Kultur 5 tim sedan

Moby: "Elon Musk är en sociopat, vad är det här med att empati är svaghet?"

Livet för Richard Melville Hall, känd för världen som Moby, började med en stor lögn. Hans föräldrar gav honom smeknamnet efter romanen 'Moby Dick' som hans illustrerade farfarbror Herman Melville hade skrivit, och när pojken växte upp och bestämde sig för att ägna sig åt musik erövrade han den internationella elektroniska scenen med det namnet. Men 2023 visade en podcast för kändisar om släktträd att det bara var en gammal grundlös familjelegend.

Han gav det inte så stor vikt, faktiskt tycker han att det är "roligt" att någon skulle ägna tid åt att studera hans förfäder. Och eftersom det är för sent att byta kommer det även fortsättningsvis vara Moby som uppträder denna tisdag på festivalen Icónica Santalucía i Sevilla (dagen efter på Mad Cool), en stad som förvånansvärt nog inte minns om han har besökt tidigare. Det är en sådan sysselsättningsnivå som denne man har bedrivit i nästan fyra decennier, och som han redan har bestämt sig för att sätta stopp för lite i taget i syfte att sluta leva ett kontemplativt liv. —Är du förberedd på den spanska sommarens hetta? —Sista gången jag var i Spanien på sommaren, dagen efter mitt framträdande försökte jag göra lite sightseeing.

Men det var så varmt att jag bara tog några steg ner på gatan och sprang tillbaka för att ta min tillflykt till mitt hotell. Jag antar att den här gången blir det samma och jag kommer att stanna i mitt rum med luftkonditioneringen och titta på CNN-nyheterna. — Blir du inte deprimerad av att titta på nyheterna? —Som amerikansk medborgare är det att titta på nyheterna som att gå på en apokalyptisk clownshow. Det är obehagligt och det blir värre för varje dag, men det är också löjligt.

Så är det med Trump, den värsta presidenten i vårt lands historia, och samtidigt en komplett clown. Jag litar på att resten av världen redan inser detta, men i USA finns det fortfarande många som tar det på allvar, som inte vill erkänna att de helt enkelt är idioter. — Är du bekymrad över bilden som ditt land projicerar i världen idag? —USA är en så komplicerad plats... Vi gick från Barack Obama, en av de bästa presidenterna vi någonsin haft, till Donald Trump.

Vi är ett så svårt land att förstå att jag tror att resten av världen är förvirrad över oss. Vi har fantastiska vetenskapliga forskningscentra, fantastiska universitet, men vi har också brottning, vapen och dumhet. Och faktiskt, jag erkänner att det också är förvirrande för oss själva. —Låt oss gå tillbaka till Sevilla, hur kommer din konsert att se ut när det gäller repertoar?

Jag säger detta för att hans senaste album, det lugna och ambienta 'Future Quiet', är extremt annorlunda än vad han brukar göra. —Jag tror inte att det innehåller några låtar från det nya albumet. När jag går på en konsert vill jag lyssna på mina favoritlåtar, och jag kommer att göra detsamma för mina fans. Till exempel, om jag går för att se Depeche Mode, vill jag ärligt talat inte höra deras nya låtar.

Dessutom har konsertbiljetter blivit väldigt dyra och ekonomin är svår för de flesta, så jag tänker ge dem vad de vill ha för det är mitt jobb: att göra dem glada och skapa en feststämning. För att bli experimentell och mörk stannar jag hemma. När jag uppträder för tusentals människor är det jag erbjuder en show med största hits. —Jag har läst att du har hållit på med ångestproblem nästan hela ditt liv, och att lyssna på lugn musik är det som lugnar dig mest.

Är 'Future Quiet' ett album gjort för att trösta? —Jag har gjort många album för att underhålla, men målet med den här är just det, att trösta. Till människorna som lyssnar på det, och egoistiskt, till mig också, för det har hjälpt mig att hitta lugnet när jag gör det. Det har varit bra terapi i kaotiska och förvirrande tider.

Jag tror att vi invånare i stora moderna städer behöver tillflyktsorter, lugna och lugna platser, vare sig de är fysiska eller inbillade. — Albumet börjar med 'When It's Cold I'd Like To Die', som talar om någon som är trött på att fortsätta kämpa. Men sanningen är att albumet är lysande och lämnar känslan av att om hela mänskligheten stannade upp ett ögonblick för att lyssna på det, skulle världen vara en bättre plats för den lilla stunden. —Jag ska föreslå att du tar över marknadsföringen åt mig (skratt). Den låten handlar om något som vi alla frågar oss själva, oavsett om vi står med bilen mitt i en bilkö, sitter framför datorn på jobbet eller i någon situation av ångest eller stress som genereras av livet vi lever.

Behöver jag verkligen detta? Skulle jag kunna lämna allt och gå någonstans tyst, där ångesten inte slukar mig? Finns det något alternativ till denna verklighet?

Det är som frågan från Radioheads "Creep", vad gör jag här om jag inte vill vara här? —Tror du att vi går mer mot sämre än bättre? —Ja, för det har alltid funnits sociopater, i USA och runt om i världen, men fram tills nu fick de låtsas att de inte var det. Nu finns det så mycket hat och så mycket ilska att Trump har hittat den perfekta grogrunden för att säga till dem: "Ni behöver inte längre låtsas.

Du kan vara ond. Du har beviset i Elon Musk som proklamerar att empati och medkänsla är tecken på svaghet, att de är ett misstag som måste undertryckas. Men vad fan är det där?

Vad fan är det för fel på dig, en Elon fan är det för fel på dig, en Elonfan!

Originalkälla

Publicerad av ABC Cultura

6 july 2026, 01:33

Läs original

Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.

