Kritik från arkitekterna efter tilldelningen av designen för renoveringen av huvudkontoret för regionen Madrid: "Jag såg inte något liknande"
Experter beskriver föreställningen på Real Casa de Correos som ett "infall" och kallar anbudet en "felaktig process" för att tilldelas en inredningsarkitekt utan den utbildning som vanligtvis krävs genom figuren "enskild konstnärlig prestation". Ayuso-regeringen försvarar att studion är "idéns ägare" och har arkitekter. Madrids kommun belönar utformningen av renoveringen av huvudkontoret i Puerta del Sol för nästan 60 000 euro. "Jag har aldrig sett något liknande, ingen direkt koncessionsfil eller genom en tävling med dessa egenskaper och med ett sådant ovanligt intrång." Mariano González, en registrerad arkitekt i Asturien, är en av rösterna inom sektorn som har visat sina misstankar med tilldelningen av designen för renoveringen av det kungliga postkontoret.
Den 7 augusti publicerade regionen Madrid detaljerna i anbudsförfarandet för denna fas av arbetena vid sitt huvudkontor i Sol, arbete som fick medias framträdande plats efter att regeringen i Isabel Díaz Ayuso angav dess utveckling som skälet till att förvärva den 485 kvadratmeter stora takvåningen och 199 kvadratmeter terrass i Chamberí. Enligt den regionala verkställande direktören skulle den här fastigheten som nu säljs genom Planifica Madrid användas som värd för "möten" fram till slutet av reformen, trots att de inte hade de relevanta tillstånden för sådan användning. De yrkesverksamma som den här tidningen kontaktar är överens om att det är onormalt att ge en inredningsarkitekt ett ingripande som det emblematiska Puerta del Sol-utrymmet, särskilt eftersom det äger rum i en byggnad som skyddas med kategorin Asset of Cultural Interest (BIC).
Ett förfarande utan reklam eller fri konkurrens som gav projektet till inredningsarkitekten Alejandra Pombo (kusin till influencern María Pombo) för 59 377 euro, inklusive moms. Pombo tog examen i inredningsarkitektur från Polytechnic University of Madrid och det är inom detta område som hon har utvecklat sin karriär, för närvarande genom sitt företag Pombo Estudio SL. De konsulterade källorna riktar inte sina förebråelser mot att utvärdera hans karriär eller hans CV, för vissa godtagbara och för andra "uppenbart otillräckliga", utan fokuserar istället på att ifrågasätta utformningen av projektet, såväl som Pombos utbildningsprofil och arbetsområde. "Du kan inte tilldela på bekostnad av en arkitekt som senare införlivar" För Elena Sarabia, arkitekt och stadsplanerare, "inkluderar kontraktet och specifikationerna element som en inredare inte kan designa i en fastighet med hög skyddsnivå." Han förklarar att, i en konstruktion med egenskaperna hos den ikoniska byggnaden i centrala Madrid, "ett ingrepp på fasaden innebär också skador på strukturen, och så snart den berörs måste en arkitekt ingripa." Ur hans synvinkel är det ett förfarande "felaktigt från ursprunget", eftersom "man inte kan tilldela det på bekostnad av att senare införliva en kvalificerad arkitekt i sitt team".
Detta, menar han, måste vara detaljerat från början och styra både utformningen och genomförandet av åtgärden. Enligt Sarabia, "ett dekorations- eller inredningsprojekt i den här fastigheten kan bara förändra möbler och färg, du kan inte ens röra listerna på väggarna." Han understryker kraven och rigoriteten som ställs av Local Historical Heritage Commission, en organisation som är beroende av kulturministeriet genom vilken designen som Pombo nu utvecklar kommer att behöva gå igenom: "Om du gör minimala förändringar i fem rum och inte i det sjätte, kan de tvinga dig att agera i alla sex för homogenitetsskäl. De kräver fotografier och förklaringar av allt material som används och när jag ska få underhållet att det ska användas, när det ska underhållas. var tvungen att utsätta mig för detta fall, jag har varit medveten om att inte "jag skulle ha kunnat göra det utan min träning.
