Kultur 5 tim sedan

David Clayton-Thomas, ledaren för Blood, Sweat & Tears som stal ett pris från Nino Bravo, dör

David Clayton-Thomas, den kanadensiske sångaren och låtskrivaren som erövrade listorna och radiovågorna i slutet av 1960-talet som ledare för gruppen Blood, Sweat & Tears, dog i onsdags kväll vid en ålder av 84, vilket bekräftades av hans publicist, som inte har nämnt dödsorsaken men försäkrar att "han lämnade fredligt på ett sjukhus i Toronto." Clayton-Thomas skrev 'Spinning Wheel', gruppens mest kända låt, som nådde nummer 2 på Billboard Hot 100-listan 1969, en prestation som också ledde till två andra hits det året, 'When I Die' och 'You've Made Me So Very Happy', från bandets andra album, 'Blood Sweat and Tears', som vann bästa album, 'Blood Sweat and Tear 170'. Född i Surrey (England) i mitten av andra världskriget, den 13 september 1941, David Henry Thomsett var son till en kanadensisk soldat och en engelsk musikstudent. Efter kriget flyttade familjen till Kanada och bosatte sig i en stad utanför Toronto, där unge David blev en liten ungdomsbrottsling som ständigt slogs med sin far.

Han lämnade hemmet efter att ha haft problem med lagen och gick igenom flera fängelser och reformatorier, och i ett av dem hittade han en gitarr som lämnats av en fånge och han lärde sig själv att spela den. 1962 fick han sin frihet och slog sig ner på Yonge Street, epicentrum för den kanadensiska folkscenen, där han sponsrades av rockabillylegenden Ronnie Hawkins. Där ledde han ett band som heter David Clayton-Thomas and the Fabulous Shays, och flyttade senare till New York för att gå med i Blood, Sweat & Tears, som var på väg att byggas upp efter ett nyligen uppbrott. Det var tack vare folksångerskan Judy Collins, som hörde honom uppträda en kväll i New York och nämnde det för sin vän, Blood, Sweat & Tears-trummisen Bobby Colomby.

Sedan spelade de in det tidigare nämnda andra självbetitlade albumet som kombinerade sina egna kompositioner med versioner av låtar av Traffic, Laura Nyro, The Band, Gerry Goffin och Carole King, en formel som skulle bli deras varumärke. Gruppen blev snart ett av de viktigaste banden i USA och uppträdde på Madison Square Garden, Hollywood Bowl och Woodstock-festivalen, samt var den första stora gruppen som uppträdde efter den så kallade "Iron Curtain" i det kommunistiska Östeuropa 1970, på begäran av det amerikanska utrikesdepartementet. När Clayton-Thomas blev tillfrågad om han visste att bandet skulle bli så framgångsrikt, svarade han: "Jag vill inte låta arrogant, men ja.

Första gången jag kom in och sjöng med det bandet blev vi chockade. "Det var en av de där elektriska sakerna som händer." Kort efter, 1972, spelade Clayton-Thomas huvudrollen i den spanska kontroversen som han skulle bli känd för i Rio. International Song Festival, där Nino Bravo framförde låten 'My Land', och tog priset från honom på grund av en uppenbar orättvisa som orsakade stor kontrovers, sångaren The Blood, Sweat & Tears, representerade USA och knöt poäng med den spanska artisten, och sedan bröt juryns president, amerikanen Joseph Lee Zhito, regeln som hindrade hans eget land från att hamna i bandet släppte andra hitalbum, inklusive 'Blood, Sweat & Tears 3' och 'Blood, Sweat & Tears 4', innan Clayton-Thomas lämnade bandet 1972, utmattad av livet på vägen hans memoarer 2010. En dokumentär med titeln "Vad i helvete hände med blod, svett och tårar?" släpptes 2023. ('Vad i helvete hände med Blood, Sweat & Tears?'), där det avslöjades att den historiska turnén i Östeuropa var en del av ett avtal med Clayton-Thomas för att undvika utvisning från USA, eftersom han hade överskridit sitt visum och hans brottsregister i Kanada uppmärksammats av myndigheterna.

Han valdes in i Canadian Music Hall of Fame, fick ett speciellt Juno Award för sina bidrag till kanadensisk musik, fick en stjärna på Canadian Walk of Fame 2010 och 2007 såg han "Spinning Wheel" invald i Canadian Songwriters Hall of Fame. Hans följe har rapporterat att han organiserar en stor hyllningskonsert som kommer att tjäna till att samla in pengar till välgörenhetsorganisationen Peacebuilders Canada, vars detaljer kommer att avslöjas snart.

Originalkälla

Publicerad av ABC Cultura

26 june 2026, 11:10

Läs original

Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.

