Nyheter • 17 okt 2026

"Diskretion och generositet": hur den enhetliga listan över den valencianska vänstern smiddes och vem som gjorde det möjligt

Compromís, majoritetsstyrkan, antog mitten av samtalen och förhandlade på fyra sidor med Podemos, Esquerra Unida och Esquerra Republicana och sin egen interna mångfald (nästan den svåraste). Pakterna når också senatlistorna med PSOE och kopplar överenskommelsen till de regionala valen 2027. Så har kandidaterna från den alternativa vänstern, territorium till territorium, förblivit.

Den valencianska vänstern har satt ett exempel till vänster om hela Spanien och har uppnått en historisk överenskommelse om enighet för att tävla i samma kandidatur till de allmänna valen den 29 november. Upp till sex politiska partier - de tre som utgör Compromís (Més, Iniciativa och Verds), Podemos, Esquerra Unida (Frente Amplio) och Esquerra Republicana del País Valencià - har begravt sina tidigare gräl och sina ideologiska skillnader för att bilda en lista som syftar till att få mellan sex och åtta av de 33 suppleanterna i strid i Valencia-regionen. Och viktigast av allt: den avsikt som deklarerades under mötena kopplar avtalet till de regionala valen 2027, där PSPV-PSOE, Compromís och de andra vänsterkrafterna enligt opinionsundersökningarna har allvarliga möjligheter att rycka Generalitat från den nuvarande majoriteten av PP och Vox.

Men det blir en annan strid och den kommer att utkämpas i ett annat sammanhang. Hur smiddes det och vem möjliggjorde den enhetliga listan över den valencianska vänstern, som inte har uppnåtts i resten av Spanien och bara har emulerats på Kanarieöarna? Nyckeln, håller med de halvdussin konsulterade källorna, har varit att förhandlingarna helt och hållet har genomförts från Valencia-regionen. "Utanför buller, toxicitet och intresserade läckor i Madrid och Barcelona", förklarar Pablo Bellver, en av pelarna i Compromís i samtalen.

Och det är ingen liten sak, eftersom, som de flesta av de ansvariga för avtalet också definierar, "diskretion, generositet och god ton" har gjort det möjligt att stänga alla fransar på 11 dagar. Listan till senaten med PSOE har också stängts, ett avtal som slutfördes mellan torsdag 15 och fredag 16, även om Podemos inte kommer att vara på denna omröstning. De fyra politiska krafterna är engagerade i att skapa en "valenciansk grupp" i kongressen, oavsett vad som händer med Podemos och Frente Amplio.

Om det inte är möjligt att bilda en egen grupp kan varje suppleant som väljs i denna kandidatur välja vilken grupp de tillhör. Källor till kompromisser förklarar att, tack vare en förändring i kongressens regler, om den enhetliga vänsterkandidaten får mer än fem suppleanter och mer än 10 % av rösterna i var och en av de tre provinserna, skulle det vara möjligt att bilda en grupp av den valencianska vänstern. Förhandlingarna mellan de olika styrkorna inleddes tisdagen den 6 oktober, bara 24 timmar efter att Pedro Sánchez hade tryckt på den röda knappen i valuppropet.

Compromís, majoritetsstyrkan i det autonoma området, har centraliserat samtalen och byggt upp kandidaturen genom bilaterala möten med de andra krafterna. Faktum är att alla möten för att försegla avtalen har hållits på Compromís huvudkontor i staden Valencia. I olika sessioner deltog förhandlarna från Podemos, Esquerra Unida och Esquerra Republicana.

I det orangea laget deltog förutom Pablo Bellver generalsekreteraren för Més, Amparo Piquer; Carles Esteve, talesman för Iniciativa; Natxo Serra, från Verds, och Sergi Tomàs, från Iniciativa. Förhandlare från alla parter vid portarna till Compromís huvudkontor i Valencia. Överenskommelsen mellan Compromís och Podemos har varit lättast att nå.