Du måste specificera hur du ska utföra restaureringarna eller varför vissa element kan rehabiliteras och andra inte kan." I en BIC med monumentkategori kräver all invändig renovering en positiv kulturarvsrapport, till och med att flytta en plugg. De bör vara exemplariska och tilldelas en person med relevanta kvalifikationer, som kan förklara det exakta arbetet Lucía Bentué — Arkitekt och medlem av gruppen av representanter Nexo COAM Hennes professionella kollega Lucía Bentué, medlem av gruppen av Nexo-representanter vid College of Architects of Madrid (COAM), går ett steg längre: "I en BIC som den här, kräver till och med en reform av hennes monument i denna kategori, en reform av hennes monument. att flytta en plugg Det är därför de ska vara exemplariska och ge den till en person med relevanta kvalifikationer, som kan förklara det exakta arbetet och vad det behöver. "Det finns många arkitekter med stor kapacitet att utföra det här arbetet, med den nödvändiga tekniska kunskapen, och som sedan skulle kunna integrera inredningsarkitekter eller dekoratörer i sitt team", sammanfattar Bentué i uttalanden till Somos Madrid. – Det logiska vore att göra ett konstnärligt regikontrakt med en inredare så att huvudentreprenaden går till en arkitekt med erfarenhet av rehabilitering och representativa utrymmen, säger han. Tvivel kring det ”single artistic performance” Ett av argumenten som ligger till grund för de tekniska specifikationerna för den kontroversiella utmärkelsen är karaktären av ”single artistic performance”, en av de siffror som lagen om offentliga avtal reserverar för kontrakt som förhandlas fram utan reklam och utan fri konkurrens, samt det vanligaste sättet för huvudpristagaren att inte vara en arkitektateljé.
För arkitekten Berta Gámez är att tillgripa denna formel i det här fallet "ett skämt": "Jag förstår att med ett kontrakt av denna stil har man kommit överens om byggandet av Guggenheim med Frank Gehry, men här använder de ett kryphål i en norm skapad för skulpturer eller målningar, inte för en mer traditionell reform, som också ges till en halvokänd person utan någon speciell konstnärlig relevans." Mariano González fokuserar på denna fråga: "Det är inte ett ominredningsprojekt inom ett större ingrepp, utan snarare lite tvärtom, arkitekturen är underordnad inredningen. Detta är inte alls vanligt utan att det är ett unikt konstnärligt ingrepp, och i det här fallet ser det mer fotgängare ut. Sedan görs ett försök att rättsligt passa in som kräver det inkorporerade arkitektoniska projektet i den arkitektoniska konstruktionen. möjligheten till efterföljande underleverantörer, men det är en ovanlig och inte rigorös process." Det är inget ominredningsprojekt inom ett större ingrepp, utan lite tvärtom är arkitekturen underordnad inredning.
Detta är inte alls vanligt utan att det är ett enastående konstnärligt ingripande, och i det här fallet ser det mer fotgängare ut Mariano González Arkitekt En annan berömd Madrid-arkitekt som föredrar att inte avslöja sin identitet, med erfarenhet av ingrepp på skyddade tillgångar, påpekar i samma linje: "Du kan anställa någon som inte är arkitekt, alltid kräver dessa i teamet, även om de inte har hänt det i teamet, även om det inte har hänt en i teamet. Det är nu, det här alternativet är vanligtvis reserverat för verk av en viss konstnär som påverkar en skyddad byggnad, men det är inte så att det inte är specificerat vad mottagaren bidrar med är unikt. "Känslan det ger är improvisation, som om det hade skapats och belönats ad hoc", tillägger han. En "oprofessionell" fil Rubén Arroyo är just en teknisk arkitekt, registrerad i 20 år och specialiserad på hotellsektorn "snabb och oprofessionell fil" där denna vitala figur utelämnas, eller åtminstone inte specificeras: "De blandar lätt begrepp som inredningsprojekt och utförande av grundläggande eller verkställande arbeten.
