Art Nou 2026, nybörjarnas tid
Art Nou kommer alltid till ett svårt ögonblick i den konstnärliga kalendern: när säsongen har uttömt mycket av sin styrka och sommarstängningen av gallerierna verkar skapa en viss känsla av tristess. Just därför fungerar kretsen som ett hälsosamt avbrott. Istället för att förlänga trögheten, introducerar den luft, avböjning och en annan energi.
Dess engagemang för konstnärer under 35 år gör att den framväxande scenen inte kan läsas som ett abstrakt löfte, utan som en present under uppbyggnad. Resultatet är en ojämn resa, men uppfriskande för sin mångfald av språk, intensiteter och sätt att förstå konstnärlig praktik. Det mest solida förslaget finns i Sorondo. 'The Warmth of Other Suns' samlar Daniel Santolo Franco, Silvana Trevale, Fabiola Ferrero och Marisol Méndez i ett kollektiv som är oklanderligt på grund av sin kuration, kvaliteten på verken och dess samstämmighet med galleriets linje.
Utställningen är baserad på migration, identitet och gemenskap, men undviker att förvandla fördrivning till en nostalgisk eller kränkande historia. Det som framträder i dessa verk är mer komplext: kroppar som fungerar som kartor, venezuelansk ungdom genomkorsad av skönhet och motstånd, minnen präglade av Venezuelas politiska och ekonomiska historia, och foton som från Bolivia spänningar sanning, fiktion, folklore och kollektiv fantasi. Mellan Venezuela och Bolivia, Paris och Barcelona förstår bilderna av Santolo Franco, Trevale, Ferrero och Méndez avståndet inte som en definitiv bristning, utan som ett tillstånd från vilket identiteten blir mer synlig, ömsint och mer brådskande.
Det som består är inte nostalgi, utan en kontinuitet av gester, tillgivenheter, band och former av tillhörighet som fortsätter att växa under en annan sol. Jämfört med andra mer trevande förslag erbjuder Sorondo en mogen, exakt och känslomässigt avstämd exposition. Efter den höjdpunkten dyker det mest intressanta med Art Nou upp i dess variation.
I Prats Nogueras Blanchard använder Aura Roig "The worms are Starting to Move", ett post-surrealistiskt ekosystem av hybridkroppar, drömlandskap och symboler som hyllar multiarter och metamorfos. Mellan humor, konflikt och magisk realism ifrågasätter hennes måleri kön, omsorg och roller som ärvts från en bördig fantasi. Också från måleri, fast i ett helt annat register, presenterar Jordi Clotet Saló 'Primera pedra' på Alzueta Gallery, ett verk som är uppmärksamt på materia, sediment och formminnen.
Hans bilder tycks uppstå ur en geologisk tid snarare än från en representativ vilja, som förbinder måleri, design, scenografi och hantverk. Figuration dyker upp i Galería Contrast med 'Joc al Paradís', där Mauro Llanas sammanför tolv målningar som granskar handeln från en aktuell sensibilitet. Detta är inte en konservativ återgång till tekniken, utan snarare en reflektion över hur måleriet kan fortsätta att vara ett spänningsfält mellan historia, komposition och nutidsperspektiv.
I g·galleriet svarar Danil Dege på samtida acceleration från uppmärksamhetens långsamhet. 'The Stories of Everyday Life' behåller minimala scener, veck, ställningar och ljus som verkar på väg att försvinna. Hans målning litar på kraften i det vardagliga, på det vi knappt ser eftersom det sker för nära. Andra förslag ligger inom området intimitet, arkivering och transformation.
I H2O bygger Marta Mas Gironés 'Living or the enigma of reason' från sin mormors dagböcker, präglade av schizofreni, depression och svårigheten att hitta sin egen plats som kvinna och författare. Fotot framstår här som ett utrymme för omsorg, inte för att stänga såret, utan för att upprätthålla det från en intimitet utan lätt dramatik. I Chiquita Room arbetar Hernán Aguirre också från arkivet, men flyttar det mot fiktion. 'Celestino Boutique' är baserad på en container-möbel där föremål, målningar och påhittade element samexisterar.
Självbiografin presenteras inte som ett stabilt dokument, utan som en liten teater av ömtåliga tecken. På Escat Gallery presenterar Vivian Alarcón 'Aude Ardere', en installation där glas, eld, symboler och organiska material förvandlar transformation till en fysisk och nästan rituell process. Varje del är belägen mellan kropp och själ, närvaro och avskildhet, vilket inbjuder till långsam kontemplation.
Mer konceptuell är 'The Curtain Opens', i ADN, där Elsa Casanova flyttar frågan om djuret mot de anordningar som gör det till en bild: jakt, taxidermi, diorama eller naturhistoriska museet framstår som kritiska verktyg för att fundera över hur avståndet mellan människan och det vilda har konstruerats kulturellt. Slutligen, i Suburbia 'This Was Not The Plan', av Jet Snaith, erbjuder ett mer oregelbundet men sammanhängande förslag i sin vilja att arbeta från omväg, ironi och katarsis. Hennes målning, mellan en intim dagbok och en gest av konfrontation, tar upp femininitet, genusperformativitet och maktdynamik från det som inte gick som planerat.
