Jaén var den största blyproducenten i världen. Decennier senare vill han upprepa spelet med sällsynta jordartsmetaller, men han har ett problem: verkligheten

Någonstans mellan Linares och La Carolina finns ett rostigt borrtårn: järnskelettet från det som i slutet av 1800-talet var världens största blyproducent. Det är uppenbarligen det förflutna, men på senare år är många helt besatta av att det också är framtiden. Vi har det senaste exemplet på detta cirka 80 kilometer norr om borrtornet.

Där, i Aldeaquemada, har ett australiensiskt företag precis tagit ut en borrkärna och meddelat att det är "ett område av hög kvalitet." Frågan som svävar över Jaén dessa månader är inte om det finns mineraler under fötterna.

Det vet vi alla. Frågan är om all denna dans av prospektering som vi ser är något verkligt eller bara är ett uttryck för önskan från en provins som fortsätter att associera sin "guldålder" med gruvdrift. I Xataka Skatten som Europa letade efter i Kina finns i Jaén: koncentrat av sällsynta jordartsmetaller på 19,4 % Vad händer?

Det sista avsnittet har som sagt Osmond Resources med. I SOR-08-undersökningen har mer malm fällts än väntat i norra delen av provinsen. Vi pratar om ett projekt som omfattar 756 gruvenheter mellan Aldeaquemada och Santiesteban del Puerto och som söker "titan, zirkonium, hafnium och sällsynta jordartsmetaller" fångade i kvartsit som för hundratals miljoner år sedan var strandsand.

Annonsen har ett knep, ja. Vad de har meddelat är en bekräftelse "under" borrning. Laboratorieanalyser (de som räknas) kommer att ta veckor.

Men i verkligheten är det inte det som intresserar oss. Det räcker med att göra en liten sökning på internet för att bekräfta att hela Jaén har drillats med passion och entusiasm i månader. Och var kommer all den entusiasmen ifrån?

I princip tre relativt oberoende motorer. Den första är geopolitisk: 2024 tryckte Europeiska unionen på gaspedalen för "mineralsuveränitet" och godkände en förordning om kritiska råvaror. Tanken var att säkerställa att utvinning, bearbetning och återvinning av strategiska råvaror som utförs i Europa täcker 10 %, 40 % respektive 25 % av EU:s efterfrågan.

Ett projekt som Orión, orienterat mot sällsynta jordartsmetaller, är typiskt för något som i Europa (och i Madrid) låter som ära. Det som hände i Madrid är inte retoriskt. För bara ett par månader sedan godkände regeringen en råvaruplan på 414 miljoner euro som inkluderar den största gruvprospekteringskampanjen i Spanien på mer än ett halvt sekel.

Sierra Morena nämns uttryckligen i den. Sara Aagesen gick så långt som att säga att det "med all säkerhet" kommer att dyka upp sällsynta jordartsmetaller i landet.

Och så är det aktiemarknaden...

Det är den tredje motorn. Företag som Osmond Resources lever av fyndigheterna, ja; men framför allt lever de av nyhetscykeln. När allt kommer omkring beror dess börsvärde mer på "mediestriden" än på de slutliga resultaten.

På ett så komplext område som gruvdrift är misslyckande nästan givet. Och varför är det viktigt? För bakom allt detta oväsen finns det många små, åldrande städer som säljer en ny framtid.

Borgmästaren i Aldeaquemada var snabb med att fira Osmonds resultat som ett sätt att "generera sysselsättning och välstånd." Men verkligheten är att de flesta prospekteringsprojekt aldrig kommer till produktion. Energiomställningen har fungerat som ett alibi för att se under jorden igen, men sektorn har förändrats så mycket att för de allra flesta aktörer börjar förväntningarna bli mer användbara än verkligheten. Och det, i Empty Spain, är ett existentiellt problem.

Bild | Shane Mclendon i Xataka | Där det en gång fanns bly, kommer det nu att finnas sällsynta jordartsmetaller: Jaén återupplivar sitt gruvförflutna för energiomställningen Decennier senare vill han upprepa spelet med sällsynta jordartsmetaller, men han har ett problem: verkligheten publicerades ursprungligen i Xataka av Javier Jiménez.