Vid vissa tillfällen använder de byggnadsrehabiliteringsterminologi, vilket innebär ett annat koncept än den ursprungliga fastigheten och därför stör strukturen med ett arkitektoniskt projekt. Inredaren kan, enligt hennes uppenbara kvalifikation, inte utöva frivillig ledning." Hon ifrågasätter också behovet av ingreppet i en byggnad vars senaste renovering går tillbaka till 2018: "Arbetet var kopplat till ett strukturellt problem som är helt falskt. Det finns inget som helst berättigande för ingreppet, det verkar som ett infall av plåt och färg att anpassa beklädnader eller möbler och det behöver inte allt detta krångel.
Speciellt om du sedan ska snabbspåra det förhandlade kontraktet utan reklam. Det mest logiska hade varit att få ett mindre kontrakt med hänvisning till tre företag." Han menar att huvudproblemet med anbudet, förutom "en överdriven brådska", är att "det förmedlar känslan av att ha klätt upp kontraktet för att ge det specifikt till en person." Arbetet var kopplat till ett strukturellt problem som är falskt. Det finns inget som motiverar det som ett inslag av metall och att det verkar som att hon har en invändning och att måla möbler och att det tycks vara en invändning av metall.
Behöver inte allt detta krångel Rubén Arroyo — Teknisk arkitekt Experterna som konsulterades För den här tidningen är de överens i sin kritik av specifikationerna och koncessionen, men inte på en väsentlig punkt som djupet i arbetet, till exempel Arroyo och arkitekten som föredrar att reservera sin identitet, antyder till exempel att arkitekten är nödvändig eftersom vi talar om den föreslagna rehabiliteringen, utan som en rehabiliteringsreform. inredningsentreprenad: ”Många arbeten inom förvaltningen utförs med egna tekniker som inte behöver följa byggplanelagen. Det finns en tekniker på huvudkontoret, i själva verket pågår det förmodligen ständigt arbete i den byggnaden", säger den andra av dem. Tvärtom, Elena Sarabia insisterar på att, på grund av byggnadens BIC-karaktär, "varje ingrepp som innebär att en skiljevägg flyttas eller som minimalt påverkar fasaden kräver en välutvecklad process som överensstämmer med Berta Gámez-standarder i dessa delar av arvet." till "ett mycket vagt dokument som inte vid något tillfälle talar om verkets innehåll, utöver det där omnämnandet av ett konstverks karaktär.
Bortsett från tvivel om verkets omfattning, betonar han att gränsen som kräver att inkorporera en arkitekt i en BIC ligger i inverkan på utrymmenas struktur eller konfiguration, det vill säga, "någon ingripande som jag inte kan göra med den här arkitekten." det talas om att röra snickeri- eller luftkonditioneringsanläggningar." Ayuso-regeringen motiverar den konstnärliga singulariteten eftersom de i Pombos ateljé är "ägare till idén" Från presidentministeriet, en avdelning av den autonoma verkställande makten som fungerar som den tilldelande enheten och som arbetet beror på, argumenterar de som svar på frågorna i detta medium att "samordnare av Madrids arkitekter har gjort att alla arkitekter har utfört arbeten i detta medium. 2025 och det kommer att fortsätta under 2026 och 2027.” "För renovering av uteplatsen och andra våningen begärdes fyra offerter inom ett mindre kontrakt." Det alternativ som teknikerna uppskattar bäst har tilldelats renoveringsprojektet genom ett förhandlat kontrakt", konstaterar de och syftar på de "konstnärliga skäl" som arkitekterna ifrågasätter. Ayuso-teamet motiverar denna konstnärliga karaktär i att de framgångsrika anbudsgivarna är "idéns ägare", en omständighet som kan utvidgas till en stor majoritet av liknande kontrakt för design av verk och renoveringar som utarbetats av arkitektur- eller stadsplaneringsstudior, men där denna siffra inte används. De anger att "denna studie också Det har uppenbarligen arkitekter." Somos Madrid har försökt kontakta Alejandra Pombos studio utan framgång.
