ett hemligt minne
Jag tog aldrig mitt kroppskörkort. Jag har skött den här organisationen i åratal som någon som cirkulerar utan papper: med försiktighet, undvikande av auktoritet och lita på att ingen skulle be mig att parkera på en parkeringsplats mellan två främlingar. Jag går, går i trappor, sitter och står med rimlig värdighet, men när situationen kräver en lite mer komplex manöver, som att dansa eller bestämma mig för vad jag ska göra med händerna på ett möte, får jag panik.
Jag föreställer mig att det finns människor som föds med kortet i fickan, som om de hade klarat en prenatal tentamen. De rör sig genom världen med lätthet för veteranförare som växlar utan att tänka. Man ser dem på en fest och man får intrycket att de inte dansar, utan snarare cirkulerar: de vänder sig, stannar, går framåt, ger vika för musikens rytm som för mig bara är bakgrundsljud.
Jag stannar kvar på banans axel, med händerna hängande.
Originalkälla
Publicerad av La Opinión de Málaga
16 june 2026, 09:37
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Una memoria secreta
Beskrivning
Nunca obtuve el carné de conducir de mi cuerpo. He manejado este organismo durante años como quien circula sin papeles: con prudencia, evitando a la autoridad y confiando en que nadie me pidiera aparcar en batería entre dos desconocidos. Camino, subo escaleras, me siento y me levanto con una dignidad razonable, pero cuando la situación exige una maniobra un poco más compleja, como bailar o decidir qué hacer con las manos en una reunión, entro en pánico. Imagino que hay personas que nacen con el carné en el bolsillo, como si hubieran aprobado un examen prenatal. Se mueven por el mundo con la naturalidad de los conductores veteranos que cambian de marcha sin pensarlo. Uno los ve en una fiesta y tiene la impresión de que no bailan, sino que circulan: giran, frenan, adelantan, ceden el paso al ritmo de una música que para mí es solo un ruido de fondo. Yo me quedo detenido en el arcén de la pista, con las manos colgando.
