Högsta domstolen motsäger Aldama i hans anklagelser om mutor mot en hög finanstjänsteman
Domarna avvisar den del av hans erkännande där han anklagade María Jesús Monteros stabschef för att ha tagit emot ett kuvert med 25 000 euro i utbyte mot att skjuta upp skulden för ett av hans företag: skulden är fortfarande giltig, mutan inträffade inte och ett enkelt möte är inte ett brott, enligt domstolen avvisade Högsta domstolen i Montero. med handlingen Högsta domstolens dom som ger José Luis Ábalos mer än 24 års fängelse accepterar inte allt lika bra affärsmannen Víctor de Aldamas erkännanden och anklagelser. Domarna avvisar att Carlos Moreno, en hög tjänsteman i finansministeriet tillsammans med María Jesús Montero, samlade in 25 000 euro från systemet i utbyte mot att få uppskov med skulden för ett av hans företag. Monteros dåvarande stabschef hänvisade kommissionärens krav, men skulden förblev i kraft och han hade ingen makt att påverka företagets situation.
Dessutom påminner domarna oss om att inte varje möte i en hög tjänstemans kansli innebär ett möjligt brott. Det rättsliga fokuset placerades på Carlos Moreno Medina i september förra året när domare Leopoldo Puente, från Högsta domstolen, beslutade att dela ärendet i två och separat utreda arbetsriggen och Santos Cerdáns roll. En order där han riktade in sig på Moreno och ett möte som han skulle ha haft med Víctor de Aldama som "var avsett att skjuta upp en skatteskuld för ett av företagen" hos kommissionären i utbyte mot 25 000 euro.
Misstänksamheten tog steget till politiken och Folkpartiet frågade direkt den dåvarande finansministern, María Jesús Montero, om frågan, som var kraftfull: "Han gjorde aldrig något liknande, aldrig någonsin. Jag lade handen på elden för Carlos Moreno." Anklagelserna, som så många andra i fallet under den sista fasen av utredningen i Högsta domstolen före rättegången, kom från Víctor de Aldamas erkännande. Flera timmars framträdande av affärsmannen vid Riksdomstolen med vilken han hade uppnått sin frihet efter en och en halv månad i fängelse för det massiva momsbedrägeriet i kolvätensfallet.
Den dagen, bland många andra uttalanden, försäkrade affärsmannen att han betalade 25 000 euro till Moreno genom Koldo García så att han, efter att ha rådfrågat ministern, kunde skjuta upp skulden för ett av sina företag. Bolaget som hade den problematiska skulden är Pilot Real Estate, som förekommer i den senast uppdaterade versionen av finansministeriets lista över försumligare med ett underskott på 1,3 miljoner euro. Som rapporterats i utredningsfasen gick Moreno med på att göra tjänsten med en reservation som pekade ännu högre enligt Aldama: "Innan han gör någon rörelse måste han prata med sin chef, som är minister Montero och att om hon ger sitt tillstånd kommer de att göra rörelsen.
Vi beviljas uppskjutandet." Enligt den första versionen bad Koldo García honom några månader senare om "en detalj" med den höga tjänstemannen, vilket uppgick till 25 000 euro för Moreno. "Vi träffades för kaffe och Koldo gav kuvertet till Carlos Moreno," avslutade Aldama sedan. Aldamas uttalande passerade filtret i utredningsfasen och nådde rättegången, där Carlos Moreno verkade ge sin version av händelserna: han begränsade sig till att hänvisa Aldamas begäran till en annan person och fick aldrig någon provision. Han träffade Aldama genom Koldo García för ärenden relaterade till flygplatsen Ciudad Real, köpet av en departementsbyggnad i Madrid och framläggandet av en israelisk ansökan, men inget relaterat till skulden.