Visa originaltext (spanska)

Rubrik

Moby: «Elon Musk es un sociópata, ¿qué es eso de que la empatía es debilidad?»

Beskrivning

La vida de Richard Melville Hall, en todo el mundo conocido como Moby , comenzó con una gran mentira. Sus padres le pusieron el apodo por la novela 'Moby Dick' que había escrito su ilustre tío-tatarabuelo Herman Melville , y cuando el niño creció y decidió dedicarse a la música, conquistó la escena internacional de electrónica con ese nombre. Pero en 2023, un podcast de investigación de árboles genealógicos de famosos demostró que todo era una vieja leyenda familiar sin fundamento. Él no le dio mayor importancia, de hecho le hace «gracia» que alguien dedicara tiempo a estudiar a sus antepasados. Y como ya es tarde para cambiar, seguirá siendo Moby quien actúe este martes en el festival Icónica Santalucía de Sevilla (al día siguiente en Mad Cool), una ciudad que, sorprendentemente, el artista no recuerda si ha visitado antes. Tal es el nivel de ajetreo que ha llevado este hombre durante casi cuatro décadas, y al que ya ha decidido poner fin poco a poco con el objetivo de acabar llevando una vida contemplativa. —¿Está preparado para el calor del verano español? —La última vez que estuve en España en verano, al día siguiente de mi actuación intenté hacer algo de turismo. Pero hacía tanto calor que solo di unos pasos por la calle y volví corriendo a refugiarme en mi hotel. Supongo que esta vez será igual y me quedaré en mi habitación con el aire acondicionado viendo las noticias de la CNN. —¿No le deprime ver las noticias? —Como ciudadano estadounidense, ver las noticias es como asistir a un show de payasos apocalíptico. Es desagradable y cada día sigue yendo a peor, pero también es ridículo. Así son las cosas con Trump, el peor presidente de la historia de nuestro país, y a la vez, un completo payaso. Confío en que en el resto del mundo ya se estén dando cuenta de ello, pero en Estados Unidos aún hay muchísima gente que se lo toma en serio, que no quiere reconocer que es simplemente un idiota. —¿Le preocupa la imagen que proyecta su país en el mundo actualmente? —Estados Unidos es un lugar tan complicado... Pasamos de Barack Obama, uno de los mejores presidentes que hemos tenido, a Donald Trump. Somos un país tan difícil de entender, que creo que el resto del mundo está confuso respecto a nosotros. Tenemos grandes centros de investigación científica, grandes universidades, pero también tenemos la lucha libre, las armas y las estupidez. Y en realidad, te confieso que también es confuso para nosotros mismos. —Volvamos a Sevilla, ¿cómo va a ser su concierto en cuanto a repertorio? Lo digo porque su último disco, el plácido y ambiental 'Future Quiet', es extremadamente distinto a lo que hace habitualmente. —No creo que incluya ninguna canción del nuevo disco. Cuando voy a un concierto quiero escuchar mis canciones favoritas, y voy a hacer lo mismo para mis fans. Por ejemplo, si voy a ver a Depeche Mode, honestamente no quiero oír sus canciones nuevas. Además las entradas de conciertos se han vuelto carísimas y la economía está complicada para la mayoría de la gente, así que voy a darles lo que quieren porque ese es mi trabajo: hacerles felices y generar una atmósfera de celebración. Para ponerme experimental y oscuro me quedo en mi casa. Cuando actúo para miles de personas, lo que ofrezco es un show de grandes hits. —He leído que ha estado lidiando con problemas de ansiedad casi toda su vida, y que escuchar música tranquila es lo que más le calma. ¿'Future Quiet' es un disco hecho para reconfortar? —He hecho muchos discos para divertir, pero la meta de este es exactamente esa, reconfortar. A la gente que lo escuche, y egoístamente, también a mí, porque me ha servido para encontrar calma mientras lo hacía. Ha sido una buena terapia en tiempos caóticos y confusos. Creo que los habitantes de las grandes ciudades modernas necesitamos refugios, lugares plácidos y tranquilos ya sean físicos o imaginados. —El disco empieza con 'When It's Cold I'd Like To Die', que habla de alguien que está cansado de seguir luchando. Pero lo cierto es que el álbum es luminoso y deja la sensación de que si la humanidad entera se parase por un momento a escucharlo, el mundo sería un lugar mejor durante ese ratito. —Voy a proponerte para que me lleves el marketing (risas). Esa canción habla de algo que todos nos preguntamos, ya sea parados con el coche en medio de un atasco, sentados delante del ordenador en el trabajo o en cualquier situación de ansiedad o estrés generado por la vida que llevamos. ¿Realmente necesito esto? ¿Podría dejarlo todo y largarme a un lugar tranquilo, donde la ansiedad no me devore? ¿Hay una alternativa a esta realidad? Es como la pregunta de 'Creep' de Radiohead, ¿qué hago yo aquí, si no quiero estar aquí? —¿Cree que vamos más hacia peor que hacia mejor? —Sí, porque siempre ha habido sociópatas, en Estados Unidos y en todo el mundo, pero hasta ahora tenían que fingir que no lo eran. Ahora hay tanto odio y tanta rabia, que Trump ha dado con el caldo de cultivo perfecto para decirles: «Ya no tenéis por qué seguir fingiendo. Podéis ser malvados». La prueba la tienes en Elon Musk proclamando que la empatía y la compasión son muestras de debilidad, que son un error que debe ser suprimido. ¿Pero qué demonios es eso? ¿Qué demonios te pasa, Elon? ¡Eres un maldito sociópata!

3 visningar
Dela:

Svep för att byta artikel

Vi använder cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på vår webbplats. Genom att klicka "Acceptera alla" samtycker du till användningen av alla cookies. Läs mer i vår cookiepolicy och integritetspolicy.