Enligt generalsekreteraren för de purpurfärgade i Valencia-regionen, María Teresa Pérez, har framgången baserats på "tålamod, förtroende och respekt". "Vi har arbetat med Compromís i många månader, till och med mer än ett år. Att arbeta med scenariot att vi skulle förstå varandra", säger Pérez, som har skapat en stor harmoni med Águeda Micó, ställföreträdare för Compromís i kongressen, särskilt efter hennes avgång från Sumar. Podemos kommer att ha den främsta positionen för provinsen Alicante, en position med möjlighet att erhålla representation i en provins som är komplicerad för vänstern.

Ett av de roligaste ögonblicken i förhandlingarna inträffade när Carles Esteve, från Compromís, gav María Teresa Pérez ett klistermärke av avtalet mellan Compromís, Podemos och EUPV för de allmänna valen 2016, döpt som "A la valenciana", som fick nio suppleanter och överträffade PSOE. En symbol som hjälpte till att få affären tillbaka på rätt spår. María Teresa Pérez åtföljdes i samtalen av Pau Vivas, sekreterare för Purpurorganisationen i Valencia, och Carlos Monsonís, talesperson.

Även om det inte är skriftligt och måste ses under kampanjen är det mycket troligt att Irene Montero kommer att kampanja i vissa kommuner eller städer i södra Valencia. Avtalet med Esquerra Unida, som halvvägs genom förhandlingarna tillkännagav sin integration i Frente Amplio, har varit det svåraste att avsluta och var på väg att spåra ur på torsdagen, när 75% av dess ledning röstade mot ett avtal med Compromís eftersom det senaste erbjudandet från den orange koalitionen inte uppfyllde deras förväntningar. ”Vi trodde att när pakten med Frente Amplio tillkännagavs skulle de inte längre komma till förhandlingarna”, säger en förhandlare från Compromís. Men blodet nådde inte floden och den formation som leds av Rosa Pérez kommer att ha plats nummer tre för provinsen Valencia och en senator i kraft av det avtal som slöts med PSOE.

Rosa Pérez och en del av EUPV: s ledning är inte nöjda med avtalet: de strävade efter att bli nummer ett för Alicante, vilket Podemos har uppnått, men slutligen har ”ansvaret för det historiska ögonblicket” vägt mer i en riktning som på 24 timmar ändrade det nej som röstades igenom på torsdagen. Avtalet hade förkastats av 75 % av Esquerra Unidas ledning. Nahuel González, suppleant för Esquerra Unida i kongressen i kraft av den tidigare vänsterpakten från 2023 och som han inte kommer att kunna upprepa, har varit ett exempel på politisk uppoffring för att ”uppnå enighet i Valencia”, som han själv uttryckte i sina sociala nätverk.

Esquerra Unida, som firade sitt 40-årsjubileum på lördagen, ville förhandla om de allmänna valen tillsammans med de regionala valen, men sedan Compromís ansåg de att det var mycket förhastat. Även om det inte finns något skrivet har betydande framsteg gjorts mot en enhetlig lista i maj 2027. Införandet av Esquerra Republicana del País Valencià har inte genererat många problem och är den viktigaste nyheten i det regionala avtalet för vänstern i Valencia-regionen.

Dess ordförande, Domènec Garcia Anglés, har deltagit i förhandlingarna tillsammans med flera medlemmar av partiet och belyser parternas "goodwill". ERPV kommer att ha nummer två för Castelló, en position som knappast kommer att få en suppleant, utöver andra ekonomiska och representativa avtal om en vänsterorienterad valenciansk grupp uppnås i kongressen. En av de tillgångar som tillhandahålls av republikanerna är möjligheten att Gabriel Rufián kommer att kampanja för den valencianska koalitionen, "särskilt i kommunerna Alicante", där han har hållit evenemang med mer än 600 personer. "Vad vi har gjort här är vad Rufián predikade och vad andra inte har kunnat göra", påminner Pablo Bellver från Compromís.

Ledare för Compromís, Podem, EUPV och ERPV förseglar avtalet om den enhetliga kandidaturen i Valencia. Men om mötena mellan Compromís och de andra politiska krafterna i vissa fall har varit komplexa, har inte mindre svåra varit de interna förhandlingarna i koalitionen mellan Més, Iniciativa och De gröna. "Vårt tydliga mål var att bevara Compromís, och mer med de valförväntningar vi har på framtiden", förklarar en källa från Compromís. Det inre ögonblicket av maximal spänning inträffade på onsdagen, när det sent på kvällen bröt ut eld mellan Iniciativa och Més för nummer ett i Valencia.

