialiteter ensamma medverkat. efter att ha passerat en första förvalsfas av video, har 71 valts ut för att utföra personliga auditions. Det är drömorkestern som varje professionell orkester borde likna.

Denna plats har beskrivits av många musiker, även av sin egen regissör, som en oas "Du kommer inte alltid att stöta på detta, för det är inte alltid möjligt, men jag kommer alltid ihåg att du har mycket, och att du har mycket. mycket, du kan kräva mycket tillbaka", erkänner dess chef, Ana Comesaña. Av den anledningen försäkrar han att för att det ska bli ett visst konstnärligt resultat, är det nödvändigt att rikta in sig på en viss profil av ungdomar. "Om du inte gör det här, når du inte det idealet. Om du har det och du pekar i den riktningen och samlar dem 100 personer som representerar den nivån, kan du leda dem till en bra artistisk nivå för att nå en bra artistisk nivå som en referens till deras yrkesliv Det är att leva ett ideal och att ha det idealet med dig, så att du vet hur det ska vara och sedan ta det in i ditt liv och försöka odla det var du än går, tillägger han.

Dessa unga människor som uppträder är födda mellan 1999 och 2007 och även om många uppträder för första gången, efter att ha tagit examen från det professionella konservatoriet, vill flera upprepa denna upplevelse, som Lorena Sainz, som tidigare varit en del av denna grupp. Den unga kvinnan kommer också springande eftersom hon kombinerar sin träning och sina tester med sin yrkesverksamhet i Madrids symfoniorkester. "Jag tror att det blev bättre än jag förväntat mig för i ögonblicken innan undrade jag om jag hade förberett mig tillräckligt", säger han så fort han lämnar kamerarummet där han tog provet framför domstolen. «Jag har lärt mig att du aldrig kommer att ha 100 % av tiden du skulle vilja, det kommer aldrig att vara den perfekta situationen att förbereda dig för ett test. Vi måste acceptera att situationen är som den är.

Jag skulle ha älskat att vara mer fri, men det är jag inte. Jag accepterar att jag är i toppen; Med den lilla tid jag har ska jag ge allt, och det har varit bra för mig, i den meningen att när jag kom igång var jag superkoncentrerad, säger violisten. I repetitionernas korridorer låter allt från Strauss 'Don Juan'-ljud, som orsakar fnysningar och höjda ögonbryn hos dem som har varit tvungen att framföra den, "A Midsommarnattens" Mendelssohns grej. sker i kammarrummet, men allt detta inför en tribunal, som denna gång består av Macarena Pesutic och Silvina Álvarez, både violister och lärare, samt regissören själv, Ana Comesaña. måste passa in i gruppen, vilket är en väldigt speciell sak "Det är verkligen en laginsats inom själva sektionen, i vårt fall vad som skulle vara violerna, och sedan inom orkestern De verk som måste presenteras är nyckeln." «Det finns verk som är specifikt för att mäta och jämföra; Det finns konserter som är specifika och visar allt man behöver veta för att se om personen har nivån, säger Silvina.

Även om det inte räcker med att vara duktig heller. "Det finns profiler och profiler. Ibland finns det en person så förberedd för proffsvärlden, att de kanske har gått igenom många år med unga orkestrar, där man, trots att de spelar bra, ser att de har övervunnit, i sin utveckling kan man tänka sig att den här situationen eller en delay är. persons tillgång till den professionella världen Vi måste fundera lite i vilken utsträckning och vi måste ge vika för vem som kan dra mest nytta av den här konstnärliga situationen, erkänner Comesaña. La Jonde lämnar ett outplånligt märke på alla musiker som passerar den.

Att möta dina prövningar innebär också att du lär dig hela livet. Vissa ungdomar föredrar att vara tysta av försiktighet efter nerverna i processen, medan andra, som Lorena, inte kan dölja glädjen över att vara en del av denna familj. «För mig är Jonde allt, det har gjort mig till den musiker jag är just nu, det ger mening till vad det betyder för mig att vara musiker och göra det jag gör. Det vibrerar med människor på samma frekvens eftersom vi gör det som fyller oss lika mycket och det är underbart”, säger Lorena, som äntligen fick den fantastiska nyheten att hon skulle bli en del av Jonde igen och är just nu på turné för denna grupp, som börjar i morgon i Badajoz och kommer att besöka platser som Granada International Music and Dance Festival, Baezafest eller Young Orchestras Cycle.