Samtidigt är det här företagets webbplats fortfarande under uppbyggnad och visar inte inredningsarkitektens arbete eller hennes portfölj. I rapporten om förfarandet står det att Pombos studio "tillgodogör erfarenhet av arbete som utförts i skyddade byggnader eller byggnader av historiskt värde" med ingrepp, till exempel i Hipódromo de la Zarzuela, förklarat BIC som ett monument, för närvarande under utveckling. De regionala källorna avancerar Likaså "när projektet väl är levererat kommer utförandet av arbetena att läggas ut på anbud genom ett öppet kontrakt, som vi alltid gör." De hävdar att "som en BIC måste alla åtgärder som utförs ha godkännande av Heritage Commission." Därmed hoppas de att denna organisation inte kommer att invända mot operationen.
Samtidigt har advokaten Javier Flores (som har tagit Ayuso-regeringens köp av takvåningen Chamberí till revisionsrätten) utarbetat en rapport där han sammanställer de mest onormala och ogenomskinliga aspekterna av anbudet. För att göra detta har han räknat med dussintals arkitekter och specialister: "Det ligger ett projekt på bordet vars innehåll och dokument måste styras och signeras av en arkitekt. Tillflykten för konstnärligt skapande används för att ge det till någon som inte är från det området", säger han i samtal med detta medium.
Han talar om ett "motsägelsefullt dokument, en konstig copy-paste där de blandar kontrakt som bjuds ut till arkitekter med andra för konstnärligt skapande så att denna person kan komma in." – Man kan till och med tro att det är ett inredningskontrakt som leder till något annat, halkar han. Utöver de mest kontroversiella aspekterna av kontraktet, anser Berta Gámez att det är ett "missat tillfälle" att genomföra en verkligt betydelsefull reform i en emblematisk byggnad: "Rehabiliteringen av ett utrymme med dessa egenskaper, med den respekt det förtjänar och den historia det bär, kräver rigor från vem som ingriper och hur det ingriper i en stor byggnadskonflikt av en stor byggnadskonflikt. lokalerna i det här landet är dåligt optimerade i sin fördelning av kontor eller funktioner. Allt lappas, men röran eller dålig luftkonditionering fortsätter, vare sig det är BIC eller inte, det är byggnader med en annan arkitektur och en annan fördelning av utrymmen i sitt ursprung, där dagens krav är annorlunda och kräver mer öppna rum. "Det som verkligen är transcendentalt för en BIC skulle vara en omkonfigurering av skiljeväggarna, anläggningarna eller energieffektiviteten.
Det skulle verkligen förbättra arbetarnas och därmed medborgarnas dagliga liv", påpekar han. "Naturligtvis skulle ett annat alternativ, ännu bättre om möjligt, vara att avsätta de pengarna, till exempel för att förbättra strukturerna på de skolor som behöver dem mest", avslutar han. Stöd Somos Madrids journalistiska arbete Denna information har kunnat komma fram tack vare de personer som stöder den lokala Madrid-utgåvan av elDiario.es. Om du också vill och kan göra det, bli medlem, bli medlem och bidra till att stödja vårt dagliga arbete och ge ut exklusiva som förändrar saker och ting.
Om du redan har ett abonnemang kan du ge ett extra bidrag till den lokala delen av Madrid för att stödja lokal information, om vad som är viktigt i det dagliga livet för invånarna i denna stad: för att göra det, skriv in avsnittet "din kvot" i din privata profil. Din hjälp till lokaljournalistiken är viktig.
