Ceuta är testet av en ny geopolitik och övergivandet av demokratiska garantier

Det som hände i Ceuta den 30 juli och dess svar har karaktären av en uppsats. En testplats för berättelsen som upprepas i en loop som homologiserar migration med begrepp om krig som ett hybridhot. Jag minns inte, under den tid jag varit på gränsen, en liknande situation. 15 dagar efter det som hände i Ceuta den 30 juli, om jag letar efter orden som definierar vad som händer, är de första som kommer att tänka på repetition och övergivande.

Efter två veckor kan det här bli en rättegång. En testplats för den loopade berättelsen som homologiserar migration med begrepp om krig som ett hybridhot. Låt oss komma ihåg att 2022, medan massakern i Melilla-Nador påverkade med sina bilder av hundratals inerta människor på marken, satte Nato-toppmötet i Madrid berättelsen om "migrationskriget" i centrum för debatten.

Jag föreställer mig att många vapenföretag och säkerhetskontrollsystem måste gnugga händerna med det som hände i Ceuta, där förutsättningarna har skapats för att instrumentalisera människors liv och göra berättelsen om staterna till verklighet. Det är sant att vi inom ramen för externaliseringspolitiken har sett användningen av migration som ett förhandlingskort i bilaterala förhandlingar i 40 år, men världen är inte densamma idag som den är 2021. I geopolitiska termer kan vi inte jämföra det som hände i Ceuta tidigare med det som hände den 30 juli, och inte heller den reaktion som myndigheterna idag har fått på det.

Vi kan inte glömma att folkmordet i Gaza har öppnat dörren till en ny världsordning och att Marocko är en del av den grupp av aktörer som idag utövar makten utan att stå till svars inför internationella institutioner. Ceuta är testet av en ny geopolitik och Ceuta är övergivandet av demokratiska garantier. Säkerheten på en plats beror inte bara på fler poliser eller fler soldater; En mycket viktig del av det produceras av människors välbefinnande och garantin för deras rättigheter.

Fler socialarbetare, psykologer, hälsoarbetare och barnskyddsombud skulle ha mildrat effekterna av det som hände i staden genom att arbeta utifrån samexistens och skydd. De mänskliga rättigheterna för dem som anlände till staden fortsätter att kränkas systematiskt. Livet har blivit fruktansvärt äventyrat, och det finns redan 145 offer som räknas av Caminando Fronteras.

Vidare, efter två veckor, är överlevandes tillgång till grundläggande behov fortfarande inte garanterad, och särskilt utsatta grupper förblir oskyddade. Grannskapssamordnaren uppskattar att det finns mer än 4 000 pojkar och flickor och 1 300 människor i behov av internationellt skydd som fortfarande är på gatan, utan tillgång till dricksvatten, tillräckligt med mat, kläder och tak över huvudet. Hemlöshet har drabbat kvinnor och flickor särskilt hårt.

Hälsokällor i staden bekräftar vården av våldtagna flickor under 14 år, även om verkligheten för dem som är rädda för att vända sig till myndigheterna eller sjukhusen indikerar att antalet kan vara högre än det som hanteras av institutionerna. Faktum är att grannskapsföreningar från stadsdelar som Sidi Embarek är närvarande och kräver skydd, i informella bosättningar för kvinnor och flickor, i avsaknad av en institutionell respons som kan skydda dem. Vi får inte glömma att många internationella studier pekar på att sexuellt våld mot kvinnor är ett krigsvapen som inte söker individuell skada, utan snarare blir en medveten strategi för att attackera samhället och så terror.

Staden är kollapsad. Och detta sägs av samma människor och organisationer i Ceuta som ger mat varje dag, välkomnar människor till sina hem och hjälper flickor som har blivit våldtagna. Att överge stadens funktion är inte trivialt.

För när förvaltningar inte kan garantera framstegen för offentliga tjänster är det som en domino där alla bitar faller och där det kommer att bli mycket svårt att vända situationen med bristande skydd för mänskliga rättigheter och återgå till demokratisk normalitet. En demokrati som den spanska har skyldigheten och kapaciteten att skydda de människor som har stannat kvar i Ceuta, placera dem på lämpliga platser, täcka deras grundläggande behov och tillåta staden att återgå till drift för att garantera välbefinnandet för alla människor som finns i territoriet. Säkerheten på en plats beror inte bara på fler poliser eller fler soldater; En mycket viktig del av det produceras av människors välbefinnande och garantin för deras rättigheter.

Fler socialarbetare, psykologer, hälsoarbetare och barnskyddsombud skulle ha mildrat effekterna av det som hände i staden och arbetat med samexistens och skydd. Det är ett ögonblick för handling, för den nödvändiga återgången till den fysiska, känslomässiga och andliga stabiliseringen av alla människor som befinner sig på Ceutas territorium. Men det är också till eftertanke.

Lösningar på krissituationer kan inte föreslås med tal som motsvarar en annan tid och andra verkligheter. Låt mig avsluta med ett budskap till alla dessa myndigheter, politiska företrädare och förvaltningar vars mandat är att skydda de mänskliga rättigheterna i den spanska staten. De som, som svar på det desperata samtalet från de sociala organisationerna i Ceuta, svarade att de var på semester.

För detta svar är inte bara ett övergivande av ansvar, utan också en smärtsam påminnelse om hur lätt det är att bryta systemet. Rättegångar som sätter människors rättigheter i schack kan inte besvaras med övergivande.