Originalkälla
Publicerad av ABC Cultura
2 july 2026, 16:57
Denna artikel har översatts automatiskt från spanska. Klicka på länken ovan för att läsa originaltexten.
Visa originaltext (spanska)
Rubrik
Art Nou 2026, la hora de los novatos
Beskrivning
Art Nou llega siempre en un momento difícil del calendario artístico: cuando la temporada ha agotado buena parte de sus fuerzas y el cierre veraniego de las galerías parece imponer una cierta sensación de astío. Precisamente por eso, el circuito funciona como una interrupción saludable. En lugar de prolongar inercias, introduce aire, desvío y una energía distinta. Su apuesta por artistas menores de 35 años permite leer la escena emergente no como promesa abstracta, sino como un presente en construcción. El resultado es un recorrido desigual, pero refrescante por su variedad de lenguajes, intensidades y modos de entender la práctica artística. La propuesta más sólida está en Sorondo. 'The Warmth of Other Suns' reúne a Daniel Santolo Franco, Silvana Trevale, Fabiola Ferrero y Marisol Méndez en una colectiva impecable por su comisariado, la calidad de las piezas y la coherencia con la línea de la galería. La exposición parte de la migración, la identidad y la comunidad, pero evita convertir el desplazamiento en relato nostálgico o victimista. Lo que aparece en estas obras es más complejo: cuerpos que funcionan como mapas, juventudes venezolanas atravesadas por belleza y resistencia, memorias marcadas por la historia política y económica de Venezuela, y fotos que, desde Bolivia, tensan verdad, ficción, folklore e imaginación colectiva. Entre Venezuela y Bolivia, París y Barcelona, las imágenes de Santolo Franco, Trevale, Ferrero y Méndez entienden la distancia no como ruptura definitiva, sino como condición desde la que la identidad se vuelve más visible, más tierna y más urgente. Lo que persiste no es la nostalgia, sino una continuidad de gestos, afectos, vínculos y formas de pertenencia que siguen creciendo bajo otro sol. Frente a otras propuestas más tentativas, Sorondo ofrece una exposición madura, precisa y emocionalmente afinada. Después de ese punto alto, lo más interesante de Art Nou aparece en su variedad. En Prats Nogueras Blanchard, Aura Roig despliega 'The worms are Starting to Move', un ecosistema postsurrealista de cuerpos híbridos, paisajes oníricos y símbolos que celebran lo multiespecie y la metamorfosis. Entre humor, conflicto y realismo mágico, su pintura cuestiona género, cuidados y roles heredados desde una imaginación fértil. También desde la pintura, aunque en un registro muy distinto , Jordi Clotet Saló presenta en Alzueta Gallery 'Primera pedra', una obra atenta a la materia, al sedimento y a la memoria de las formas. Sus imágenes parecen surgir de un tiempo geológico antes que de una voluntad representativa, conectando pintura, diseño, escenografía y artesanía. La figuración aparece en Galería Contrast con 'Joc al Paradís', donde Mauro Llanas reúne doce pinturas que revisan el oficio desde una sensibilidad actual. No se trata de un retorno conservador a la técnica, sino de una reflexión sobre cómo la pintura puede seguir siendo campo de tensión entre historia, composición y mirada actual. En g·gallery, Danil Dege responde a la aceleración contemporánea desde la lentitud de la atención. 'The Stories of Everyday Life' retiene escenas mínimas, pliegues, posturas y luces que parecen a punto de desaparecer. Su pintura confía en la potencia de lo cotidiano, en aquello que casi no vemos porque ocurre demasiado cerca. Otras propuestas se sitúan en el terreno de la intimidad, el archivo y la transformación. En H2O, Marta Mas Gironés construye 'Vivir o el enigma de la razón' a partir de los diarios de su abuela, marcada por la esquizofrenia, la depresión y la dificultad de encontrar un lugar propio como mujer y escritora. La foto aparece aquí como espacio de cuidado, no para cerrar la herida, sino para sostenerla desde una intimidad sin dramatismo fácil. En Chiquita Room, Hernán Aguirre trabaja también desde el archivo, aunque desplazándolo hacia la ficción. 'Celestino Boutique' parte de un mueble-contenedor donde conviven objetos, pinturas y elementos inventados. La autobiografía no se presenta como documento estable, sino como un pequeño teatro de signos frágiles. En Escat Gallery, Vivian Alarcón presenta 'Aude Ardere', una instalación donde vidrio, fuego, símbolos y materiales orgánicos convierten la transformación en proceso físico y casi ritual. Cada pieza se sitúa entre cuerpo y alma, presencia y desprendimiento, invitando a una contemplación lenta. Más conceptual resulta 'Se abre el telón', en ADN, donde Elsa Casanova desplaza la pregunta sobre lo animal hacia los dispositivos que lo convierten en imagen: la caza, la taxidermia, el diorama o el museo de historia natural aparecen como herramientas críticas para pensar cómo se ha construido culturalmente la distancia entre lo humano y lo salvaje. Por último, en Suburbia 'This Was Not The Plan', de Jet Snaith, ofrece una propuesta más irregular pero coherente en su voluntad de trabajar desde el desvío, la ironía y la catarsis. Su pintura, entre diario íntimo y gesto de confrontación, aborda feminidad, performatividad de género y dinámicas de poder desde lo que no salió como estaba previsto.
