Frente Amplio och Podemos försöker lösa akronymdebatten och uppmanar till att ”stoppa fascismen”
Koalitionen av 15 partier presenteras som det huvudsakliga alternativet till PSOE och nedtonar vikten av övertagandet av partiet Montero och Vitryssland, som nu fokuserar sin strategi på att värdera avtalet med Gabriel Rufián. Den breda fronten uppmanar till "enighet" mot "fascism" och vänder blad om krisen med Podemos. "Tiden att förena partierna är över och tiden att förena folket börjar", sade chefen för den breda fronten för Madrid på lördagen. Emilio Delgado. ”Trots besvikelsen och tröttheten över det som hänt nuförtiden är det vår skyldighet att gå ut och ge allt”, sa Irene Montero, även han kandidat till huvudstaden för Podemos.
Båda krafterna antog på lördagen att deras förhandlingar misslyckades och vid midnatt på fredagen sprängde alla alternativ för en enhetlig kandidatur i hela staten - de kommer bara att tävla tillsammans i Valencia och Kanarieöarna - och de två bestämde sig för att se framåt med olika vägar, men med liknande mål: stoppa "fascismen" med vilken de identifierar en eventuell PP- och Vox-regering efter de allmänna valen den 29 november. Att lämna debatten om akronymer åt sidan och starta förkampanjen med förslag är den enda gemensamma strategin för Frente Amplio och Podemos efter fredagens fiasko. Dagen efter var iscensättningen uppenbart annorlunda för de två utrymmenas del.
Koalitionen av 15 partier ledda av IU, Más Madrid, Comuns och Movimiento Sumar valde att starta vägen till 29N i en fullsatt utomhus-auditorium i Madrid i en rally och festlig ton. Bara några kilometer bort höll Podemos ett statligt medborgarråd där Montero och Ione Belarra ingrep inför sina medsoldaters långa ansikten. Ledarna för Frente Amplio undvek i sina interventioner att kritisera Podemos med namn och efternamn, medan Montero och Belarra lanserade förebråelser mot dem som fram till för några timmar sedan var deras potentiella partner för den nya valcykeln. "I går [på fredagen] kom vi att ha avancerade överenskommelser och till och med gjort i många territorier, men de blockerades av partierna i Frente Amplio, medan de gick med på att kandidera till senaten med PSOE", sa kandidaten för Madrid de los Morados.
Montero bad om ursäkt för bristen på enighet, men kritiserade Sumar för sitt "sätt att styra och dess närhet till PSOE". Kandidaten till ordförandeskapet för den breda frontregeringen, Ada Colau, beklagade de misslyckade förhandlingarna: ”Jag vet att det kommer att finnas besvikna människor och jag är ledsen, men alla de människor som arbetade fram till sista minuten har gett allt, fram till sista minuten sänkte vi inte armarna, allt erbjöds. Men om någon inte vill sitta vid ett bord kan du inte tvinga dem.” Koalitionen av 15 partier försökte tona ner betydelsen av dessa två kandidaturer - eller mer - till vänster om PSOE i praktiskt taget alla valkretsar i landet genom att anse att det är Podemos som har tagit av enheten och att detta parti är "kvar" och utan alternativ, som alla ledarna för det rådfrågade utrymmet som deltog i samlingen i Manzanares-parkens auditorium i Madrid anmärkte till elDiario.es.