Víctor de Aldama, som dök upp som åtalad i cirka åtta timmar inför brottmålsdomstolen, vidhöll sin version av händelserna och utökade till och med detaljerna. "Jag har satt mig tre gånger med chefen för Skatteverket, med en tydlig order från María Jesús Montero, överförd av Carlos Moreno, att jag måste få hjälp med skulden." Och efter många ansträngningar, enligt Aldama, sköts skulden upp och Koldo bad honom om 25 000 euro för Monteros höga position. "Vi träffar Mr Carlos Moreno på en bar nere från finansministeriet till höger, upp på gatan lite till höger, en liten bar där och jag ger honom ett kuvert med pengar", avslutade Aldama. Åklagarmyndigheten för antikorruption beslutade att inte anklaga för dessa händelser, men de populära anklagelserna ledda av PP gjorde det och resultatet har blivit en passage av meningen som avvisar Víctor de Aldamas påståenden mot departementet María Jesús Montero. Carlos Moreno hade inte kapacitet att skjuta upp den skulden och han gjorde det inte: den är fortfarande giltig och det finns inga bevis för att han tog ett kuvert med 25 000 euro i utbyte. "Inte varje handling av att närma sig att tas emot på ett kontor kan anses vara brottsligt", tillägger Högsta domstolen.
Ansträngningar utan "praktisk frukt" Domarna tvivlar inte på att mötet hölls i juni 2020 och även att Aldama begärde uppskov med skulden för Pilot Real State, ett av de många företag han ledde. Kommissionären hade inte den nödvändiga garantin för att få förlängningen och misslyckades med sitt mål att "försöka rädda företaget." Moreno, säger domen, begränsade sig till att överföra ärendet till en annan högre tjänsteman i ministeriet och uppskjutningen "hände inte." Han hade dessutom inga "direkta befogenheter" över frågan. "Det är inte bevisat", säger Högsta domstolen sedan, ingenting av vad Aldama sa. "Vi har ingen stödjande verifiering, varken genom personliga eller dokumentära bevis," säger domarna, att Koldo bad om 25 000 euro för Moreno och att de båda gav honom det i ett kuvert i en cafeteria. Dessutom, och i motsats till vad Aldama säger, förblev skulden vid liv och det företaget finns fortfarande på den senast uppdaterade versionen av listan över försummelser. "Sådana ansträngningar gav inte någon praktisk frukt, eftersom det tidigare nämnda företaget var listat som brottsligt på listan i december 2021." Inte alla Víctor de Aldamas uttalanden har därför validerats av Högsta domstolen, även om domarna håller honom inom området för obevisade fakta och inte öppet anklagar affärsmannen för att ljuga.
Förhandlingarna i Högsta domstolen och Riksdomstolen har visat Víctor de Aldamas förmåga att ta sig till alla typer av kontor, och domarna förklarar att detta inte alltid är ett brott för dem som tog emot honom. "Att få en personlig intervju är inte detsamma som att få en lösning", säger de. Högsta domstolen använder arkiv för att illustrera sitt argument: det från den tidigare presidenten för författningsdomstolen, María Emilia Casas. 2008 fick brottmålsdomstolen, som då leddes av en nykomling Manuel Marchena, ett meddelande från en domstol i Valdemoro: de hade fångat Casas prata i telefon med en advokat som anklagades för att ha konspirerat för att döda sin egen man. Ett samtal där de inte pratade om det eventuella mordet, utan snarare om skilsmässan från kvinnan, som år senare i praktiken dömdes.
Högsta domstolen vägrade att åtala María Emilia Casas eftersom dessa samtal inte utgjorde ett brott: "Inte alla råd som kommer från en myndighet kan anses vara brottsliga", sa domstolen för nästan två decennier sedan. Högsta domstolen, med Marchena bland sina medlemmar, minns dessa argument för att inte betrakta mötet mellan Carlos Moreno och Víctor de Aldama som brottsligt. "Inte varje handling av att närma sig för att tas emot på sitt ämbete av en offentlig tjänsteman eller myndighet kan betraktas som brottslig. Endast de som äventyrar opartiskheten, som undergräver exklusivitetsplikten eller som orsakar inblandning mellan privata intressen och de av offentlig karaktär, kan bli föremål för straffrättsligt åtal", påminner Högsta domstolen för att begrava denna anklagelse som Montero de Marías försökte vara en inblandad av Jesús.