Ekosocialisterna föreslog Alberto Ibáñez att leda listan, en position som Águeda Micó också strävade efter. Blodet nådde inte floden tack vare Els Verds uppträdande som "blå hjälmar", och ordningen kommer att vara densamma som i valet 2023. Oron för att "bevara kompromisser" är inte liten, eftersom denna lagstiftande församling splittrades i kongressen: Micó gick till den blandade gruppen och Ibáñez stannade på Sumar efter valencianisternas friktioner med rollen som Yolanda Díaz i regeringen.

Under veckan och de tuffa förhandlingarna ljöd en "klämma" mellan Iniciativa och Esquerra Unida för att tvinga Més att ge upp nummer ett, även med en alternativ lista. Det var bara en indirekt order som inte gick längre, men som belyser bräckligheten i formeln om den generositet som har kännetecknat "Coca-Cola-formeln" för valenciansk politik inte upprätthålls: Compromís-koalitionen. Pricken över i: et till vänsterns enighet lades samma fredag med den gemensamma kandidaturen med PSOE till senaten.

Avtalet slöts på 24 timmar, eftersom Ferraz samtal till Compromís inträffade på torsdagen. Om förväntningarna skulle uppfyllas skulle socialisterna få sex senatorer och kompromisser och hans allierade, tre. Som hände med avtalet mellan Compromís och Podemos, hade parterna informellt arbetat med det alternativet i veckor och till och med månader från parternas VVS.

Den valencianska vänsterns taktik är perfekt ritad på svarta tavlan. Nu är det bara nödvändigt för strategin att bli omröstningar. Och låt oss prata om politik.

"Diskretion och generositet": hur den enhetliga listan över den valencianska vänstern smiddes och vem som gjorde det möjligt

Originalkälla

Publicerad av elDiario.es

17 oktober 2026, 22:11

Läs original

Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.

Visa originaltext (spanska)

Rubrik

"Discreción y generosidad": cómo se fraguó y quiénes hicieron posible la lista unitaria de la izquierda valenciana

