Möjlighet till hopp i Diana Fonseca
Den ekonomiska blockaden som Kuba har drabbats av gör livet svårare och svårare för kubanska medborgare, men det lyckas inte - som vi ser - att förändra den politiska regimen.
Det är inte nytt. Det har hänt förut. Det hände i Francos Spanien och upprepas i Kim Jong-uns Korea.
Befolkningen lider av effekterna av isolering och regimerna förstärker sin repressiva och auktoritära strategi. Detta väcker dock en våg av sympati och solidaritet med de konstnärer som lyckas lämna landet och visa sitt arbete utomlands. Diana Fonseca, född i Havanna 1978 och utexaminerad från Fine Arts, har bott i Madrid i fem år.
Allt hans arbete är relaterat till upplevelsen av exil och nostalgi för det avlägsna hemlandet. Nu kan vi njuta av ett urval av det i Max Estrella-galleriet. Med spår av färg från de gamla flisade byggnaderna i Havanna komponerar han en melankolisk väggmålning.
Med tändsticksaskar målar hon havet som skiljer henne från ön. Med amputerade klockor berättar han om den tid som har stulits från honom. Med kedjor och bojor påminner han om slaveri och åberopar frihet.
Och med hänglås med frön som spirar från dess inre talar det för oss om möjligheten till hopp.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
15 oktober 2026, 13:32
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Posibilidad de esperanza en Diana Fonseca
Beskrivning
La situación de bloqueo económico que viene padeciendo Cuba hace más dura y difícil la vida de los ciudadanos cubanos, pero no consigue –por lo que estamos viendo– cambiar el régimen político. No es algo nuevo. Ya ha sucedido en otras ocasiones. Sucedió en la España franquista y se repite en la Corea de Kim Jong-un. La población padece los efectos del aislamiento y los regímenes refuerzan su estrategia represiva y autoritaria. Ello atrae, sin embargo, una oleada de simpatía y solidaridad sobre aquellos artistas que consiguen salir del país y mostrar su trabajo en el exterior. Nacida en La Habana en 1978 y graduada en Bellas Artes, Diana Fonseca reside en Madrid desde hace cinco años. Toda su obra está relacionada con la experiencia del exilio y de la nostalgia de la patria lejana. Ahora, disfrutamos de una selección de la misma en la galería Max Estrella. Con restos de pintura de los viejos edificios desportillados de La Habana compone un melancólico mural. Con cajas de cerillas pinta el mar que la separa de la isla. Con relojes amputados nos habla del tiempo que le ha sido robado. Con cadenas y grilletes rememora la esclavitud e invoca la libertad. Y con candados con semillas brotando de su interior nos habla de la posibilidad de la esperanza.