Visa originaltext (spanska)

Rubrik

Muere David Clayton-Thomas, el líder de Blood, Sweat & Tears que robó un premio a Nino Bravo

Beskrivning

David Clayton-Thomas, el cantante y compositor canadiense que conquistó las listas de ventas y las ondas radiofónicas a finales de los años sesenta como líder del grupo Blood, Sweat & Tears , ha fallecido en la noche del pasado miércoles a los 84 años según ha confirmado su publicista, que no ha citado la causa de la muerte pero asegura que «se fue en paz en un hospital de Toronto». Clayton-Thomas escribió 'Spinning Wheel', la canción más conocida del grupo, que alcanzó el número 2 en la lista Billboard Hot 100 en 1969, logro que también consiguieron otros dos hits de ese año, 'When I Die' y 'You've Made Me So Very Happy', pertenecientes al segundo álbum de la banda, 'Blood Sweat and Tears', que ganó dos premios Grammy en 1970 incluido el de mejor álbum. Nacido en Surrey (Inglaterra) en plena Segunda Guerra Mundial, el 13 de septiembre de 1941, David Henry Thomsett era hijo de un soldado canadiense y una estudiante de música inglesa. Tras la guerra, la familia se mudó a Canadá y se estableció en un pueblo a las afueras de Toronto, donde el joven David se convirtió en un pequeño delincuente juvenil que peleaba constantemente con su padre. Se marchó de casa tras tener problemas con la ley y pasó por varias cárceles y reformatorios, y en uno de ellos encontró una guitarra que había dejado un recluso y aprendió a tocarla de forma autodidacta. En 1962 obtuvo su libertad y se instaló en Yonge Street, epicentro de la escena folk canadiense, donde fue apadrinado por la leyenda del rockabilly Ronnie Hawkins. Allí lideró una banda llamada David Clayton-Thomas and the Fabulous Shays, trasladándose posteriormente a Nueva York para unirse a Blood, Sweat & Tears, que estaba en pleno proceso de recomposición tras una ruptura reciente. Fue gracias a la cantante de folk Judy Collins , que lo escuchó actuar una noche en Nueva York y se lo comentó a su amigo, el baterista de Blood, Sweat & Tears, Bobby Colomby. Entonces grabaron el mencionado un segundo álbum homónimo que combinó composiciones propias con versiones de canciones de Traffic, Laura Nyro, The Band, Gerry Goffin y Carole King, una fórmula que se convertiría en marca de la casa. El grupo pronto se convirtió en una de las bandas más importantes de Estados Unidos, actuando en el Madison Square Garden, el Hollywood Bowl y el festival de Woodstock , además de ser el primer grupo importante en actuar tras el llamado «Telón de Acero» en la Europa del Este comunista en 1970, a petición del Departamento de Estado de los Estados Unidos. Cuando le preguntaron a Clayton-Thomas si sabía que la banda tendría tanto éxito, respondió: «No quiero sonar arrogante, pero sí. La primera vez que entré y canté con esa banda, nos quedamos en shock. Fue una de esas cosas eléctricas que suceden». Poco después, en 1972, Clayton-Thomas protagonizó la polémica por las que se haría conocido entre el público español. Participó en el Festival Internacional de la Canción de Río de Janeiro, donde Nino Bravo interpretó el tema 'Mi tierra', y le arrebató el premio por una clamorosa injusticia que provocó una gran polémica. El cantante de Blood, Sweat & Tears representaba a Estados Unidos y empató a puntos con el artista español, y entonces el presidente del jurado, el estadounidense Joseph Lee Zhito, se saltó la norma que impedía votar al representante de su propio país y entregó la victoria a Clayton. La banda lanzó otros discos de éxito, como 'Blood, Sweat & Tears 3' y 'Blood, Sweat & Tears 4', antes de que Clayton-Thomas dejara la formación en 1972, agotado por la vida en la carretera. Lanzó varios álbumes en solitario y formó una banda de diez integrantes en Toronto en la década de 2000, con la que realizó giras en los años siguientes. También colaboró con organizaciones benéficas para jóvenes con problemas y publicó sus memorias en 2010. En 2023 se estrenó un documental titulado 'What the Hell Happened to Blood, Sweat & Tears?' ('¿Qué demonios pasó con Blood, Sweat & Tears?'), en el que se reveló que la histórica gira por Europa del Este formaba parte de un acuerdo con Clayton-Thomas para evitar la deportación de Estados Unidos, ya que había excedido el plazo de su visa y sus antecedentes penales en Canadá habían llamado la atención de las autoridades. Fue incluido en el Salón de la Fama de la Música Canadiense, recibió un premio Juno especial por sus contribuciones a la música canadiense, obtuvo una estrella en el Paseo de la Fama de Canadá en 2010 y, en 2007, vio cómo 'Spinning Wheel' era incluida en el Salón de la Fama de los Compositores Canadienses. Su entorno ha informado de que está organizando un gran concierto de homenaje que servirá para recaudar fondos para la organización benéfica Peacebuilders Canada, cuyos detalles serán desvelados próximamente.

1 visningar
Dela:

Svep för att byta artikel

Vi använder cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på vår webbplats. Genom att klicka "Acceptera alla" samtycker du till användningen av alla cookies. Läs mer i vår cookiepolicy och integritetspolicy.