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
16 august 2026, 21:30
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Las críticas de los arquitectos tras la adjudicación del diseño de la reforma de la sede de la Comunidad de Madrid: "No vi nada igual"
Beskrivning
Expertos califican de "capricho" la actuación en la Real Casa de Correos y tachan la licitación de "proceso viciado" por otorgarse a una interiorista sin la formación habitualmente requerida mediante la figura de la "actuación artística única". El Gobierno de Ayuso defiende que el estudio es "dueño de la idea" y tiene arquitectosLa Comunidad de Madrid adjudica por casi 60.000 euros el diseño de la reforma de la sede en la Puerta del Sol “No vi nunca nada igual, ningún expediente de concesión directa o mediante concurso con estas características y con un intrusismo tan inusual”. Mariano González, arquitecto colegiado en Asturias, es una de las voces del sector que han mostrado sus suspicacias con la adjudicación del diseño de la reforma de la Real Casa de Correos. La Comunidad de Madrid publicó el pasado 7 de agosto los pormenores de la licitación para esta fase de las obras de su sede en Sol, unos trabajos que adquirieron protagonismo mediático después de que el Gobierno de Isabel Díaz Ayuso esgrimiese su desarrollo como el motivo para adquirir el ático de 485 metros cuadrados y 199 de terraza en Chamberí. Según el Ejecutivo regional, ese inmueble ahora puesto en venta a través de Planifica Madrid iba a servir para acoger “reuniones” hasta el fin de la reforma, pese a no contar con los permisos pertinentes para dicho uso. Los profesionales contactados por este periódico coinciden en lo anómalo de otorgar a una arquitecta de interiores una intervención como la del emblemático espacio de la Puerta del Sol, sobre todo porque tiene lugar en un edificio protegido con la categoría de Bien de Interés Cultural (BIC). Un procedimiento sin publicidad ni libre concurrencia que concedió el proyecto a la interiorista Alejandra Pombo (prima de la influencer María Pombo) por 59.377 euros, IVA incluido. Pombo es graduada en Arquitectura de Interiores por la Universidad Politécnica de Madrid y es en esta rama donde ha desarrollado su carrera, en la actualidad a través de su empresa Pombo Estudio SL. Las fuentes consultadas no dirigen sus reproches en valorar su trayectoria o su currículum, para algunas aceptable y para otras “manifiestamente insuficiente”, sino que se centran en cuestionar la redacción del proyecto, así como el perfil formativo y el área de trabajo de Pombo. “No puedes adjudicar a expensas de que incorpore luego un arquitecto” Para Elena Sarabia, arquitecta y urbanista, “el contrato y los pliegos incluyen elementos que no puede diseñar una decoradora de interiores en un inmueble con un alto nivel de protección”. Explica que, en una construcción de las características del icónico edificio del centro de Madrid, “una intervención en la fachada también implica afección a la estructura, y en cuanto se toca esta debe intervenir un arquitecto”. Desde su punto de vista, se trata de un procedimiento “viciado de origen”, ya que “no puedes adjudicarlo a expensas de que incorpore luego un arquitecto cualificado en su equipo”. Este, sostiene, debe estar detallado desde el origen y comandar tanto el diseño como la ejecución de la actuación. Según Sarabia, “un proyecto de decoración o interiorismo en este inmueble solo puede cambiar los muebles y pintar, ni siquiera puedes tocar las molduras de las paredes”. Recalca las exigencias y el rigor impuestos por la Comisión Local de Patrimonio Histórico, organismo dependiente de la Consejería de Cultura por el que tendrá que pasar el diseño que ahora elabore Pombo: “Si haces cambios mínimos en cinco estancias y en la sexta no, te pueden obligar a actuar en las seis por cuestiones de homogeneidad. Exigen fotografías y explicaciones de todos los materiales empleados, del estado del inmueble y del mantenimiento que se le va a dar. Cuando he tenido