Från Almerías öken till Mars slätter: den robusta resan för en rover som försöker skapa historia 2028

Rosalind Franklin gjorde en av 1900-talets viktigaste vetenskapliga upptäckter. Hennes kollegor tog äganderätten till hennes arbete och fick Nobelpriset och hon levde inte ens för att se det. När European Space Agency (ESA) bestämde sig för att döpa uppdragsrovern ExoMars med hans namn trodde man inte att roboten också skulle kunna bära sin namnes otur.

Tyvärr har det dragit ut på tiden i flera år med incidenter som har försenat lanseringen. Naturligtvis verkar det som att åtminstone Marsian Rosalind äntligen har haft en lyckoträff. Allt är klart igen för lanseringen 2028.

Det finns fortfarande tid, men det finns mycket att göra.

NASA går in på scenen. I april tillkännagav NASA undertecknandet av Rosalind Franklin Support and Augmentation-projektet (ROSA), med vilket man har åtagit sig att stödja ESA under ExoMars-uppdraget. Specifikt kommer den amerikanska rymdorganisationen att tillhandahålla hårdvara och tjänster för uppdraget, inklusive uppskjutningstjänst, bromsmotorer för roverns landningsplattform och radioisotopvärmeenheter för robotens interna system.

Uppskjutningssystemet som väljs kommer att vara genom en SpaceX Falcon Heavy, som kommer att avgå från Launch Complex 39A vid NASA:s Kennedy Space Center i Florida. I Xataka Vilka är "spindlarna" som ses av en ESA-sond i "Inkastaden" Mars? Ett aldrig tidigare skådat uppdrag.

ExoMars-uppdraget består av två delar. Å ena sidan ExoMars Trace Gas Orbiter (TGO), som kunde lanseras framgångsrikt och som har funnits i Mars-bana sedan 2016. Å andra sidan Rosalind Franklin-rover; som, om allt går som det ska, kommer att sjösättas i slutet av 2028.

Orbitern ansvarar för att studera Mars-atmosfären, medan rovern kommer att landa på den röda planeten för att söka efter tecken på nuvarande eller tidigare liv under dess yta. Det blir den första roveren med förmågan att borra i marken. Något liknande gjordes med NASA:s Insight-uppdrag, men i det här fallet var instrumentet som användes en landare.

Den kunde inte röra sig som rovers, så den kunde inte studera planeten så noggrant som Rosalind Franklin kommer att göra. Många incidenter, men det finns hopp igen. Lanseringen av Rosalind Franklin har gått igenom många incidenter.

Först fanns det tekniska problem och covid-19-pandemin som tvingade uppdraget att skjutas upp till 2022. Roscosmos, den ryska rymdorganisationen, skulle ansvara för uppskjutningstjänsten. Efter Rysslands invasion av Ukraina avbröts alla kommersiella förbindelser mellan ESA och Roscosmos, så uppdraget fick skjutas upp.

Det fanns inte längre någon raket tillgänglig för att resa till Mars och dessutom måste en del instrument av ryskt ursprung bytas ut. Det har varit många års väntan, men det verkar äntligen som att avtalet med NASA har öppnat för att fortsätta med förberedelserna. Donald Trumps regering var på väg att förstöra avtalet, men slutligen var kongressens stöd starkare.

Det finns fortfarande mycket att göra.

Innan lanseringen sköts upp genomgick rovern flera tester för att verifiera att den tål marsförhållanden. Till exempel, 2018 testades den i Tabernas öknen, i Almería. Denna plats valdes bland flera jordlevande marsanaloger, bland annat för att den innehåller ett mineral som heter jarosit som också har hittats på Mars.

Senare under 2020 testades rovern i ett laboratorium i Toulouse, där miljöförhållandena på mars efterliknades. Om det fungerade bra då borde det göra det nu också. Rovern kan dock behöva genomgå nya tester för att visa att den fortfarande är redo att genomföra denna resa som den har väntat så länge på.

Under dessa två år ger Rosalind Franklin oss äntligen många saker att berätta. Bild | ESA i Xataka | Vi har mätt jordbävningar på Mars i flera år för att inse något: dess kärna är inte som vår