Det fleråriga fallet i PISA

Varje vecka skickar vi dig nyheter om klassrummen och omgivningen i vårt nyhetsbrev om utbildning. Vet du hur mycket 400 ord är? Det når inte ett Word-ark, det är mer eller mindre det som kommer in på en datorskärm.

Tja, det är den maximala längden som en text måste ha så att 15-åriga elever kan anta den utan problem, enligt OECD. Ovanför det börjar de gå vilse. Detta förklarades igår av en OECD-analytiker när vi frågade honom varför nedgången i resultaten från halva världen i allmänhet och Spanien i synnerhet i PISA som vi berättar för dig idag (det är därför detta nyhetsbrev också kommer lite senare, vi var tvungna att vänta vid 9.30 för att publicera och det var inte vettigt att skicka nyhetsbrevet utan PISA).

Du vet redan att PISA är ett test som ges vart tredje år till studenter på 4: e året av ESO (slutet av obligatorisk utbildning) och med vilket vi nästan alltid gör mycket katastrofala rubriker om utbildningsläget. Idag publicerades den, här är vår artikel om rapporten. Och den här utgåvan förtjänar fortfarande katastrof.

Eftersom Spaniens fall sker i ett generaliserat sammanhang av fall, men det är större. Och saker som de bäst presterande samhällena blir också sämre och de sämst presterande samhällena inte. Och att Katalonien inte har deltagit och om Spanien kollapsar är Baskien i spillror och det är inte klart varför.

Inte heller har ministeriet någon aning om varför prestationerna hos de studenter som gjorde det bäst har fallit. Många frågor, få svar.

De kommer. OECD är vanligtvis ovillig att vara säker och hanterar "vi tror" eller "det finns korrelation" bättre, men Halgreen, analytikern, kom igår för att peka på skärmar som orsakar (nästan) all ondska. Organisationen förklarar att det finns ”många punkter” som pekar i den riktningen, bland annat internet och hur ungdomar läser nu.

Att nätverken, nätet, mobilerna etc. är en distraktion och har utplånat elevernas uppmärksamhet. En lättnad för utbildningsministern som, sittande bredvid honom, kunde säga att Lomloe inte har något att göra med nedgången i prestation. Förresten, det du har läst hittills är 400 ord.

Jag fortsätter. Rapporten innehåller en enorm mängd information, per artikel och per autonom region, som vi kommer att dela med oss av dessa dagar. Han talar om upprepning (vi har fel), rättvisa (bra), användning av AI, tillhörighet till centrum, familjestöd, kön, invandrare och många andra saker.

Texten tjänar också till att sparka igång skolåret, som redan har börjat i stort sett i hela Spanien. En kurs som börjar med lärarkonflikter av olika omfattning i flera samhällen och strejker som bekräftas i de tre största och med fler lärare (obestämd i Madrid, punktlig för tillfället i Andalusien och Katalonien, den senare idag). Å andra sidan finns det få nyheter: läsåret börjar precis som det slutade förra året.

Det är också den sista kursen i "lärarnas lagstiftande församling", som de två kvinnliga ministrarna har kallat det under de senaste fyra åren. Både Pilar Alegría och Milagros Tolón tänkte - de tänker - på de lagstiftningsreformer som utbildningsministeriet försöker godkänna denna kurs för att förbättra lärarnas situation: färre veckovisa lektionstimmar och mindre förhållanden är de första som redan pågår i kongressen (den dåliga nyheten är att det beror på kongressen att komma framåt och regeringen har inte många vänner just nu i underhuset). Skolornas motstånd och villkor väntar på sin tur.

Det är snart valår, de åtgärder som regeringen föreslår är dyra och det är tröttsamt att förhandla med fackföreningarna. Systemet, lärarpersonalen, är på gränsen och även om klagomålen för tillfället är riktade mot de autonoma regionerna (som har kompetensen) skulle det vara bra för utbildningen att inte slappna av. Och resultaten från PISA kommer inte att hjälpa dig, så mycket som halva världen är densamma.

Vi lämnar det här idag. En kortare bulletin för att starta kursen utan stress, som skolbarn, och nästa tisdag tar vi en kryssningsrytm.