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
23 june 2026, 22:35
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
El Supremo contradice a Aldama en sus acusaciones de soborno contra un alto cargo de Hacienda
Beskrivning
Los jueces rechazan la parte de su confesión en la que acusó al jefe de gabinete de María Jesús Montero de aceptar un sobre con 25.000 euros a cambio de aplazar la deuda de una de sus empresas: la deuda sigue vigente, el soborno no se produjo y una simple reunión no es un delito, según el tribunalEl Supremo rechaza que el jefe de gabinete de María Jesús Montero colaborase con la trama La sentencia del Tribunal Supremo que impone más de 24 años de cárcel a José Luis Ábalos no da por buenas todas las confesiones y acusaciones del empresario Víctor de Aldama. Los jueces rechazan que Carlos Moreno, alto cargo en Hacienda con María Jesús Montero, cobrara 25.000 euros de la trama a cambio de conseguir el aplazamiento de la deuda de una de sus empresas. El entonces jefe de gabinete de Montero derivó las reclamaciones del comisionista, pero la deuda siguió vigente y él no tenía ningún poder para influir sobre la situación de esa empresa. Además, recuerdan los jueces, no toda reunión en un despacho de un alto cargo implica un posible delito. El foco judicial se puso sobre Carlos Moreno Medina en septiembre del año pasado cuando el juez Leopoldo Puente, de Tribunal Supremo, decidió partir el caso en dos e investigar aparte los amaños de obra y el papel de Santos Cerdán. Un auto en el que apuntó a Moreno y una reunión que habría mantenido con Víctor de Aldama que “tenía por objeto procurar el aplazamiento de una deuda tributaria de una de las empresas” del comisionista a cambio de 25.000 euros. La sospecha dio el salto a la política y el Partido Popular preguntó directamente por el tema a la entonces ministra de hacienda, María Jesús Montero, que fue contundente: “Jamás hizo nada parecido, nunca jamás. Pongo la mano en el fuego por Carlos Moreno”. Las acusaciones, como tantas otras del caso durante esa fase final de la investigación en el Tribunal Supremo antes del juicio, venían de la confesión de Víctor de Aldama. La comparecencia de varias horas del empresario en la Audiencia Nacional con la que había conseguido su libertad después de mes y medio en prisión por el fraude masivo de IVA en el caso Hidrocarburos. Ese día, entre otras muchas afirmaciones, el empresario aseguró que pagó 25.000 euros a Moreno a través de Koldo García para que, previa consulta a la ministra, aplazara la deuda de una de sus empresas. La sociedad que tenía la deuda problemática es Pilot Real Estate, que figura en la última versión actualizada de la lista de morosos de Hacienda con un déficit de 1,3 millones de euros. Según relató en fase de instrucción, Moreno accedió a hacer el favor con una salvedad que apuntaba todavía más arriba según Aldama: “Antes de hacer ningún movimiento él tiene que hablar con su jefa, que es la ministra Montero y que si ella autoriza hacen el movimiento. Se nos concede el aplazamiento”. Según esa primera versión, pocos meses después Koldo García le pidió “un detalle” con ese alto cargo, que se concretó en 25.000 euros para Moreno. “Quedamos a tomar un café y Koldo le entrega el sobre a Carlos Moreno”, zanjó entonces Aldama. La afirmación de Aldama pasó el filtro de la fase de instrucción y llegó al juicio, donde Carlos Moreno compareció para dar su versión de los hechos: se limitó a derivar la petición de Aldama a otra persona y nunca recibió ninguna comisión. Conoció a Aldama a través de Koldo García por asuntos relativos al aeropuerto de Ciudad Real, a la compra de un edificio del Ministerio en Madrid y a la presentación de una aplicación israelí, pero nada relacionado con la deuda. Víctor de Aldama, que compareció como imputado durante unas ocho horas ante la Sala de lo Penal, mantuvo su versión de los hechos e incluso amplió los detalles. “Yo me siento en tres ocasiones con la jefa de la Agencia Tributaria, con una orden clara de María Jesús Montero, trasladada