"Parklife" av Blur, observation av mänsklig fauna i Magaluf
Det finns album som har en singel som pumpar blod till resten av låtarna, ett hjärta i form av en hit som ger mening till allt och att om man tar bort det från repertoaren så faller allt sönder, dör. I 'Parklife', Blurs tredje album, är den låten 'Girls & Boys', 90-talets poppärla som Damon Albarn tog med i sin resväska efter att ha tillbringat sommaren i Magaluf, spillningens mecka. "Ja, det är den typen av semester", förklarade Londonkonstnären för den brittiska pressen då. "Förra sommaren åkte jag på semester med Justine (Justine Frischmann, frontkvinnan i bandet Elastica) till Magaluf och stället var lika uppdelat mellan kaféer som serverade komplett engelsk frukost och riktigt klibbiga klubbar i Essex-stil." Albarn var väldigt bra när han beskrev fritidsplaneringen av denna syndens ministad, men i verkligheten var det som intresserade honom mest något mer mänskligt, mer köttsligt: «Det finns en mycket stark sexualitet i allt detta. Sanningen är att jag älskar det.
Och jag älskar folkmassor. Alla killar och alla tjejer som träffas i baren och sedan... parar sig. Det är ingen moral inblandad, jag säger inte att det borde eller inte borde hända.
Mitt sinne blir mer och mer perverterat. "Jag kan inte hjälpa det", erkände sångaren. Med tiden ville Albarn förtydliga att det inte var så att han fördjupade sig galet i den kaskad av bacchanals som Mallorcas stad bjöd på, utan snarare att han ägnade sig åt att observera den mänskliga faunan mellan ilska nätter och klibbiga gryningar, bita sig i läppen och samtidigt bli inspirerad. «Jag tittade utifrån på vad som hände, med en kombination av avsky och begär. "Hälften av mig ville vara där inne", erkände han för författaren Martin Power i boken "The Life of Blur". Fiestuqui, att ha det hade det.
Men det är sant att det i den Magaluf fanns ett konceptuellt intressant sammanhang för pop, särskilt för britpop. På 60-talet, i England, utarbetades semesterpaket i stil med Imserso, men för ungdomar. De kallades 'Club 18-30' och hela arméer av barn anmälde sig till det, som vallades som flockar till Medelhavets mest partyöar så att de kunde ge fritt spelrum åt sina lägsta passioner och återvända hem lättade och tämda.
Lekande med tanken på att skriva en låt om brittiska ungdomars smutsiga eskapader till Magaluf, insåg Albarn att deras sällskapliga och vilda beteende var mycket likt det hos djurhjordar, som passade som hand i handske med konceptet bakom albumets titel 'Parklife', i sin tur inspirerad av observationen av invånarna i offentliga trädgårdar och duvor, vare sig de var i städer och garrelbags. samlare och äldre vandrare. Ungdomens semesterreseprogram hade sin egen Club 18/30-plats i Magaluf, vars ytterdörr bar en skylt där det stod: "Ingenting är heligt. Om det ska bli ett gott skratt, är vi med.
Det var precis där Blur filmade videoklippet för "Girls & Boys", som börjar med metaforen om några malar som fladdrar runt en flicka som fladdrar en lätt, en flicka. karusell av bilder på fester på nattklubbar och morgonträffar i vattenparker och hotellmakropooler. Singeln kom ut långt före sommaren, den 7 mars. Och den var en hit för, som gitarristen Graham Coxon förklarade, ”det är den typiska roliga låten som publiken reagerar på, för det är inget komplicerat med den och den har en catchy refräng och inte konstiga. "Det är ett discobeat med texter om semester och sex, inget mer." Coxon avslöjade dock att texterna inte är baserade på vad de såg på 18/30 Club, eftersom de faktiskt aldrig hade varit där: "Vi gick aldrig, så vi skrev om karaktärer vi såg festa på andra ställen, och hittade på historier om dem. "Det finns inte mycket förstahandserfarenhet." Albarn sammanfattade låten: "Girls & Boys.
Fyra toner. Och refrängen är 'Pojkar, tjejer, kärlek'. Det är ett ganska universellt budskap, eller hur? "Gatan är som djungeln, så ring polisen / Följa flocken till Grekland / På semestern, kärleken på 90-talet, är paranoid / På soliga stränder, utnyttja dina möjligheter", börjar texten till hiten, som citerar det grekiska landet för att inte antyda att historien utspelar sig där, utan för en enkel fråga om rim.
Och så kommer refrängen som briljant röntgar det hypersexualiserade ekosystemet 18/30 och förklarar framgången med kompositionen: "Try looking for / Girls who are boys / who like boys to be girls / Who hook up with boys as if they were girls / Who hook up with girls as if they were boys." Singeln gillades så mycket att flera remixar släpptes, men den som Albarn gillade mest var den som gjordes av Pet Shop Boys. "Jag hoppas att det blir sommarens stora hit i alla klubbar i Spanien och Mallorca. Det är precis vad vi vill. "I would love for those people to like Blur..." kommenterade bandets ledare, vars ben sägs ha darrat när han såg att 'Girls & Boys' blev hans första Top 5. Medan låten erövrade världen blåste Kurt Cobain huvudet av honom med ett hagelgevär.