Beskrivning

Compromís, la fuerza mayoritaria, asumió el centro de las conversaciones, negociando a cuatro bandas con Podemos, Esquerra Unida y Esquerra Republicana y su propia diversidad interna (casi la más difícil). Los pactos también alcanzan las listas al Senado con el PSOE y vincula el acuerdo a las elecciones autonómicas de 2027Así han quedado las candidaturas de la izquierda alternativa, territorio a territorio La izquierda valenciana ha dado ejemplo a las izquierdas de toda España y ha logrado un acuerdo histórico de unidad para concurrir en una misma candidatura a las elecciones generales del 29 de noviembre. Hasta seis partidos políticos —los tres que integran Compromís (Més, Iniciativa y Verds), Podemos, Esquerra Unida (Frente Amplio) y Esquerra Republicana del País Valencià— han enterrado sus rencillas pasadas y sus discrepancias ideológicas para conformar una lista que aspira a conseguir entre seis y ocho de los 33 diputados en liza en la Comunitat Valenciana. Y lo más importante: la intención declarada durante los encuentros vincula el acuerdo a las elecciones autonómicas de 2027, en las que el PSPV-PSOE, Compromís y las demás fuerzas de izquierda tienen, según las encuestas, serias posibilidades de arrebatar la Generalitat a la actual mayoría de PP y Vox. Pero esa será otra batalla y se librará en un contexto diferente. ¿Cómo se fraguó y quiénes han hecho posible la lista unitaria de la izquierda valenciana, que no se ha conseguido en el resto de España y solo se ha emulado en Canarias? La clave, coinciden la media docena de fuentes consultadas, ha sido que las negociaciones se han llevado íntegramente desde la Comunitat Valenciana. “Fuera del ruido, la toxicidad y las filtraciones interesadas de Madrid y Barcelona”, explica Pablo Bellver, uno de los puntales de Compromís en las conversaciones. Y no es cosa menor, porque, como también definen la mayoría de los responsables del acuerdo, “la discreción, la generosidad y el buen tono” han permitido cerrar todos los flecos en 11 días. También se ha cerrado la lista al Senado con el PSOE, un acuerdo que se concretó entre el jueves 15 y el viernes 16, aunque en esta papeleta no estará Podemos. Las cuatro fuerzas políticas se comprometen a crear un “grupo valenciano” en el Congreso, pase lo que pase con Podemos y Frente Amplio. Si no fuera posible constituir un grupo propio, cada diputado elegido en esta candidatura podrá elegir a qué grupo se adscribe. Fuentes de Compromís explican que, gracias a un cambio en el reglamento del Congreso, si la candidatura unitaria de izquierdas consigue más de cinco diputados y más del 10 % de los votos en cada una de las tres provincias, sería posible conformar un grupo propio de la izquierda valenciana. Las negociaciones entre las distintas fuerzas empezaron el martes 6 de octubre, solo 24 horas después de que Pedro Sánchez apretara el botón rojo de la convocatoria electoral. Compromís, la fuerza mayoritaria en el ámbito autonómico, ha centralizado las conversaciones y ha construido la candidatura a través de reuniones bilaterales con las demás fuerzas. De hecho, todos los encuentros para sellar los acuerdos se han celebrado en la sede de Compromís en la ciudad de València. Allí han acudido, en distintas sesiones, las negociadoras de Podemos, Esquerra Unida y Esquerra Republicana. En el equipo de los naranjas, además de Pablo Bellver, han participado la secretaria general de Més, Amparo Piquer; Carles Esteve, portavoz de Iniciativa; Natxo Serra, de Verds, y Sergi Tomàs, de Iniciativa. Los negociadores de todos los partidos a las puertas de la sede de Compromís en València. El acuerdo entre Compromís y Podemos ha sido el más fácil de alcanzar. Según explica la secretaria general de los morados en la Comunitat Valenciana, María Teresa Pérez, el éxito ha radicado en que las negociaciones se han basado en “la paciencia, la confianza y el respeto”. “Llevamos muchos meses, incluso más de un año, trabajando con Compromís. Trabajando en el escenario de que íbamos a entendernos”, señala Pérez, que ha fraguado una gran sintonía con Águeda Micó, diputada de Compromís en el Congreso, sobre todo después de su salida de Sumar. Podemos tendrá el número uno por la provincia de Alicante, un puesto con posibilidades de obtener representación en una provincia complicada para las izquierdas. Uno de los momentos más divertidos de la negociación se produjo cuando Carles Esteve, de Compromís, regaló a María Teresa Pérez una pegatina del acuerdo entre Compromís, Podemos y EUPV para las elecciones generales de 2016, bautizado como “A la valenciana”, que consiguió nueve diputados y superó al PSOE. Un símbolo que ayudó a encarrilar el acuerdo. A María Teresa Pérez la acompañó en las conversaciones Pau Vivas, secretario de Organización de los morados en la Comunitat Valenciana y Carlos Monsonís, portavoz. Aunque no está por escrito y habrá que verlo durante la campaña, es muy probable que Irene Montero haga campaña en algunos municipios o ciudades del sur de la Comunitat Valenciana. El acuerdo con