que exponerme a esta instancia he sido consciente que no habría sido capaz sin mi formación. Debes detallar cómo vas a llevar a cabo las restauraciones o por qué determinados elementos se pueden rehabilitar y otros no”. En un BIC con categoría de monumento, cualquier reforma del interior requiere informe positivo de Patrimonio, hasta mover un enchufe. Deberían ser ejemplares y adjudicar a una persona con la titulación pertinente, capaz de explicar la obra exacta Lucía Bentué — Arquitecta y miembro del grupo de representantes Nexo COAM Su compañera de profesión Lucía Bentué, miembro del grupo de representantes Nexo en el Colegio de Arquitectos de Madrid (COAM), va un paso más allá: “En un BIC con la categoría de monumento como este, cualquier reforma del interior requiere un informe positivo de Patrimonio, hasta para mover un enchufe. Por eso deberían ser ejemplares y adjudicar a una persona con la titulación pertinente, que sea capaz de explicar la obra exacta y qué es lo que necesita”. “Hay muchos profesionales de la arquitectura con mucha capacidad para hacer este trabajo, con el conocimiento técnico necesario, y que luego podrían incorporar en su equipo a interioristas o decoradores”, resume Bentué en declaraciones a Somos Madrid. “Lo lógico sería hacer un contrato de dirección artística a un interiorista para que el contrato principal lo tenga un arquitecto con experiencia en rehabilitación y espacios representativos”, plantea. Dudas sobre la “actuación artística única” Uno de los argumentos en los que el pliego técnico se apoya para la controvertida adjudicación es el carácter de “actuación artística única”, una de las figuras que la Ley de Contratos del Sector Público reserva para contratos negociados sin publicidad y sin libre concurrencia, así como la vía más común para que el principal adjudicatario no sea necesariamente un estudio arquitectónico. Para la arquitecta Berta Gámez, recurrir a dicha fórmula en este caso es “una tomadura de pelo”: “Entiendo que con un contrato de ese estilo se acuerde con Frank Gehry la construcción del Guggenheim, pero aquí están utilizando un vacío en una norma creada para esculturas o cuadros, no para una reforma más tradicional, que además se da a una persona semidesconocida sin especial relevancia artística”. Mariano González incide en este asunto: “No es un proyecto de redecoración dentro de una intervención más grande, sino que es un poco al revés, se supedita la arquitectura al interiorismo. Esto no es nada habitual sin que sea una intervención artística singular, y en este caso pinta más pedestre. Luego se intenta encajar legalmente ese proyecto arquitectónico que requiere la incorporación de un arquitecto, efectivamente el pliego incluye la posibilidad de su subcontratación posterior. Pero es un proceso inusual y poco riguroso”. No es un proyecto de redecoración dentro de una intervención más grande, sino un poco al revés, se supedita la arquitectura al interiorismo. Esto no es nada habitual sin que sea una intervención artística singular, y en este caso pinta más pedestre Mariano González — Arquitecto Otro reputado arquitecto madrileño que prefiere no desvelar su identidad, con experiencia en intervenciones sobre bienes protegidos, apunta en la misma línea: “Puedes contratar alguien que no sea arquitecto, exigiendo siempre que cuente con uno en el equipo, como pasa también en estos pliegos aunque todavía no se haya detallado de quién se trata. Ahora bien, esa opción suele reservarse para obras de un determinado artista que afectan a un edificio protegido. Es ahí cuando se entiende emplear ese procedimiento, pero no es el caso. No se especifica qué aporta la beneficiaria para ser única”. Este testimonio califica el proyecto de rehabilitación de la sede de Sol como “muy mal redactado” y cuestiona la falta de detalles sobre la incorporación de otra importante figura, la del arquitecto técnico o aparejador. “La sensación que da es la de improvisación, como si se hubiera creado y adjudicado ad