Det lila partiet anser å sin sida att dess styrka är alliansen med ERC Gabriel Rufián - namnet nämndes flera gånger av Vitryssland och Montero-, även om det avtalet bara är i Katalonien och i själva verket gynnar republikanernas intressen, som anser att de avaktiverar sin huvudsakliga valrival där: Comunerna, integrerade i den breda fronten. Problemet för den alternativa vänstern är att valsystemet straffar uppdelningen i nästan alla provinser i Spanien, ju mer ju mindre befolkade valkretsen är. Dessa små provinser är överrepresenterade i kongressen i förhållande till sin befolkning, men eftersom de fortfarande väljer få platser - i absoluta termer - tenderar lagen att koncentrera fördelningen av deputerade bland de krafter som har den högsta procentandelen röster och för att välja en lag är den procentandel som krävs vanligtvis mycket hög. 43 dagar "för att mobilisera arbetarklassen" Offentligt riktades alla meddelanden för att se framåt. "Vi har 43 dagar på oss att mobilisera arbetarklassen", sade socialminister Pablo Bustinduy. ”De vill ha oss med armarna nedåt och de kommer att få motsatsen.
Ingen halv bekännelse, ingen halv distraktion, för att försvara arbetande människor fram till seger", tillade han. "Politik är också generositet, det är också bra att göra, och politiken är full av enkla och vanliga människor som gör saker bra", säger Toni Valero, talesperson för IU inom Frente Amplio. ”Här är det organiserade folket, här är den breda fronten”, nitade han. "Vi vet att vi inte alla är här, men vi är 15 politiska organisationer som vill stoppa fascismen, så att inte en enda progressiv röst går till spillo", tillade Tesh Sidi, å Más Madrids vägnar. Ada Colau togs emot av de 1 500 deltagarna som ropade "president, president" och ville reda ut tvivel om hennes engagemang. ”Jag tänker inte desertera”, sa hon till dem som fortfarande betraktar henne som fallskärmsjägare i Madrids politik - eller stat - efter år av militans i Katalonien. Men det är just hennes profil, först förfalskad i Anti-Employment Platform (PAH) och senare, som borgmästare i Barcelona, som alla partier i Frente Amplio anser vara deras främsta tillgång i ett sammanhang där Pedro Sánchez avancerade valet på grund av bostadskrisen och fallet av dekreten som utfärdades efter vräkningen av de nu avlidna Maricarmen, en symbol för de kamper som överlever på torg som Puerta del Sol i huvudstaden. "Den sociala majoriteten lever med bostäder i huvudet", sa Colau, som påminde om de första vräkningarna som stoppade PAH när hon var ett av dess främsta synliga huvuden, för mer än ett decennium sedan. "Vi är hyresgästerna och de små hyresvärdarna, de i stadsdelarna och städerna, som vet att med dessa priser kan du inte fortsätta leva", tillade han till applåder.
I Frente Amplio är de medvetna om att om det inte sker en oväntad vändning i deras valmöjligheter måste de bilda en tandem med PSOE i nästa mandatperiod om siffrorna är korrekta så att det inte finns någon PP- och Vox-regering. Men förkampanjen och kampanjen kommer att använda dem för att skilja sig från socialisterna. ”PSOE kommer att använda rädslan för fascismens ankomst som det enda argumentet i valkampanjen. Men det räcker inte att mobilisera rädsla för att stoppa extremhögern”, säger Colau, som tillade: ” PSOE har stoppat många framsteg inom bostäder på ett skandalöst sätt under många år.
PSC berättade också att det var omöjligt att stoppa vräkningar i Barcelona, men vi uppfann tävlingarna och skapade en medlingsenhet som stoppade tusentals vräkningar i Barcelona. "Emilio Delgado hade bett minuter tidigare att lämna" kvicksanden" från förbundsregeringen åt sidan under de senaste veckorna. ”Inga fler dramer, dramerna är över, vi är inte här för att göra upp konton med någon. Människor behöver inte såpoperor, de behöver inte drama", tillade han. De programmatiska målen för Frente Amplio kommer att vara, sade han, att "fördela hyror" på ett rättvisare sätt, men liksom Colau lyfte han fram frågan om bostäder och krävde offentliga lägenheter och "överkomliga hyror". ”Idag kommer jag för att öppna dörrar för dem som kommer från en eller annan tradition, för dem som är upphetsade och för dem som inte är det.