por Carlos Moreno, en que se me tiene que ayudar con la deuda”. Y después de muchas gestiones, según Aldama, la deuda se aplazó y Koldo le pidió 25.000 euros para el alto cargo de Montero. “Citamos al señor Carlos Moreno en un bar que hay bajando del Ministerio de Hacienda a mano derecha, subiendo la callecita un poquito a mano derecha, un bar pequeño que hay ahí y le hago entrega de un sobre con dinero”, zanjó Aldama. La Fiscalía Anticorrupción decidió no acusar por estos hechos, pero las acusaciones populares capitaneadas por el PP sí lo hicieron y el resultado ha sido un pasaje de la sentencia que rechaza las afirmaciones de Víctor de Aldama contra el departamento de María Jesús Montero. Carlos Moreno no tenía capacidad para aplazar esa deuda y no lo hizo: sigue vigente y tampoco hay pruebas de que se llevara un sobre con 25.000 euros a cambio. “No todo acto de aproximación para ser recibido en un despacho puede reputarse delictivo”, añade el Supremo. Gestiones sin “fruto práctico” Los jueces no dudan de que la reunión se celebró en junio de 2020 y tampoco de que Aldama pidió el aplazamiento de la deuda para Pilot Real State, una de las múltiples sociedades que administraba. El comisionista no tenía el aval necesario para conseguir la prórroga y estaba fallando en su objetivo de “intentar salvar la compañía”. Moreno, dice la sentencia, se limitó a trasladar la cuestión a otro alto cargo del Ministerio y el aplazamiento “no llegó a producirse”. Él, además, no tenía “competencias directas” sobre la cuestión. “No ha quedado probado”, dice entonces el Supremo, nada de lo que dijo Aldama. “No tenemos ninguna constatación acreditativa, ni mediante prueba de carácter personal ni documental”, aseguran los jueces, de que Koldo pidiera 25.000 euros para Moreno y que ambos se lo dieran en un sobre en una cafetería. Además, y en contra de lo que dice Aldama, la deuda siguió viva y esa empresa sigue estando en la última versión actualizada de la lista de morosos. “Tales gestiones no tuvieron ningún fruto práctico, pues la citada mercantil figuró como morosa en la lista de diciembre de 2021”. No todas las afirmaciones de Víctor de Aldama, por tanto, han sido validadas por el Tribunal Supremo, aunque los jueces lo mantengan en el territorio de los hechos sin probar y no acusen al empresario abiertamente de mentir. Las diligencias del Supremo y de la Audiencia Nacional han demostrado la habilidad de Víctor de Aldama para abrirse camino hasta todo tipo de despachos, y los jueces explican que eso no siempre es un delito para los que le recibían. “No es lo mismo conseguir una entrevista personal que una resolución”, dicen. El Tribunal Supremo tira de archivo para ilustrar su argumento: el de la expresidenta del Tribunal Constitucional, María Emilia Casas. En 2008 la Sala de lo Penal, encabezada entonces por un recién llegado Manuel Marchena, recibió un aviso de un juzgado de Valdemoro: habían cazado a Casas hablando por teléfono con una abogada acusada de conspirar para matar a su propio marido. Una conversación en la que no hablaban del posible asesinato, sino del divorcio de la mujer, que años después fue efectivamente condenada. El Supremo rechazó imputar a María Emilia Casas porque esas conversaciones no constituían ningún delito: “No todo consejo emanado de una autoridad puede reputarse delictivo”, dijo el tribunal hace casi dos décadas. El Supremo, con Marchena entre sus integrantes, recuerda estos argumentos para no considerar delictiva la reunión entre Carlos Moreno y Víctor de Aldama. “No todo acto de aproximación para ser recibido en su despacho por un funcionario público o autoridad puede reputarse delictivo. Solo aquel que compromete la imparcialidad, que menoscaba el deber de exclusividad o que provoca una interferencia entre los intereses privados y los de naturaleza pública, puede ser objeto de persecución penal”, recuerda el Tribunal Supremo para enterrar esta acusación con la que Víctor de Aldama quiso implicar en el caso a María Jesús Montero como conocedora de las gestiones.