hoc”, apostilla. Un expediente “poco profesional” Rubén Arroyo es precisamente arquitecto técnico, colegiado desde hace 20 años y especializado en el sector hotelero. Califica de “primordial” que el diseño del proyecto de obra especifique el aparejador responsable, con independencia de que luego se incorporen interioristas u otros profesionales. Arroyo critica un “expediente rápido y poco profesional” donde se prescinde, o al menos no se concreta, esta vital figura: “Mezclan a la ligera conceptos como proyecto de interiorismo y de ejecución de obras básica o ejecutiva. En algunos puntos usan terminología de rehabilitación de edificio, que implica un concepto diferente del inmueble original y, por tanto, interferir en la estructura con un proyecto arquitectónico. La decoradora, según su titulación aparente, no puede ejercer la dirección facultativa”. Cuestiona, además, la necesidad de la intervención en un edificio cuya última reforma data de 2018: “La obra se vinculaba a un problema estructural que es totalmente falso. No hay justificación de ningún tipo para la intervención, parece un capricho de chapa y pintura para adaptar revestimientos o mobiliario y eso no necesita todo este jaleo. Sobre todo si luego vas a tirar por la vía rápida del contrato negociado sin publicidad. Lo más lógico habría sido sacar un contrato menor citando a tres empresas”. Cree que el principal problema de la licitación, además de “una prisa desmedida”, es que “transmite la sensación de haber vestido el contrato para dárselo específicamente a una persona”. La obra se vinculaba a un problema estructural que es falso. No hay justificación para la intervención, parece un capricho de chapa y pintura para adaptar revestimientos o mobiliario y eso no necesita todo este jaleo Rubén Arroyo — Arquitecto técnico Los expertos consultados por este diario coinciden en sus reproches a los pliegos y la concesión, pero no en un punto esencial como el calado de las obras. Arroyo y el arquitecto que prefiere reservar su identidad, por ejemplo, sugieren que el arquitecto es necesario porque se habla de rehabilitación, pero que en el fondo la reforma tal y como está planteada podría haberse resuelto con un mero contrato de interiorismo: “Muchas obras de la administración se hacen con técnicos propios que no precisan tener que ajustarse a la Ley de Ordenación de la Edificación. Se ocupa un propio técnico en la oficialía mayor, de hecho seguramente haya obras constantes en ese edificio”, dice el segundo de ellos. Por el contrario, Elena Sarabia insiste en que, por el carácter de BIC del edificio, “cualquier intervención que implique mover un tabique o afecte mínimamente a la fachada requiere un proceso bien elaborado que pase los estándares de Patrimonio”. Berta Gámez cree que estas discrepancias se deben en parte a “un pliego muy vago que en ningún momento habla del fondo de los trabajos, más allá de esa mención al carácter de obra de arte”. Al margen de las dudas sobre el alcance de los trabajos, subraya que el límite que requiere incorporar un arquitecto en un BIC está en la afección a la estructura o en la configuración de los espacios. Esto es, “cualquier intervención no recuperable”. “Tengo muchos reparos en que con este alcance que no haga falta arquitecto, se habla de tocar la carpintería o instalaciones de climatización”. El Gobierno de Ayuso justifica la singularidad artística ya que en el estudio de Pombo son “dueños de la idea” Desde la Consejería de Presidencia, departamento del Ejecutivo autonómico que actúa como entidad adjudicataria y del que dependen los trabajos, argumentan en respuesta a las preguntas de este medio que “la Comunidad de Madrid cuenta con una arquitecta que coordina todas las obras que se están llevando a cabo desde 2025 y que seguirán en 2026 y 2027”. “Para la reforma del patio y la segunda planta se solicitaron cuatro ofertas dentro de una contratación menor. A la opción mejor valorada por los técnicos se le ha adjudicado el proyecto de reforma a través de