Om det här är ditt fall är det här ditt hem, och att kämpa för rättigheter och social rättvisa och för att andra ska administrera rädsla", tillade han. Montero-Rufián-tandemet Sättet att stoppa Podemos "fascism" verbaliserades av dess generalsekreterare, Ione Belarra, i den reducerade akten av ledningen för hennes parti. Enligt henne måste "arbetande människor" rösta på "de enda människor" som "verkligen kan stå upp till höger", vilket för henne är Irene Montero och Gabriel Rufián. ”Podemos har arbetat outtröttligt de senaste veckorna för att uppnå bredast möjliga kandidaturer.
Även om vi inte har gått så långt som vi skulle ha velat, är vi glada över att ha nått ett historiskt samarbetsavtal med ERC. Eftersom de är de två mest pålitliga personerna när det gäller att stå upp till höger. ” Bostäder har också varit en av axlarna i Monteros intervention, som har säkerställt att Podemos kommer att möta kampanjen för att avsluta bostadsverksamheten, sänka levnadskostnaderna, förbättra lönerna och försvara offentliga tjänster, under parollen "Fred, hem, arbete". "Jag kommer att lämna min hud, bredvid Gabriel, i den här kampanjen", sa han. Förkampanjen för den alternativa vänstern börjar således med separata vägar för Frente Amplio och Podemos, som måste kombinera det avståndet med en gemensam strategi i de enda två samhällen där de kommer att konkurrera tillsammans: Valencia och Kanarieöarna.
Båda är medvetna om att det bästa som kan hända under de kommande veckorna är att väljarna på vänsterkanten glömmer skådespelet de senaste dagarna. De antar också att om det efter 29N finns alternativ för en ny progressiv majoritet kommer de att dömas att förstå varandra. Det är de skyldiga alla de väljare på pluralvänstern som inte har förstått uppdelningen av valsedlarna på den allt snabbare vägen till vallokalerna.
Originalkälla
Publicerad av elDiario.es
17 oktober 2026, 22:11
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
El Frente Amplio y Podemos intentan zanjar el debate de las siglas y llaman a “frenar al fascismo”
Beskrivning
La coalición de 15 partidos se presenta como la principal alternativa al PSOE y resta importancia al descuelgue del partido de Montero y Belarra, que centra ahora su estrategia en poner en valor el acuerdo con Gabriel RufiánEl Frente Amplio pide “unidad” frente al “fascismo” y pasa página de la crisis con Podemos “Se acabó el tiempo de unir a los partidos y empieza el tiempo de unir a la gente”, aseguró este sábado el cabeza de lista de Frente Amplio por Madrid, Emilio Delgado. “A pesar de la decepción y del hartazgo por lo que ha ocurrido estos días, es nuestra obligación salir ahí fuera y darlo todo”, dijo, por su parte, la también candidata por la capital por Podemos, Irene Montero. Ambas fuerzas asumieron este sábado el fracaso de sus negociaciones que en la medianoche del viernes hizo saltar por los aires cualquier opción de una candidatura unitaria en todo el Estado —solo concurrirán juntos en la Comunitat Valenciana y Canarias— y las dos se propusieron mirar hacia adelante con caminos distintos, pero con objetivos similares: frenar al “fascismo” con el que identifican a un posible Gobierno de PP y Vox tras las elecciones generales del 29 de noviembre. Dejar de lado el debate de las siglas y comenzar la precampaña con propuestas es la única estrategia en común del Frente Amplio y Podemos tras el fiasco del viernes. La puesta en escena del día después fue manifiestamente distinta por parte de los dos espacios. La coalición de 15 partidos encabezada por IU, Más Madrid, los Comuns y Movimiento Sumar optó por arrancar el camino hacia el 29N en un abarrotado auditorio al aire libre de Madrid en tono mitinero y festivo. A apenas unos kilómetros de allí, Podemos celebró un Consejo Ciudadano Estatal en el que intervinieron Montero y Ione Belarra ante las caras