Esquerra Unida, que a mitad de la negociación anunció su integración en Frente Amplio, ha sido el más difícil de cerrar y estuvo a punto de descarrilar el jueves, cuando el 75% de su dirección votó en contra de un acuerdo con Compromís al no cumplir sus expectativas la última oferta de la coalición naranja. “Pensábamos que, cuando se anunció el pacto con Frente Amplio, ya no iban a venir a las negociaciones”, asegura un negociador de Compromís. Pero la sangre no llegó al río y la formación que dirige Rosa Pérez tendrá el puesto número tres por la provincia de València y un senador en virtud del acuerdo cerrado con el PSOE. Rosa Pérez y parte de la dirección de EUPV no están satisfechas con el acuerdo: aspiraban al número uno por Alicante, que ha conseguido Podemos, pero finalmente “la responsabilidad por el momento histórico” ha pesado más en una dirección que, en 24 horas, enmendó el “no” votado el jueves. El acuerdo había sido rechazado por el 75 % de la dirección de Esquerra Unida. Nahuel González, diputado de Esquerra Unida en el Congreso en virtud del anterior pacto de izquierdas de 2023 y que no podrá repetir, ha sido el ejemplo de sacrificio político por “conseguir la unidad en el País Valencià”, como expresó él mismo en sus redes sociales. Esquerra Unida, que este sábado ha celebrado su 40º aniversario, quería negociar las elecciones generales junto con las autonómicas, pero desde Compromís consideraron que era muy precipitado. Aunque no hay nada escrito, se ha avanzado bastante de cara a una lista unitaria en mayo de 2027. La inclusión de Esquerra Republicana del País Valencià tampoco ha generado muchos problemas y constituye la principal novedad del acuerdo autonómico de las izquierdas en la Comunitat Valenciana. Su presidente, Domènec Garcia Anglés, ha participado en las negociaciones junto a varios miembros del partido y destaca la “buena voluntad” de las partes. ERPV tendrá el número dos por Castelló, un puesto que difícilmente conseguirá diputado, además de otros acuerdos económicos y de representatividad en caso de que se consiga un grupo valenciano de izquierdas en el Congreso. Una de las bazas que aportan los republicanos es la posibilidad de que Gabriel Rufián haga campaña por la coalición valenciana, “sobre todo en municipios de Alicante”, donde ha celebrado actos con más de 600 personas. “Lo que hemos hecho aquí es lo que predicaba Rufián y que los demás no han podido hacer”, recuerda Pablo Bellver, de Compromís. Dirigentes de Compromís, Podem, EUPV y ERPV sellan el acuerdo para la candidatura unitaria en la Comunitat Valenciana. Pero, si las reuniones de Compromís con las demás fuerzas políticas han resultado en algún caso complejas, no menos difíciles han sido las negociaciones internas de la coalición entre Més, Iniciativa y Verds. “Nuestro objetivo claro era preservar Compromís, y más con las expectativas electorales que tenemos para el futuro”, explica una fuente de Compromís. El momento interno de máxima tensión se produjo el miércoles, cuando, a última hora de la noche, hubo un conato de incendio entre Iniciativa y Més por el número uno por València. Los ecosocialistas propusieron a Alberto Ibáñez para encabezar la lista, un puesto al que también aspiraba Águeda Micó. La sangre no llegó al río gracias a la actuación de Els Verds como “cascos azules”, y el orden será el mismo que en las elecciones de 2023. La preocupación por “preservar Compromís” no es menor, puesto que esta legislatura la coalición se rompió en el Congreso: Micó se marchó al Grupo Mixto e Ibáñez se quedó en Sumar tras las fricciones de los valencianistas con el papel de Yolanda Díaz en el Gobierno. Durante la semana y las duras negociaciones llegó a sonar una “pinza” entre Iniciativa y Esquerra Unida para forzar a Més a renunciar al número uno, incluso con una lista alternativa. Solo fue un órdago indirecto que no fue a más, pero que pone en evidencia la fragilidad de la fórmula si no se mantiene la generosidad que ha caracterizado a la “fórmula de la Coca-Cola” de la política valenciana: la coalición Compromís. La guinda a la unidad de la izquierda se puso el mismo viernes con la candidatura conjunta con el PSOE al Senado. El acuerdo se cerró en 24 horas, puesto que la llamada de Ferraz a Compromís se produjo el jueves. En caso de que se cumplan las expectativas, los socialistas obtendrían seis senadores y Compromís y sus aliados, tres. Como ocurrió con el acuerdo entre Compromís y Podemos, las partes llevaban de manera informal semanas e incluso meses trabajando en esa opción desde la fontanería de los partidos. La táctica de la izquierda valenciana está dibujada a la perfección en la pizarra. Ahora solo falta que la estrategia se convierta en votos. Y que se hable de política.

12 visningar
Dela:

Svep för att byta artikel

Tryck Enter för att söka ESC

Vi använder cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på vår webbplats. Genom att klicka "Acceptera alla" samtycker du till användningen av alla cookies. Läs mer i vår cookiepolicy och integritetspolicy.