un contrato negociado”, exponen, aludiendo a esas “razones artísticas” que cuestionan los arquitectos. El equipo de Ayuso justifica este carácter artístico en que los adjudicatarios son “los dueños de la idea”, una circunstancia ampliable a una gran mayoría de contratos similares para el diseño de obras y reformas elaborados por estudios de arquitectura o urbanismo, pero donde no se recurre a esta figura. Precisan que “este estudio también cuenta, evidentemente, con arquitectos”. Somos Madrid ha tratado de contactar, sin éxito, con el estudio de Alejandra Pombo. Mientras, la web de esta empresa sigue en construcción y no muestra trabajos de la interiorista ni su portfolio. La memoria del procedimiento recoge que el estudio de Pombo “acredita experiencia en trabajos realizados en edificios protegidos o de valor histórico” con intervenciones, por ejemplo, en el Hipódromo de la Zarzuela, declarado BIC como Monumento, actualmente en desarrollo. Las fuentes autonómicas avanzan asimismo que “una vez entregado el proyecto, se licitará la ejecución de las obras a través de un contrato abierto, como hacemos siempre”. Sostienen que “al ser un BIC, todas las actuaciones que se ejecutan deberán contar con el visto bueno de la comisión de Patrimonio”. Así, esperan que este organismo no ponga reparos a la operación. Paralelamente, el abogado Javier Flores (que ha llevado al Tribunal de Cuentas la compra del ático de Chamberí por parte del Gobierno de Ayuso) ha elaborado un informe en el que recopila los aspectos más anómalos y opacos de la licitación. Para ello, ha contado con decenas de arquitectos y especialistas: “Hay sobre la mesa un proyecto cuyos contenidos y documentos tienen que ser dirigidos y firmados por un arquitecto. Se usa el refugio de la creación artística para dárselo a alguien que no es de ese ámbito”, afirma en conversación con este medio. Habla de un “pliego contradictorio, un copiapega extraño donde mezclan contratos que se licitan a arquitectos con otros de creación artística para que pueda entrar esta persona”. “Se podría pensar incluso que es un contrato de interiorismo que se deriva a otra cosa”, desliza. Más allá de los aspectos más polémicos de la contratación, Berta Gámez cree que se trata de una “oportunidad perdida” para llevar a cabo una reforma verdaderamente significativa en un edificio emblemático: “La rehabilitación de un espacio de estas características, con el respeto que merece y la historia que acarrea, exige un rigor desde quién interviene y desde cómo interviene. Un proyecto de decoración no soluciona grandes conflictos de este tipo de edificios. Gran parte de los recintos administrativos de este país están mal optimizados en su distribución de despachos o funciones. Todo se va parcheando, pero continúa el desbarajuste o la mala climatización. Sean BIC o no, son edificios con otra arquitectura y otra distribución de espacios en su origen, donde las demandas actuales son distintas y requieren estancias más diáfanas”. “Lo realmente trascendental para un BIC sería una reconfiguración de la tabiquería, las instalaciones o la eficiencia energética. Eso mejoraría de verdad el día a día de los trabajadores y por tanto el ciudadano”, apunta. “Claro que otra opción, mejor si cabe, sería destinar ese dinero por ejemplo a mejorar las estructuras de los colegios que más lo necesitan”, concluye. Apoya el trabajo periodístico de Somos Madrid Esta información ha podido salir a la luz gracias a las personas que apoyan la edición local de Madrid en elDiario.es. Si tú también quieres y puedes hacerlo, hazte socia, hazte socio y contribuye a sostener nuestro trabajo diario y a publicar exclusivas que cambien las cosas. Si ya tienes una suscripción, puedes hacer una aportación extra a la sección local de Madrid para apoyar las informaciones de proximidad, sobre lo que importa en el día a día de los habitantes de esta ciudad: para hacerlo, entra en el apartado de 'tu cuota' en tu perfil privado. Tu ayuda al periodismo local es importante.