largas de sus compañeros de filas. Los dirigentes del Frente Amplio evitaron en sus intervenciones criticar a Podemos con nombre y apellidos, mientras Montero y Belarra lanzaron reproches hacia quienes hasta hacía unas horas eran sus potenciales socios para el nuevo ciclo electoral. “Ayer [por el viernes] llegamos a tener acuerdos avanzados e incluso hechos en muchos territorios, pero fueron bloqueados por los partidos del Frente Amplio, mientras pactaban presentarse al Senado con el PSOE”, llegó a decir la candidata por Madrid de los morados. Montero pidió disculpas por la falta de acuerdo, pero criticó de Sumar su “forma de gobernar y su cercanía al PSOE”. La aspirante a la Presidencia del Gobierno del Frente Amplio, Ada Colau, lamentó, sobre las negociaciones fallidas: “Sé que habrá gente decepcionada y lo siento, pero toda la gente que estuvo trabajando hasta el último minuto lo ha dado todo, hasta el último minuto no bajamos los brazos, se ofreció todo. Pero si alguien no se quiere sentar a una mesa no se le puede obligar”. La coalición de 15 partidos intentó restar importancia a esas dos candidaturas —o más— a la izquierda del PSOE en prácticamente todas las circunscripciones del país al considerar que es Podemos el que se ha descolgado de la unidad y que este partido es “residual” y sin opciones, según remarcaron a elDiario.es todos los dirigentes del espacio consultados que asistieron al mitin del Auditorio del Parque del Manzanares de Madrid. El partido morado, por su parte, considera que su fortaleza es la alianza con la ERC de Gabriel Rufián —el nombre fue mencionado varias veces por Belarra y Montero—, aunque ese acuerdo sea únicamente en Catalunya y beneficie, en realidad, a los intereses de los republicanos, que consideran así que desactivan allí a su principal rival electoral: los Comuns, integrados en el Frente Amplio. El problema para la izquierda alternativa es que el sistema electoral penaliza la división en casi todas las provincias de España, más cuanto menos poblada esté la circunscripción. Esas provincias pequeñas están sobrerrepresentadas en el Congreso en relación a su población, pero como aun así eligen pocos escaños —en términos absolutos—, la ley tiende a concentrar el reparto de diputados entre las fuerzas con mayor porcentaje de voto y, para optar a un acta, el porcentaje requerido suele ser muy elevado. 43 días “para movilizar a la clase trabajadora” En público, todos los mensajes fueron dirigidos a mirar hacia adelante. “Tenemos 43 días para movilizar a la clase trabajadora”, dijo, encendido, el ministro de Derechos Sociales, Pablo Bustinduy. “Nos quieren con los brazos caídos y van a tener lo contrario. Ni media confesión, ni media distracción, a defender a la gente trabajadora hasta la victoria”, añadió. “La política también es generosidad, también es buen hacer, y la política está llena de gente sencilla y corriente que hace bien las cosas”, apuntó, minutos después, Toni Valero, el portavoz de IU dentro del Frente Amplio. “Aquí está la gente organizada, aquí está el Frente Amplio”, remachó. “Sabemos que no estamos todas, pero estamos 15 organizaciones políticas que quieren parar el fascismo, para que ni un solo voto progresista vaya a la basura”, agregó Tesh Sidi, en nombre de Más Madrid. Ada Colau fue recibida por los 1.500 asistentes al grito de “presidenta, presidenta” y quiso despejar las dudas sobre su compromiso. “No voy a desertar”, les dijo, a quienes aún la consideran una paracaidista en la política madrileña –o estatal– tras años de militancia en Catalunya. Pero es precisamente su perfil, forjado primero en la Plataforma Antidesahucios (PAH) y, después, como alcaldesa de Barcelona, el que todos los partidos del Frente Amplio consideran como su principal activo en un contexto en el que Pedro Sánchez adelantó las elecciones por la crisis de la