Påstådd Zapatero

Förklaringar kan och bör krävas av Zapatero utöver förnekandet av att ha begått något brott. Men du kan inte be honom om juridiska omöjligheter som att bevisa att det inte har förekommit någon påverkanshandel när anklagelsen inte specificerar kedjan av influenser som artikulerar den handeln. Domaren vägrar att dra tillbaka Zapateros pass efter hans uttalande vid riksdomstolen.

Förre presidenten José Zapatero måste ha kommit därifrån övertygad om att det hade gått bra för honom. Detta indikeras av hans beslut att inte ställa upp inför media för att försöka återvinna en del av det enorma territorium som gått förlorat för den allmänna opinionen och att begränsa sig till att utfärda ett uttalande som tillkännager - ytterligare ett uppskjutande - fler offentliga förklaringar. Om det hade gått bra, skulle hans advokat, Moreno Catena, ha hävt den processuella tystnad som noggrant upprätthålls hittills lite mer.

Den som förblir tyst beviljar har alltid varit en dålig kommunikationsstrategi. Att åklagarmyndigheten begärt indragning av passet och det periodiska framträdandet uppmanade till måttlig pessimism. Det var långt från den våta drömmen för vissa anklagelser om att se honom hamna i fängelse.

Det verkade till och med som en överdriven begäran, men det såg i alla fall inte bra ut för den anklagade. Det är svårt att föreställa sig före detta president Zapatero i något av de fall som motiverar försiktighetsåtgärder. Mer än en flygrisk lät det som en uträkning för att inte ha svarat på deras frågor.

Den begränsade varaktigheten av ett uttalande som förväntades vara maraton är oroande. Antingen hade Zapatero lyckats göra allt väldigt tydligt med sina förklaringar och sin universella auktorisation, eller så hade de verkat otillräckliga för domare Calama, som var lika tydlig och inte behövde slösa mer tid. Det verkar mer som det senare.

Domarens avslag på åklagarens begäran accentuerar begärans oproportionerliga karaktär och löser risken för flykt; inte om oskuld eller skuld. Om nyheterna som kommer från rättssalen är korrekta är det något överraskande med domarens förhör. Den mycket tid som ägnas åt det förmodade offshoreföretaget som skapats i Dubai med bevis på en måltid, jämfört med den mindre tiden som ägnas åt det som utan tvekan representerar den största anklagelsen: att vara den förmodade "osynliga" ledaren för en internationell komplott dedikerad till att påverka handel och penningtvätt.

Domaren själv säger det i sin order: anklagelsen är fortfarande embryonal. Det kan ställa in eller inte. Det stöder inte ens det fördömande som många redan har ålagt ZP.

Den är så embryonal att den har varit tvungen att lägga till de glada juvelerna för att ge den den kraft som den saknar.

Zapatero ber om förtroende. Men presidenten med flest röster i den spanska demokratins historia utreds inte för sina framsteg inom sociala rättigheter eller hans flyktiga hantering av den stora lågkonjunkturen.

Tro är för politik. För straffrätten räknas fakta. Och där har den tappat en del av fördelen som anklagelsen hade med versionsändringarna med avseende på den berömda klonade telefonen.

Medborgaren och tidigare presidenten utreds för sina verk och sina fakturor. Och det är vad han måste bidra med, utan att någonsin förlora ur sikte att det inte är hans ansvar att bevisa sin oskuld.

Bevisbördan ligger alltid på åklagaren. Även när det gäller offentliga personer.

Fast ibland glömmer vi. Förklaringar kan och bör krävas av Zapatero utöver förnekandet av att ha begått något brott. Men du kan inte begära juridiska omöjliga saker.

Det finns inget mänskligt eller gudomligt sätt för den förre presidenten att bevisa att det inte har förekommit någon påverkanshandel när anklagelsen inte specificerar den specifika kedja av influenser som artikulerar den handeln. Det är upp till åklagarmyndigheten att bevisa falskheten i ett sådant förnekande. Hur mycket är åsikten från en tidigare president för Spaniens regering under två mandatperioder värd?

Jag vet inte, men tydligen är någon i UDEF eller i den nationella domstolen övertygad om att de vet. Zapatero kan behöva bevisa att han har uppfyllt alla juridiska skyldigheter som de berömda smyckena kan ha genererat. Allt annat har ingen kriminell relevans.

En reversering av juvelens laddning kan inte ske. Det är upp till åklagaren att bevisa det brott som man avser att anklaga. Att ha värdesaker i ett kassaskåp är inget brott i sig.

Det är därför folk köper kassaskåp.

Fast ibland glömmer vi. Den moraliska förebråelsen tillhör inte UDEF, inte ens domaren. Det är upp till oss, på samma sätt som det inte är upp till oss att kvalificera den kriminella förebråelsen.

De verkar i separata verksamheter och det är inte tillrådligt att blanda. Låt oss inte glömma detta också. Sedan kommer ropen om rättssäkerhet.