Två veckor senare, den 25 april 1994, fick hiten av "Girls & Boys" släppet av albumet "Parklife" att sälja fem miljoner exemplar, och i pop skulle ingenting vara sig likt.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
3 august 2026, 01:10
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
'Parklife' de Blur, la observación de la fauna humana en Magaluf
Beskrivning
Hay discos que tienen un single que bombea sangre al resto de las canciones, un corazón en forma de hit que le da sentido a todo y que si lo quitas del repertorio, todo se viene abajo, se muere. En 'Parklife', el tercer álbum de Blur , esa canción es 'Girls & Boys' , la joya del pop noventero que Damon Albarn se trajo en la maleta tras veranear en Magaluf, la meca del desparrame. «Sí, se trata de ese tipo de vacaciones», explicó en su momento el artista londinense a la prensa británica. «El verano pasado fui de vacaciones con Justine (Justine Frischmann, líder de la banda Elastica) a Magaluf y el lugar estaba dividido a partes iguales entre cafeterías que servían desayunos ingleses completos y discotecas al estilo de las de Essex, realmente horteras». Albarn hilaba muy fino al describir la urbanística del ocio de esta mini-ciudad del pecado, pero en realidad lo que más le interesaba era algo más humano, más carnal: «Hay una sexualidad muy fuerte en todo esto. La verdad es que me encanta. Y me encantan las multitudes. Todos esos tíos y todas esas chicas que se encuentran en el bar y luego... copulan . No hay moralidad de por medio, no digo que deba o no deba suceder. Mi mente se está volviendo cada vez más pervertida. No puedo evitarlo», confesó el cantante. Con el tiempo, Albarn quiso aclarar que tampoco es que se sumergiera a lo loco en la cascada de bacanales que ofrecía la ciudad mallorquina, sino que más bien se dedicó a observar la fauna humana entre noches delirantes y amaneceres pegajosos, mordiéndose el labio e inspirándose a la vez. «Estaba mirando desde fuera lo que pasaba, con una combinación de asco y deseo. La mitad de mí quería estar ahí dentro», admitió al escritor Martin Power en el libro 'The Life of Blur'. Fiestuqui, tenerla la tuvo. Pero es cierto que en aquel Magaluf subyacía un contexto conceptualmente interesante para el pop, especialmente para el britpop. En los años 60, en Inglaterra se idearon unos paquetes de vacaciones al estilo del Imserso, pero para jóvenes. Se llamaban 'Club 18-30' y a él se apuntaban ejércitos enteros de chavales, que eran pastoreados como rebaños hacia las islas más fiesteras del Mediterráneo para que dieran rienda suelta a sus más bajas pasiones y volvieran a casa desfogados y amansados. Dándole vueltas a la idea de escribir una canción sobre las lúbricas escapadas de la juventud británica a Magaluf, Albarn se dio cuenta de que su conducta gregaria y asalvajada era muy similar a la de las manadas de animales, cosa que encajaba como un guante en el concepto tras el título del disco 'Parklife' ('Vida en el parque'), a su vez inspirado en la observación de los habitantes de los jardines públicos de las ciudades, ya fueran palomas y ardillas, o basureros y paseantes de la tercera edad. El programa de viajes vacacionales juveniles tenía su propio local Club 18/30 en Magaluf, cuya puerta de entrada lucía un cartel que decía: «Nothing is sacred. If there's going to be a good laugh, we're in» («Nada es sagrado. Si va a haber un buen cachondeo, nos apuntamos»). Fue allí mismo donde Blur rodaron el videoclip de 'Girls & Boys', que arranca con la metáfora de unas polillas (la chavalada) revoloteando alrededor de una bombilla (el hedonismo desatado) para convertirse en un carrusel de imágenes de fiestas en discotecas y mañaneos de empalmada en parques acuáticos y macropiscinas de hotel. El single salió mucho antes del verano, un 7 de marzo. Y arrasó porque, tal como explicó el guitarrista Graham Coxon, «es la típica canción divertida por la que el público responde, porque no hay nada complicado en ella y tiene un estribillo pegadizo y unas connotaciones sexuales extrañas. Es un ritmo de música disco con una letra sobre vacaciones y sexo, nada más». Sin embargo, Coxon reveló que la letra no está basada en lo que vieron en el Club 18/30, porque en realidad jamás habían estado allí: «Nunca fuimos, así que escribimos sobre personajes que vimos de fiesta en otros sitios, e inventamos historias sobre ellos. No hay muchas experiencias de primera mano». Albarn resumió así la canción: «Girls & Boys. Cuatro notas. Y el coro es 'Boys, girls, love'. Ese es un mensaje bastante universal, ¿no?». «La calle es como la selva, así que llama a la policía / Siguiendo a la manada hasta Grecia / En vacaciones, el amor en los 90, es paranoico / En playas soleadas, aprovecha tus oportunidades», comienza la letra del hit, que cita al país heleno no para sugerir que la historia transcurre allí, sino por una simple cuestión de rima. Y entonces llega el estribillo que radiografía con genialidad el ecosistema hipersexualizado del 18/30 y explica el éxito de la composición: «Prueba a buscar a / Chicas que son chicos / a los que les gustan que los chicos sean chicas / Que se lían con chicos como si fueran chicas / Que se lían con chicas como si fueran chicos». El single gustó tanto que se lanzaron varios remixes, pero el que más gustó a Albarn fue el que hicieron Pet Shop Boys. «Espero que se convierta en el gran éxito del verano en todas las discotecas de España y Mallorca. Eso es justo lo que queremos. Me encantaría que a esa gente le gustara Blur...», comentó el líder de la banda, a quien según dicen le temblaron las piernas cuando vio que 'Girls & Boys' se convertía en su primer Top5. Mientras la canción conquistaba el mundo, Kurt Cobain se voló la cabeza con una escopeta. Dos semanas después, en aquel 25 de abril de 1994, el pelotazo de 'Girls & Boys' propulsó el lanzamiento del disco 'Parklife' para que vendiera cinco millones de copias, y en el pop ya nada sería igual.