vivienda y la caída de los decretos promulgados tras el desahucio de la ya fallecida Maricarmen, símbolo de las luchas que perviven en plazas como la Puerta del Sol de la capital. “La mayoría social vive con la vivienda en la cabeza”, dijo Colau, que recordó los primeros desahucios que frenó la PAH cuando ella era una de sus principales cabezas visibles, hace más de una década. “Somos los inquilinos y pequeños propietarios, los de los barrios y los pueblos, que sabemos que con estos precios no se puede seguir viviendo”, añadió, entre aplausos. En el Frente Amplio son conscientes de que a no ser que se produzca un giro inesperado en sus perspectivas electorales, tendrán que formar tándem con el PSOE en la próxima legislatura si los números dan para que no haya un Gobierno de PP y Vox. Pero la precampaña y la campaña las van a utilizar para diferenciarse de los socialistas. “El PSOE va a utilizar el miedo a la llegada del fascismo como único argumento en la campaña electoral. Pero no es suficiente con movilizar al miedo para frenar a la extrema derecha”, apuntó Colau, que añadió: “El PSOE ha frenado muchos avances en vivienda de forma escandalosa durante muchos años. El PSC también nos decía que era imposible frenar los desahucios en Barcelona, pero nos inventamos las competencias y creamos una unidad de mediación que frenó miles de desahucios en Barcelona”. Emilio Delgado había pedido minutos antes dejar de lado “las arenas movedizas” de la izquierda confederal de las últimas semanas. “No more dramas, se acabaron los dramas, no estamos aquí para ajustar cuentas con nadie. La gente no necesita culebrones, no necesita drama”, añadió. Los objetivos programáticos del Frente Amplio serán, según dijo, “repartir las rentas” de una forma más justa, pero como Colau, destacó el tema de la vivienda, reclamando pisos públicos y “alquileres asequibles”. “Hoy vengo a abrir puertas a quienes vengan de una tradición o de otra, a los que están ilusionados y los que no. Si es tu caso, esta es tu casa, y a pelear por los derechos y la justicia social y que sean otros los que administren el miedo”, agregó. El tándem Montero-Rufián La vía para frenar al “fascismo” de Podemos la verbalizó su secretaria general, Ione Belarra, en el reducido acto de la dirección de su partido. A su juicio, “la gente trabajadora” tiene que votar por “las únicas personas” que pueden “plantarle cara de verdad a la derecha”, que para ella son Irene Montero y Gabriel Rufián. “Podemos ha trabajado incansablemente estas semanas para lograr las candidaturas más amplias posibles. Aunque no hemos llegado tan lejos como nos habría gustado, estamos satisfechas de haber logrado un acuerdo de cooperación histórico con ERC. Porque son las dos personas más confiables a la hora de plantarle cara a la derecha”. La vivienda también ha sido uno de los ejes de la intervención de Montero, que ha asegurado que Podemos afrontará la campaña para acabar con el negocio de la vivienda, bajar el coste de la vida, mejorar los salarios y defender los servicios públicos, bajo el lema “Paz, casa, trabajo”. “Me voy a dejar la piel, junto a Gabriel, en esta campaña”, señaló. La precampaña de la izquierda alternativa comienza así con caminos separados para el Frente Amplio y Podemos, que deberán conjugar esa distancia con una estrategia común en las dos únicas comunidades en las que concurrirán juntas: Comunitat Valenciana y Canarias. Ambas son conscientes de que lo mejor que puede ocurrir en las próximas semanas es que el electorado de la izquierda olvide el espectáculo de los últimos días. También asumen que si tras el 29N hay opciones de una nueva mayoría progresista, estarán condenadas a entenderse. Se lo deben a todos esos votantes de la izquierda plural que no han entendido la división de las papeletas en el cada vez más rápido camino hacia las urnas.